Långt inlägg
(Längre ner står mer om både Sapmi Pride och EM)

Min superpackning innan jag åkte hemifrån fungerade fint. Så här har mina senaste veckor sett ut:

• Lämnade Klimpfjäll i lånad bil, körde till Nästansjö. Umgicks och hade bra dagar där.
• Körde till Dikanäs och jobbade.
• Körde till Storuman, tränade och lämnade packningen till Bulgarien.
• Jobbade i Dikanäs. Lämnade en väska där.
• Körde till Vilhelmina, tränade ryzzträning. Hade bad med skolan. Lämnade bilen.
• Hoppade på flyget till Arlanda, sen nästa flyg till Luleå.
• Hoppade in i hyrbilen och körde till Rovaniemi, Finland.
• Sov några timmar, körde vidare med Stina till Karasjok, Norge.
• Sapmi Pride!!
• Workshops, parad, gick en modevisning.
• Körde till Umeå.
• Sov en natt, körde till Storuman. Tränade, lämnade Norgepackningen och bytte till Bulgarienpackningen.
• Tillbaka till Umeå, sov på Scandic.
• Hoppade på flyg till Arlanda. Vidare till Wien, sen Sofia i Bulgarien.
• EM!!
• Invägning, tävling, vänner och mat. Mycket mat.
• Hemresa, mellanlandade i Frankfurt, Tyskland. Arlanda sen Umeå.
• Köra till Storuman, ta all packning, till Dikanäs.
• Jobba.
• Skolavslutning och sen lifta hem med alla 5 väskor.
• Skolavslutning på min gamla skola.

Totalt 18 dagar hemifrån, 6 länder, 7 flygplan, en tävling, två skolavslutningar och massor av tid med fina vänner och nya upplevelser!

Sapmi Pride

Att anordna en pridefestival i Nordnorge har inte varit en dans på rosor. Lemet har gjort ett superhjältejobb där uppe och det är på grund av honom det ens blev av. Vi visste inte om det ens skulle komma någon deltagare eller om det bara skulle bli vi i styrelsen. Föreläsningen och workshopen med Asta Balto hade inte så stor uppslutning men den var tänkvärd och intressant. Men sen rullade det på, kvällen med Maxida Märak blev succé och alla hade jättetrevligt i midnattssolen. Dagen efter var segstartad då många säkert fortfarande sov då det var workshop med Erland Elias. Men på själva paraden deltog runt 100 människor vilket är många då det bor endast 2000 i Karasjok. Jag gick med i en modevisning och kvällen var lugn och riktigt fin. Vi skapade historia den helgen.

Sapmi Pride NRK

EM i Bulgarien

I Wien passade vi på att dra på shorts och sitta och sola en stund. För första gången fick jag skicka min väska som specialbagage eftersom den var för lätt!?! Jag var orolig över vikten och fick låna bagagevågen att ställa mig på.

Vi kom fram till Bulgarien, åkte till hotellet och sen åt vi. Jag åt ägg för sista gången på ett bra tag. Dagen efter på onsdagen var det invägning så jag vågade inte äta frukost utan drack lite vatten. Vi fick sitta ett bra tag på arenan innan vi till slut fick väga in och sen gå och äta. Jag åt som om jag inte sett mat och fick skylla mig själv att jag sen gick omkring med ont i magen i två dagar för jag åt hela tiden. Tjockskallig som man är ibland…

Tävlingsdagen var sen inne och jag kunde plötsligt knappt äta alls. Värmde upp och min klass skulle gå först på bord 1. När jag såg att jag skulle upp i den andra matchen och mot Alina Volkova fick jag först en liten klump i magen. Jag ville verkligen inte göra om EM 2014 då jag åkte på två raka förluster och åkte ur tävlingen. Volkova är från Ryssland och brukar nästan alltid vinna. Sen taggade jag upp och fokuserade. Gick upp på scenen, hälsade. Tog mitt grepp. Vilket inte hon gjorde utan fick en varning. Blev sen domarens grepp och då lägger domaren greppet och man får inte röra sig förrän starten går. Rör man sig får man en foul, två foular ger förlust. Jag trodde det knappt då hon foulade ut sig inte bara en utan två gånger och vinsten gick till mig!

Andra matchen – Snezhana Babayieva från Slovakien. Precis kommit tillbaka efter sin två år långa avstängning för doping. Förut då jag mött henne så har jag inte haft en chans och hon brukar hamna topp 3. Vi tog grepp, starten gick och jag var lite seg. Men stoppade och bröt upp henne igen till mitt på bordet där greppet gled isär så vi fick straps. Då binds händerna ihop. Starten gick på nytt och den gången var jag snabb men tappade vinkeln på armen och hon drog ner mig då det tog stopp innan jag hunnit hämta upp.

Tredje matchen blev mot en omständig turkiska. Jag tog bara mitt grepp, hon fick krångla på. Sen bröt jag och hon åkte ner i kudden.

Fjärde matchen blev mot Ukrainskan Maryna. Jag tror jag tog starten men jag hade inte en chans.

Hur som helst så blev det en 6e plats vilket inte är så illa. Det är en placering som räknas och är en poängplats. Jag kunde inte ha gjort bättre ifrån mig och jag är nöjd efter de förutsättningar jag haft. Vänstern känns bättre och bättre och i sommar ska jag jobba i Saxnäs så jag planerar att träna nästan dagligen.

På hemvägen mellanlandade vi i Frankfurt där vi fick en guidad tur på 1.5 timme och det var verkligen en bra upplevelse.

Jobb, skolavslutning och hem

Jobbade sista dagarna på skolan innan sommarlovet. Avslutade allt med tårtkalas där föräldrarna bakat. Kändes skönt att sova i sin egen säng igen efter att ha åkt runt halva Europa. Andreas Horste har varit snäll och hjälpt mig klippa ihop mina matcher och de kan ni se här:

Euroarm 2015, Jonna Blind

Gjorde även en intervju i norsk radio i ett samiskt program. Det kan ni lyssna på HÄR. Nu är jag supertrött, har fortfarande inte landat efter allt som hänt. Många tankar som snurrar och känslor..

Ni som såg matchen mellan Mariusz Pudzianowski och Butterbean undrar säkert hur mycket dessa fighters vägde. Pudzianowski brukade som strongman väga strax över 150 kg, och som ni kan se i det här klippet så väger han in på ganska blygsamma 118 kg. Eftersom han var den mest deffade atleten inom strongmansporten när han var aktiv så kan vi lugnt konstatera att han har tappat en hel del muskler. Butterbean väger å andra sidan in på 204 kg, inte fullt så deffad.