MAXstyrka

Det är inte vad vi slösat som räknas

Bland många, många TV-format som jag tycker är riktigt dåliga så ligger ”Du är vad du äter” relativt högt upp på listan. Inte för att jag bestrider principen, den är helt riktig. Dessutom så finns det säkert mycket Sveriges B-kändisar behöver ändra i sin mathållning överlag, det är inte så mycket det jag tycker är problemet. Nej, utöver den oförskämda tonen så ogillar jag det märkliga pedagogiska greppet att samla ihop ett års konsumtion av något onyttigt och sedan ondgöra sig över de extrema mängderna chips eller annat någon har tryckt i sig. Självfallet blir det äckligt och absurt, men det blir i princip vad som helst som man samlar ihop över tillräckligt lång tid. Alla som har arbetat med någon form av beroendebeteende vet att det enda sättet att hantera det är att varje ögonblick måste stå för sig själv.

Man fattar inte beslut för hela år, man fattar beslut för varje ögonblick. Just nu behöver jag ingen sup, just idag ska jag vara nykter. Ett liv på rätt väg är inte ett stort beslut, utan en ständigt pågående serie av små riktiga beslut. Det är därför det inte blir rättvist att ta de negativa effekterna av de felaktiga besluten på ett bord, det är inte i den dimensionen man har gjort fel. I sådana fall så ska man också samla ihop allt positivt man har gjort under ett år på en plats. Alla vikter som har lyfts, alla steg som har gåtts, och faktiskt, kanske ett bord med allt dåligt man har valt bort. Det skulle i de allra flestas fall bli väldigt imponerande, men inte alls relevant.

Det positiva som den träningen har verkat är nämligen borta ett år senare, men det fantastiska är att det är även mycket av det negativa. Du går faktiskt inte runt och bär på 36.5 kilo lösgodis i magen bara för att du har ätit ett hekto lösgodis om dagen i ett år. Har du gjort det så har det resulterat i ett dagsläge där du troligen har en del av det runt midjan, och det är det dagsläget du måste förhålla dig till, inte hur du hamnade där. Du behöver inte försöka att kompensera för ett helt liv av dåliga beslut när du ska tag i kost och träning, du behöver bara bestämma vad som är bäst just för ögonblicket.

För att förtydliga med ytterligare ett exempel: Om jag betänker allt jag har lagt pengar på genom åren som inte varit nödvändigt så blir det hisnande summor. De summorna påverkar inte min dagsekonomi överhuvudtaget. Jag har idag det jag har på kontot, och det är hur jag väljer att använda de pengarna idag som formar min ekonomiska tillvaro, inte storleken på mitt bortslösade kapital genom åren. Det kan jag inte göra något åt, och det tjänstgör knappast som motivation heller. De som arbetar med folk som kommit lite snett i livet, och som vill komma på bana har ett enkelt och fantastiskt uttryck; härifrån och framåt. Det gäller i allra högsta grad kost och träning också.

Tanken räknas inte alls

Det är egentligen helt obegripligt hur ett så orimligt uttryck alls har kunnat vinna fotfäste. Det är ju bara ett slags försök att få lite erkännande för något man överhuvudtaget inte har gjort. Egentligen så borde ju det hela förvärra situationen snarare än förbättra den. Att dyka upp hembjuden till någon och säga att man tänkte köpa blommor, talar ju inte bara om att du inte har några blommor, utan att du faktiskt tänkte tanken men inte tyckte att det var viktigt nog för att ordna. I sådana fall är det ju bättre att bara vara tyst, än att dra uppmärksamheten till att du nedprioriterade den du skulle hälsa på så pass att du trots att du hade en medveten aktiv tanke sket i att ordna blommor.

Gäller det istället din partner i livet så blir ju situationen ännu värre. Självfallet så kräver inte en hälsosam varaktig relation att man ständigt och jämnt har med sig blommor, presenter eller bjuder ut varandra på middagar. Men det kommer inte att vara en hälsosam varaktig relation om det inte händer ibland. Går man dessutom över gränsen och talar om att man tänkte på men inte ordnade med så är det mer än lovligt korkat att tro att det skulle genera någon uppskattning. Du har ju mer eller mindre direkt talat om att de inte var värda besväret.

Nu är ju det här inte ett beteende som bara är bundet till relationer, utan syns i allra högsta grad när det gäller träning och allmänt hälsosamt leverne. Att man har tänkt köra marklyft ger exakt inget resultat överhuvudtaget. Inte i ryggen, baksida ben, rumpa, inte ens greppet blir bättre av det. Att man har tänkt skärpa sig lite med maten gör heller ingen som helst skillnad. En tunnbrödsrulle är en tunnbrödsrulle, och att du egentligen hade tänkt ta en sallad minskar i varken kalorimängd eller en begynnande förstoppning. Inte ens tillägget att du nog var lite full, och därför gjorde något annat än du hade tänkt när du var nykter tidigare på kvällen påverkar det hela.

Precis som med blommorna så blir det bara värre när du sedan ska urskulda dig. Du visste alltså vad du borde ha ätit, du tänkte på vad du borde ha ätit vid det aktuella tillfället, och så gjorde du ändå inte det? Det är lite som säga att man hörde GPS:en säga höger och tänkte svänga, men man kommer försent för att man sedan höll rakt fram. Säg då åtminstone att den var trasig, inte att du sket i den, om du vill ha någon slags förståelse.

Vi säger ofta att okunskap inte är någon ursäkt, och i juridiska sammanhang så är det tydligt uttalat att din brist på kunskap inte är någon ursäkt för ett begånget lagbrott.  Denp principen har vi inga problem med, men att göra fel på grund av okunskap måste väl ändå vara ljusår bättre än att påstå sig ha kunskap och medvetenhet och sedan ändå göra fel? Att tanken skulle räknas är så dumt så, för att citera min salige farfar, hälften så dumt finns inte.

David och Goliat var inte riktigt som du tror

Vi kanske först ska göra min sedvanliga disclaimer för er med religionsfobi att det finns en sedelärande poäng här som inte behöver vara bunden till religiös övertygelse. Släpp ner hjärtat och läs, helt enkelt.

Berättelsen om den lilla herdepojken som modigt slogs mot övermäktigt motstånd används generellt som talesätt för alla typer av till synes ojämna kamper i vår tid. Det kan i och för sig äga sin riktighet, men ursprungstextens kontext är rätt tydlig. Det var Goliat som var i underläge, inte David. Jag återkommer till det.

Den kanske absolut viktigaste faktorn i berättelsen är det faktum att David inte slogs för sig själv. Där är vårt självförverkligande samhälle helt ute och cyklar, det handlar inte om den lilla människans rätt att stå upp för sig själv. David hade inget som helst behov av det, och hans egen person och självhävdelse var helt sekundär. Han hade inte ens mönstrat, det var hans brorsor som låg i lumpen, och David var där för att leverera müsli till dem, jag förmodar att de inte hade ärtsoppa, i vilket fall inte med fläsk. Eller müsli, det står tekniskt sett rostad säd, så det skulle väl kunna vara popcorn också, vilket i och för sig hade varit passande med tanke på att bröderna snart skulle reduceras till publik.

När David först noterar gaphalsen och behovet av att rikta upp honom så är det inte för att han själv är utsatt för risk, utan för att det sammanhang och den nation han tillhör är utmanat. Det behövs helt enkelt någon som företräder den hotade gruppen. Uppgiften borde rimligen falla på den som är lämpligast, alltså David. Han är dessutom så säker på det att han först förhandlar ersättningen innan han tar sig an uppgiften. Sen avfärdar han onödig utrustning, tar med sig den nödvändiga och går ner och slår ihjäl gaphalsen. Den springande punkten i hans pitch till Goliat innan han slår ihjäl honom är att han inte agerar varken i sitt eget namn, eller med sina egna resurser, utan med hela nationens, och därmed dess Gud, med vilken fanns avtal om uppbackning. Förbund, på bibliskt språk.

Det finns därmed några viktiga punkter att lära av både David och Goliat.

1. Handlar det bara om dig själv så har du bara dig själv att tillgå. Se Goliat.

2. Handlar du med andras intressen för ögonen så kan du räkna med deras stöd. Se David.

3. Har du tränat på liknande uppgifter hela ditt liv så kan de tillämpas på liknande utmaningar. Se David.

4. Formell kompetens och överlägsenhet på pappret kan invagga i falsk trygghet. Se Goliat.

5. Är det allvar så använd sånt som är i din comfort zone. Se David.

6. Om det verkar för lätt för att vara sant, så är det inte det. Se Goliat.

Ni som tror att jag vrider till gamla söndagsskoleberättelser för att passa mina egna tankar kan gärna kontrolläsa ursprungsberättelsen. Den finns i första Samuelsboken 17 i Bibeln. Jag tror inte ni får eksem.

Mindre åker och mer fruktträdgård

Vi lever i en tid som nästan mer än något annat är präglad av behovet av omedelbar tillfredsställelse. Vi har allt mindre tålamod med sådant som tar lång tid för att ge utdelning, med effekten att vi lever ur hand i mun på väldigt många områden i livet. Inom finans- och näringsliv talar man om kvartalsekonomi, där allt som inte syns i nästa kvartalsrapport är av väldigt lite intresse. Det leder i sin tur till att man satsar alla sina resurser på sådana åtgärder som ger maximalt resultat i nästa kvartalsrapport, eller ännu värre, månadsrapport. Det stora problemet med att leva med den synen är att maximal utdelning nu gör att inget finns kvar på tillväxt till nästa tillfälle.

Tittar vi på de som ägnar sina liv åt den otacksamma uppgiften att producera mat åt oss alla så kan det här närmast liknas vid att odla bara ettåriga grödor. Man planterar vid ett tillfälle, ser till det under en kort tillväxtscykel, och skördar sedan allt på en gång. Det kan bli en rätt ansenlig skörd, men sedan är det slut. Ska man ha ut mer måste man börja om hela processen igen, dessutom med ett antal mellansteg innan det ens går att så nästa gång.  Det är väldigt arbetsamt.

Nu är det ju så att vi äter och dricker en hel del som inte låter sig produceras på det sättet. Nästan all frukt kräver betydligt längre tid innan det blir någon skörd att tala om, men sedan kommer det vackra med det som är flerårigt. När ett fruktträd väl har burit frukt så sågar man inte ner det för att plantera om nästa år. Det fortsätter att bära frukt år efter år, utan att man behöver börja om varje gång man har skördat.

Nästan alla har väl någonstans i sitt liv något äpple- eller plommonträd som man har ätit ifrån sedan man var liten. Det finns vinrankor som är över 100 år gamla i kommersiellt bruk, och olivträd ska vi inte ens prata om.  Javisst är det en del arbete under tiden, men det är det med de kortsiktiga ettåriga projekten också. Den stora skillnaden är kanske inte i underhållsarbetet, utan det faktum att någon hade tålamod att plantera, vårda och odla något ett tag innan de krävde något resultat.

När du tittar på hur du lägger upp din träning, och för all del ditt liv överhuvudtaget, så gör det med en medvetenhet att ettåriga satsningar tar slut efter skörden. Vill du ha ut så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt så kommer du hela tiden att få börja om efter skörden. Om du däremot bildligt talat kan tänka dig att plantera och vattna något som inte behöver bära frukt de första åren, så kan det vänta ganska många år av plommonmumsandet i framtiden. Det är rätt skönt att ha en grundkondition och grundstyrka som kommer ifrån ett sedan länge planterat träningsbeteende som du inte krävde omedelbart resultat av. Dessutom är det trevligare att leva i en trädgård än på en åker.

Man får äta kaka

Den senaste veckan har det uppmärksammats att en engelsk prins och hans amerikanska hustru, tillika filmstjärna, i någon mån tänker flytta ifrån den kungliga vardagen i Storbritannien för att i stället bosätta sig i kolonierna, varifrån hon härstammar. Det svarar därmed på en del märkliga antagande som finns än i vår tid runt monarkin. Antaganden runt monarkin blir ju märkliga, eftersom företeelsen i sig är extremt märkligt, och all form av rationell tanke kommer tillkorta inför rojalistiskt svärmande. En väldigt vanlig diskussionspunkt är vad man får eller inte får göra som tillhörande något eller annat kungahus.

Gifta sig med en ofrälse, flytta utomlands, ta ett vanligt jobb eller något av allt det andra som har hänt i de inavlade kretsarna genom århundraden. Det enkla svaret är att man får göra precis det vem som helst annars får göra som inte bryter mot svensk lag. En vanlig invändning som brukar kunna komma från såväl rojalister som republikaner är att det får de visst inte. Ett förtydligande, när jag säger republikan så menar jag sådana som inte tycker att vi ska ha kungahus, utan bara välja våra ledare, inte den amerikanska politiska inriktningen. De är sällan pålästa nog för att delta i utomamerikanska diskussioner.

Jo, Harry och Maggan har just bevisat att man visst kan göra det. Om nu farmor drottningen eller någon annan instans i den engelska monarkin därmed försöker dra in några förmåner så är det därmed inte alls samma sak som att man inte får. Det innebär bara att man inte får de förmåner som man inte borde haft till att börja med, om vi nu ska ansluta oss till republikanerna. Man får vara en helt vanlig människa. Här i Sverige är vi särskilt toleranta, och kronprinsessan kan både gifta sig med sin pt och vara allmänt folklig utan att mista några förmåner. Men om hon av någon anledning skulle vilja driva det till sin spets så får hon det.  Avsäga sig sin titel, vägra åka på statsbesök, inte vinka nådigt. Hon kommer inte att hamna i fängelse för det, bara bli av med svårbegripliga förmåner som vi andra ändå aldrig haft.

Vad har det här med oss, eller träningsvärlden att göra, då? Jo, det att många tror att träningsfolk inte får göra ditt eller datt. Får inte äta pizza, strunta i att träna, fuska med legday eller något annat de tycks göra tvångsmässigt. Orsaken att träningsmänniskor ändå inte gör något av detta är samma som varför inte fler kungligheter hoppar av och distanserar sig från märkligheterna. Man gillar helt enkelt förmånerna, och vill inte bli av med dem. Man tycker om att ha magrutor, vara stark och att folk vänder sig efter en på stranden. Det är tillåtet att äta pizza alla dagar i veckan, men då kommer inte många att vända sig om trånande på stranden. Så vare sig du funderar över varför både kungligheter och träningsfreaks inte tycks moffa i sig kaka trots att de skulle kunna så är svaret väldigt enkelt.

De tycker mer om att ha kaka än att äta den.