Hej igen!

Jag vill på ett tydligare sätt än via min Facebook (Josefin Lundgren Strongwoman) och Instagram (@strongwomanjossan) offentliggöra två samarbeten som jag är väl glad och stolt över!

TBF står för Train By Fire och är ett USA-baserat företag med fitness och hälsa som fokus.

https://trainbyfire.com (deras hemsida)

Den här loggan vet jag inte om du har sett, men den har figurerat en del på min Instagram men även på Henriks (@henrik_silfvenius), speciellt när han tar PB

Anledningen till att jag ville börja samarbeta med Train By Fire var för att jag gillade deras Instagram faktiskt. Känslan från deras bilder och texterna till bilderna. Det gav mig en känsla av att det finns communities där hälsan står i fokus och det driv som ligger bakom att nå dit du vill med hälsan och kroppen. Jag tänkte att det vore fint att stå bakom det initiativet och få vara en del av det. En dag i höstas så skrev jag till deras instagram-profil och förklarade lite om mina tankar på samarbete, vilket var oerhört läskigt då var skeptisk till att ett företag på andra sidan världen skulle vilja prata och samarbeta med mig. MEN, döm av min förvåning när jag fick svar. Många, många emails senare och många produkter senare så beslöt sig Train By Fire för att inkludera både mig och Henrik som Train By Fire athletes och även ingå i deras everyday athlete program. Den känslan mina vänner, var magisk. Jag har, som ni säkert vet vid det här laget, inte kunnat prestera värst mycket på träningsfronten då jag varit ganska gravid (och faktiskt fortfarande är, går dock in i vecka 31 på onsdag!!). Så att få ett företag som enligt mig står för bra saker, att ställa sig bakom mig och vilja satsa på mig (oss) ändå kändes otroligt bra.

SISU Nutrition är nästa företag som jag samarbetar med, detta företaget står jag som ambassadör för och det känns exakt lika bra!

http://www.sisu.se (deras hemsida)

SISU Nutrition hittade faktiskt min eminenta man Henrik och tyckte att deras profil, snygga produktlinje och svensktillverkade kosttillskott tilltalade honom. Vi båda testade några av deras produkter och det kändes bara bättre och bättre. Vi googlade massor på information om företaget och sedan beslöt vi oss för att skicka en förfrågan om samarbete. Henriks finska påbrå gjorde ju att det iallafall för mig kändes extra spännande att företaget heter just SISU The business insider skrev 2014 (http://www.businessinsider.com/finnish-word-sisu-is-key-to-success-2014-6?r=US&IR=T&IR=T) om vad den finska SISUn innebär. Deras tolkning i den artikeln sammanfattar det rätt bra för mig. En jävlar-anamma-känsla som, oavsett om det är korrekt översatt eller inte, hjälper mig många gånger. Jag jämför det med mina norrländska rötter, att allt är inte så jävla lätt men det går alltid :). Ett sånt företag kände jag att jag känner igen mig i.

Men, tillbaka till SISU så pratade vi en del fram och tillbaka även med dem och de bestämde sig för att de vill satsa på oss som ambassadörer vilket vi är väldigt hedrade och glada för!

Jag skulle såklart kunna göra massor med specifik reklam om alla produkter men tänker mig att såhär i första skedet är det nästan bättre om du själv går in på hemsidan och tittar (se under bilden). NÄR du känner att du tittat klart och har lust att prova så har jag en kod att bjuda på: Josefin15 som ger dig 15% rabatt på SISUs sortiment på deras hemsida, bra va?! Har du några funderingar eller vill att jag ska tipsa om något om Train By Fire eller SISU Nutrition så skriv till mig! Jag är tillgänglig både här, på Instagram och på Facebook så någonstans tänker jag att du får tag på mig

Förutom dessa galet bra nyheter så flyter livet på som det sig bör. Jag blir tyngre och otympligare i ungefär samma takt som vi rasar mot datumet då vi #strongbaby förhoppningvis kommer (170404), vi tror dock att hen kommer tidigare :). Jag längtar till att få visa mig själv att min kropp kan även det här, att föda barn. Kan den springa med 225kg ok eller dra upp 170kg i marklyft relativt stabilt så tycker jag att föda barn borde kunna gå att lösa

När det gäller träningen så är jag nu i fasen där rörelser är oerhört smärtsamt så jag försöker hitta alternativ. Gå väldigt väldigt långsamt, vila så mycket jag bara kan, alltid ha på mig mycket kläder så det inte drar kallt någonstans. Äta bra, sova bra. Jag började precis med extra järn vilket gjort så att jag kan vara vaken på dagen! Yay! Jag börjar dock som ni säkert läser ut se målet så längtan till att kunna använda min kropp börjar göra sig väldigt påmind.. Längtar så till att få fortsätta träna!! Och lyfta tungt, springa med tungt, pressa tungt.. Överlag hetsa lite! Det var ett bra tag sen.

Nu ska jag vila lite mera, och fantisera om framtiden!

Ha det alldeles utmärkt,

Josefin Lundgren

Hej vänner,

Glädjen med att plussa en dag där i augusti var helt obeskrivlig. Jag minns när jag satt där på toa och bara väntade. Stickan låg på handfatet och blinkade. Jag tror jag tittade på Henrik och på stickan säker 50 gånger under de knappa minuterna stickan blinkade. Sen stod det där helt plötsligt. Gravid 2-3 veckor. Jag kände huden strama rund kinderna, ögonen drog ihop sig, glädjerynkan mellan ögonbrynen gjorde skäl för sitt namn. Det var en helt ny känsla. Jag ÄR gravid. Det efterföljande veckorna kunde jag inte tänka på något annat än graviditeten, den var absolut inte officiell och det snurrade i huvudet av att inte kunna göra annat än bara vänta och se, känna skräcken för missfall. Trots att jag aldrig upplevt missfall så kommer du om du googlar graviditet överösas med symtom och misstankar om olika typer av missfall under den första tiden. Hur skört embryot är, hur osäker graviditeten är, hur du ska hålla det hemligt. För min del åt den känslan upp min glädje till träning. Helt plötsligt vågade jag inte. Jag blev livrädd för känslan av att ta i, det kändes som att minsta muskel kopplad till bålen skulle pressa ut det lilla liv jag längtat efter så länge.

Veckorna gick och jag började må dåligt. Riktigt dåligt. Jag började gå hem från jobbet flera dagar i veckan, försökte undvika kollegornas frågande blickar och ringde barnmorskan både en och två gånger för att fråga om mitt mående verkligen var normalt. Jag tog blodprover, blodtryck och fick piller mot illamående utskrivet. Jag sov halva dagarna och hukade exakt såsom en katt gör precis innan en hårboll kommer upp. Det kände som att tiden stod stilla och ingen i världen förstod hur sjukt det kändes. Att gå från helt normalmående till detta inferno. Jag tyckte extremt synd om mig själv den här perioden och ville bara prata i telefon med min trygga, norrländska fader som varje dag berättade för mig hur stark jag var och att jag kommer bli starkast i världen en dag. Men sen, VIPS (så kändes det definitivt inte då men nu i efterhand) så var det värsta förbi. Jag hade precis berättat för rektor, kollegor och sedan även eleverna och där någonstans gjorde jag min första hela arbetsvecka. Jag firade med en stark kärlek till mig själv, för att jag på något sätt ändå klarat det och det där att bli starkast i världen en dag kändes inte lika långt borta.

Under tiden google fortsatte att visa missfallsprognoser och symtom så försökte jag läsa i gravid-boken jag fått av min barnmorska. Den som är lika käck som barnmorskan själv. Den som beskriver graviditeten som något som kommer hända av sig själv, inte som något en måste tacka för. Den har hjälp mycket och jag har följt veckornas utveckling i den nästan lika slaviskt som i mina fyra gravidappar (!). Bara att läsa och ta in att det utvecklas 200.000 nerv-celler i minuten kunde göra vilken elevs utbrott som helst till något väldigt fjärran, eller att den svans mitt lilla liv haft helt plötsligt utvecklades till en början på ryggrad. Jag minns att varje gång jag läste något sensationellt så tittade jag ner på magen, som om magen skulle svara på hur. HUR är det ens möjligt, hur skulle jag kunna göra något annat än bara vila och vänta resterande månader när det händer så mycket i kroppen?! Golvad av tanken har ändå jobbet varit någon sorts räddning när tankarna varit för oroliga, tro mig, femtonåriga elever kan verkligen stjäla ens fokus med de mest utomjordiska tankarna.. Elevernas glädje när jag äntligen berättade varför jag varit ”sjuk”, och äntligen fick dela den glädjen med dem var något jag verkligen längtat efter. Få berätta vad det är som händer i kroppen, få berätta om gener och celler och ALLT har gjort undervisningen så otroligt verklig. Det är en lyx att få berätta något för en person som denne aldrig hört förut, och nästan se tankegången explodera i blicken. Där har ni varför jag är lärare.

Men för att på något sätt knyta an detta till träning och inte göra detta till en novell så har jag nu när illamåendet inte golvat mig riktigt varje dag äntligen känt att träningen kan få komma tillbaka till mer än bara promenader (för mig med hund så känns det som bara). I detta finns det en kvinna jag tänker på direkt när jag hör mamma + strongwoman i samma veva. Josefin Brander. Nedan ser ni en länk till Seminoffs hemsida, till er som kanske befinner er i samma situation eller bara vill ha lite pepp i livet som strongmom. För mig har det varit ett mål sedan vi började försöka bli gravida i somras att göra graviditeten officiell och kontakta Josefin! Nu är jag här så även om jag faktiskt aldrig varit hos Josefin och Seminoff så vågar jag direkt rekommendera henne. Mina förebilder inom Strongwoman är inte många men Josefin är en av dem.

Så framöver kommer min blogg vara lite mera inriktad till tankar om det nya livet som blivande strongbabyförälder (strongbaby är namn direkt taget från eleverna), hur jag ska bli starkast i världen och massa tankefluff utöver det.

En kram iaf, men en försiktig en för just nu mäter barnen ca 4 cm från huvud till stjärt och fingrar och tår har delat på sig. Barnet kan le, rynka pannan och suga på tummen <3

Strongwomanjossan

Josefin och Seminoff: http://seminoff.se

Hej!

Undrar ni där bakom skärmen vad det är som @strongwomanjossan pysslar med? Ja men det tänkte jag ta och berätta nu faktiskt. Det är nämligen så att denna sommaren har jag den första betalda semestern någonsin. How about that?! Hur låter det??? Det känns som att exakt alla bra ord studsar runt för mig iallafall. Sommarsemester för min del har inneburit lite allt möjligt hittills. Dagen jag gick på semester körde vi de sedvanliga dryga 100 milen upp till norr till mina kära hemtrakter. Norr och Umeå med omnejd innebär för mig, förutom att njuta i hembyn, att träffa släkt och vänner jag inte hinner träffa så mycket. Träffa ikapp bebisar som har hunnit födas alternativt växt alldeles för snabbt. Äta mammas mat (!!!!!!). Vi hann även med en fantastisk midsommar, den första i sitt slag som innefattade några av både mina och Henriks bästa vänner. Det ni, det lever jag länge på! Tjusningen med att ha familj både i norr och i andra länder är att varje möte blir verkligen intensivt. Det blir så mycket mer.

Träningsmässigt så har sommaren varit precis lika bra hittills. Att få träna i stort sett obegränsat tidsmässigt är den största fördelen för min egen utveckling. Jag trivs när dagen får komma utan att vara helt bestämd och när träningen hinns med utan större problem trots besök eller andra bestyr. Umeå bjöd på varierad träning: dra pappas bil på byavägen, lyfta stenar av fadern själv valda (en till mig och en annan till Henrik), pressa nedfallna träd och träna på gamla hemmagymmet IKSU Sport.

Åter i hemkommunen sedan dryga halvåret tillbaka har det känts extremt lyxigt att kunna modifiera passen helt efter humör och känsla i kroppen samt spendera både en och tre pass ute i garaget/på parkeringen. Att verkligen få ge kroppen kärlek. Sova bra, äta bra och träna. Det vänner, förstår jag att många vana semesterfirare redan upplevt tidigare men för mig är det en helt ny grej att få spendera sommaren såhär. Träning har nu på våren, som ni säkerligen redan vet, blivit aningen begränsad av en himla klantig skada jag drog på mig i ledbanden på utsidan av vänster fot. Det har varit många sjukgymnasttider att passa och en del frustration att ta ut på alla förbannat tråkiga högreps.. Foten börjar dock bete sig och jag har börjat få in mer och mer press på foten i form av en del konditionsträning och äntligen tyngre mark/böj!!! Men för att avrunda för den här gången..ni som brukar fira semestern på västkusten, speciellt ni som råkar befinns er i Kungshamn med omnejd kanske springer på mig i slingan något framöver. Hejja då vettja?

Vi hörs och syns, men kanske mest när det är lite sämre väder och datorn åker fram <3

Måsskrik, gräsklippare, öppna altandörrar och strålande sol från mig!

Josefin

Hej vänner!
När jag ändå är hemma och sjuk på kammarn tänkte jag passar på att förkovra mig lite i goa program.. Efter samtal med fadern i norr så tipsade han mig om Grym Kemi på UR. Eftersom jag är ett stort fan av Brita Zachari så tänkte kika på det. Programmet jag precis såg (blir nästan som live-uppdatering detta) handlade om njutning och belöningssystemet i vår kropp. Det fick mig att tänka på hur extremt roligt och fascinerande jag tycker det är med vetenskap och hur många filosofiska frågor vetenskap sätter igång i mig. I programmet så pratas det om vårt belöningssystem och hur det känns att manipulera och trigga belöningssystemet. I ett av inslagen så väntar Brita på att få äta en macka som hon är väldigt väldigt sugen på varpå det förs en diskussion kring hur hon sedan ska få nästa tugga att vara lika god. Det är den såklart inte. För mig blev parallellen PB i min styrkesatsning. Känslan av att ha satt ett mål, gå och tänka på det dag ut och dag in. Fundera ut strategier för att nå dit (sova, äta, träna) samt fundera på om det ens är rimligt. När då dagen kommer när jag har övertalat sig själv länge nog för att försöka så får jag en kick redan innan. När jag går fram till stången eller objektet som jag tänker dra eller lyfta eller vad det nu gäller så ser jag mig redan göra det om jag har haft en bra uppladdning innan. Jag känner redan kicken av hur det kommer att kännas innan det har hänt. Exakt så väl passar individuella sporter mig.. kopplingen till Grym Kemi blev att det kanske därför som den typen av njutning passar vissa personer och får oss att vilja fortsätta direkt när vi satt ett nytt PB? Att redan se scenariot och redan känna en liten bit av hur DEN känslan kommer vara och vilja jaga för att nå dit.. igen.

Jag älskar min kropp och jag älskar styrka.

Klicka på länken och se programmet

Grym Kemi

Josefin

Den 23:e april var det återigen dags för SM i greppstyrka på Eazy Gym i Ystad. Tävlingen hade i år lagts på våren för att undvika krockar med internationella grepptävlingar. Deltagarantalet var precis som sist 12 stycken, med fyra namn utbytta. Domare var som tidigare legenden Arne Persson. Tävlingen stod Anders Lindbladh för och det är även Eazy gym som kommer stå värd för ett av årets kval till Sveriges starkaste man. För undertecknad med tävlandesällskap påbörjades den 45 mil långa färden till Ystad via Göteborg på lördag morgon. Glada i hågen tyckte vi att vi passerade Markus Eklund ståendes längs E6:an med motorstopp vilket vi senare fick bekräftat.

Den första grenen på tävlingen var Farmers Hold 2×153 kg. I den grenen ska deltagarna lyfta och hålla farmersväskor (vägandes i detta fallet 153 kg styck) så länge som möjligt, upplyftshjälp var tillåtet vilket användes av ett par stycken. Här var det väldigt tajt mellan placeringarna och bara tiondelar skilde på övre halvan. Kalle Lane, som var sist ut, stod däremot som ohotad segrare när han efter 52 sekunder ställde ner väskorna då han fick höra att han slagit samtliga tider.

1. Kalle Lane 52 sek
2. Markus Eklund 49 sek
3. Nicolai Hansen (DK) 44,72 sek
4. Peter Karlsson 42,29 sek
5. Henrik Silfvenius 41,16 sek
6. Nicklas Fransson 36,1 sek
7. Anders Lindbladh 35 sek
8. Martin Jonasson 34,9 sek
9. Håkan Carlsson 17,78 sek
10. Joel Nilsson 8,55 sek
11. Charlie Cronqvist 8,4 sek
12. Oscar Bertrandsson 0 sek (stod över)

Kalle Lane

Gren nummer två var tvåhands-pinch, rising bar. Denna gren skiljde sig från förra året då det kördes hold för maxtid. Nu fick istället varje deltagare tre lyft vardera och ska lyfta så tungt som möjligt. Ingångsvikten var 60kg, föremålet var 60mm tjockt. Då några verkade ha slarvat med att läsa på grenarna blev det mycket taktik om hur en skulle placera sina lyft och det slutade med att ett par stycken bommade sina sista försök. De flesta hade inget problem med ingångsvikten och gick snabbt vidare uppemot 70kg men här blev det många delade poäng.

1. Kalle Lane 90 kg
2. Håkan Carlsson 85 kg
3. Markus Eklund 80 kg
4. Peter Karlsson 80 kg
5. Henrik Silfvenius 80 kg
6. Nicolai Hansen(DK) 70 kg
7. Nicklas Fransson 70 kg
8. Anders Lindbladh 70 kg
9. Martin Jonasson 70 kg
10. Joel Nilsson 67,5 kg
11. Oscar Bertrandsson 65 kg
12. Charlie Cronqvist 0 kg

3:e grenen var Pinch hold med 2x 50kg Eleiko järnskivor. Två stycken järnskivor på 50kg styck ska hållas i vardera hand med bara fingrarna så länge som möjligt, en extrem påfrestning för både fingrar och psyke. Henrik Silfvenius hade tredubblat sin tid sedan förra året och fått en mycket stark tid på 45 sekunder när Kalle Lane drar till med otroliga 62 sekunder och stod därmed dubbelt så länge som majoriteten av startfältet. Även Anders Lindblad bättrade på sin tid ordentligt sedan förra året och slog Nicolai med lite mindre än 2 sekunder. Därefter var det jämnt hela vägen ner.

Henrik Silfvenius

1. Kalle Lane 62,5 sek
2. Henrik Silfvenius 45,4 sek
3. Anders Lindbladh 34,9 sek
4. Nicolai Hansen(DK) 33,18 sek
5. Martin Jonasson 29,46 sek
6. Peter Karlsson 27,3 sek
7. Joel Nilsson 24,4 sek
8. Håkan Carlsson 23,55 sek
9. Charlie Cronqvist 21,12 sek
10. Markus Eklund 19,16 sek
11. Nicklas Fransson 15,45 sek
12. Oscar Bertrandsson 14,3 sek

4:e Grenen – Hantel till kasse med en ingångsvikt på 80kg. Här ska en hantel med ett 50mm tjockt grepp lyftas från golvet upp på ett ca 40 cm högt podie, även detta en rejäl påfrestning på greppet då de flesta inte når runt med fingrarna. Här hade deltagarna endast tre lyft vardera och då det var sista grenen blev placeringen av vikterna otroligt viktig. Förra året satte Håkan Carlsson nordiskt rekord på 124 kg vilket Kalle Lane, efter att ha vunnit grenen, skulle försöka sig på. 124.9 kg var lastat på hanteln men efter en tävling med riktigt bra resultat blev det för mycket och Håkans rekord från förra året står sig!

Håkan Carlsson

1. Kalle Lane 120 kg
2. Håkan Carlsson 115 kg
3. Markus Eklund 115 kg
4. Henrik Silfvenius 100 kg
5. Anders Lindbladh 100 kg
6. Nicolai Hansen(DK) 95 kg
7. Peter Karlsson 95 kg
8. Oscar Bertrandsson 90 kg
9. Martin Jonasson 85 kg
10. Charlie Cronqvist 85 kg
11. Joel Nilsson 80 kg
12. Nicklas Fransson 80 kg

Efter detta stod det klart att Kalle Lane hade gjort en kanontävling och vunnit samtliga grenar under dagen och kan därmed kan vi lugnt konstatera att han innehar Sveriges starkaste händer! En annan som imponerade stort var tävlingens yngsta deltagare Oscar Bertrandsson, blott 15 år gammal och redan vansinnigt stark. Det ska bli spännande att följa den killens utveckling!

Tävlingen gick som vanligt väldigt smidigt och stämningen var hela tiden på topp. Med fina förbättringar i både grenar och placeringar ser vi med glädje fram emot nästa år! Nedan följer en tjusig lista på poängplaceringen och sonika även totalplaceringen..

Från vänster: Henrik Silfvenius (2:a), Kalle Lane (1:a), Markus Eklund (3:a)

Totalresultat:

1. Kalle Lane – 48p
2. Henrik Silfvenius – 36,5p
3. Markus Eklund – 33,5p
4. Peter Karlsson – 31,5p
5. Nicolai Hansen(DK) – 31p
6. Håkan Carlsson – 30,5p
7. Anders Lindbladh – 30p
8. Martin Jonasson – 22p
9. Nicklas Fransson – 16p
10. Joel Nilsson – 13,5p
11. Charlie Cronqvist – 9,5p
12. Oscar Bertrandsson – 8p

Vid tangenterna:

Josefin Lundgren och Henrik Silfvenius

Hej!

Ni som är lärare vet vad denna tiden på året betyder.. Påsklov! Min påsk började med magont som lyckligtvis gick över och vår lägenhet invigdes gott av några vänner från norr!

När påskefyrn var kikad på och Smögen invigt för året så lyckades jag klanta till mig ordentligt ungefär 3 meter hemifrån.. Foten vreds utåt, knakade och startade början på en stillasittande vecka.

Planen var att åka hem till Norrland över påskveckan och 14h i bilen upp klingade illa med min vrickade fot som svällde upp något vansinnigt under den tiden. Jag som gammal kampsportare har stukat foten miljarder gånger känns det som och trodde inte alls att 14h bil var såpass illa. Fick lära mig av min kusins kära familj att Ålidhem har en vårdcentraljour som kan skicka en på röntgen om ens fot är för svullen för att se vad som är fel. Inget var dock brutet och med den vetskapen drog jag iaf mentalt på en mungipa.. Att sedan få köra och åka fyrhjuling med pappa och Henrik hjälpte också en del..:

En rolig sak är att gymmet i garaget börjar ta sig.. Påvägen upp till Umeå passerade vi Kramfors och hämtade hem våra alldeles egna Farmers-väskor!! 80×2 kg ren kärlek gjord av självaste Lars Ainasoja.

Dock börjar det tära på mig att inte kunna gå och behöva hoppa som en idiot runt överallt, be om hjälp och inte kunna träna. Det är en kamp mot psyket och vansinnigt mycket jobbigare än vad jag hade trott. SÅ därför är min uppdatering lite haltande och kommer kanske närmaste veckan innehålla mer bilder på Henrik än på mig.. Det enda som är bra med att ha gjort illa foten är att jag nu helhjärtat kan fokusera på press och axelstyrka vilket är behövligt (men tråkigt). Har du något roligt att berätta eller fint att säga så finns jag här, har ungefär hur mycket tid som helst till att lyssna och skratta

Ha det fint så hörs vi!
J

Är det något jag har börjat smyga in i mina pass nere på Sotenäs Gym och Motion så är det mer övningar som kräver att hjärtat får springa lite.. Jag har bestämt mig för att minst en övning varje pass göra så mitt hjärta får springa av sig lite och således hjälpa mig när jag vill göra andra (enligt mig) roligare saker som att lyfta tungt

Denna veckans pass har hittills fått sällskap av roddmaskinen. Efter ryggpasset igår som innehöll övningar som rygglyft med vikt, rodd med rolling thunder- handtag och remrodd (rodd i maskin med remmar och högreps) så kände jag att hjärtat ville ha sitt så gick upp från grottan till konditionsrummet och tänkte köra lite rodd.. En 500 meter tänkte jag var rimligt.  Som ni som provat köra rodd för konditionens skull säkert har varit med om så var de första 100 metrarna löjligt enkla. Det var som att kroppen inte förstod hur jag ens kunde kalla detta träning och hånlog åt mig.. Däremot på sisådär 450m hade kroppen tänkt om lite och svetten pressades ut ur porerna likt en vulkan med lock. Jag tänkte att det efter mina 500 meter vore rimligt att se hur min puls kände sig just då och se om jag kunde gå ner pulsen en smula genom att promenera på löpbandet.. Och tänka sig, ynka 8 min senare så var min puls nere på en respektabel siffra så jag kunde dra mig hemåt. Jag har alltid med en uns stolthet ändå sagt att jag ”håller inte på med konditionsträning” för det är tråkigt och det blir krävande nog att lyfta tungt.. Jag står delvis fortfarande fast vid det men när jag känner hur det är hjärtat som sätter stopp ibland så inser jag att jag kanske får offra någon övning åt lilla hjärtat.. En tanke som tål att tänkas på!

Nu ska jag återgå till att titta på när andra (läs Henrik) jobbar. Vi hörs och syns!

Jahapp. Så sitter jag här vid köksbordet, söndag är det också. Igår var det som du vet lördag och som du säkert också vet en rätt speciell lördag för mig.. Det var dags för Sparta Strongman Open 2016. Min första tävling utanför Sverige och också första tävlingen 2016. Vad jag visste innan så var mitt motstånd en tjej från Sverige som jag hade väldigt liten koll på hur stark hon var samt en norsk tjej som jag aldrig hade hört talas om. I slutändan blev det två svenskor och två norskor som tävlade. Jag hade dessutom en vecka av dåliga känningar i kroppen bakom mig och hade vaknade upp varje dag med förkylnings-symtom och avslutat varje kväll med världens huvudvärk.. Kort och gott inte riktigt samma positiva känsla som jag beskrev i förra inlägget ;). Någonstans på fredagen bestämde jag mig ändå för att det som varit varit och det som blir får bli och jag vaknade med fler än en fjäril i magen på lördagsmorgonen. Med hjälp av Henriks eviga lugn tog vi oss ändå i väg i relativt god tid och några fler fjärilar studsade in i magen när vi körde över gränsen mellan Sverige och Norge.. Väl framme i Norska samhället Ski så släppte konstigt nog en del av nervositeten och ersattes av att försöka förstå det norska språket då jag visste att domaren i min klass skulle vara den legendariska Kikki Berli-Johnsen (Norges starkaste kvinna)! Kikki var fantastisk som domare under hela dagen och gjorde mig om möjligt ännu mer säker på att Strongwoman verkligen är min sport.

Första grenen var press-medley med en serie av 50kg apollon-press, 25kg hantel-press och avslutningsvis okpress med 50kg där en skulle göra så många reps som möjligt innan tiden (75 sekunder för hela kalaset) gick ut. För mig släppte fjärilarna helt och hållet när jag stod redo, fick ögonkontakt med Kikki och ljudet av visselpipan ljöd. Den kicken som sker hos mig vid starten av en gren är väldigt svårt att förklara men det känns ungefär som något exploderar och jag njuter av alla sekunder efter. Okpressen var det jag hade lite problem med och den grenen har jag bara testat två gånger innan.. Utvecklingspotential!

Gren nr 2 var marklyftet och här hade vi alla tre lyft på oss totalt att placera ut på vilka vikter vi ville över en startvikt på 100kg. Första lyftet gjordes på 100 och de två sista lyften gjorde så att jag och Malin hamnade på delad första plats med våra lyft på 170 kg. För mig innebar det en ökning av mitt personbästa med 5 kg. Jag kände när stången kom över knäna att jag hade mer där och då och adrenalinet efter lyftet gjorde mig odödlig i tanken.. Så det bör finnas mer vart den kraften kom ifrån.

Gren nr 3 var, efter att ha kikat på enormt tunga marklyft på herrernas sida (370 kg t ex), oket (150kg) vilket som du säkert såg på Sveriges Starkaste Kvinna 2015 är lite av en favorit för mig. Jag vet inte vad det är med att lyfta något på axlarna och bara springa med det som är så exalterande men något är det. Jag lyckades springa om Malin och kände efter det att det kanske kan bli så att jag plockar hem detta. Farmers (70 kg i varje hand) kom som sista gren och även det är en gren jag trivs med och jag lyckades ta hem segern även där. Dagen bjöd både på frustration över varför inte fler tjejer vågar men även som alltid så vansinnigt god stämning.. Jimmy Johansson, Johnny Hansson och Lars Ainasoja för att nämna några galningar till starka män (bortsett från min egen då) och sen jag och Malin som slog ut båda norskorna!

Gräddan på moset blev förutom vinsten och mötet med allt gott folk att jag och Henrik efter tävlingen fick gå ut till Lars bil och se skönheten.. Vår alldeles egna apollon-stång! För er icke (ännu) invigda så är en apollon-stång en stång som är tjockare (oftast 50mm) än en ”vanlig” stång som står på gymmet, och är en stång som väldigt ofta är med på strongman/strongwoman- events och ger greppet en rejäl utmaning då den beroende på finish är mer eller mindre himla svår att frivända. Jag har alltid gillat just frivändning och även att pressa med apollon då jag tycker den ligger bra i handflatan när en ska pressa, samma på bänkpressen där jag gärna använder mig av fatgripz (tuber du trär på på stången för att göra den tjockare).. Men nog om nörderiet kring greppet. Stången blev vår och följde likt en nyförlöst bebis med oss i bilen hem. Väl hemma på västkusten och i kära Kungshamn där det höll på bli en kebab blev det istället tackvare brutala kontakter (<3) en påse med kräftor till middag.

Utslut av den varierande mentala och fysiska uppladdningen och urladdningen har jag hängt framför TLC idag, med BARA skräpprogram. Välbehövligt! Henrik däremot har påbörjat uppbyggnaden av vårt alldeles egna gym (garage) där nästa bebis blir en stock som i detta nu håller på att tillverkas.. Stay tuned!

Josefin

Jag vill gärna använda den här källan till att försöka prata om saker jag tycker är viktiga. Psykisk ohälsa är en av dem och jag tänkte försöka förklara hur jag menar att det hänger ihop med träningen för mig.

Prestationsångest för mig är ett sätt att tänka kring prestationer som om det ter sig uttryck som ångest och inte för med sig något gott för individen – dvs tjusningen med att prestera. När jag sätter upp mål, stora som små så försöker jag alltid att göra målen så realistiska som möjligt för att minska glappet mellan vad jag vill och vad jag faktiskt kan. Sedan menar jag inte att det är dumt att sätta höga mål – sålänge det finns en rimlig tid eller möjlighet att genomföra målet på. När det gäller träning så har den ofta varit ett sätt för mig att hantera press och stress från andra ställen i livspusslet och träningen har aldrig varit speciellt fokuserad på att det är just träning (läs svettigt och tungt) utan mer varit ett sätt att göra av med energi och frustrationer och känna glädje i min kropp.

Konceptet individuell sport lockar mig något oerhört då det ger mig en utmaning i att hantera ångest kring en prestation (då prestationen är min ensam) men samtidigt ett utrymme för mig att tävla med mig själv och mot mig själv. Jag försöker tänka på att hantera mig själv som jag hanterar andra när det gäller att sätta press och berömma men har insett att det är otroligt mycket svårare att se ens egna styrkor än andras. Så är det då för mig.

I tävlingssammanhang blir prestationsfokuset såklart större och utmaningen i att hantera den pressen tycker jag varierar från tävling till tävling. För mig är det nästan värst två veckor innan.. Det är där prestationsångesten kickar in och jag tänker på om jag förberett mig tillräckligt, tränat på tillräckliga vikter, ätit tillräckligt osv. Detta fokus på ”tillräckligt” brukar suddas ut närmare tävlingen, och nu när det bara är några dagar kvar så infinner sig ett enormt lugn för mig. Det blir ett slags drömskt tillstånd då jag nästan hela tiden går runt och tänker på känslan precis innan en gren ska starta och alla celler i kroppen är så laddade att minsta lilla ljud får dem att vilja börja skjuta ut kraft. Det är den där känslan som får mig att ändå vilja tävla, och vilja arbeta med prestationsångesten. För att inte låta tvivlet vinna och för att våga tro på att jag kan. Sen är det också en sammanhållning som heter duga jag är ute efter.. Ryggdunkarna, hejja-ropen, euforin i att dela någon annans glädje, oset av styrka (eller svett?).

Jag vill känna att kroppen är mer än bara hur den ser ut, jag vill kunna göra saker med den. Jag tror att vad som började som en trots till att kvinnor ”inte är lika starka som män” har blivit viktigare och viktigare för mig. Jag vill kunna visa för alla att vi kvinnor är förbannat starka. På riktigt.

Hej vänner!

NU är flytten officiellt färdig och jag och Henrik är numera Väjern-bor.. Det känns fantastiskt skönt att äntligen vara klara (och slippa sova på luftmadrass) och kunna fokusera på annat

Det jag har fokuserat på ett tag och har siktet helt inställt på i detta nu är att jag ska göra min första tävling för året nu på lördag.. *dam dam daaaaam*: Sparta Strongman Open 2016 i Ski kommun i Norge. Det är min första tävling i ett annat land än Sverige och det känns otroligt roligt.. Min förra tävling var ju som du vet Sveriges Starkaste Kvinna 2015 i november 2015 så det är verkligen på tiden att få damma av tävlingsjävulen igen
Grenarna som jag kommer tävla i under Sparta Strongman Open 2016 är: pressmedley (apollonpress, hantelpress och sist ut okpress för reps), marklyft för max (den som lyfter mest vikt vinner helt enkelt), ok 20 meter och avslutningsvis farmers walk 2×20 meter. Det ska bli spännande att se hur det går, jag är redo!

I övriga livet är internet fortfarande lite krångligt men på g, så snart kan uppdateringen bli mer regelbunden.. Hoppas du har tålamod med mig.

På träningsfronten provade jag en ny övning igår under bröst/triceps-passet.. Passet var upplagt såhär:

Bänkpress med fötterna plant på en till bänk (se instagram @strongwomanjossan eller fb för film): 40kg x 8, 5 set

Hantelpress: 16.5kg x 8, 4 set

Tricepspress liggande på bänk med z-stång: 5 kg på strången (oklart vad stången väger) x 12, 4 set

Brutalbänk: 10 reps x 3 set

”Sida sida” med en viktsäck med handtag.. Här brukar jag placera sittbenen i den tyngsta positionen för magen och försöka hålla still hela kroppen med undantag för den snedvridna rörelsen med säcken från sida till sida: 5 reps x 2 set

Bänkpressen var det som var mest spännande med dagens pass! Otroligt rolig övning som satte bålstabiliteten på prov.. Kommer köra den övningen fler gånger.

Ha det alldeles underbart så hörs vi snart igen,

Josefin

ps. här är länken till Sparta Strongman Open 2016:

https://www.facebook.com/events/798889926905345/

Denna veckan är full av förväntan då vi alldeles strax ska flytta…!

Först är det några dagar av arbete kvar följt av roddning inför Gothenburg Strongman Open nu på lördag (kika på min fb-sida för mer information eller på Gothenburg Strongmans fb-sida). Det ska bli fantastiskt roligt att se alla starka göra upp om vem som ska få vinna det ärofyllda och extremt snygga priset som Fia gjort. Det kommer båda starka svenska grabbar och några danska. Jag och Henrik kommer åka dit redan på fredag för att ladda upp och se till så ljudet fungerar. Det kommer bli ett bra event så kom dit kl 13 till RK Stark Hälsa på Åvägen 59 i Rävlanda!

På tävlingen kommer jag och många fler aktiva medlemmar inom Gothenburg Strongman finnas på plats och vi svarar hemskt gärna på frågor eller annat ni har på hjärtat.

Vi ses!

Hej vänner,

Du har säkerligen märkt att det har varit lite tyst från mig under en period nu. Du undrar säkert varför och jag lovade mig själv att försöka vara ärlig på bloggen. Detta beror på att jag precis flyttat till en ny ort och bott på luftmadrass i två månader. Det har varit upp och ner men det tillsammans med att vi för tillfället inte äger något wifi har gjort att uppdateringen haltat.. Håll ut och kika på min instagram (strongwomanjossan) där jag försöker lägga ut filmer och bilder så mycket det bara går (wifi på gymmet nämligen ).

Just i detta nu längtar jag som vanligt till gymmet och ikväll blir det rygg! Marklyft och lite smygaxlar..!

Vi hörs och syns,

Josefin

Är det någon fråga jag ofta får så är det ”- Vilken muskel är viktigast att träna?” och jag har funderat i dagarna på vad det är jag brukar svara på den frågan och varför jag tycker så. I de sporter jag aktivt tränat i livet (kampsport, styrketräning och strongwoman) så har de alla haft en sak gemensamt enligt mig: en stark rygg och en stark bål. Detta låter säkert självklart för vissa men absolut inte för andra. För kampsportens del blev ryggen avgörande för att orka med alla kast, låsningar och fall. Detta för att hålla fast alla lemmar. Under min kampsportskarriär hade jag aldrig problem med ryggen utan de få skador jag fick handlade om alla irriterande leder såsom fötter, tår och handleder. Jag tror detta beror på att läran om kroppen verkligen satte sig för mig. Vikten av uppvärmning, vikten av att lita på kroppen – men utmana den. Min kära syster har alltid skojat med mig om att jag har en ganska ”krabblik” hållning. Detta har jag givetvis tolkat till min fördel efter många år och insett att hon nog har haft rätt hela tiden ändå. Min ”krabblika” hålling har gett mig ett stabilt mittenparti helt enkelt. Detta har gjort att de olika påfrestningar som min kropp utsatts för genom åren med olika sporter inte gjort den svagare utan snarare extremt mycket starkare..

För att träna ryggen så har jag fått lära mig att jobba bort en alltför grov svank, något som jag fick höra om redan som ung att jag behöver stabilisera magen för att kompensera för svanken. Sättet jag har jobbat bort detta är att alltid lägga in övningar som övar magen att ta i på ett relativt passivt sätt. Iom satsningen på Strongwoman har magen fått ännu mer att bita i då det inom den sporten nästan borde vara obligatoriskt att träna upp en stark mage. Att ta i passivt kan t ex vara att köra övningar som medvetet är lite instabila, att  t ex byta ut en maskin mot fria vikter – detta tränar kroppen att hålla balansen och såvis magen. En annan stabilitetsövning hittar ni på min Instagram (strongwomanjossan) och Facebook; military press med hängande vikter. Den övningen provade jag under axelpasset idag och jag kommer definitivt köra den mer! Kombinationen av att öva press som jag enligt mig själv är rätt svag i och öva stabiliteten i bålen genom att vikterna sitter fast i gummiband = rör på sig under hela pressen gör att bålen verkligen får jobba!

För att låta min kropp fortsätta på det spår jag ligger och trycker i nu så har jag beslutat mig för att investera i regelbundna besök hos en massör/naprapat här i Kungshamn för att hela tiden se till så alla muskler ligger rätt och kotorna inte sätter sig.

För att inte göra detta inlägget så långt så kan jag sammanfatta mina tankar kring ryggen med att den är livsviktig för både livet och träningen, detta för att den sammanlänkar alla mer eller mindre bångstyriga lemmar vi har samt håller vår tyngdpunkt rätt. Vi ska vara snälla mot våra ryggar (läs träna, vila och ät).

Josefin

Hej govänner!

Som ni märkt har det varit något tyst från mig i veckan. Detta då jobbet tagit mitt fokus och även om passen genomförts som planerat så har hjärnan behövt vila på kvällarna.

Passen i veckan har varit lite försiktiga viktmässigt då både jag och Henrik varit krassliga tidigare men nu verkar vi båda vara mer återställda! Tisdagen bjöd på rygg och självklart kunde jag inte låta bli marken.. Däremot så har jag börjat försöka höja mina vikter i frontgreppade marklyft. Det innebär att en inte korsar händerna utan håller ”båda knogarna framåt”. Många som tävlar i marklyft använder sig av sk ”korsat grepp” vilket innebär att den ena handen har knogarna framåt och den andra har knogarna bakåt. Fördelen med att ha korsat är att det är svårt för stången att glida ur greppet då händerna låser fast stången = det går att lägga på mer viktskivor. Detta är såklart fantastiskt och fulländar känslan av råhet som mark för mig ofta är. För att utvecklas kände jag dock att jag behöver komma ikapp med mitt grepp, detta för att kunna utmana galningar som Fia Reisek och Cecilia Pettersson-Eriksson (båda slog mig i Maxstyrkas Grip Challenge 2015). Trots att båda två tränar armbrytning tänker jag lägga in en ny växel 2016 för att utmana dem. Ett sätt att göra det är då att försöka använda mig av min naturligt grymma greppstyrka (Norrland <3), samt hjälpa den på traven med lite nya utmaningar. Frontgreppet för mig gör att skivorna måsta kastas av så de kommer ner till mer hanterliga vikter. På filmen nedan har jag laddat på 110kg och det är den vikten jag arbetar med för tillfället i frontgreppet. När formen börjar se ut som jag vill blir det att öka för att hela tiden utmana.

Förutom marken som kördes såhär (80×5, 110×5, 110×4, 110×9, 110×5) så blev det även wrist-roller som jag inte har en vettig bild på men om ni tänker er en pinne som sitter fast i ett snöre och i andra änden en vikt. Vikten på golvet, snöret över en höjd (armbågshöjd), sen börjar det eviga snurrandet…Snurrandet som snurrar upp vikten kring pinnen och långsamt klämmer ur all kraft ur underarmar och händer. Perfekt!

Efter att greppet känt på sitt provade jag en för mig ny maskin, en enarmsrodd-maskin. Denna gav en bra spänning i musklerna samt gjorde det tydligt att magen fick arbeta för att inte släppa trycket så kroppen vreds åt sidan.

Efter denna ville jag träna lats och såg denna:

Jag tyckte den gav en bra kontakt i musklerna kring skuldrorna så den kommer jag nog alternera chins/pullups/latsmaskin med.

För att kompensera bristen på icke-maskiner under detta pass blev det en del magövningar i slutet. En personlig favorit för mig är en som jag burkar kalla ”sida sida” i min träningsbok. Den kräver egentligen inte mer än något du orkar flytta från sida till sida om du sitter ner på rumpan och lutar dig bakåt (med raka ben) till stället där magmusklerna börjar skaka (gött!!!). Sedan förflyttar du vikten (en boll, sten, person, djur, låt fantasin flöda), från sida till sida och försöker att hålla samma position på höfterna och benen, låt bara sidomusklerna skrika!

Nu börjar apropå det magen kurra bara för det. Då vi över helgerna nu framöver kommer vara i Göteborg en del blir det ett besök på Lollo’s alldeles strax. För er som inte besökt Lollo’s på Brunnsbotorget – gört! Och hälsa gärna från mig!

Hejpa

Under tiden sjukdomen härjar för mig så fortsätter vi med lite rekord, ska prova äta lite mer ikväll så förhoppningsvis blir det pass imorgon!

I de klassiska grenarna inom strongwoman så har jag inte provat att maxa ut i alla grenar men för att bjuda på några siffor:

Ok: under Sverige Starkaste Kvinna slogs jag med Donna Moore om vinsten i ok-race med 225kg (20m) och hon slutade ca 1 sekund snabbare än mig på 14,15 sekunder, jag slutade på 15,32 (fler resultat hittar ni på Queen of the vikings sida på Facebook). Jag har även en förkärlek till att utmana grabbarna i 190kg ok (det lägsta vi kan ladda oket hos Gothenburg Strongman), detta för att se till att de inte blir så långsamma

Apollonpress (axelpress med en tjockare stång): här har jag kämpat en hel del då jag tycker tekniken att få till en stark svank/rygg är svår samt att få till kicken i benen. Den och stocken har jag kämpat med massor för att komma upp i mina 60 kg, och då med en herrstock (tjockare och greppet kan vara lite bredare). Så under 2016 tänker jag mig att stocken och apollon ska få fokus. Jag vill klättra mer och bli bättre rent tekniskt då själva vändningen inte är ett problem utan kopplingen till benen.

Farmers walk är en annan favoritgren men det var den såklart inte i början. Att vänja sig vid att händerna går sönder, gör ont och allmänt hatar en är inte helt enkelt…MEN om du väl kommer över den hata-fasen så är det bra magiskt att bara ta ett rejält tag vid väskorna, spänna bålen och dra iväg! Här blir det fler rekord från Sveriges Starkaste Kvinna.. På den tävlingen var det på både distans och tid, där den första vikten på väskorna var 85kg á 20m för att där byta väskor till de massiva 113kg-väskorna och gå med dessa. 85kg har jag tränat med massor förut så den var jag inte orolig för alls men däremot var 113 kg i mesta laget så det var den jag hade siktat in mig på att pressa mitt yttersta på. Jag klarade 12,30 m vilket var mindre än 1 m kortare än silvermedaljören Anna Harjapää.. Om jag var nådigt irriterad över det när jag fick reda på att det var så nära? Extremt.

Under 2016 ska det bli spännande att se vad för tävlingar som går och vilka som går att matcha ihop med jobbet men är lite i luren på att vara med i en tävling i Olso snart.. och för att bygga upp peppen lite och sprida filmen såklart; här kommer mina grenar under Sveriges Starkaste Kvinna 2015/Queen of the viking:

Josefin

Då veckan har varit kantad av diverse krämpor som inte beror på träningsvärk utan att kroppen försöker hantera nya jobbet (!!) med alla nya människomöten och nya bakterier har jag inte kunnat träna i veckan så sitter och skriver inlägg om mina tidigare prestationer istället.. och nya mål för 2016 såklart!

Passet jag beskrev från helgen är ett ganska vanligt pass för mig när det gäller ben. Ett tag körde jag flertalet set box squat (se albumet Weight training på min Facebook sida för bild på vad det är) då mina knän har strulat i perioder. I dagsläget har jag försökt komma tillbaka till böjen då jag tycker det är en bra övning som jag försöker köra utan bälte på de lägre vkterna. Mitt mål för 2016 är ett ganska starkt hopp: 140 kg. I dagsläget ligger mina maxlyft på ynka 105 (på styrkelyftstävling) och böj är något jag vill bli starkare och borde kunna bli då mina prestationer i andra övningar som kräver ben (ok + farmers!!) är så mycket högre.

En annan övning många frågar mig om när jag berättar att jag tränar det jag gör är bänkpressen. Bänken har för mig varit lite hatkärlek då jag tycker det är svårt att få till en bra teknik (jag har tenderat att släppa spänningen i bottenläget och således ”dunkat” vikten i bröstbenet vilket är varken skönt eller bra”. Jag har dock kämpat på och kört väldigt mycket med sk Fatgripz som gör stången svårare att hålla i för greppet. Detta har resulterat i ett pb på 75 i dagsläget (kika på @strongwomanjossan) och målet för 2016 är 85kg.

Den tredje stora övningen är marklyftet och det är en övning det har visat sig att jag är relativt bra på (tillochmed jag är övertygad om det nu) utan att tycka att den är speciellt utmanande. Jag trivs med konceptet och de få ”reglerna” marklyftet innebär. Kort och gott: lyft stången från marken upp till fullt utlåts läge i höften. Väldigt svårt att missförstå. Jag började min resa tillsammans med marklyftarstången på 40kg och hävdade då att detta var krångligt nog (detta var kring 2013/2014). I dagsläget ligger mitt pb på 165kg vilket jag tog i maj 2015. Slutet på 2014 låg pb på 140kg, och jag märker skillnaden i mitt lyft. Jag utmanar min rygg varje vecka i flertalet olika övningar men sedan jag började träna kronlyft (marklyft där du börjar med stången precis under knäskålen) upplever jag att min styrka när stången är kring knäna har förbättrats och jag vet inte exakt vart mitt pb i marklyft ligger idag. Målet för 2016 är 180. Också där ett ganska högt mål men å andra sidan gillar jag att pressa på mig själv

Jag kommer skriva ner lite tankar kring strongwoman-grenarna också i dagarna så glöm inte att kika förbi här!

Du som läser, kommentera gärna så jag vet vad du tänker om det du läser

Hoj igen!

Under helgen har det varit sjukstuga hemma så min trogne vapendragare på gymmet Henrik har legat nedbäddad i soffan. Gårdagen var jag livrädd för att bakterierna hade hoppat på mig under natten så vilade från gymmet. Imorse däremot var kroppen fortfarande inte bakteriesvag så ben stod på schemat!

Då jag nyligen flyttat så innebär det givetvis att lära sig ett nytt gym.. I mitt fall innebär flytten att jag inte längre har samma tillgång till Göteborgs Styrkelyftarklubb längre (tips för er som bor i närheten av Stig center i Göteborg). GSK har förfinat min teknik i styrkelyftarnas grenar marklyft, bänkpress och knäböj en hel del och jag har grabbarna där att tacka för många pb. På ett gym som ska passa mig personligen vill jag att det ska finnas följande:

– Bra vikter (och med det menar jag INTE vikter som väger 5 kg men är stora som bildäck), bra i den bemärkelsen att de väger det som står på vikten samt är lätta att hantera

– Begränsat med utrymme för speglar (detta för att undvika sk spegelgymmare som spenderar mer tid med att titta i spegeln på andra än att använda spegeln till att se till så ens egna reps ser reko ut)

– Bra stänger (för er som provat dåliga stänger så vet ni nog exakt vad jag menar med detta..stänger som bågnar, är för räfflade eller för släta)

– Bra musik (bra är givetvis subjektivt men med bra menar jag lagom volym så tjötet hörs men inte tvivlet)

– Sist men inte minst BRA FOLK.

Bra folk tänker jag mig är folk som plockar ut det allra starkaste i dig. Den där sista droppen jävlaranamma som får dig att trycka på lite extra. Som får dig att våga skrika när det går bra, skrika när det går dåligt eller skrika bara för att det är skönt. Folk som låter dig vara i fred om det är det som behövs just den dagen, men för att nästa gång kunna prata oavbrutet utan att ifrågasätta fenomenet.

Mitt nya gym har jag enbart besökt två gånger med medlemskap och sett att det finns bra vikter (check!), halvok med utrymme för speglar (hittills verkar de inte används för annat än de är till för, så check!), stänger har jag inte testat alla än (bara provat den på filmen på min instagram (@strongwomanjossan)) så får återkomma på den punkten. Sista är då det jag nu utlyser. Vart då undrar ni? På Sotenäs Gym & Motion i Kungshamn. Känner du någon som tränar där eller rent av läser detta och råkar träna där själv; ryck tag i mig (fast inte argt, då kanske mitt svarta bälte kickar in) om du ser mig på gymmet! Jag letar folk som vill pressa på lite, skrika lite och framförallt slåss lite med sina egna pb:n. Är det du? Då ses vi snart!

Dagens pass tänkte jag skriva ner också:

Knäböj 60/8, 70/8, 80/3, 100/3, 100/2 (se @strongwomanjossan), 60/5 (se @strongwomanjossan)

Reverse hacklift 0/10, 10/10, 30/8, 30/8 – detta är en relativt ny övning för mig men tar i baksida lår och rumpa för mig

Sittande vadpress 15/10, 35/10, 35/10 – här försökte jag att vänja mig vid en ny maskin, fick bra tryck i toppläget!

Leg curl 25/10, 25/12, 25/12, 25/12 – en inte helt ”vanlig” leg curl utan denna låste fast benen både under vaderna och över knäna, i slutet kände jag hur jag hittade en bättre position av knäna så då tog den mer baksida lår än vader = gött!

Benpress 55/10, 85/12, 85/8 (se bild nedan) – denna var en helt ny maskin, där plattan du har benen på pressas bort från dig själv istället för att du som på många andra jag testat pressar bort dig själv eller att ryggdelen varit fixerad och absolut inga stödkuddar för axlarna. Jag tyckte den tog helt ok i baksida ben men det var svårt att vänja sig vid trycket på axlarna samt att ”hålla i sig” vid axlarna istället för nere vid höften som på den jag har kört på på GSK tidigare. Återkommer om jag tycker den verkar bra!

Benpressmaskin, en ny variant jag inte testat!

Utöver detta så brukar jag försöka att innan pass värma upp med att göra flyers för armarna (både bröst och axlar) samt att jag använder denna underbara uppfinning. En ganska enkel princip egentligen, en hård tub med lite skumgummi på och knölar i olika storlekar. Denna lägger jag mig på och rullar över så hela ryggen får knådas upp.

Jag fick denna i julklapp av Henrik 2014 och har använt den flitigt, i stort sett varje dag sen dess. För mig påverkar det hur musklerna i ryggen känns och jag upplever att den fungerar utmärkt att både använda i uppvärmningssyfte på gymmet, som nedvarvning hemma (om du som jag har svårt att varva ner) samt som stretching.

Jag kommer i dagarna försöka skriva ihop lite om mina personbästa i olika övningar och annat smaskigt så ni får en idé om vart jag är idag och vart jag vill ta mig under året.

ps. det rubriken syftar på är att jag såg ett nytt sätt att träna hip thrust: om du sätter dig under cylindern som går på undersidan av vaderna i en liggande leg curl. Sedan använder du den cylindern till att pressa upp i en hip thrust. Mäktigt?! Tyckte det var supersmart. Ska prova inom kort..ds.

Josefin

För mig är det en stor ära att få möjlighet att synas och höras på Maxstyrka trots min relativt begränsade tid inom sporten, som jag anar att ni som hört talas om mig förut vet att jag pysslar med: strongwoman.

Min idrottsmässiga karriär har en bakgrund i kampsportens varierade värld. Närmare bestämt Ju-Jutsu Kai på Umeå Budoklubb. Den klubben tog mig till mitt 1:a dan bälte (svart) och jag lärde mig mycket av det. Tålamod, uthållighet, explosivitet och koordination är nog det jag tog med mig mest från den tiden. 8 år blev det och Ju-Jutsun var även en av inspirationskällorna till mitt yrke: lärare.

Efter Ju-Jutsu var det klurigt att hitta en ny sport, jag behövde förändring men visste inte riktigt till vad. Min fästman Henrik Silfvenius har gymmat sedan tonåren och började gymma igen när vi precis träffats och detta gjorde att jag provade på det jag med. I början tänkte jag att vikter absolut inte var något för mig utan jag var i ärlighetens namn mest där för att titta på Henrik…

Efter en tids träning insåg jag att pannbenet jag utvecklat inom kampsporten, och den starka ryggen och bålen som kast bland annat kräver, gynnade jakten på tyngre vikter vilket gjorde att jag snabbt klättrade bland vikterna. Henrik hittade sedan sporten Strongman och det tog inte lång tid för honom att bli väldigt fäst vid densamma. Frågar du honom idag skulle han säkerligen svara något i stil med att det känns mäktigt, utmanade, roligt eller andra bra ord vilka han även använde alldeles i början så självklart ville även jag testa på denna beryktade sport.

Första gången jag testade strongman (woman) var allt utmanande. Det var tunga vikter, det var tunga objekt, det var tungt att släpa/pressa/lyfta ALLT som fanns där hos Gothenburg Strongman. Själva träningen var på en parkering och som toalett hade vi gräset bakom lokalen. Det var rått, tungt men någonstans förjävla skönt. Ingen prestige, inga höga hästar och ingen ursäkt för att inte ta i för kung och fosterland. I februari 2015 deltog jag i min första Strongwoman- tävling: Atlasstenen i Borås där jag fick möjlighet att för första gången träffa andra tjejer som också trivs bland skitiga vikter, däck och annat. Jag hittade en av mina idag närmsta vänner där och lyckades vinna.

Vinsten gav mig självförtroende och en liten tanke om att våga vara med i Sveriges Starkaste Kvinna. Tanken blev verklighet i november 2015 då det var dags att mäta sig med några av mina personliga idoler: Anna Rosén och Donna Moore. Med mig hade jag min coach och fästman Henrik samt en nyfunnen vän och träningspartner: armbrytarvärldsmästaren Fia Reisek. Jag tävlade i öppen klass och slutade trea i Sveriges Starkaste Kvinna medan atleten Anna Harjapää krigade till sig tredjeplatsen i Queen of the Vikings.

Med ännu fler starka kvinnor runt mig gav tävlingen mig blodad tand och en enorm känsla för vad 2016 kan ge. I år är planen att deltaga i tävlingar utomlands, med siktet inställt på England.

Gothenburg Strongman kommer alltid betyda hemma för mig och grabbarna och kvinnorna där har format min grundenvishet och styrka. Jag kommer trots nya arbetet i Kungshamn och flytt hit försök komma ner till Rävlanda och Stark Hälsa för att få träna så mycket det går.

Dessa större och mindre stycken beskriver väl lite hur min bana inom Strongwoman varit hittills och hur jag har kommit dit jag är idag. Såklart är det inte riktigt så enkelt men känner du som läser att du vill rota lite i min norrländska, envisa hjärna så är du närsom välkommen in hit till min blogg. Jag vill delge mig med tankar och idéer om träning, sömn, mat och allt annat som jag tycker är intressant. Sen kommer det nog säkerligen komma med ett och annat egensnickrat trams också, men det tycker jag om.

Josefin