Om en vecka vid den här tiden vet vi vem som blev Sveriges starkaste kvinna 2019!

I år gör 11 urstarka damer upp om titeln. De kommer lyfta, svettas, skrika, peppa varandra, känna sig vilsna, känna sig starka och framförallt, de kommer ha vansinnigt kul!
Ja, det känns jobbigt att inte ställa upp, och ja, det kändes än mer jobbigt när jag pratat med alla tjejerna och få på pränt vad de tycker och känner inför SSK 2019. Men det är en tid för allt och just nu är det rehab (och en del PB:n än så länge) och jag är tillbaka 2020, lita på det!

Skillnaden i år från förra året är att det inte blir någon cut, dvs alla får göra alla grenar, då de bara är 11 deltagare så hinns det med! Personligen gillar jag att man för göra allt, känns så trist att åka ut efter två eller tre grenar, när ens bästa grenar kanske är efter cuten!

Pinch Hold
20kg  viktskiva i järn i varje hand     

Circus dumbell press for reps
Olika vikter, tyngre slår lättare oavsett reps på lättare
31kg, 42kg, 53kg

Sandbag loading  Podium 85cm
45kg – 25m
68kg – 20m
90kg – 15m
114kg – 10m

Deadlift ladder 90s
140kg, 150kg, 160kg, 170kg,
180kg, 190kg, 200kg, 210kg

​Truck pull on ladder
TUNG!!

Atlas stenar Podium 120cm
100kg, 110kg, 120kg, 130kg

Här kommer de tävlande!!

Veronica Liljeroth 

Vad jobbar du med?  

Jag jobbar på grönsakshallen Sorunda syd ett frukt och grönsakslager i Hässleholm där jag använder mig kropp fysiskt i 8 timmar om dagen.  

Hjälper din träning dig i arbetet? 

Jag måste nog säga att min träning hjälper mig till en vis del på arbetet, men jag känner samtidigt att jag inte kan köra fullt ut på träning då jag har ett väldigt fysiskt jobb och kroppen orkar inte hur mycket som helst. 

Var du stark innan du började träna? Hur länge har du tränat, och hur länge har du sysslat med strongwoman? 

Jag började spela innebandy när jag var 10 år och spelade det i 12 år så starka ben har jag nog alltid haft. Resten kan ju diskuteras. När jag inte längre kunde spela innebandy så gick jag in på gymmet för att prova det och för att hålla igång min kropp, jag fastande direkt för det, så har gått till gym i ca 7 år, sen kände att jag ville utveckla min styrka, så passade bra när jag fick möjlighet att prova på strongwoman i April 2017 som jag fastnade för direkt och håller nu även på och bygger mitt egna strong(wo)man gym som jag hoppas kunna öppna lite smått för i början av året.

Vad tycker du om årets grenar? 

Årets grenar ser lovande ut för mig, jag är taggad.

Om du fick ta bort en gren, vilken skulle det vara och vad vill du ersätta den med?  

Kunde jag byta ut något så hade jag valt bort säckarna och slängt in farmers walk istället.  

Har du tävlat tidigare?  

Jag har hunnit med 6 Ssk sen jag började 2017 i 3 olika viktklasser, min senaste Ssk var -82 kg i Sundsvall nu i år där jag kom på pallen.

Vad har du får mål och förhoppningar på tävlingen? 

Förra året kom jag fyra i öppen klass, så mitt mål är att klättra upp minst en placering för att stå på pallen i år, skulle varit grymt kul med tanke på hur mycket man offrar för att komma dit man vill, men jag är inte klar på långa vägar så håll tillgodo.  

Vem tror du vinner?  

Jag skulle vilja säga mig själv men jag måste vara realistisk så säger att Martina och Bobby får kriga om den platsen och jag kommer ligga dem hack i hälarna.  

Hur tycker du att man ska göra för att få strongwoman att växa?  

Jag tror på jämnställning så när det är lika för oss kvinnor som män så tror jag sporten kommer växa mer för oss kvinnor också. 

Ida Johansson

Vad jobbar du med?

Averkningsplanerare. 

Hjälper din träning dig i arbetet?

Ja, då jag är i ständig rörelse i olika terräng oavsett väder. Så jobbet har gett mig bättre flås och ork 

Var du stark innan du började träna?

Har alltid vart ”bonnstark” men skämdes för det när jag var yngre. Var inte lika ok för tjejer att vara stark och större kroppshydda. Vilket ledde till att jag många år kämpade mot ätstörningar. Önskat jag kunnat klappa mig på axeln som ung och bara köttat å vart stolt över min styrka och kropp. Inte lyssnat på glåpord eller mobbare. 

Hur länge har du tränat, och hur länge har du sysslat med strongwoman?

Har tränat i ca 3 år. Blev introducerad av Marie Nilsson och Henrik Saxin fortsatt sen dess blir bara roligare för varje gång. En lekpark för vuxna, älsköört. 

Vad tycker du om årets grenar?

Årets grenar verkar va väldigt roliga och har inte så mycket att jämföra med.

Har du tävlat tidigare? 

Har gjort fem tävlingar på dessa år.

Vad har du får mål och förhoppningar på tävlingen?

Har inga större förväntningar på tävlingen då jag inte ens skulle kunnat lyft en vikt enligt läkarnas utsago efter en armskada. Så är bara jäkligt nöjd jag ens tränar och tävlar igen. Blandning mellan värmländska och dalkulla då ger man sig aldrig.

Vem tror du vinner? 

Bobby vinner

Hur tycker du att man ska göra för att få strongwoman att växa?

Ha fler event/workshops. Trycka på den fina stämning och gemenskap som finns. Har spelat fotboll och åkt skidor där man vart konkurrenter och här hejar alla. Alla hejar ger tips och är så goa mot varandra. Man behöver aldrig känna sig dum för att fråga, inte ens under en tävling. Man blir varm i själen och bara lycklig över att få va med i gemenskapen.
Skulle fler va med på tävlingen och känna detta tror jag det skulle bli Sveriges största sport faktiskt. 

Sarah Nilsson 

Vad jobbar du med? Hjälper din träning dig i arbetet? 

Jag jobbar som frukostchef så de är mycket spring och tung lyft så de har verkligen hjälpt mig i jobbet. Jag jobbar en hel dag i 120  

Var du stark innan du började träna?

Har alltid gillat styrketräning och är uppväxt på en gård. Så har alltid haft grunden.

Hur länge har du tränat, och hur länge har du sysslat med strongwoman?

Har tränat specifikt strongwomen i ca 4år.

Vad tycker du om årets grenar?

Tycker nog pincholden kunde bytas ut mot något roligare
Inte speciellt mycket action. Ska bli kul å dra lastbil aldrig prövat  

Om du fick ta bort en gren, vilken skulle det vara och vad vill du ersätta den med?

Ta bort loading å ersätta med ok.

Har du tävlat tidigare?

Ja ja har tävlat tidigare ,min första tävling va i -63 haha lite tyngre nu men betydligt starkare körde -82 förra året samt WHEA -75 kg klassen.

Vad har du får mål och förhoppningar på tävlingen?

Jag har som mål att inte 0 i någon gren, då vissa moment är tunga.

Vem tror du vinner?

Tror de kommer bli jämt i år Martina å Bobby kommer absolut slåss om toppen om inget oförutsett inträffar.

Hur tycker du att man ska göra för att få strongwoman att växa?

Jag tror sporten hade växt om vi fick upp folks ögon mer kanske sponsorer utanför fitness/styrke världen men även sänds på tv som SSM gjorde. 
Hade nog verkligen gett sporten en kick framåt.

 Jenny Rydgren

Vad jobbar du med?

Lokalvårdare

Hjälper din träning dig i arbetet? 

Ja, det blir en del tunga lyft i perioder.

Var du stark innan du började träna?  

Nej, jag va nog ganska normalstark om det finns nåt som heter det. 

Hur länge har du tränat, och hur länge har du sysslat med strongwoman?

Jag har tränat i 4-5 år varav strongwoman ca 1 år. 

Vad tycker du om årets grenar? 

Överlag okej grenar, kul att de tar in lite udda som tung ladder, men ska jag va helt ärligt så gillar jag tanken med att man INTE får veta grenarna alls i förväg  

Om du fick ta bort en gren, vilken skulle det vara och vad vill du ersätta den med? 

Personligen hade jag hellre sett stock eller apollon for reps än cirkushantel och eventuellt nåt annat än vanlig markstegen — istället superyoke eller bilmark. 

Har du tävlat tidigare?  

Har gjort ett par folkklasstävlingar, detta blir min första stora tävling. 

Vad har du får mål och förhoppningar på tävlingen? 

Förhoppningen är att ÖVERLEVA tävlingen överhuvudtaget, hahaha… Detta med strongwoman är nåt som fastnat hos mig ordentligt och jag vill gärna fortsätta utvecklingen, målet är främst att ta till sig så mycket som möjligt som man kan ta lärdom av i framtiden. Det blir en utmaning och min förhoppning är att jag kan ta fram mitt bästa på tävlingsdagen så får vi se hur långt det räcker. 

Vem tror du vinner?  

JAG!! Haha, nej, men tror Martina är orubblig överst på pallen.  

Hur tycker du att man ska göra för att få strongwoman att växa? 

Arrangera mer folkklasstävlingar gärna som hänger ihop i någon serie, kanske dela upp folkklass i en lätt och en tung (inte vikten på atleterna) och att man marknadsför de bättre lokalt, det finns ju otroligt mycke tjejer som är intresserade, men som blir avskräckta av vikterna på vissa, ingången i sporten får ju inte bli en bergbestigning, det ska va enkelt på ett bra sätt. 

Emelie Johnsson

Vad jobbar du med?

Jag jobbar som redovisningskonsult på Baker Tilly.

Hjälper din träning dig i arbetet?

Har väl egentligen ingen nytta av att vara stark på jobbet förutom att träningen gör att jag inte upplever att jag blir stel av stillasittandet.

Var du stark innan du började träna?

Ja men lite grundstyrka har jag fått av att växa upp på en bondgård.

Hur länge har du tränat, och hur länge har du sysslat med strongwoman?

Jag har tränat i 2,5 år och testade Strongwoman för första gången för 2 år sedan. 

Vad tycker du om årets grenar?

Jag tycker att årens grenar är väldigt utmanande för min del men otroligt roliga.

Om du fick ta bort en gren, vilken skulle det vara och vad vill du ersätta den med?

Jag skulle isf tagit bort marklyftet men det är bara för att det är min svaghet och ersatt den med ok eller farmers som är mina favoriter. 

Har du tävlat tidigare?

Jag tävlade 2017 för första gången när tyngre hade en Strongwoman tävling, annars har jag bara kört lite folkklasstävlingar.

Vad har du får mål och förhoppningar på tävlingen?

Mina mål va att komma bland topp tio och få köra alla grenarna. Men nu får vi ju det, vilket känns otroligt roligt. Jag hoppas att jag genomför alla grenarna och känner att jag gav allt jag kan. 

Vem tror du vinner?

Jag tror på Bobby. 

Hur tycker du att man ska göra för att få strongwoman att växa? 

Jag tycker vi är på ett bra spår neråt landet (säkert på fler ställen) med fler folkklasstävlingar på olika nivåer och gemensamma träningar. Att man försöker peppa andra kvinnor till att våga prova på och finns om någon behöver hjälp. 

Sofia Sjunfors

 Vad jobbar du med?

– Arbetar med lagerarbete på DSV och driver eget gym, Dalsjöfors Hälsocenter

Hjälper din träning dig i arbetet?

– Absolut! Brukade ha ont i ryggen ofta vilket jag nästan aldrig har längre.

Var du stark innan du började träna?

– Stark har jag nog alltid varit hela livet, men absolut inte på sättet jag är nu. 

Hur länge har du tränat, och hur länge har du sysslat med strongwoman?

– Jag började träna riktigt på gym för drygt fem år sedan, strongwoman testade jag på för första gången för två år sedan. 

Vad tycker du om årets grenar?

– Tyvärr inte riktigt någon favorit någon av dom, haha. 

Om du fick ta bort en gren, vilken skulle det vara och vad vill du ersätta den med?

Jag skulle tagit bort sandbag loading och ersatt det med farmers walk.

 Har du tävlat tidigare? 

– Deltog i SSK 2018 där jag kom på en tionde plats. Utöver det har jag ett gäng folkklasstävlingar jag kört, försöker få så mycket tävlingsvana jag har möjlighet till! 

Vad har du får mål och förhoppningar på tävlingen?

– Att inte hamna sist! Skämt åsido, de senaste månaderna har varit tuffa för mig på många plan så mitt mål är att bara göra mitt allra bästa utifrån de förutsättningarna jag har haft. Kommer dock att ge järnet och lite till!

Vem tror du vinner?

– Jag tror Martina vinner, med Bobby hack i häl.

Hur tycker du att man ska göra för att få strongwoman att växa?

– Svårt att säga. Många skadade i år, och kanske behöver man ”börja om” på nytt med ex lite lägre vikter för att fånga upp de som är tveksamma/inte vågar. Men det är svårt att säga. Känner mig för ”ny” för att uttala mig mer än så.

Martina Andersson

Vad jobbar du med? 

Jag jobbar som Behandlingsassistent på ett HVB hem för tjejer mellan 12-18år.
Jobbar på mitt eget företag MA Massage & PT.

Hjälper din träning dig i arbetet?

Ja min träning hjälper mig till viss del inom Massage & PT arbetet. 

Var du stark innan du började träna?

Nej jag var verkligen inte stark innan jag började träna. 

Hur länge har du tränat, och hur länge har du sysslat med strongwoman? 

Jag startade min resa som 30kg överviktig i 9 klass.
Började med konditions träning och grupp pass 2007, tog mig ner till 65 kg några dagar innan studenten. Sent 2014 började mer med ren styrketräning. Juni 2015 gjorde jag mitt första strongwoman pass och min första tävling inom strongwoman. Så min strongwoman karriär startade 2015.

Vad tycker du om årets grenar?

Jag tycker att årets grenar är ok. Tycker dock att det är väldigt tråkigt att två grenar är exakt lika som i fjor.

Om du fick ta bort en gren, vilken skulle det vara och vad vill du ersätta den med? 

Jag skulle själv valt att plocka bort pinch holden och ersatt den med ok.

Vad har du får mål och förhoppningar på tävlingen? Vem tror du vinner? 

Mitt mål är självklart att vinna, men jag vet att jag har ett tufft motstånd Bobby. 

Hur tycker du att man ska göra för att få strongwoman att växa?

Jag tror att vi behöver se över vikter och tävlingar ibland tjejerna med. Kanske göra en kval serie för oss med så att ett flertal tjejer runt om får chans att känna på det och inte gå rakt in i en ”final”.

Du ska ju snart tävla i Världens starkaste kvinna –82kg, hur är känslan inför det?

Ja världens starkaste är ju bara 3 veckor efter SM vilket jag personligen tycker är väldigt tajt! Jag har därför själv valt att prioritera världens starkaste just när de gäller tränings mässigt.
Jag har som mål att försöka ta en pallplats på Världens starkaste och har därför bara tränat dessa grenarna.
Jag hoppas på att fixa SM på rutin och pannben! 

Sofie Minicz

Vad jobbar du med?

Jag jobbar som butiksbiträde i en underklädesbutik. 

Hjälper din träning dig i arbetet?

Min träning ger mig positiv energi och mental balans, men det är inte så många tunga lyft i butiken.

Var du stark innan du började träna? 

Jag har nog alltid varit grund stark, jag är uppväxt med bröder så kraftmätningar och tävlingar har alltid varit en del av livet. 

Hur länge har du tränat, och hur länge har du sysslat med strongwoman.

Jag började träna Crossfit 2016, då var det mest för att komma i form efter barnen och det var ingen direkt fokus på styrka. 2018 hade jag en tränare som var passionerad i styrkelyft och strongman, så han slängde in lite sandsäckar, farmers och tunnor i crossfit passen, dom tunga passen blev genast mina favorit pass. Jag har sysslat med Strongwoman träning i ca 6 månader nu.

Om du fick ta bort en gren, vilken skulle det vara och vad vill du ersätta den med? Vad tycker du om årets grenar?

Jag vill inte ta bort någon gren, det ska bli kul att testa alla.

Har du tävlat tidigare?

Ja, min första folkklasstävling som jag var med i var Ockelbo Showlifting i Juni i år, sen var jag med i Sveriges Starkaste kvinna -82 i Sundsvall i September. Min förhoppning är att tekniken sitter och att dagsformen är bra. 

Vad har du får mål och förhoppningar på tävlingen?

Mitt mål är att göra bra ifrån mig i alla grenar, en del av bas vikterna är för närvarande mina pb. Jag är toppennöjd om jag känner att jag har gett allt i varje gren när dagen är slut. 

Vem tror du vinner?

Det blir spännande att se vem som vinner. 

Hur tycker du att man ska göra för att få strongwoman att växa?

Man måste få fler tjejer att prova på Strongwoman för att sporten ska växa! Man skulle kunna köra tjej events el grupper och bjuda in så att det finns en möjlighet att testa på implementen. Det är ju genom att prova på som man upptäcker hur roligt det är och vilken bra träning det är! Att få ta i allt vad man har i en peppande och positiv atmosfär är en speciell känsla, och det spelar ingen roll om man lyfter 30kg el 300kg ett maxlyft är alltid ett maxlyft! 

Maria Tingbacke

Foto Mikael Roos

Vad jobbar du med?

– Jag jobbar huvudsakligen som väktare. Vid sidan av jobbar jag med mitt företag Strong company som jag driver ihop med Simone Henriksson, ett företag vi startat för att pusha sporten strong(wo)man i Sverige. Utöver det jobbar jag även med sociala medier.

Hjälper din träning dig i arbetet?  

– Det är alltid bra att vara stark ifall man skulle ha oturen att hamna i kniviga situationer där man behöver försvara sig.

Var du stark innan du började träna?

–Både ja och nej. När jag var liten var jag starkare än många pågar (pojkflicka uppvuxen på landet med fyra bröder), men när jag kom upp i tonåren påverkades jag av ätstörningar och blev istället tunn och skör. Träningen fick mig på banan igen och gjorde mig ännu starkare, inifrån och ut.

Hur länge har du tränat, och hur länge har du sysslat med strongwoman?

– 5 år. Främst byggning. Strongwoman fann och förälskade jag mig i våren 2018.

Vad tycker du om årets grenar?

– De ska bli riktigt, riktigt roliga att få köra. Speciellt truckpull on ladder är jag nyfiken på. Jag har verkligen ingen aning om hur den kommer gå. Spännande!

Om du fick ta bort en gren, vilken skulle det vara och vad vill du ersätta den med?

Hm. Tror jag säger cirkushanteln. Hade nog hellre reppat på något med båda armarna istället tror jag. 

Har du tävlat tidigare? 

– Jag har ställt upp i kanske 5 folkklasstävlingar, och nu senast SSK -82 i Sundsvall där jag kom 4a.

Vad har du får mål och förhoppningar på tävlingen? 

– Mitt mål är att bara kötta på bäst jag kan och hoppas att jag inte klantar till något, utan snarare levererar PB:n haha. Det sköna är att jag inte känner värsta pressen inför denna tävlingen faktiskt. I och med att det är den absolut tyngsta tävlingen där är och det är GRYMT bra motstånd. Så det ska bara bli riktigt roligt att få vara med och kämpa med eliten.

Vem tror du vinner?

Martina kniper guldet i år igen.

Hur tycker du att man ska göra för att få strongwoman att växa?

– Jag tror det är viktigt att visa att sporten finns här och är öppen för alla, oavsett nivå eller mål. Att vi når ut till-och välkomnar de som är nyfikna. Välkomnar de att komma in i våra gym och att hänga på våra träningspass. Jag tror även att det är viktigt att poängtera att man inte ens behöver vara stark, och att man inte behöver tävla. Utan det funkar som en grymt rolig och givande träningsform för en själv också. Få bort pressen liksom och pusha det roliga med sporten, och få den lättillgänglig. 

Bobby Sundberg

Vad jobbar du med? 

Jag har precis bytt jobb. Så nu jobbar jag som behandlingssekreterare på ett HVB-hem för unga flickor med missbruksproblematik. 

Hjälper din träning dig i arbetet? 

Jag skulle säga att min träning hjälper mig efter som den bidrar till mitt allmänna välmående men också till att behålla ett positivt förhållningssätt i både med och motgångar. 

Var du stark innan du började träna?

Jag kommer ihåg att ägaren till stallet frågade hur tusan jag kunde flytta hösilagebalen själv. Om det var styrka eller envishet låter jag vara osagt. 

Hur länge har du tränat, och hur länge har du sysslat med strongwoman?

Jag började träna 2012 och 2015 gjorde jag min första tävling i strongwoman.

Vad tycker du om årets grenar? Om du fick ta bort en gren, vilken skulle det vara och vad vill du ersätta den med?

Jag tycker att årets grenar över lag är bra och jag ser verkligen fram emot att få testa truckpull i stege! Loading, mark och stenar är ju alltid roligt. Däremot känns pinchen lite tråkig och hanteln vill jag mest kasta genom en fönsterruta. 

Vad har du får mål och förhoppningar på tävlingen?

Mitt mål är som alltid att ta så sångs poäng som möjligt från Martina och att försvara min andraplats.

Vem tror du vinner?

Martina vinner!

Hur tycker du att man ska göra för att få strongwoman att växa?

Jag tror att det måste blir mer lättillgängligt för nybörjare att få prova på och kunna träna grenspecifikt men också för att de som redan börjat ska orka fortsätta. I nuläget är det många som spenderar mycket tid och pengar på att åka långt för att kunna träna och sällan finns objekt med rimliga vikter. Så att få in strongmanutrustning på fler gym och starta fler ”strongmanklasser” så nybörjare kan känna sig trygga med att det finns någon där som kan lära ut. 

Du ska ju snart tävla i Världens starkaste kvinna –82kg, hur är känslan inför det?

Tja, utifrån mina omständigheter med nytt jobb och precis påbörjade studier så har mina träningsmöjligheter varit mer bristfällig än någonsin. Men kroppen känns stark och jag hoppas jag kan klara mig med min erfarenhet. Mitt mål är att ta mig till final, om det är rimligt eller inte har jag ingen aning om. En av anledningarna till att jag åker är att bryta min ”tacka nej-trend”. 

Malin Pettersson

Vad jobbar du med?

Jag jobbar heltid inom handikappomsorgen på ett LSS boende. 

Hjälper din träning dig i arbetet? 

Indirekt hjälper det nog att jag är rörlig, och jo en del muskler så jag orkar en del lyft. Är ett ganska tungt arbete stundtals. 

Var du stark innan du började träna? 

Har nog alltid varit bondestark och har föredragit kroppen som arbetsredskap istället för maskiner, kanske inte förstått hur stark jag är förrän nu…. Men förstår fortfarande inte nr gränsen är nådd. 

Hur länge har du tränat, och hur länge har du sysslat med strongwoman?

Har tränat i ca 3.5 år regelbundet på gymet. Ett tag tillbaka med PT men nu kör jag själv sedan ca 1 år tillbaka. Men jag får mycket tips och råd av alla på gymmet. Man klarar sig inte själv, jag behöver höra ibland att jag “fuskat, nu är det dags att ta i, släng på lite mera vikter” osv. Det är då jag blivit “sur” och “förbannad” å vips så har jag nya personbästa.

Strongwomansporten kom som en överraskning. Var tvungen att ha ett mål att träna mot för att inte tappa farten eller suget efter mera
Så i slutet av aug –18 anmälde jag mig till SSK –18 Stolt berättade jag för min PT Mattias Lindgren från Boxen i Katrineholm vad jag gjort. 
Minen han gav mig, oj oj oj … 
Han sa: -Vet du vad du anmält dig till?
-Ja…man ska “bara” hålla i någon viktplatta & släpa & dra och lyfta lite…. det går nog. Kan ju bara bli sämst 18:e kvinnan i Sverige
Så uppladdningen till SSK-18 med 5 veckor till tävling så fick jag prova att göra alla grenar. Bästa var farmers där jag trodde att man skulle ha 42,5kg i var hand, när det var 85kg. Så gick en vända på gymet, 15 meter. Bra träning va!
Atlasstenar prova jag 10 dagar innan tävling. Fick upp 65kg flera gånger men 97kg lätta bara 10 cm. Jaja tänkte jag, 90kg är ju lättare, så det borde gå.
Sen kom jag till Stockholm och tävling. Helt vilsen, fatta inget, fick hjälp med när och var jag skulle vara.
Det gick ju bra till slut, sluta på en 8:e plats.

Vad tycker du om årets grenar?

Årets tävling ser skoj ut, är inte lika vilsen i år och kan nog njuta mera. Grenarna passar nog mig men fick jag välja skulle hantelpressen bort. Jag är svag i axlar….Men har i alla fall fått upp 31 kg hanteln flera gånger. Å nyss fick jag reda på att alla gör alla grenar så då gör det inget att man är “svag” i en gren.

Om du fick ta bort en gren, vilken skulle det vara och vad vill du ersätta den med?

Skulle byta in hanteln mot log/stocken nu när jag fått till tekniken, förra året lyfte jag stocken första gången på uppvärmningen på SSK-18

Har du tävlat tidigare?

Hade inte tävlat innan SSK-18
Men i år har jag fått till 3 tävlingar. Blev 4:a i Norrhult i maj, 2:a efter Bobby i Ockelbo i juli. Sen hade jag egen tävling i Katrineholm i augusti där jag vann! 

Vad har du får mål och förhoppningar på tävlingen?

Jag har hela tiden haft målet topp 5 till i år, finns många bra och starka tjejer. 

Vem tror du vinner?

Tror att Martina, Bobby och Jenny blir svåra att klå, men vi såg ju förra året (med dig Anna) att allt kan hända.

Hur tycker du att man ska göra för att få strongwoman att växa?

Vara med på olika jippon som städer har. Visa upp oss och prova på små tävlingar med “lätta” vikter, vi är ju alla så olika starka. 

Det är något jag gör ofta. I mångt och mycket. Oavsett om det gäller vänner, jobb eller träning. Är jag tillräckligt bra? Klarar jag av detta? Kan jag detta?
Då återkommer jag till en bild jag snubblade över innan jag vågade säga upp mig från ett jobb jag haft i nästan 9 år, vilket snart är 4 år sedan. Ungefär lika länge som jag sysslat med strongwoman.

Det är svårt att lämna sin trygga plats, man vet vad man har men inte vad man får. Och det okända är många gånger skrämmande. Tvivlet kommer som ett oönskat bitcoinmail, gärna flera gånger varje dag, och jag tror inte att jag kan.

Efter operationen av min fot, som gick bra trots att allt var mycket värre än vad MR:n hade visat, så tvivlar jag oändligt mycket.
Jag VET ju att jag ligger mycket efter för tillfället, även om träningen har gått bra och går bra. Så är ju inte foten bra. Rörligheten är inte tillbaks, jag har mycket smärta och har ännu inte vågat/kunnat köra rörliga grenar speciellt mycket.
Jag valde i år bort Sveriges starkaste kvinna som är den 12:e oktober, för att kunna fokusera på rehab och Världens starkaste kvinna som jag om 30 dagar sitter jag på flyget på väg till. Jag har inte helt bestämt ATT jag ska tävla, vi får se hur väl foten vill samarbeta, och vill den inte det, så vilar jag och rehabar ordentligt så att jag kan vara i topp inför Arnold PRO Strongwoman i Columbus OHIO i mars istället.

Tvivlet på mig själv ökar alltid inför tävling, men denna gången har det nog slagit till lite tidigare och lite hårdare. Men, jag ger inte upp!
Jag lyssnar på mig själv och mitt motto #vågavarastark för nog fasen hjälper det att tro på sig själv. Trots tvivel.

Vill du stoltsera med att du också tror på dig själv och samtidigt stötta mig på min väg mot WSW, Världens starkaste kvinna, och Arnold PRO Strongwoman? Klicka då in HÄR och välj och vraka!

Ja, det får jag ju ändå säga att det senaste året varit, trots att jag vann Arnold Amateur Strongwoman World Championships 2019. Just nu känns det tyngre än någonsin. Och det kommer fortsätta vara tungt.

I maj 2018 låg jag inne med dubbelsidig lunginflammation. Då var jag inte tuff kan jag säga, så vek, matt och orkeslös har jag nog aldrig varit tidigare.
3 veckor senare tävlade jag för andra gången i Norge på Stone of strength World challenge. Att andas var fortfarande inget jag kunde göra ordentligt, men med inbjudan och tillfälle till semester på en otroligt vacker plats på Fefor Högfjällshotell i Vinstra, Norge, ville jag inte låta passera. Det gick trots allt ganska bra och jag slutade då 5;a av 8 tävlande.

Då inte Sveriges starkaste kvinna skulle vara kval till Arnolds, åkte jag i slutet av augusti till södra England för att kvala där. Jag vann och fick min plats till Arnold 2019.
Eftersom jag inte visste OM jag skulle vinna eller inte hade jag även anmält mig till Arnold Barcelona, som även där var för kvalplatser till Arnold amateur 2019, samt Arnold Pro 2019. Som en back-up.
Jag åkte till Barcelona i slutet av september trots att jag redan hade min plats, och slutade 4:a av 7 tävlande. Passade på att turista lite och vilken vacker stad det är, av det lilla som jag hann att se.

Och så kommer oktober och Sveriges starkaste kvinna. Jag var så laddad och taggad inför att få fajtas om titeln igen. Dagen innan tävling och resdagen upp till Stockholm, vaknar jag med ont i halsen. Ganska mycket faktiskt. Under timmarna i bilen växer det till att bli mer och mer, och jag känner att febern är på gång. Det resulterar i att jag bäddar ner mig på hotellet när vi väl kommer fram, och äter så mycket tabletter man får enligt föreskrivarna.
Tävlingen slutade ju som alla nu väl vet, att jag stukar foten kraftigt under duckwalken. Jag fick avbryta tävlingen och så snällt sitta vid sidan av och skrika istället.

Detta kändes otroligt tungt, och med världens starkaste inom snar framtid (7-9 december) var det snabbt på sjukgymnastik och rehab. Det var inget brutet enligt röntgen som gjordes dagen efter, så det var bara fullt ös som gällde. Det var länge ovisst om jag skulle åka eller inte men bestämde mig ganska sent att jag åker.
En vecka innan jag ska åka, var min man på ett rutinbesök på sjukhuset som till slut resulterade i en akut operation där de öppnade hela buken på honom.
Han blev inneliggande på sjukhuset och nu stod jag i ännu ett dilemma. Skulle jag lämna honom där? Och våra tre barn själva hemma utan hjälp med skjuts till affär/buss/skola?
Efter mycket velande fram och tillbaka så bestämde jag mig för att åka. Barnen kan faktiskt handla efter skolan innan skolbussen gick hem, och de kan faktiskt gå ett par kilometer från bussen.

Jag åkte till USA. Kom 6:a i världens starkaste kvinna, med trasig fot, med en man på sjukhus och barn ensamma hemma som knappt märkt att jag var borta. En vecka efter att jag åkte kom jag hem igen, och då hade min man bara dagen innan blivit utskriven från sjukhuset. Så nog var det ett okej beslut av mig att åka ändå. Han var ju ändå på rätt ställe med rätt hjälp.

I januari tröttnade jag på att foten inte blev bra, och gick tillbaka till sjukgymnasten (Som jag tidigare slutat gå till då hon inte tittade på foten utan bara frågade hur rehab övningarna gick) och sa att det är något som inte är rätt. Hon skickade vidare mig till vårdcentralen som skrev en remiss till ortopeden.

Första helgen i mars var det dags för att hälsa på Arnold igen. Grymt taggad var jag och när vi träffades upp för regelgenomgång och träffade de andra atleterna var det flera som frågade om foten och jag sa som det var, den är skit. (Antagligen tändes det hoppets glimtar hos dem )
Jag fick foten hårt tejpad av en idrottsläkare och sedan hade jag även mitt fotledsstöd som jag haft efter att skadan uppstod. Inte för att foten någonsin varit instabil efter att jag trampade snett men för att ändå stärka upp utifall att.
Jag vann de två grenarna som gjordes på dag 1 och sedan vann jag första grenen dag två och kom delad trea i fjärde och sista grenen, det gjorde att jag vann kvalet. Mitt mål för tävlingen var just att kvala till finalen och få vara uppe på stora scenen. Hur det gick där spelade inte så stor roll. Men med den stora ledningen jag hade så insåg jag att det var ju faktiskt möjligt att vinna allt, och det gjorde jag!! Vilken otrolig känsla det var och är!

Det är fortfarande svårt att ta in att jag faktiskt vunnit Arnold Amateur Strongwoman i tungvikten, att jag fått mitt proffskort och att jag är dirketkvalad till Arnold Pro Strongwoman 2020, framförallt med tanke på hur min fot har fortsatt att bråkat med mig.

Innan sommaren hann jag med tid hos ortoped, magnetröntgen och tid hos ny ortoped som säger att jag har en fraktur på språngbenet, samt på skenbenet, och att jag har lite broskskador.
Operation bokas och återigen en väntan. Jag hade trott att sista besöket hos ortopeden var operation, men så var det ju inte, utan nu skulle ortopeden stänga under sommaren och inte öppna förrän v 34-35.
V 34 hade jag Stones of Strength på Fefor igen så jag hade ju hoppats på op innan sommaren eller gärna efter sommaren. De satte upp mig på en ”kort-varsel-lista” så att jag skulle kunna komma in fort när det väl var dags.
Fredag v 33 fick jag reda på att tisdag v 34 blir det operation.

Operationen gick bra, men det var mycket värre än vad magnetröntgen visat.  Det var broskskador av grad 4, vilket är den värsta där brosket är helt borta och ben gnager mot ben. De tog bort inflammerade ledhinnor, och de skalade bort osteofyter (pålagringar av ben) som varit det mekaniska stoppet jag känt i foten. De gjorde även mikrofrakturering som betyder att de gjorde små hål i skelettet för att påskynda läkningen. Läkaren lät rent ut sagt förskräckt när hon kom och pratade med mig och sade att det såg för jävligt ut i leden.

Det känns bra att det är gjort men jag känner mig så fruktansvärt långt efter. Aldrig har väl OK och sandsäck sett så lockande ut som nu när jag verkligen inte kunnat. (Vissa dagar innan operation så HAR det funkat, andra funkade det inte)
Jag vill inget hellre än att vända och pressa tunga Apollon och köra marklyft och stock och säck och farmers och húsafell och frame och, och, och….

På tisdag har det gått tre veckor sedan operation, tre veckor där jag inte fått lägga vikt på foten. Då får jag hiva kryckorna åt fanders, och börja gå igen.  Sedan ska det succesivt börjas tränas och läggas vikt på.
Om jag inte har ont så har jag ju anpassat mig ganska bra till stel robotgång samt hitte-på-böj på benen när jag pressar, så jag siktar givetvis på att kunna vara med på Världens starkaste kvinna för fjärde gången den 1-3 November på Daytona Beach i Florida. Beroende på hur det känns i foten när jag får lägga vikt på samt vad sjukgymnasten säger så kanske kanske jag kan vara med på Sveriges starkaste med! Vill ju verkligen inte missa det!

Ja, det har varit ett tungt år (jag har dessutom bytt jobb mitt upp i alltihopa för att jag inte mådde bra på mitt tidigare) Men jag har också haft det bra. Jag har varit i Norge på Fefor och tittat på när Donna Moore tog nytt världsrekord i atlassten på 161,5kg, när Sandra Bradley tog en 160kg húsafellsten på en promenad på 9 meter, vilket var världsrekord tills Liefia Ingalls också plockade upp den och gick strax över 11m.
Skulle ju varit med och tävlat, men operationen satte ju stopp för det. Men, dagen efter operation satt vi 7½ timmar i bilen för att åka dit och semestra och titta på fantastiska prestationer och umgås och äta god mat.

Nu är det bara uppåt och framåt som gäller, det kan liksom bara bli bättre! 

Hej därute! 

Nu sitter jag här igen, på flygplatsen, och ska åka och tävla. 

Denna gången bär det av till Worthing i södra England för att försöka mig på en kvalplats till Arnolds 2019. 

Då jag varit på alla mina tre Arnold Sports Festival tävlingar som jag kvalat till, skulle det kännas konstigt att inte ha möjligheten att få åka även 2019. 

Jag vill ju så mycket mer än att placera mig mellan 6-9 plats på den däringa tävlingen. 

(Nu när jag skriver att jag placerat mig inom de platserna alla tre gånger ser jag ju att det faktiskt inte är så tokigt ändå)

Men jag vill upp på den där stora scenen, och då måste jag bli topp fyra! 

När jag fick reda på att det mest troligt inte blir några kvalplatser på Sveriges starkaste kvinna 2018, kände jag att jag får kolla om det finns någon annan, och det gjorde det! 

Så nu sitter jag alltså här och ska snart kliva på planet som tar mig till Stanstead för att sedan tävla på söndag. 

Formen kan väl kanske diskuteras dock. Jag är inte på topp, men det kanske man kanske inte begära heller. 

Efter lunginflammationen i början av maj, som jag var sjukskriven för och sängliggande i 4 veckor, så har allt kännts helt oändligt tungt. 

Helt galet tungt. Jag har varit igång i ca 6 veckor, och för 2 veckor sedan var det plötsligt inte snortungt längre. 

Så nu hoppas jag att jag får en ordentlig kick och river av en riktigt bra tävling.

Känns allt som att jag kan göra det!!

#vågavarastark #daretobestrong #hälsohaket #muskelbygget #hälsoborgen #novakem #teambixstrength #forsmanssvetsservice

Idag är det det 23 dagar kvar tills jag hoppar på flyget till Raleigh, NC, USA.
Det är typ 3 veckor.

Att för andra gången i min 2 år och 3 månader långa karriär bli inbjuden till Världens starkaste kvinna känns ganska stort. Eller så jävla stort! Och det är med ärofylld tacksamhet som jag om tre veckor åker och representerar Sverige och mig själv. Men också med stor skräck.
Jag har under det senaste året brottats med tron på mig själv. På många plan.

För att ni ska få en liten bild av det hela sammanfattar jag det här:

I april 2016 bytte jag arbete efter att ha jobbat i 9 år på samma ställe. Största anledningen var att det var för långt att åka. 8.7 mil enkel väg är lite att ta i tycker jag, när man samtidigt har tre barn, och ska försöka bli bäst. Tid och ork fanns inte helt enkelt.
Ett år ungefär hade jag pendlat den långa vägen. Tidigare fanns vi på en ort närmre hem, men efter att min tidigare avdelning lagt ner,  flyttade resterande till annan ort.
Jag sökte nytt jobb och hittade ett. Jag började i April 2016. Ca 2½ månad in frågade jag vänner om hur länge man skulle ge det nya jobbet en chans innan man kände att det inte skulle funka. Fick rådet att ”vänta tills efter semestern i alla fall”
Jag tänkte att ok, jag väntar. Det är ju ett nytt jobb, nya saker att tänka på och nya sätt att arbeta på. Klart att det var mycket att tänka på, men som många gånger även kändes övermäktigt.

I slutet av november mådde jag såpass dåligt att jag gick till läkaren. Då hade jag en tid brottats med något jag trodde var ångest, med ett stort tryck över bröstkorgen.
Med några turer på vårdcentralen och sedan företagshälsovården blev jag sjukskriven hela december och januari. Läkaren konstaterade magkatarr pga stressig arbetssituation.
Under tiden som jag var sjukskriven bestämde jag mig för att #F*ckthis och jag sökte annat jobb. Dagen efter att jag skickat mitt CV till en bemanningsbyrå fick jag svar om att de ville ha mig då de hade den perfekta tjänsten för mig. Det slutade med att jag sa upp mig – igen- och i mars 2017  började jag på nytt. Nu inte längre som tjänsteman.

Jag har fortfarande problem med magkatarr och äter mediciner för det.
Jag funderar över om jag är på rätt arbetsplats. Även om jag trivs bra med det jag gör nu, så är det ändå en känsla som gnager inom mig; skulle jag kunna göra något annat? Som jag verkligen tycker är kul? Som inte kör helt slut på mig?
För helt slut är jag. Att få orken till att träna på den nivån jag måste är svårt. Riktigt svårt. Jag önskar emellanåt att jag kunde ligga kvar på sängen efter min tupplur efter maten och slippa åka till gymet eller gå ut i garaget. Jag tänker ibland  att varför i hela fridens namn elitsatsade jag på något som är så förbannat jobbigt? Jag funderar på om jag är stark nog? Ska verkligen jag ställa upp i Världens starkaste kvinna, WSW? Ska jag verkligen åka en tredje gång och tävla på Arnolds i mars 2018?

Men så slår det mig. Det är ju så förbannat kul. Det är så förbannat trevliga människor. Jag trivs med att tävla och jag trivs med människorna i och runtomkring strongwoman.
Och jag är faktiskt förbannat stark! Och två år inom sporten är ju inte ett skvatt! Jag har så mycket mer att lära och så mycket mer att ge. Även om jag började sent, jag är ju faktiskt 38år , så vill jag bli bäst. Jag vill vara starkast. Och det blir man inte på två år. Det blir man av många år och av erfarenhet. Erfarenhet får man inte om man inte åker och tävlar. Och så är jag ju faktiskt inbjuden! Jag har inte behövt kvala in, såsom 2/3 av startfältet behövt göra! Någon vet att jag är stark och vill se mig där.
Så. Om tre veckor åker jag!

Är jag redo? Jag vet inte. Jag tror det. Jag ska göra mitt bästa. Jag måste #vågavarastark och då inte bara kroppsligt.
Jag kommer verkligen att tävla mot världens starkaste. Det kommer bli tufft. Men det kommer bli ack så roligt. Att få träffa nästan hela gänget som tävlade förra året igen kommer bli helt fantastiskt.

Kolla bara det fantastiska gänget på Världens starkaste kvinna 2016.

Förra helgen var jag inbjuden att deltaga i VM i IHGF Highland games och stone of strenght. Min motståndare var Liefia Ingalls, som är den första att vinna Arnold PRO Strongwoman som avgjordes på Arnold Sport Festival i Columbus OHIO i våras.

På plats på Fefor Höifjellshotell i Vinstra i Norge, duellerade vi i 4 grenar inom stone of strenght. I kilt.
Vi varvades mellan killarna som tävlade inom Highland games, och de som tävlade i stone of strenght. Det hela filmades och är väl tänkt som en tv-produktion, men när var och hur det blir vet jag inte men återkommer när jag vet mera.

Syftet med mig och Liefia tävlandes mot varandra är att visa folk att även kvinnor kan tävla i samma grenar som killarna och att vi med tycker att det är roligt. Som jag förstod det så finns det ingen damklass inom IHGF och tanken är väl att de ska försöka få igång en!

Vi tävlade utspritt på två dagar och hade två grenar vardera lördag och söndag. De två första grenarna var press över huvudet för reps med natursten, 48kg, på en minut. Liefia gick ut först, gjorde 10 reps, jag lyckades få med mig 9, hade stenen på bröstet och skulle pressa när tiden var slut.

Efter det var det atlasstenar. De var uthuggna i granit och väldigt fina och gropiga. Vi hade 88, 102, 122 och 142kg. Jag gick ut först, och fick 3 stenar, tyngsta stenen var svår, fick inte riktigt grepp om den trots klister. I efterhand konstaterade alla som lyfte de stenarna att de var svåra, så att inte ha klarat den kändes till slut ok. Liefia fick inte heller upp den men sprang igenom några sekunder snabbare än mig.

På söndagen var det dags för stone put, man stötte natursten helt enkelt. Vi hystade iväg 10kg stenen, och jag vann denna gren med 7.09m.

Sista grenen var carry för distans, på 105kg. Jag gick ut först och knatade iväg 29 meter innan jag släppte och Liefia gick 40 meter, vilket gav henne vinsten.

Jag känner att vi satte upp en bra och jämn show för publiken, och förhoppningsvis kommer det att bli lite mera sådant framöver även för damer. Men framförallt, jag hade en riktigt rolig helg och att för första gången se killarna prestera otroligt bra i kast, släng, snurr, bära och flippa var riktigt kul!

-Finns det någon som sysslar med liknande här i Sverige?

Förra helgen fick jag frågan om jag brukar känna mig deppig och nere efter en tävling. Svaret jag gav var att det blir jag inte, jag brukar känna mig bra.
Men jag får nog ta och omvärdera mitt svar.
Det har nu gått lite mer än en vecka sedan Arnold Amateur World championships gick av stapeln i Columbus OHIO.
Och jag ligger hemma med feber, ont i hals och snor. Tack och lov är det snart borta, och tack och lov kommer det efter tävling och inte innan/under.
Tittar jag tillbaka på mina senaste tävlingar, så är det såhär det har varit. Antingen blir jag sjuk så jag inte kan träna därför, eller så har jag skadat mig så jag inte kunnat träna.
Det känns då som en liten blues, så nästa gång någon frågar om jag brukar känna mig nere efter tävling, så blir svaret ja.

Arnolds 2017 då. Jag placerade mig på en 6:e plats utav 15 tävlande. Helt klart nöjd med det, även om jag ju så gärna ville komma till final.
Det som jag varit mest nervös över var ju keg medleyt, men så visade det sig gå ganska bra där ändå. Det jag tappade mest på var OK. Man ska ju jobba på sina svagheter heter det ju så det blir mycket ok-träning framöver med siktet inställt på att få fart på grejerna.
Det funkar inte att lunka in på lite mer än 20 sekunder, när övriga sprintar in på 10-12 sekunder.

I marklyften på 188kg fick jag 13 reps, där vinnaren Donna Moore gjorde 15.  Och i pressarna på 84kg fick jag med mig 4 reps.

Precis som förra året kom Arnold Schwarzenegger himself och tjingsade lite på oss när vi stod och värmde upp inför sista grenen.
Det tycker jag om att skryta om. Att jag varit så nära Arnold att jag nääääästan kunnat ta på honom

Första plats togs även i år av Donna Moore. Innan tävlingen drog igång visste vi att de som vinner sin viktklass får proffskort. Men på regelgenomgången för finalisterna fick de reda på att alla topp 4 fick sitt proffskort.

Det var ju likadant förra året, då det var första året som de ens pratade om proffsklass för damer. Men då var det så för att få behålla sitt kort/ha möjligheten att tävla i proffsklassen, var man tvungen att ställa upp och tävla i Strongest Woman in the World, som gick av stapeln i Florida i Augusti. Det var enda kval-tävlingen för Arnold Pro Woman 2017.

I år fick topp 4 sina kort. Vinnaren blev automatiskt kvalad till att tävla i Arnold  Pro Woman 2018. Övriga 3 har möjligheten att kvala på SWITW som går av stapeln på Mr. Olympia i Las Vegas i september. (Hur coolt är inte det då? Olympia liksom)

Det är sjukt mycket folk i expot, så mycket  att det blir jobbigt att gå runt där. För man går inte lite lätt runt och strosar och tittar på grejer, utan det är köande och armbågar och mest stillastående om jag ska vara ärlig. Finns väl inget tråkigare än att bara vänta?

Men, jag och Lisa Yeats (från UK som jag delade rum med) gick runt lite grann och fick en bild med Jill Mills, 2x WSW vinnare. Och det är ju inte fy skam det.
Även en pose down tillsammans med Arnold blev det. Och det är väl tur att jag inte är fitness/byggare, för posera, det kan jag då rakt inte.

Nu laddar jag om (eller ja, så snart förkylningen släppt) och kommer att ha siktet inställt på att vinna den där pokalen nästa år på Arnolds. Även om det kommer att vara andra tävlingar innan dess så kommer jag ändå inte släppa känslan jag har nu om att vilja vinna!

Arnold Sports Festival, som under 2-5 mars tar emot ca 18000 atleter från 80 olika länder där det tävlas i ca 70 stycken olika sporter, är bara 4 veckor från att kicka igång! Det är inte så många fjärilar magen (än) mot om man jämför med förra året vid den här tiden.

Det känns bra! Träningen känns bra, och framförallt tävlingsvikterna känns bra.
Förra året fick jag verkligen kämpa mig fram till tävlingsvikterna. Så när man nu summerar året som gått, så har jag ökat min grundstyrka avsevärt. Vikterna i år behärskar jag och vet att jag inte kommer nolla i någon gren. Det som eventuellt kommer ställa till det lite grann är ett öltunne-medley. Jag har öltunna att öva med, men den är lite för låg och lite för lätt, men jag har ändå kunnat öva teknik på den.

Grenarna med start fredag:
Öltunne-medley. 83,91kg (185lbs)
Tunnan ska lyftas, förflyttas 6 meter, ställas ner/toucha golvet och sedan pressas över huvudet. Ner, gå 6 meter till, samma där. Ner, 6 meter till och här ska det pressas för reps. Max 60sek.

OK. 249,48kg (550lbs)
18 meter. Flera nedsläpp är okej.
Max 60sek.

Apollon marklyft från 33cm (13″) 188,24kg (415lbs)
Höjden blir mitt mellan vanligt marklyft och kronlyft.
De kommer att stå på sådana här som alltså följer med upp i lyftet.

Dräkt är inte tillåtet (inte för att jag har någon eller vet hur man lyfter med en)
Remmar är tillåtet och man får inte fixa dem innan utan det gör man efter att starten gått.
För reps. Max 60sek.

Apollon axel press 83,91kg (185lbs)
En vändning, sedan bara pressa på.
Inga bältesvändningar. Man får lägga ner och vända om igen om man behöver.
För reps. Max 60sek.

Placerar man sig top 4 går man vidare till finalen på söndag. För tungvikten herrar är det top 10 som går till final.

Stone of steel-serie 92,99kg (205lbs)
5 stenar ska upp på höjd mellan 1,22 till 1,27. Alla stenar väger samma.
Inget klister.

Hemlig gren.
Avslöjas en vecka innan tävlingen

Det är några färre anmälda i år, och jag hoppas på att jag åtminstone lyckas med en bättre placering än 9:a som var vad jag lyckades med förra året. Men jag känner mig taggad! Såpass taggad att jag minsann vill köra stone of steel och den hemliga grenen.

Yeats Lisa UK
Hoss Mollie USA
Middleswarth Laurie USA
Coates Melissa UK
Harjapaa Anna Sweden
Gragg Monica USA
Fryer Diondra USA
Kirk Christina USA
Gray Kelly USA
Koszela Karolina Poland
Moore Donna UK
Thompson Andrea UK

4 veckor kvar…

Jag vill också passa på att tacka alla som hittills hjälpt mig med resepengar!
Ni har betalat flygbiljetten! Det är verkligen guld värt och jag är innerligt tacksam och glad att så många tror på mig och vill se mig komma iväg.
Vill du hjälpa till?
Swisha en 20:a till 0702-638197 så matchar dessutom mina föräldrar din summa!

Då har 2017 kickat igång på riktigt, och jag kan bara säga; jag är redo!

Jag avslutade 2016 med att vinna Europas starkaste kvinna i början av december, och efter det så har träningen känts väldigt bra.

Jag har tränat på samma sätt som jag gjorde innan jag började med strongwoman, vilket är något som jag saknat lite grann då 2016 har varit väldigt mycket förberedelse-för-tävling-träning med mycket grenträning.
Men sedan EM har jag ökat på mina personbästa i både bänk och mark, och det känns riktigt kul.

Det är många roliga grejer på gång och jag känner att 2017 kommer att bli ett bra år!
Det är:
* MAXstyrka´s strongwoman tävling som ska gå av stapeln 11/2-2017, spana in Jimmie Trywalls  inlägg i ”Strongman i Sverige” angående det och anmäl ditt intresse! Ju fler det är desto roligare blir det!
* Arnold Sport Festival i USA
* BodyPower i UK. Kval till WSW
* Worlds Strongest Woman
* Strongest woman in the world i USA. (Kvalade hit på EM)
* Sveriges Starkaste kvinna
* Europas starkaste kvinna

Och det här är ju bara vad jag vet om i dagsläget. Kanske dyker upp mera kul som man vill vara med på!  Jag skriver vill, för det är ju inte säkert att jag ens kommer iväg på allt ovanstående då det är plånboken som styr. Men jag vill, och jag tänker träna med siktet inställt på dessa tävlingar, så får vi se vad som blir av!

Godmorgon!

Här sitter jag , incheckad och klar och äter flygplatsfrukost. En ofantligt dyr sådan. Liten fralla och liten kaffe för 72:-

Men när man kliver upp & åker hemifrån innan man knappt somnat så får man äta flygplatsfrukost. Även om den är dyr.

Flygplatsen ja, det kan ju bara betyda att det är dags för EM. Jag har fortfarande svårt att fatta att ”lilla jag” sysslar med en sport på så hög nivå.  Jag brukar få en overklighetskänsla och där är jag nu. Det är som att jag inte alls ska tävla och det är inte jag som är på väg någonstans.

Den känslan övergår i nervositet på kvällen innan tävling och sitter i tills första grenen kommit igång. Kan släppa när man väl träffas upp innan och får delta i kramkalaset som det faktikst är. Och när man då ser att det är fler som känner likadant.

När det väl är igång så är det bara ren glädje och jävlar anamma tävlingen igenom.

Därefter kommer overklighetskänslan igen. När man kommit hem och varit tilbaka i vardagen en dag så är det som att jag inte alls varit iväg, det måste varit någon annan. Eller?!

Det ska bli jättekul att träffa alla igen, både utländska som svenskar. Och vilka svenskar sedan!! 8 stycken helt otroliga tjejer kommer jag möta upp (och deras lika fantastiska resesällskap). Vi ska minsann visa Europa & världen hur bra de svenska strongwoman utövarna är & att vi blir fler och fler!

Stort LYCKA TILL!

Att hösten kommit går inte att ta miste på. Det är mörkt när jag åker till jobbet & det är snart mörkt när jag åker hem.
Vissa veckor räcker inte tiden till att få in träning så ofta som man egentligen vill.
Idag är det tisdag och jag ska träna mitt tredje (!!) pass efter Världens starkaste kvinna som var den 17 september i Doncaster i England.

Jag har sett att de andra svenska tjejerna har börjat ladda inför EM i England i december, och haft lite ångest över att inte ha hunnit tänka så mycket på det.
Jag har ju varit mitt i uppladdningen inför WSW och när det var klart skulle energin gå till att ladda om inför SM.
Men efter att jag kom hem drog jag på mig en förkylning som fortfarande hänger i med snor i bihålorna.
Dessutom så fick jag en bristning i biceps under sista grenen på WSW. Jag har fått ultraljudsbehandling och hinner få några till innan SM.
Men har fått förbud mot att lyfta från marken, och har bara tränat ett pass ben och ett pass axlar.
Det gör att det känns som att jag inte har en muskel kvar i hela kroppen, jag känner mig deppig och tycker synd om mig själv. Kan man gå & gömma sig under filt tills våren kommer?
Det känns som att jag inte ens kommer orka lyfta gymbagen på väg till SM.

Men så peppar jag mig själv med att, nä Anna, du skulle inte blivit något starkare på de 4 veckorna du hade. Du är fortfarande stark och det kommer kännas bra!
Ikväll ska det tränas uti garaget igen, och jag får besök och det gör ju det hela lite lättare, att träna tillsammans är kul! Upp med hakan och gå ut i garaget och träna och ha kul!

Det är ju det som är poängen.

Hej alla bloggläsare på MAXstyrka!
Nu har turen fallit på mig och jag har fått mig en liten blogg att uppdatera nyfikna människor med.

Vem är då jag?

 Jag är en 37-årig kvinna som inte alls är vuxen. Bor på landet ut på Västgötaslätten. Platt så långt ögat når.
Där bor jag, min man, våra tre söner och 2 katter. Jobbar heltid på kontor, och tränar & tävlar i Strongwoman.
När jag inte tränar, jobbar eller umgås med familjen, så gillar jag att virka, sticka och pyssla.

Jag halkade in på strongwoman på ett litet bananskal, och det måste jag säga att jag är riktigt glad över. Den bästa halkningen jag gjort.
Så jag har dedikerat min träning åt strongwoman i ett år nu. Tidigare har jag ”bara” lyft skrot på gymet, utan något speciellt mål.
Har nog alltid siktat mot att ha mycket muskler och vara smal, så som många gör idag. Men jag har efter många envetna år insett att det inte funkar för mig.  Nu har jag istället mycket muskler och en del vaddering på det.
Och jag trivs bra så. Jag har anammat barbapappa-genen. Jag gillar muskler, jag gillar att vara stark.
Det är inte alltid lätt att förstå att man är stark, trots alla år på gymet har det inte hjälpt mig att förstå att jag är stark, utan det var först när jag klev in i strongwoman världen som det börjar gå upp för mig.

Jag har två gånger ställt upp i Världens starkaste Grästorpare. 2014 var det jag och 3 killar. 2015 fick jag en motståndare. Enda träningen inför detta, var att jag skaffade mig ett däck sommaren 2015.
Efter den tävlingen, som jag vann, kände jag att jag vill prova det här på riktigt. Hittade SM i Kungsör och anmälde mig.
Kom på att OJ, man kanske skulle träna inför något sådant med. Och så satte jag min fot på ett strongwoman gym för första gången i början av september 2015.

På SM kom jag tvåa (och kvalade till Arnold Amateur Strongwoman world championship),  Donna Moore som vad över och tävlade från England sade att jag måste komma och tävla på EM som gick av stapeln 1 månad senare. Jag anmälde mig, åkte med fjärilar i magen till England, och kom 3:a.
På Arnold Sports Festival, som är första helgen i Mars varje år,  (Ja, den Arnold) i Columbus Ohio, USA,  kom jag på 9:e plats 2016.

I April tävlade jag i Norge & i Maj i Uppsala. Och för ca 2 veckor sedan var jag i England igen och tävlade i Worlds Strongest Woman. Av 14 starka kvinnor från runt om i världen tog jag mig en 5:e plats!
Så här har ni mig, en lätt knasig förvirrad strongwoman!

Om knappa 3 veckor är det dags igen, att tävla i Sveriges Starkaste Kvinna.
22 Oktober i Kungsörs Sporthall. Klockan 11.
Kom dit och heja fram en vinnare!