MAXstyrka

Allt inom kraftsport

Life hacks - Såhär lyckas du hålla dina nyårslöften

Nu börjar mars lida mot sitt slut, och till skillnad från många andra har jag än så länge lyckats hålla mina nyårslöften. Jag tänkte berätta hemligheten, det där som gör att några av oss faktiskt lyckas hålla det vi under ett svagt ögonblick under nyårssupén lovar så dyrt och heligt. Gladlynta spelevinkar hade säkert föreslagit att hemligheten bygger på att lova självklarheter som man vanligtvis lever efter ändå, som att inte börja röka till exempel. Men nej, det här handlar om att lyckas omfamna sina riktiga nyårslöften och lyckas besegra dem.

Jag hade det här året två nyårslöften, två löften som jag gissar att många andra där ute delar med mig.

  1. Jag ska inte äta något mjukt bröd.
  2. Jag ska inte äta något innehållandes tillsatt socker.

Nyårslöftena “går ut” i sommar, och anledningen till att jag valde just dessa löften var att jag ville skala av lite mysvikt som god mat och mustiga såser ofta leder till. Jag vägde på nyårsafton 90 kg på mina 184 cm, och kan inte påstå att man var överdrivet fet. Nu väger jag drygt 87 kg, så jag kan konstatera att min revolutionerande metod har varit fruktsam.

Hur har jag då gått till väga för att lyckas hålla mina nyårslöften? Jo, jag har arbetat fram några life hacks, några små kryphål i ekvationen helt enkelt, som alla i min sits kan dra nytta av. Om vi tittar på mina nyårslöften, att inte äta något mjukt bröd och att inte äta något med tillsatt socker, så inkluderar det så gott som alla former av bakverk, förutom knäckebröd. Kryphålet här är att mjukt (osötat) bröd med en simpel brödrost kan få en fastare form, och som vi alla vet är en rostad macka allt annat än mjuk. Sockerfria substitut till Nutella finns också. Dessa substitut har visserligen en lika hög fetthalt som vanligt vispgrädde, men mina nyårslöften innefattade som bekant inte att undvika konsumtion av fettrika livsmedel. Vips kan vi med gott samvete vältra oss i rostade mackor med choklad och banan och fortfarande hålla sina nyårslöften.

Hur kan dessa life hacks ha bidragit till att man har blivit lite lättare? Inte den blekaste, men så länge det går åt det hållet kommer jag hävda att rostade mackor med choklad och banan är receptet. Vi ses på stranden i sommar, om pandemin är över då.

Share

Den årliga kärleksdagen

I dag är det Alla hjärtans dag, dagen då män (allt som oftast) vallfärdar till stormarknader och blomsterbutiker för att inhandla omsorgsfullt komponerade rosenbuketter, geléhallon och pralinfyllda chokladaskar för att visa hur mycket de håller av sin partner och samtidigt bevisa att man minsann håller koll på vilket datum det är. Det är nämligen av största vikt att man köper blomsterarrangemang och konfektyrer just den här dagen (om man har en partner), för annars finns det en risk att man blir offentligt lynchad enligt gammal sed. Då spelar det ingen roll om man har kommit hem med blommor trehundrasextiofyra dagar i rad; det är nu det betyder något på riktigt.

Jag anser mig vara en relativt romantisk person när jag lägger den sidan till. Jag har historiskt sett konstruerat extremt välgjorda skattjakter (om jag får säga det själv) till min fruga, skänkt både guldsmycken, fina middagar och blommor, trots att det varken har varit hennes födelsedag, vår årsdag, Alla hjärtans dag eller julafton. Jag gillar att uppvakta den jag älskar, men just på Alla hjärtans dag känns uppvaktning som något krystat, något framtvingat och kommersiellt. Det känns helt enkelt inte lika äkta att komma hem med blommor och choklad när hon och alla andra förväntar sig att man ska göra det. Det betyder inte att jag inte kommer följa normen, och det betyder inte att jag själv inte uppskattar att bli uppvaktad denna dag, det gör jag såklart, men det känns som att någon annan har bestämt att man ska uppvakta sin käresta den här dagen, och att det inte görs på eget bevåg.

Samtidigt inser jag det motsägelsefulla i att jag älskar julafton med allt vad det innebär. Jag trakasserar traditionsenligt sparkontot för att köpa allt för många julklappar trots att alla förväntar sig att man ska köpa presenter just den dagen. Jag äter gärna kanelbullar på kanelbullens dag, inmundigar gladligen semlor i plural på fettisdagen och sällar mig till skaran som skjuter fyrverkerier runt tolvslaget på nyårsafton. Det finns egentligen ingen logik i att ogilla det ena kommersiella jippot och samtidigt omfamna de andra.

Initialt tänker jag att om man behöver luta sig mot ett speciellt datum för att visa sin partner att han eller hon är uppskattad så kanske man bör avsluta relationen och söka sig till något annat. Å andra sidan kanske Alla hjärtans dag kan fungera likt en defibrillator som kan få i gång hjärtan som har slutat att slå, för att åter kicka igång romantiken och bringa lite glöd där det annars är svalt. Det kanske kan räcka med att någon får en bukett rosor för att personen ska känna sig sedd, för att förhållandet ska räddas och romantiken åter kan spira. Alla hjärtans dag är i så fall den kanske viktigaste dagen på året.

Låt oss därför vältra oss i hjärtformade chokladaskar, rosor stora som assietter och svindyra nallebjörnar med broderade kärleksbudskap, även om vi vanligtvis är riktiga svärmorsdrömmar. Våra nära och kära förtjänar det!

Share

En uppvisning i att skita där man äter

Jag kan inte påstå att jag har full insyn i samtliga kraftsportförbund, knappt i något om jag ska vara ärlig, men jag är ändå så pass uppdaterad att jag har lagt märke till den cirkus som stavas World Armwrestling Federation (WAF). Så vitt jag har förstått det hela har världsorganisationen för internationell armbrytning det senaste året börjat stämpla atleter, domare och funktionärer med “not in good standing” om de har tävlat eller hjälpt till i någon tävling som inte har med WAF att göra. “Not in good standing” betyder att man utesluts och förbjuds att delta på WAF-tävlingar såsom VM och EM och man förbjuds att delta under kongresser och styrelsemöten.

Följden av detta blev att ett nytt förbund skapades, ett alternativ för alla laglösa och andra som har tröttnat på WAF och deras förhållningssätt till armbrytning och styrelseuppdrag. International Federation of Armwrestling (IFA) bygger sin organisation på transparens, öppenhet, inkludering och demokrati, och grundstommen är att medlemmarna får bestämma hur styrelsen ska se ut. IFA höll sitt första världsmästerskap i slutet av 2019, ett mästerskap där alla armbrytare fick vara med (så länge de inte var avstängda för doping av WADA), och mängder av atleter från när och fjärran representerade sina respektive länder.

Nu har WAF gått ut med att alla som var delaktiga i IFA’s världsmästerskap är uteslutna från WAF. Utöver det har man uteslutit alla som har deltagit i tävlingar signerade PAL (Professional Armwrestling League) och URPA (Unified Rating of Professional Armwrestling). Det här är samma fenomen som vi tidigare har sett i IPF (International Powerlifting Federation) där man systematiskt uteslöt atleter som hade tävlat utanför IPF, och i vissa fall räckte det med att ha gått på en föreläsning där en avstängd atlet höll låda.

Det viktigaste man som ledare kan göra om man vill hålla ett förbund vid god vigör är dels att ha många medlemmar, och dels att driva förbundet transparent där alla har insyn och kan påverka, men kanske framförallt att man verkar för sportens bästa. Att motverka människor från att tävla och att hindra dem från att påverka leder till det motsatta. Så länge WAF fortsätter drivas på det här sättet kommer förbundet att minska samtidigt som IFA kommer växa. WAF skiter där de äter, och det finns inget flourskölj i världen som hjälper mot den andedräkten.

Share

Nu ska träningen tas till nya höjder

Jag har under årens lopp, ända sedan jag först träffade min alltför vulgära (men ack så söta) radiokollega Jimmie Trywall, fått utstå gliringar, hån och kommentarer som kan beskrivas som regelrätt mobbning. Trywall har sedan en tid tillbaka startat en folkrörelse där hashtaggen #starkareänandreas fungerar som en slags slogan. Allt från hans egna barn till elitsatsande kraftsportatleter ingår i just nämnda rörelse. Anledningen till att Trywall startade det här är att han anser att jag, i motsats till honom, hellre skulle ta något så trivialt som en sovmorgon än att släpa mig till gymmet kl. 04:30.

Kritiken har förvisso varit befogad; jag sover hellre än att träna, och jag skulle aldrig i mitt liv prioritera tidig morgonträning framför en sovmorgon. Visst, jag har ett komplett hemmagym med fler stänger än jag har fingrar på högernäven och fler hantlar än Trywall kan räkna, så jag behöver inte åka någonstans för att ta mig till ett gym, men mitt sovrum är lika komplett som hemmagymmet, precis som köket, tv-rummet och alla andra rum i min villa. Det kanske låter som att jag är en träningsmotståndare, men det kunde inte vara längre från sanningen. Jag älskar att träna  – när lusten faller på, när tid finnes och när jag ligger i fas med allt annat. Allt har sin tid, har jag hört.

Under en genomsnittlig vecka brukar ändå hinna med 3-4 pass så att kroppen blir någorlunda genomtränad. Det brukar hålla i sig i några veckor, i bland månader, till en oförutsedd händelse bryter sviten. Klossen i maskineriet kan vara en skada eller någon sjukdom som tvingar mig att avstå träningen i några veckor. Uppehållet brukar sedan bli några veckor till i förebyggande syfte. Det är väldigt viktigt att man inte börjar träna för nära inpå, har jag hört.

Men nu har jag bestämt mig för att äntligen ta tag i träningen igen. Nu ska träningen tas till nya höjder. I dag rev jag av årets första gympass vilket blev ett snabbt och lätt discopass. Man ska ju börja lätt för att inte åsamka sig skador, har jag hört. Jag har också importerat ett par dämpade löparskor av amerikanskt märke som ska vara bra som man vill springa så mjukt och smidigt som möjligt. När man är halvvägs till 70 behöver man dämpade skor förstår ni (man är ju inte 34 år längre), annars kan knän och rygg ta stryk, har jag hört. Tyvärr är det inget bra löparväder ute just nu, men så fort det blir lite varmare ute ska jag snöra på mig dojorna och ge mig ut i löpspåren…

Nu har jag raljerat färdigt. Det är dags att lägga sig i mitt kompletta sovrum och sova. Det får allt bli en vilodag i morgon. Det är så lätt att man blir övertränad, har jag hört.

Share

MAXstyrkas årskrönika 2019

Fram med gratinerade hummerstjärtar, franskklingande efterrätter och de fläskigaste av fyrverkeritårtor! Nu är det dags att avtacka decenniet och summera året som har gått.

Jag sitter i detta nu i en soffa framför en öppen spis i Norge och försöker summera året som snart är till ända. Det har varit ett bra år, som dock inte började speciellt lovande. Den 26 februari skadade jag foten så pass allvarligt att jag fick byta ut joggingskorna och träningsambitionen mot kryckor och självömkan. Den 26 juli, exakt fem månader efter att jag ådrog mig fotskadan, stod jag på toppen av norra Europas högsta berg Galdhöpiggen (2469 meter över havet) och funderade över om man skulle spendera drygt 60 kronor på en 33cl burkläsk (ja, det ligger en kiosk på toppen) för att fira bravaden. Smålänningen i mig höll stenhårt fast i plånkan, och läsken uteblev.

Det blev alltså inte mycket till konditionsträning inför bergstrippen. Träningen har på det stora hela varit sparsam det här året, men det ska bli bättring på den biten under 2020 har jag tänkt mig, och det är ju som bekant tanken som räknas.

Jag har också avverkat ännu ett år på lärarutbildningen, så om ett halvår kan jag äntligen titulera mig lärare.

För MAXstyrkas del har det också varit ett bra år. Jag och min trogna parhäst Jimmie Trywall tog upp poddandet igen och spelade in mången poddavsnitt med diverse olika världsstjärnor och profiler, jag arrangerade den nionde upplagan av MAX Grip Challenge på Fitnessfestivalen (artikeln kan ni läsa nu i dagarna), vi hann med att skriva ett antal artiklar och har haft möjlighet att recensera efterfrågade träningsrelaterade produkter. 2020 blir ännu mer späckat, lita på det!

Det har som sagt varit ett bra år, och 2020 ser på förhand ut att kunna bli ännu bättre!

Jag vill som brukligt rikta ett väldigt stort tack till alla som på något sätt bidrar till att göra MAXstyrka till en relevant, kvalitativ styrkemetropol för alla som älskar tung träning och kraftsport. Stort tack till Sveriges främsta demonkrönikör Anders Axklo som varje vecka bjuder på tänkvärda kåserier i sina fredagskrönikor, stort tack till våra bloggare, tack till min vice fruga Jimmie Trywall, stort tack till alla sponsorer och till alla som har varit inne på MAXstyrka.se och följer oss på sociala medier!

/Andreas Johansson

Här kommer MAXstyrkas obligatoriska årsbästalista:


Årets manliga atlet – Martin Forsmark

Det är svårt att ge den här kategorin till någon annan än till just Martin Forsmark. Hans år har bestått av de djupaste av dalar och av toppar som sträcker sig över molntäcket. Inför finalen av Sveriges Starkaste Man 2019 hade han bara tio veckor på sig att förbereda sig och försöka komma i något som skulle kunna kallas för form. Det räckte som bekant till guldet i år igen. Hur bra kan han bli om han får förbereda sig i ett halvår? Martin Forsmark är årets manliga atlet.

Bubblare: Jack Ottendahl

Årets kvinnliga atlet – Martina Andersson

Hon har dominerat den svenska strongwomanscenen i flera år, och samlat på sig SM-guld och EM-guld på löpande band. Det enda hon har saknat i sin samling har varit ett VM-guld, något hon det här året lyckades vinna. Martina är nu inte bara Sveriges och Europas starkaste kvinna, utan också världens starkaste kvinna i klassen -82 kg! Vad ska hon nu komplettera sin meritlista med? Får vi se henne i Let’s Dance framöver, eller kanske i en påkostad tv-serie? Martina är utan tvekan årets kvinnliga atlet.

Bubblare: Elin Janeheim

Årets prestation – Martin Forsmark

I början av året gick han in i väggen, fick brottas med psykisk ohälsa och tvingades lägga träningen på hyllan. Vi var många som trodde att han inte skulle kunna tävla något under året, och absolut inte hinna komma i form för att tävla i finalen av Sveriges Starkaste Man. Martin Forsmark bevisade motsatsen då han inte bara kom till start, utan också så gott som dominerade tävlingen och lyckades försvara sin titel. En bragd väl värd Jerringpriset, och inte minst årets prestation.

Bubblare: Tobias Sporrong

Årets genombrott – Tobias Sporrong

Anders T Bergström har många adepter under sina vingar, och en av de mest framstående är den blott 22-årige armbrytaren vid namn Tobias Sporrong. Tobias är Sveriges just nu främsta tungviktsbrytare, och i år valde han att mäta sina krafter i Zloty Tur mot bästa möjliga motstånd. Det resulterade i ett silver i vänstern och ett brons i högern! Han har därmed slagit sig in bland de absolut främsta och blivit en riktig snackis i armbrytningsvärlden. Årets genombrott är därmed ett faktum.

Bubblare: Gustav Stonegård

Årets comeback – Sarah Bäckman

Sarah Bäckman är en av Sveriges absolut mest meriterade armbryterskor genom tiderna, och när hon 2013 valde att avsluta karriären hade hon bland annat hunnit med att ta åtta VM-guld. I år gjorde hon comeback i de stora tävlingarna då hon började med att gå en WAL-match mot Gabi Vasconcelos (världens bästa armbryterska), vilket tyvärr resulterade i att hon drog sönder högerarmen i den första ronden. Efter en omfattande operation ville hon ändå vara med i Zloty Tur, och fick dispens att bryta med högerarmen vilandes i en mitella. Där vann hon guld i både -75 kg och i +75 kg. Årets comeback tillhör Sarah Bäckman.

Bubblare: –

Årets mest saknade – Johnny Hansson

I år var han av många favorittippad att ta titeln i Sveriges Starkaste Man. Efter att ha tagit ett år fritt från tävlande för att förbereda sig inför årets säsong, och med två kvalsegrar i bagaget, såg han onekligen ut som en segeraspirant. Det gjorde han även när det bara var minuter kvar innan finalen skulle börja, men när han gjorde det sista uppvärmningslyftet inför det inledande marklyftet högg det till i ryggen, och Johnny Hansson tvingades hoppa av finalen innan den ens hade börjat. Väldigt tråkigt för både publik, medtävlande och för Johnny själv. Johnnys deltagande var årets mest saknade.

Bubblare: Malin Kleinsmiths kasserade pokaler

Årets “snubbla-på-mållinjen” –  Nedzmin Ambeskovic

Årets final av Sveriges Starkaste Man bjöd på många fantastiska prestationer. Frågan är om inte den främsta prestationen bestod av ett underkänt lyft. Nedzmin Ambeskovic är, som vi alla vet, en av världens absolut bästa marklyftare, och det visade han prov på även i årets final. Han lyfte distinkt 410 kg och begärde sedan på 450 kg, en vikt som han sånär lyckades låsa ut. Det saknades någon ynka centimeter för att lyftet skulle ha godkänts, men ett fantastiskt lyft var det oavsett.

Bubblare: Varje gång Jimmie Trywall drar en fräckis i MAXstyrka Radio

Årets avslut – Amelia Mauritzon

Att avsluta en karriär när skador tvingar en till det är en sak. Att avsluta en framgångsrik karriär när man är i toppform, fortfarande är ung, har slagit världsrekord och dessutom är uttagen till landslaget för att tävla i senior-EM är en helt annan sak. Amelia Mauritzon gjorde just detta, inte för att hon var tvungen utan för att hon själv ville. Nu tränar hon det hon vill, när hon vill och hur hon vill. Och ja, hon är såklart fortfarande stark som en oxe.

Bubblare: Jack Ottendahl

Årets humor – Strongmanhumor

När det ska krängas t-shirts gäller det att nå ut till kunderna, och det gör man bäst genom humoristiska filmer på Instagram. Marcus “Buktryck” Yngvesson var först på bollen och har under året pumpat ut korta reklamfilmer där hans talang för försäljning lyser igenom. Klädmärket “Buktryck Power” har sedan dess tagit (små) marknadsandelar från både Adidas och Nike. Kort därefter replikerade Andreas Ståhlberg framgångsreceptet och lanserade sitt klädmärke “Steel Mountain”. I slutet av året kom ännu en aktör i form av Johnny Hansson och sitt klädmärke “Handsome Hansson”. Roliga filmklipp på Instagram är den gemensamma nämnaren. Fortsätt så, grabbar!

Bubblare: Gymkompaniets Instagramkonto

Årets skägg – Anders Axklo

Storleken har ingen betydelse, sägs det ju (det är mest killar som hävdar det), och visst finns det längre skägg i landet. Det är heller inte tätast, mustigast eller manligast, men ansiktsbehåringen som pryder Anders Axklos anlete är föredömligt välkammat, omsorgsfullt trimmat och ramar in ansiktet perfekt. Ett tidlöst skägg som ser ut att passa lika bra tillsammans med frack, monokel och hög hatt som till skitigt stenlyftande på Sweden Barbell Club.

Bubblare: Mitt, innan jag skalade av det för Musikhjälpen


Stort tack för det här året! Nu välkomnar vi ett fantastiskt 2019! Hoppas ni hänger med oss även nästa år!

Share

Older Entries »
Share

Translate