Låt andra skriva ditt narrativ
Narrativ är numera ett i det närmaste överanvänt begrepp, åtminstone bland oss som jobbar med kommunikation. Det betyder egentligen bara berättelse, men som med så mycket annat så tycker folk att det blir lite finare om man lånar in ett engelskt ord och uttalar det på svenska. En genomgående faktor bland de som använder ordet är att det är något som ska skapas, inte bara berättas. Det är med andra ord inte alls nödvändigt att det objektivt och sant återspeglar verkligheten, det ska bara vara berättelsen som du vill ha den. Det förutsätter i och för sig inte motsatsen heller, det behöver inte vara lögn, men det är helt enkelt inte kopplat till någon sanningsplikt.
I vår träningsvärld har sociala medier skapat en form av atleter som faktiskt inte tävlar i den idrott de säger sig hålla på med, alternativt bara tävlar där de får välja omständigheter och förutsättningar. Det är också här det florerar egensatta rekord som bara kontrolleras av personen själv eller dennes vänner.
Frestelsen är naturligtvis uppenbar. Om din status som influenser och din bekräftelsenoja kräver framgång så är det otäckt att försätta sig i en situation där inte berättelsen om framgång är garanterad. Kallar man sig profil istället för tävlande och bara gör sina lyft eller photo shoots där man själv kan välja att deleta misslyckade lyft och bilder så kontrollerar man ju sitt narrativ, som det heter på nysvenska. Men det speglar inte sanningen.
Det här är varför jag älskar öppna tävlingar där vem som helst kan ställa upp under angivna regler och mäta sig mot alla, utan att kunna välja och vraka bland motståndare. Man överlåter åt verkligheten att berätta historien, istället för att ha en kommunikationsplan.
Idag börjar de Svenska Mästerskapen i armbrytning, och med en full återhämtning efter pandemin så är det rekorddeltagande, och många klasser är så stora och innehåller så mycket fantastiska atleter att det är bäddat för överraskningar. Att vara speaker och kommentator under de här förutsättningarna är så fränt att jag får ståpäls. De som kommer har anmält sig i sin viktklass utan att veta vem de får möta, och startstegarna slumpas i systemet. Ingen lägger saker till rätta, ingen väljer motståndare, ska man stå överst på pallen så måste man slå alla, oavsett vem som ropas upp till andra sidan bordet. Får man oväntat stryk av någon som man tycker att man borde vara bättre än så finns det inget sätt att få göra om, eller ta bort det videoklippet.
Det är frestande både som arrangör och som tävlande att försöka ordna fram det perfekta scenariot, som blir det perfekt narrativ, men i det ögonblick det görs så försvinner den råa ärligheten. I sporter som genom demokratiska förbund styrs av de aktiva själva så garderar man mot friserade av sanningen genom att förutsättningarna är lika för alla. Om någon försöker med något så kan andra protestera, helt enkelt. Det ger en helt annan nerv, och när resultatet sedan skrivs ner så är det inget narrativ, då är det sanningen.
Det finns mycket som är spelbart
När jag gick på mellanstadiet så gick jag som många andra en schackfas, och spelade rätt så mycket. Mycket beroende på en klasskompis som var riktigt vass, som lärt sig av sin pappa och som jag aldrig lyckades slå. Jag tror att jag en gång fick till en remi, men det kan vara önsketänkande. Jag gick aldrig på någon schackklubb, men vi hade en lärare som spelade mycket med oss, och som inte skämdes för slå oss i alla schack på löpande band, han släppte inget.
Den finaste komplimang man kunde få av honom var när man någon gång gjorde något drag som han inte förutsett, så att han fick tänka om. Då brukade det komma ett ”Hmm, spelbart”. Med det menade han att det var ett drag och en tanke som det gick att bygga spelet vidare ifrån, även om det inte var det han hade förväntat eller valt. Så fungerar nämligen schack, det finns väldigt sällan bara ett drag som är möjligt.
Det här är en av de viktigaste lärdomarna jag har med mig i livet från schacket, nämligen att det inte går att ha bara en plan och följa den. Efter varje drag i en tänkt plan är det nämligen motståndarens tur, och då kan förutsättningarna förändras helt, på tusentals sätt över ett parti. Det gäller i varje drag att göra något som är spelbart, inte bara rätt eller fel.
Ju mer man lär sig om träning och fysisk utveckling, ju mer lär man sig om att den här principen i allra högsta grad gäller där också. Det finns inte en rätt övning för varje muskelgrupp, det finns faktiskt ganska många spelbara. Är man på ett gym som inte har den maskin du har tänkt till en viss muskelgrupp så finns det alltid spelbara alternativ, du behöver inte hoppa över muskelgruppen. I allra värsta fall så finns det till och med en del spelbara alternativ bara med kroppsegna övningar också, även om det tar emot att erkänna det. För de allra flesta som tränar är det här ingen nyhet, även om vi ofta fastnar med våra favoriter.
Märkligt många har dock svårt att se den här principen i livet i stort, i allt från livspartner till arbete eller yrkesval. Sanningen är att det är rätt mycket som är spelbart där också. Människor som är religiöst lagda brukar få lite handlingsförlamning i ängslan över om något är Guds plan eller inte, vilket är lite märkligt, eftersom människans valfrihet är rätt central i de flesta religiösa övertygelser. De som är inte religiösa fastnar lika lätt i det här men med en annan frasering. Är det meningen, ödet, är det rätt, är alla fraser som man kan höra även från förhärdade ateister. Sanningen är den att det faktiskt är upp till dig. Visst finns det val som är käpprätt fel, som typ pilatesbollar, men det finns rätt många som är rätt. Många saker kan påverka valen vi gör, men det är inte så enkelt att det är rätt eller fel. Det finns oftast rätt många varianter som är spelbara. Välj du vilket du tror på.
Hur kan jag hjälpa till?
Jag har som många andra en benägenhet att binge-titta på Netflixserier när jag väl kommer igång. Just nu ser jag på en av alla sjukhusserier som finns. Det är i stort sett samma format och princip i alla, så det är förmodligen bara tillfälligheter att jag började titta på just New Amsterdam, så jag ska inte dra några längre växlar på det. Det jag däremot ville ta med därifrån är punchlinen som en av huvudpersonerna använder till patienter och medarbetare när de står inför en utmaning. ”Hur kan jag hjälpa till?”. Inte ”kan jag hjälpa till”, eller ”säg till om jag kan hjälpa till”, utan hur? Det är något naturligt positivt i två led. Både frågan om att ge hjälpen och att hjälp är behövd är redan förutsatt, vilket innebär att det är mycket troligare att hjälpen faktiskt blir av, till ömsesidig glädje. Det fantastiska med hjälp som vi ofta glömmer, är att den givande parten har minst lika stor, om inte större, glädje av det.
Vi behöver inte gå längre än gymmet för att se det här i funktion. Få saker är så tillfredsställande som att hjälpa någon bli bättre på något de verkligen sliter med, tack vare något du kunde göra med relativ enkelhet. Det finns dock en förutsättning för att det inte bara ska slå över till en jobbig gymgubbe som lägger sig i. För det första måste det faktiskt finnas ett problem som det behövs hjälp med. Att någon håller på med något som du tycker kan göras på ett annat sätt räcker inte. De måste tycka att de behöver hjälp. Och det andra fina med formuleringen i sjukhusserien ”Hur kan jag hjälpa”. De måste tro att just du faktiskt kan hjälpa till. Svarar de på frågan om hur du kan hjälpa till så har du fått det vi säljare kallar för ett accept. Då är det bara att sätta igång med vad det nu är som just du kan hjälpa till med. Är du nu allt för fokuserad på din egen träning så kanske du tänker att den måste prioriteras och att du inte hinner hjälpa någon annan. Så fungerar inte gympass eller livet i övrigt heller.
Det finns alltid tid när du ändå måste vila mellan dina egna set, och den kan lika gärna användas till att hjälpa någon annan som att sitta och glo, eller ännu värre driva på ditt eget så pass hårt att du slarvar med din setvila och träningen blir kontraproduktiv. Med andra ord är ganska nyttigt att flytta blicken från ditt eget i några minuter och hjälpa någon annan, till och med för din egen utveckling. Sen gör det ju inget att du hjälper någon annan komma framåt i utvecklingen. Men som sagt, det kräver att den du hjälper tycker att de behöver hjälp, och tror att du kan ge den. Redan att någon tror det är faktiskt en ganska skön känsla, det kanske kan vara något att prova om du tycker att din egen utveckling står still?
Det är ingen uppoffring
En av mina många återkommande käpphästar i den här krönikan är hur extremt långt jag tycker att individualiseringen har gått i Sverige. För att vara övertydlig så är det alltså inte något jag tycker är bra, snarare direkt destruktivt och ur ett internationellt perspektiv ganska apart. Den absurda tanken att det är fint att tänka på sig själv först har så till den milda grad slagit rot i Sverige att folk stoltserar med det lite överallt. Jag har tidigare påpekat att det inte finns en enda stor världsåskådning som inte säger det diametralt motsatta, så det är verkligen märkligt. Eftersom de sporter vi rör oss runt i allra högsta grad är individuella så blir det tydligare i vårt universum. Jag, mig och mitt är en dygd och något man skryter med.
En lite märklig skruv på det här är det språk som därmed används runt våra olika val, för att framhålla dem som moraliskt föredömliga. Nu menar jag inte att tvunget inte är det, de flesta av våra beslut om träning, kost och tävlingsatsningar finns inte alls på någon moralisk skala, de berör inte sådana frågor. Möjligen om det berör illegala substanser och att bli knarkare för att hävda att man måste i sin sport kommer vi in på moral, men det var inte det jag tänkte på nu.
Det är snarare där vi hamnar när vi accepterar den befängda idén att det är fint att tänka på oss själva först som något märkligt händer. Eftersom vi då tror att det är bra att prioritera oss själva före allt annat så blir därmed beslut i den riktningen nödvändiga, nästan tvungna, och då hamnar vi i den märkliga tanken att vi tror att vi gör uppoffringar för att kunna prioritera oss själva.
Oavsett vilket beslutet är så är det absolut ingen uppoffring om det är något du gör för din egen skull. Det är så fel att jag med något religiöst blicken vill påstå att det i det närmaste är hädelse.
Om du avstår en sak för att själva vinna en annan så offrar du inte något, du bara växlar in det. Att påstå något annat är som att påstå att du fick offra en femhundring för att få fem hundralappar. Du har kvar samma värde, men i en annan form.
Om du tar tid från familj och vänner för att uppnå något bara för dig själv så har inte du offrat något, bara bytt det mot ett annat värde, förhoppningsvis bättre form. Men här kommer det luriga, om du tog tid från familj och vänner så var den gemensam, medan den eventuella bättre formen bara är din. Du har alltså inte offrat något, bara bytt bort det, medan din familj och vänner har blivit av med sin gemensamma tid med dig utan att få något tillbaka. De har med andra ord tvingats offra något för dig. Trots Sveriges hyperindividualistiska världsbild så finns det ingenting vi gör som inte påverkar andra, så är det att vara medmänniska. Det är ganska ofräscht att idka byteshandel för sin egen skull med sådant man tvingat andra att offra.
Inom rimliga gränser
Jag får ofta frågan från människor som är oinsatta i styrkesport om jag tävlar själv, eller om jag har tävlat själv. Ni som känner både mig och styrkesportsvärlden ser naturligtvis det svårt humoristiska i frågan, givet min oerhört låga kapacitet i allt som har med styrka att göra. När jag dementerar allt sådant brukar ibland frågan bli om eventuella målsättningar framåt, och då brukar jag ytterligare förtydliga att hade jag haft några som helst förutsättningar att bli stark så hade det hänt för länge sedan. Jag har sett tillräckligt många naturfenomen genom åren som är på hyfsad tävlingsnivå något halvår efter att de börjat för att förstå att sådana förutsättningar inte finns hos mig. Den här ganska krassa och realistiska synen på min bristande potential kan vid första anblick verka stå i strid med min strävan att bli starkare. Hur kan jag hålla på och slita samtidigt som jag säger att jag vet att jag inte har några förutsättningar för att bli stark på riktigt? Det går faktiskt, eftersom det är möjligt att sträva framåt utan att ljuga för sig själv om sin potential.
Hemligheten är att ärligt erkänna för sig själv att det finns rimliga gränser för vad som kommer att gå att uppnå. För de allra flesta av oss är även denna rimliga gräns ganska svår att uppnå, och det är lite det som är grejen. Att man är ärlig med sig själv om vad som kommer att gå handlar inte om att göra det lätt för sig. Ambition och vilja att lyckas kräver inte att man ljuger för sig själv och påstår att man någon gång kommer att stå där och vara bäst i världen, och att det är bara det som motiverar timmarna på gymmet. Få människor klarar av att ljuga för sig själv speciellt länge när verkligheten gör sig påmind vecka efter vecka. Vi har visserligen alla träffat någon som verkar vara där i huvudet, men det är folk som man ska vara snäll emot, inte ha som förebild.
Hur ska man då veta vad som är en rimlig gräns att acceptera för den egna förmågan? Ja, inte genom att kvantifiera det i kilon eller medaljer, utan genom att vägra acceptera att den gränsen är där du är idag. Det är alltid rimligt att vara bättre i morgon än du är idag. Det är alltid rimligt att vara bättre i nästa tävling än i den förra. Det är med andra ord alltid rimligt att röra sig framåt. Det är inte rimligt att lägga år efter år och hundratals timmar utan det. Det är klart att det är bättre att röra på sig och träna för att hålla sig frisk än att sitta i soffan och bli sämre, men även för att göra det så behöver faktiskt de flesta av oss se att vi utvecklas på något sätt, annars är det inte roligt nog för att hålla på med. Tillhör du dem som har varit världsbäst på något och det inte går att bli bättre, så tycker jag att du ska hitta något som du inte är bra på och börja med. Du kommer att kunna bli bättre på vad som helst, inom rimliga gränser.
Fredagskrönikan
- Låt andra skriva ditt narrativ
- Det finns mycket som är spelbart
- Hur kan jag hjälpa till?
- Det är ingen uppoffring
- Inom rimliga gränser
- En annorlunda världsbild
- Det ska inte bero på tur
- Jag faktagranskar inte andras träning
- Att hugga i sten kanske är poängen?
- Vad är Fitnessfestivalen idag?
- Surkål, någon?
- Schrödingers chipspåse
- Soptippar och utedass
- Lite mark, kanske?
- Är det ballare med starkt kaffe?
- Att lita på sin leverans
- Harveststrategi är att ta tabberas
- Prokrastinering kanske är rätt?
- Autentiskt ska man hålla sig ifrån
- Paj med lock
- Lägstanivån mentalt flyttar sig snabbare uppåt än neråt
- Det är mycket som misslyckas
- En del faktorer kan man inte köpa.
- Träning löser inte mental ohälsa
- Både tillhörighet och gradbeteckning
- Ta på allvar det som inte är på riktigt
- Diskussionen om pengar
- Stolta stad
- Man får inte så mycket för en själ
- Har drömmen alltid trumf?
- Det är kanske inte fint att vilja fixa allt?
- Vi som alltid pratar om oss själva
- Mycket ändrar sig, annat inte
- Vad gör du i garderoben?
- Lång väntan, snabb åtgärd
- Jämförelse är all motivations ursprung
- Utan rutiner krävs aktiva beslut
- Man blir lurad av den man litar på
- Man kan köra med trasiga grejer
- Vi minns inte för evigt
- Utan Cim hade vi inte vetat
- Om det är resultat du vill ha
- Det behövs lite skit
- Patient Noll
- Viktiga personer kan ersättas
- Man kanske ska övertolka?
- Säg det!
- Alla regler är inte lika viktiga
- Cynikern i mig
- Imaginära trösklar
- Det är kombinationen som gör det
- Örnen och kalkonen
- Vill du bli delägare i problemet?
- Vem sa det?
- Hur många gymkort är normalt?
- 135 eller 136?
- Vänner är viktigare
- Inga knivskarpa gränser
- Man kan inte kräva något från början
- Man ska ha lite på hyllan
- Bacchus spelar på gitarren
- Man läser bruksanvisningen, förr eller senare
- Fem år, är det lagom?
- Fitnessfestivalen på G
- Vi matar den vi älskar
- Allt blir tyngre
- Det är inte roligt
- Intressekoll säger absolut ingenting
- Det finns mindre att säga efteråt
- Vem är Sveriges starkaste man?
- Det är orimligt att träna för sällan
- Jag väntade på bussen
- Ska folk få göra fel?
- Omätt är inte ogjort
- Gemensam sak är inte för att det är finare
- Tänk om ingen bryr sig
- Man vet inte alltid vad det ska bli
- Oavbruten framgång
- Att leva i nuet kan vara både tråkigt och riskfyllt
- Bevisbördan ligger på den som vill förändra
- Lögnerna vi behöver höra
- När det åskar så har det redan hänt
- Sen ska du stanna på tåget
- Ombyte förnöjer
- Allt kan inte optimeras
- Jag är priviligierad
- Är alla partiska?
- Vad får det kosta?
- Vad vill vi åt med det nya formatet?
- Jo, det är skillnad på folk
- Vem förändrade egentligen höjdhopp?
- Ibland har man tyckt färdigt
- Ska kroppsbyggning vara med i Riksidrottsförbundet?
- Att ingen bryr sig kan vara bra
- För allas trevnad?
- Bra lär det aldrig bli
- När blir det en tradition?
- Nya skor
- Vad gör andra med sin fritid?
- Man smickrar gärna sig själv
- Det kan vara verkligt inne i huvudet
- Det finns alltid något att glädjas över
- Annars är man bara en liten lort
- Man måste röka hela cigarren
- Det behövs inte mycket för att spräcka en prognos
- Man vänjer sig, på gott och ont
- Simson var en supertalang
- Det förväntade är inget kul
- Känslomässiga skäl är alltid starkare
- Den sträng som brast
- Det finns alltid enklare sätt
- Priset för att vara kreativ
- Spring på kanten!
- Nej, det vill du inte
- Är det alltid tävling?
- Första veckan i slasket
- Jucka med sten
- Dr Pimple Popper borde inte finnas
- Den som vinner på lördag är starkast
- Ska man prova Crossfit?
- Det finns stollar på mitt gym
- Mätbarhetens välsignelse och förbannelse
- Och ändå står du här
- Det är lätt att bli gråtmild
- Alltid i förändring?
- Ingen vill tala med en säljare
- Rutin är att slippa fatta beslut
- Måste man krascha?
- Inspiration går snart över
- De gör sitt jobb
- Ska man alltid följa sina principer?
- Det ska inte gå till spillo
- Bara mod räcker inte
- Längtar du efter Force Majeure?
- Att vänta på själen
- The end game
- Nej, det var ingen episk match
- Vettig träning kräver en del ställtid
- Vattenpumpsfunderingar
- Man ska leva så att man inte behöver semester
- I engagemang så är jag polyamarös
- Orimliga förväntningar måste man syna
- Är jag feminist?
- Det finns många lopp att springa
- Vår tids spegelglasögon
- Bara det mätbara räcker inte
- Det är riskabelt att lita på sina kompisar
- Same same, but different
- Före och efter
- När är man stark nog?
- Invägd och klar
- Jag känner inte alla
- Framgångar ska in på kontot
- Man väljer inte vilka beslut man fattar
- Gör något mindre viktigt så länge
- Det börjar hämta sig
- Om det hade varit svårt hade du gjort det
- Allt ljus på mig
- All samexistens är inte win-win
- I säck innan det kom i påse
- En milstolpe är inte alltid fysisk
- Privilegium är en slät bana
- Varför tror du att nästa år blir annorlunda?
- Emil, Liverpool och 23:e psalmen
- Jonsson har långa ben
- Vissa gym är bra för ödmjukheten
- Eldsjälsparadoxen
- Det är inget fel med lågt hängande frukt
- Två jakter, armbrytartävling och Sveriges Starkaste Man
- En bra affär
- Vad ska vi göra med all data?
- De lyssnar, men hör inte.
- Det är sunt att misstro det perfekta
- Ibland kan man inte avbryta ett köp
- Är det skickligt att ha tur?
- Alla ser det från sitt håll
- Privilegierade fanns inte bara i Sydafrika
- Kan man bli yngre?
- Livet är en prövning
- Din starkaste och svagaste sida är samma sak
- Oförutsett betyder just det
- Man kanske kan strunta i det helt?
- Tänk om vi inte förstörde för oss själva
- Drömmen om den ultimata auktoriteten
- Berätta eller föreläsa?
- Parkeringsfickan vid Mösjön
- Plötsligt händer det
- Hur mycket kan man egentligen göra?
- Stolthet förutsätter att man hör ihop
- Bröd att äta, säd att så
- Hur dyrt får det bli?
- Du har inte träffat de som inte överlevde
- Det finns många sätt att säga sanningen
- Både fet och klen
- Alla kurvor ändrar sig
- Man måste nästan alltid upprepa sig
- Springing in the rain
- Ett fränt namn räcker inte långt
- Varför göra något överhuvudtaget?
- Det får inte gå överstyr
- Det ska gå lätt när det går tungt
- Okbärning finns inte i Garmin
- Det är själva tränandet som är unnandet
- Jag kanske bara är en snobb?
- Osynat är alla bäst
- Dagsform är inte allt
- Man väljer vem man mäter sig med
- It aint nothing
- Det kanske behöver hamras lite?
- De är inte ute och cyklar i allt, amerikanerna
- Det är den som gör som bestämmer
- Not today
- Mitt emellan behöver inte vara rätt
- Det mesta definieras av sinnestillstånd
- Man kan bara agera utifrån det man vet
- Det kanske inte alls är svårt att hjälpa dig?
- När juldagsmorgon glimmar, jag vill till gymmet gå
- När man blir glad av att ramla
- Tänk om det inte är så spännande?
- Det är mycket man inte måste
- Bara tur skiljer incident från katastrof
- Man ska vara proffs för att ha hemmagym
- Ett steg framåt, två tillbaka är inte det sämsta scenariot
- Snitslad bana är inte överskådlig
- Det går att ändra på rätt mycket när man måste
- Hatten av
- Att ha råd att göra fel
- Oomkullrunkeligt gäller
- Alla är inte inloggade
- Det krävs ofta ett par konkurser
- Där och då
- Puh-principen
- Hagel kan vara oöverträffat
- Utveckling är att höja sin lägstanivå
- Att inte få vara med
- #tbt uttyds egentligen gamla meriter
- Man kan inte låta ett litet barn svälta
- Alla troféer är inte lika viktiga
- Hund bet man är ingen nyhet
- När är det nog?
- Motivation räcker inte
- Hårda killar ska man respektera
- Innovativ träning kan vara lösningen
- Riktig matlagning tar tid
- Slarva inte bort välbehövliga framgångar
- Det går inte åt något bränsle på tomgång
- Fear of the dark
- Det krävs ingen stor ärta
- Förändring är inte alltid dåligt
- Trumf i trovärdighet
- Självinsikt är inte alltid behagligt
- Att behandla symptom
- Man vet inte vad som är onödigt
- Man måste öva när det inte spelar roll
- Vad är en expert?
- Rutiner är bedrägliga
- Är priset för att inte dö att inte leva?
- Måste man vara i mitten?
- Skillnaden på en stig och en väg
- Att vilja och att ha lust är inte samma sak
- Det är inte vad vi slösat som räknas
- Tanken räknas inte alls
- David och Goliat var inte riktigt som du tror
- Mindre åker och mer fruktträdgård
- Man får äta kaka
- Vår förmåga att isolera oss är imponerande
- Spela bollen där den ligger
- Man röstar med fötterna
- Kalle är vuxen
- Julklappsleken är smartare än man tror
- Kärlek är väldigt praktiskt
- Jag kan inte annat
- Den upphittade kyrkogården handlar om vilka vi är
- Börja med att bli influencer IRL
- Man blir inte annorlunda av att ömsa skinn
- Marie Antoinette sa inget om bakelser
- Alla tror att de är speciella
- Det vi inte talar om
- Ta den tid du hittar
- Övning ger träning
- Att tycka att någon har fel är helt naturligt
- Gjutet kan spricka
- Ett ögonblick kan vara för evigt
- Man ska vara tacksam, inte avundsjuk
- Det kanske inte är problem som hindrar?
- En ny trisslott?
- Skamgränser
- Vi måste sänka Bismarck
- Varför träna energieffektivt?
- Ett gym kan också vara en gated community
- Längst upp i näringskedjan
- Ibland är det tvärtom
- Elda inte snabbare än du hugger
- Om inte nu, när? Om inte du, vem?
- Både gott och nyttigt
- Curling är svårare än man tror
- Inget val är också ett val
- Tillbaka på gymmet
- Hållbart, vad betyder det?
- Vad är prognosen?
- Vem har skitit i mina byxor?
- Varför ska just din idrott bli större?
- Komplicerat är svårt, komplext är stort
- Ska det bara duga att sälja?
- Att garantera är att ansvara
- Man måste få känna vem som helst
- Teambuilding är oftast tomterier
- Man ska sikta mot något ouppnåeligt
- Vilket package?
- Vad är det egentligen frågan om?
- Öde ligger ängarna
- Var börjar du mäta?
- Huvudingrediensen
- Det är i alla fall i rätt riktning
- Att elda för kråkorna
- Rätt läge
- Man kan inte avla på en valack
- Det är inte att simma mot strömmen som är svårt
- Rätt till en åsikt
- När allt är lika viktigt
- Det är svårt att låtsas
- Att börja smått handlar inte om ödmjukhet
- Sandlådan är inte målet
- Hur gammal är din information?
- Mörkerseende
- Äpplen och päron
- En delning är inte en källa
- Alla borde spela schack
- Någon annans berättelse
- Klassresor finns inom idrott också
- Bara de tar i
- Skägget kan bita dig i rumpan
- Stenar, alltid stenar
- Tandvärk eller hantverk
- Ensam på gymmet?
- Överförbar styrka
- Det kanske är som att cykla
- Är det verkligen en gåva?
- Varför gör folk det de gör på semestern?
- Plötsligt verkar det inte lika orimligt
- Man är alltid skyldig någon
- Stenarna har inte ramlat av sig själv
- Man ska vara tacksam för det som misslyckats
- Damage control
- Kinderäggprincipen
- Vad står det på fakturan?
- Man behöver inte alltid be om lov
- Framgången ska vara en biprodukt
- Hitta de som tycker att tråkigt är roligt
- #nogoal
- Sparka på benet
- Det värsta är inte det som går snabbast
- Omedelbara åtgärder är vanskliga
- Stödhjul är väl inget för vuxna?
- Teknik är inte ett knep
- I alla lägen
- Att leva på ränta
- Börja med att kolla de enkla grejerna.
- En förbättring behöver inte vara perfekt
- Spotta på stenen
- Idrottsförälder är en balansgång
- Ord kan bita sig fast
- Kom i mål
- Att sminka en gris
- Allt kommunicerar
- Intressant är inget att gå på
- Jag är inte en händig man
- Det finns fler alternativ än fly eller illa fäkta
- Lerfötter
- Ständigt dessa utmaningar
- Att hålla takten betyder inte att öka takten
- Egenkärleken är ett straff
- Man måste inte skynda hem
- Släpp ingen djävul över bron
- Att stjäla huggen ved
- Beslut ska fattas av den som ska leva med det
- Allt behövs inte till allt
- Alla som tittar är inte följare
- Timing är allt
- Mediaprofiler och vildsvin
- Alla tycks veta bäst
- Allas vän?
- Det är bra om delmålen ligger på vägen
- Av barn och dårar
- Man ska veta vad man har valt
- Drömmen
- När man inte är bäst på det man är bäst på
- Bättre än inget
- Man måste tro att det ger något
- Det är aldrig vattnets fel
- Hur lite jobb kan jag lägga på att ha roligt?
- Ett ögonblicks verk
- Ibland är framförhållning ett måste
- Revirbocken
- Att avsluta frågan
- Det rinner ditåt det lutar
- Komplext
- Ska det vara på lika villkor så får man ta det
- Flockbeteende är rätt logiskt
- Avrundning är bedrägligt
- Om det bara är du som tävlar?
- Att vara i närheten
- Det är inte det förnuftiga man minns
- Alla vill inte samma sak
- Basker blå
- Fråga de som tycker det är svårt
- Mer rädsla än skada
- Företag eller folkrörelse?
- Ta i
- Att tänka både fritt och rätt
- Det är inte jämförbart
- The show must go on
- Tycker du Instagram är förljuget? Kolla Linkedin!
- Vems förväntningar?
- Man kan visst göra mer
- Ödmjukhet ligger inte för mig
- En väldig man
- Man väljer inte mellan pest och kolera
- Uppmärksamhet fördelas inte i verkligheten
- Att ljuga är bara korkat
- Träna är som att laga mat
- Vi vet inte vad som blir kvar
- Ensidigt duger inte
- Perfekt är sällan värt det
- Det är rätt svårt att kopiera de bästa
- Alltid framåt
- Kan vi införa irl-likes?
- Stor fisk i liten pöl
- Man vill inte ha en tom inkorg
- Det går snabbare på vägen
- Elitidrott är inte nyttigt
- Strongman intresserar mig egentligen inte
- Arv och miljö
- Missförstånd
- När är man klar?
- Varför behöver du veta det?
- Vad läcker ut?
- Medveten om allt och inget
- Att smida medan järnet är varmt
- Det är som sig bör
- Man måste beundra den som kan stava till tisdag
- Det är inte att vi inte vet
- Formatet säger ingenting
- Hur renlärig behöver man vara?
- Magkänsla finns inte och kan ändå ha rätt
- Comfort zone är bra
- Att hålla koll
- Investering eller konsumtion?
- Det är snorungar som pallar kart
- När är ett beslut fullbordat?
- Vänskapsmatcher säger ingenting
- Man blir inte salig på vilken tro som helst
- Mer lika än olika
- Om
- Allt ska inte planeras
- Regler är till för idioter
- Det är inte hur mycket man jobbar
- Bra till allt funkar inte
- Lite hyfs kan man begära
- Vision kräver lite enögdhet
- Det är inte bara att hjälpa
- Är det värt det?
- Hur gör man något bra?
- Lång och inte särskild trogen tjänst
- Baksidan ska stämma
- I all denna tystnad
- En legend är mer än resultat
- Hur blir man av med en konflikt?
- Nyanser behövs
- Konsten att bära hatt
- Varför?
- Inte enbart av ondo
- Är det inte en revisor du behöver?
- Hur mäter man upplevelser?
- I förberedelse för vad?
- Behövs det en riktkarl?
- Ska man säga till?
- Det finns fantastiska teorier
- Det mesta sitter i armen
- Vill man inte fatta så gör man inte det
- Man ska leva med sina misstag
- Man kan lära sig av Sherlock
- Den vanligaste formen av slöseri
- Spela covers eller skriva själv?
- Höjd över varje misstanke?
- Man kan inte göra allt
- Småsinthet är för små människor
- Kunskap är inte makt
- Det är mycket som inte är sant
- Vanans makt
- Misslyckas är nödvändigt
- Be rätt person
- Ta ansvar
- På det svåra sättet
- Alibi att hata
- Helt från grunden?
- Måste du ha rättvisa?
- Det har alltid varit så
- Olika sidor är lika äkta
- Surra dig inte till rors
- Vilket är alternativet?
- Känsla och logik
- Plus och minus
- Vad går att laga?
- Det är skillnad
- Risk
- Vad är tillämpning och vad är system?
- Det är ofta väldigt enkelt
- Om det bara är du?
- Ju förr ju bättre
- Jodå, jag hör
- Varför varför?
- Det mesta passar någonstans
- Har varit bra att ha
- Väder och klimat
- Man ska se förändringen
- Vem vill missa?
- Tidsfördriv?!
- Det är det du inte håller med om som du lär dig av
- Back to basics
- Hur roligt vore ett perfekt liv?
- Vad ska du göra åt det då?
- Tvåa på bollen
- Vad gör du när du är helt ensam?
- Brinner ännu lågan?
- Kasta inte det du har efter det du har förlorat
- Intervall funkar i livet i stort
- Proffs
- Börja
- Nästa år...
- Julklappar ska inte förväxlas med välgörenhet
- Ett livspussel går aldrig att lösa
- Är dina träningskompisar som du?
- Absolut viktigast
- Vila trasigt, träna läkt.
- Att tycka om sin sten
- Att ge allt
- Wax on, wax off
- Gamla hjältar
- Även extrema saker kan få inspirera
- Det finns rätt och fel
- Ha en, var en.
- Bakgrunden syns
- Att ge order och ansvar är helt olika saker
- Akut eller viktigt?
- Att anklaga är inte att döma
- Vem äger problemet?
- Ditt personbästa är inte din identitet
- Nej, du ska inte bara vara ärlig
- Att passa betyder inte att hjälpa
- Tänk dig för innan du lägger relationen i potten
- Morötter och piskor?
- Det är svårt att släppa gamla träd
- Allt funkar aldrig samtidigt
- Inget är gratis
- Man måste ha egna värderingar
- Ibland måste man vara fler
- Folk säger att Jeppe super
- Självklarheter är inte alltid det
- Maslow han kunde han
- Vad är poängen med att vara unik?
- Positivt tänkande har sina gränser.
- Att konfronteras av sin mänsklighet
- Slips, portfölj och cigarr
- Småskit
- Vänskap är inte byteshandel
- Det kan aldrig vara fel att säga som det är
- Byggställningen behövs inte i all evighet
- Vem är smartast egentligen?
- Dagar och nätter går
- Allt eller inget?
- Det andra budet
- Tråkiga typer har oftast rätt
- Måste man stå för sina vänner?
- Ja, jag tror alltid att jag har rätt
- Ledarskap är inte en position
- Det blev bara så
- Påmålad och falsk som andra?
- Burn out or fade away?
- Medberoende?
- Du kan inte ha kontroll på allt
- Nytt blod
- Osvenskt – Det svenskaste som finns
- Hur svårt ska det vara att tro folk om gott?
- Att göra festen till vardag låter inte lika kul
- Det som inte har hänt har inte hänt
- Allt är inte alltid bra för alla
- Det är irriterande när fel folk vet
- Inte mycket varar för evigt
- Den som söker, han letar.
- Gör du något för någon annan?
- Har du provat något helt annat?
- Är du normal?
- Ibland behöver man titta bakåt
- Man är inget föredöme
- Alla kan inte, och en del vill inte
- Man måste inte alltid åka all inclusive
- Vad gör du nu?
- Vem är det du vill hjälpa, egentligen?
- Förstår du vad prioritera betyder?
- Det ordnar sig med blommor, bara kärringen dör.
- Att köpa sig kärlek för pengar
- Att tjäna pengar och känna någon med pengar är inte samma sak
- Ska jag hålla på med det här?
- Vem är du?