Finalen av Sveriges Starkaste Man 2021 var den första SSM-finalen under arrangören Kraftkamps regi. Det var också den första finalen på över ett decennium som jag inte kunde se på plats (då frugan var höggravid och jag inte ville äventyra mitt liv om jag hade prioriterat annat framför att stötta henne under förlossningen). Jag följde förvisso finalen via livestreamen, men det är ändå alltid en helt annan sak att uppleva en strongmantävling på plats än framför en skärm. Kanske var det därför man var lite extra taggad inför årets final. En annan anledning kan ha varit att finalen på förhand såg ut att bli jämnare än någonsin där i princip halva startfältet såg ut att ha potential att kunna vinna titeln.

Osedvanligt tidigt på morgonen satt jag och min parhäst Trywall i hans lilla Polo (med reservation för eventuellt faktafel) och följde små idylliska landsvägar mot Växjö konserthus där årets final skulle gå av stapeln. Valet av tävlingsplats innebar att tävlingen hölls på en lagom stor scen framför en brant läktare och utanför salen hade ett gäng olika utställare och sponsorer satt upp små montrar där de anordnade tävlingar och sålde träningsrelaterade produkter. Bland utställarna (i Tyngres monter) stod fjolårsvinnaren Marcus ”Buktryck” Yngvesson som på grund av sjukdom hade tvingats avböja sin medverkan i årets final. Trots vetskapen att han snart skulle förlora sin titel var han sitt vanliga sprudliga och trevliga jag som glatt ställde upp på bilder och pratade med fans. Bland montrarna fanns också en stor skärm där man kunde följa tävlingen i realtid via en livestream. Där hittade vi arrangören Kim Emilsson (en av grundarna till Kraftkamp) som sa att han ville hålla sig borta från tävlingsplatsen då risken fanns att han skulle börja lägga sig i.

Årets startfält var som sagt späckad med atleter som på papperet hade chans att nå en pallplats. Johnny Hansson var tillbaka efter att ha dragit av sin biceps under fjolårets final och stod för favoritskapet på förhand, pressmonstret Joachim Kvick var på plats igen efter att ha skadat sig under samma tävling och Andreas Ståhlberg gjorde comeback efter en avsliten hälsena. När vi ändå är inne på temat comeback så får vi inte glömma Stefan ”Stisse” Bergqvist som efter sex år var tillbaka i finalen där han hör hemma, hans trettonde final för övrigt. Fredrik Johansson var också med och den här gången såg han ut att vara både hel, frisk och i riktigt bra form. Bronsmedaljören från de två senaste åren, Fredrik Svensson, var självklart också med för att kanske främst visa de andra hur man drar marklyft. Hela fyra debutanter hade också lyckats kvala in i år: Harley Andersson, Anton Wasser, David Ebbeke och Jacob Larsson. Flera starka namn såsom titelinnehavaren Buktryck, fjolårets silvermedaljör Johan Espenkrona (som hade slitit av sin biceps i en tävling i Norge) och Martin Forsmark var på plats för att heja på deltagarna från läktarplats.

Stockpress

Den första grenen dubblerade som ett SM i stockpress och utöver finalisterna hade två atleter lyckats kvala in genom ett onlinekval. Dessa två var David Cederqvist och Hawar Abas och de fick alltså enbart tävla i stockpressen. Ingångsvikten låg på 150 kg, en vikt som var lite för tung för både Stefan Bergqvist och Jacob Larsson den här dagen. Joachim Kvick fick först inte nersignal innan han släppte ner trästocken under sitt första lyft på 150 kg och fick därför göra om lyftet. Nu kan 150 kg knappt klassas som uppvärmning för Kvick, men nog vandrade tankarna till förra årets final och vad som då inträffade. Övriga atleter klarade både 150 kg och 160 kg. Fredrik Johansson, som har stockpressen som nemesis, gjorde först ett försök på 160 kg utan att lyckas pressa upp det. Nästa försök gick betydligt bättre och han fick därmed med sig 160 kg. Efter det tog det stopp för Johansson och Wasser. Sex atleter mäktade med 170 kg och efter det var det tre atleter som lyckades pressa mer än så. Andreas Ståhlberg gick taktiskt in på 175 kg och klarade vikten, vilket var ett tävlingspers för honom. Johnny Hansson klarade samma vikt medan Joachim Kvick och Harley Andersson stod över. På 180 kg missade Harley, medan Hansson och Kvick klarade. Kvick var sedan den ende att försöka på 190 kg, en vikt han bemästrade utan att förta sig allt för mycket. Kvick tog därmed tävlingens första grenseger, samt guldet i SM i stockpress.

Frame Carry

Den andra finalgrenen bestod av en frame carry på 370 kg i 30 meter. Det här är en gren som passar flera i det här startfältet som handen i handsken, bland andra Fredrik Johansson. När Fredrik gick ut var nog många övertygade om att han skulle få en riktigt bra tid, men han lyckades ”bara” gå strax över 23 meter. Väldigt oväntat, men en efter en misslyckades med att gå hela sträckan. Andreas Ståhlberg lyckades gå 27,5 meter, men under ett nedsläpp kunde man se hur han sneglade på sitt ena bicepsfäste. Trots uppenbara känningar i bicepsfästet gick han längst av alla och tog därmed grensegern. Johnny Hansson, som brukar vara väldigt bra i den här typen av övningar, besvärades av en avsliten valk som gjorde det svårt att hålla i framen, så 9,8 meter blev det för Johnny vilket innebar en femteplats i grenen. Debutanterna Ebbeke och Andersson blev trea respektive fyra.

Marklyft

Den tredje grenen för dagen var marklyft för reps under 60 sekunder. Vikten var respektabla 350 kg och dräkt, remmar, magnesium, lyftarskor, bälte och hjälm var tillåtet. Det här är en gren där Fredrik Svensson alltid innehar favoritskapet på förhand. Han hade, likt sporten kräver, bulkat upp sig inför tävlingen så att han var så stor och stark som möjligt. En stor kroppshydda och en tajt marklyftsdräkt är dock inte alltid en match made in heaven, i synnerhet inte om man ska hålla på att dra i en hel minut. Efter sex repetitioner tog syret slut för Svensson och han tvingades avbryta lyftandet för att undvika att svimma på scenen. David Ebbeke sa att han hade tränat för att göra en repetition då 350 kg var en vikt han tidigare aldrig hade kunnat lyfta. Den här dagen lyckades han persa – tre gånger i rad. Tre reps räckte dessutom till en delad femteplats i grenen. Andreas Ståhlberg och Fredrik Johansson gick ut sist mot varandra. Ståhlberg lyckades matcha Svenssons resultat och delade andraplatsen medan Johansson gjorde ytterligare en repetition och vann grenen på sju reps. ”Där satt den” sa han medan han hämtade andan.

Car Walk

Efter ett par grenar som hade marinerat ryggmusklerna ordentligt var det dags för fibrerna att återigen bekänna färg. Tävlingens fjärde gren var en car walk. En Volkswagen Polo vägandes 450 kg skulle promeneras med i sann The Flintstones-anda, Det här var samma bil som har figurerat både i tidigare SSM-sammanhang och i Giants Live när det hölls i Norrköping för några år sedan. En del av atleterna hade därför testat på grenen innan medan grenen var en ny bekantskap för andra. Supertalangen Anton Wasser var yngst i startfältet blott 22 år gammal och Stefan ”Stisse” Bergqvist var äldst och klockade in på 47 år. Både Anton och Stisse pinnade på bra, men många nedsättningar innebar att ingen av dem hann gå hela vägen. De andra atleterna lyckades gå hela sträckan under tidsgränsen. Etta i grenen blev Johnny Hansson, tvåa blev Fredrik Johansson och trea blev Harley Andersson.

Hantelmedley

Den näst sista grenen var ännu en pressgren men nu bestående av ett hantelmedley. Fem otympliga hantlar vägandes från 70 kg till 110 kg (med tiokiloshöjningar) skulle pressas över huvudet med en hand. Den tyngsta hanteln skulle visa sig bli övermäktig att låsa ut den här dagen, även om pressmonstret Joachim Kvick gjorde ett bra försök. Kvick var dock snabbast av alla med att baxa upp fyra hantlar (under halvminuten tog det) och han kunde casha in sin andra grenseger för dagen och tio viktiga poäng. Andreas Ståhlberg ledde tävlingen inför grenen men hade vid det här laget bandagerat sin vänsterarm på grund av bicepsskadan, så han hade uppenbara problem att lyfta upp vikten till axeln. 90-kiloshanteln åkte dock upp för Ståhlberg, men med sin sjundeplats här tappade han en del poäng i sammandraget och både Johnny Hansson (som kom tvåa) och Fredrik Johansson (som kom trea) smet förbi Ståhlberg i totalen inför den avslutande grenen.

Drängastenar

Den sista grenen bestod inte av klassikern atlasstenar utan av en variant av drängastenar, alltså en form av natursten. Då Kraftkamp är en sällsynt ambitiös arrangör ville man ha så många pargrenar som möjligt där atleterna fick gå ut mot varandra två och två. För att den här grenen skulle kunna genomföras på det sättet hade Kraftkamp valt att gjuta stenarna för att de skulle bli exakt likadana. Tre stenar vägandes 140 kg, 150 kg och 175 kg skulle lastas upp på en plattform och de två lättaste stenarna skulle också bäras en sträcka till plattformen. Det var här finalen skulle avgöras. Andreas Ståhlberg låg tre poäng bakom Fredrik Johansson och två och en halv poäng bakom Johnny Hansson inför stenarna. Det innebar att det inte skulle räcka med att vinna grenen för att Ståhlberg skulle ro hem titeln, utan ett par atleter skulle också behöva placera sig framför toppduon för att guldet skulle kunna bärgas för Ståhlberg. Ståhlbergs vänsterarm var tejpad när han greppade tag om den första stenen. Armen höll och stenen placerades på plattformen. Även den andra stenen åkte upp och när han även som första man lyckades lyfta upp jättestenen på 175 kg visste han att han hade gjort tillräckligt för att i alla fall få minst åtta poäng i grenen. Han hade gjort det han kunde och nu låg ödet i toppduons händer.

Det skiljde alltså en halv poäng mellan Fredrik Johansson och Johnny Hansson, så den av dem som lyckades lägga upp den tredje stenen snabbast, alternativt var snabbare än alla andra på att lägga upp den andra stenen, skulle vinna tävlingen. Fredrik Johansson hade aldrig varit såhär nära att ta titeln och var, efter alla motgångar, redo att kliva högst upp på pallen. Johnny Hansson ville å sin sida gärna ta tillbaks titeln efter förra årets skada. Båda var taggade och gick ut hårt. Efter att Fredrik hade lättat sin första sten från marken släppte han stenen och tog sig för högerarmen; bicepsfästet hade släppt. Publiken tystnade och det gick ett sus genom konserthuset. Ord som tråkigt, snöpligt, bittert och orättvist hördes bakom mig. Fredrik Johansson, som alltså ledde tävlingen efter fem grenar, nollade därmed i grenen och såg där och då hur inte bara guldet gled iväg utan också både silvret och bronset då Kvick gick om honom i totalen. Inte heller det här året gick det Fredriks väg och vi var många som kände för honom.

Nu hade Johnny ett gyllene läge att kamma hem guldet. Han lyfte upp sin första sten och började gå mot plattformen, men halvvägs fram sneglade han på sin vänsterarm och när han hade lastat upp stenen konstaterade han med ett vrål att även hans bicepsfäste var av. Med vetskapen om att han ändå hade en teoretisk chans att plocka tillräckligt många poäng för att hålla Ståhlberg bakom sig gjorde han ett försök att lyfta den andra stenen, men det var lönlöst. Stenen låg fast och titeln tillföll därmed Andreas Ståhlberg. Eftersom Hansson inte nollade i grenen fick han med sig fyra poäng vilket räckte till silver i Sveriges Starkaste Man 2022.

Andreas Ståhlberg gjorde en jämn och stabil tävling och med två grensegrar och få bottennapp tog han sin första SSM-titel, trots ett näst intill avslitet bicepsfäste. Han blev därmed den åttonde titelinnehavaren sedan starten 1995. En mycket imponerande insats tävlingen igenom. Ståhlberg tvingades efter finalen, i likhet med både Hansson och Johansson, operera fast bicepssenan igen. Nu finns det en liten chans att han får tävla i WSM 2023 (han deltog i WSM 2019) som går av stapeln i april och vi håller tummarna för att han får en inbjudan och är i slag för att visa världen vad Sveriges starkaste man går för.

Johnny Hansson gjorde också en väldigt bra tävling och visade att han efter fjolårets skada var tillbaka i gammal god form. När Johnny har den formen är han väldigt svår att slå och det visade han den här dagen. Kommer han tillbaka nästa år för att försöka återta titeln?

Joachim Kvick visade inte bara att han är Sveriges bästa absolut pressare med två grensegrar i båda pressgrenarna utan att han också är en strongmanatlet av väldigt hög klass. Om han täpper till sina svagheter blir han en guldkandidat att räkna med.

Fredrik Johansson har i SSM-kval och i andra tävlingar visat att han verkligen är en av de absolut bästa strongmanatleterna vi har i det här landet och om finalen hade bestått av fem grenar hade han blivit krönt till Sveriges starkaste man. Om är dock ett ord som egentligen inte spelar någon som helst roll i strongman och det vi kan konstatera är att Fredrik i alla fall visade att han är otroligt bra när han är hel. Nu hoppas vi att han lyckas hålla sig hel och frisk under nästa års final.

David Ebbeke är blott 25 år gammal och har framtiden för sig i sporten. Att han redan nu är såhär bra och kan hålla jämna steg med de bästa i Sverige är väldigt imponerande. Han kommer bli väldigt farlig när han också får lite rutin.

Fredrik Svensson var kanske inte formtoppad den här gången, men trots det blir han sexa i Sveriges Starkaste Man 2022. Svensson får också en extra guldstjärna för sin majestätiska valrossmustasch som saknar motstycke i Sverige.

Harley Andersson är ett namn som jag tror vi kommer se betydligt mer av framöver. Han är ung, stor som ett hus och bevisligen stark som en oxe. Är det en ny Johnny Hansson vi ser här?

Jacob Larsson verkar inte gilla att pressa speciellt mycket, men bortsett från pressgrenarna gör han en bra och stabil insats i finalen. Han har väldigt höga toppar och det kommer bli kul att se vad han kan göra framgent.

Anton Wasser var med sina 22 år fyllda här för att se och lära och den erfarenheten tror jag var väldigt nyttig att få för honom. Han är redan nu väldigt bra i flera grenar och jag tror att han om några år kommer kunna plocka många placeringar i Sveriges Starkaste Man.

Allas vår favorit Stefan ”Stisse” Bergqvist lyckades äntligen ta sig till en SSM-final igen och gissa om det var underbart att se honom kriga där för trettonde gången i ordningen! Han hävdar själv att det här var hans sista SSM-final, men jag och många med mig hoppas att han kör i alla fall en sisådär sju- åtta år till, minst. Jag menar, skärp dig, Stisse! Du har ju inte ens hunnit fylla 50 år!

För att sammanfatta Sveriges Starkaste Man 2022 så var det en rolig, oviss och spännande tävling. Kraftkamp befäster sin position som Sveriges kanske mest ambitiösa arrangör och att fyra av tävlingens sex grenar var pargrenar är ett bevis på det. Visst är det tråkigt med skador, men det är tyvärr en del av sporten. Anders Axklo var som vanligt fenomenal som speaker, Andreas Guiance och Linnea Enstedt lyfte den fantastiska livesändningen oerhört mycket och roddarna var snabba och effektiva. Hatten av till alla som gjorde SSM-finalen till en sådan succé!

Slutresultat

1. Andreas Ståhlberg – 46,5 p
2. Johnny Hansson – 43 p
3. Joachim Kvick – 42 p
4. Fredrik Johansson – 39,5 p
5. David Ebbeke – 35 p
6. Fredrik Svensson – 34,5 p
7. Harley Andersson – 31,5 p
8. Jacob Larsson – 27 p
9. Anton Wasser – 15,5 p
10. Stefan Bergqvist – 7,5 p

Då var det äntligen dags för det stora ”tippa finalen av Sveriges Starkaste Man 2022-avsnittet”! Vi bjuder i vanlig ordning in silkesrösten och poddgurun Andreas Guiance för att tippa utgången i tävlingen.

Varför har Fredrik Svensson ännu inte nått taket? Har Buktryck tränat med hopbundna skolelever? Vem vann egentligen årets sjätte kval, och kommer Johannes Årsjö återta titeln? Det här, och mycket mer, får ni reda på i avsnittet.

00:01 – Avsnittet börjar

1:47:54 – Avsnittet slutar

RSS: http://maxstyrka.libsyn.com/rss

Ladda ner avsnittet.

Nu är kvaltävlingarna avklarade i årets Världens Starkaste Man och de tio finalisterna är klara.

För Johnny Hansson blev kvalet något av en bergochdalbana där han inte fick ut det vi tidigare har sett att han har kapacitet till. Den första grenen, Loading Medley, är en gren som brukar passa Johnny. Här skulle atleterna först lyfta upp tre objekt på en plattform och sedan gå en sträcka med en frame. Problemet här var att handtagen på framen var så tjocka att Johnny fick svårt att gå med den. Han slutade på en fjärdeplats i grenen.

Nästa gren var marklyft för reps på 340 kg. Det här var en gren vi på förhand visste skulle bli tuff att ta poäng i för Johnny, och även om han gjorde tre repetitioner räckte det inte till att få mer än en poäng i grenen.

Den tredje grenen skulle ha varit en Train Pull, och då Johnny kom sist i marklyftet fick han gå ut först av alla och försöka dra tåget. Han slet och drog i en minut utan att tåget rörde sig en millimeter. Arrangörerna upptäckte sedan att bromsarna låg i (alternativt att värmen hade gjort så att tågspåret hade expanderats och nypt fast hjulen på tåget). Efter många om och men byttes grenen ut mot en Train Push istället, då med ett 25 ton tungt lok istället. Johnny fick då vila upp sig i några timmar och gå ut sist i grenen istället. Efter urladdningen timmarna innan var han relativt återhämtad, och han kunde visa hur bra han verkligen är. Han vann grenen, och fick dessutom den bästa tiden av alla som körde grenen.

Den fjärde grenen var ett pressmedley. Objekten var två hantlar, en cirkusstång och en Apollons axel. Den här grenen hade vi förväntat oss att Johnny skulle kunna utmana om en grenseger. Han lyfte de tre första objekten, men när han skulle pressa den avslutande axeln fick han lite obalans vilket ledde till att lyftet inte blev utlåst och godkänt. Han kom därför näst sist i grenen och behövde komma minst trea i den nästa grenen för att ha chans att komma topp-3 i gruppen och få duellera i atlasstenarna.

Den sista ordinarie grenen (Pick Axe Hold) var en front hold med en stor hacka på 30 kg. Johnny var piskad att ta några poäng här, men det ville sig inte den här dagen. Att vara nära två meter lång, med proportionerligt tilltagna armar, är inte fördelaktigt när man ska hålla vikter rakt utanför kroppen. Han höll i strax under halvminuten och kom sist i grenen. Därmed fick han inte chans att duellera i stenarna om en finalplats.

Marginalerna var små och Johnny hade stolpe ut i princip tävlingen igenom. Om Johnny hade fått ut det han fick under finalen av Sveriges Starkaste Man 2020 är jag säker på att det hade räckt till en finalplats i WSM 2021. Därför hoppas jag verkligen att han gör en ordentlig satsning inför Världens Starkaste Man 2022.

Årets Världens Starkaste Man präglades i vanlig ordning av en del skadeavhopp med avslitna muskelfästen. Terry Hollands slet av bicepsfästet och gick samtidigt ut med att han nu avslutar sin fantastiska strongmankarriär. Den största skrällen i år var att fjolårsvinnaren, Oleksii Novikov, inte lyckades ta sig till finalen. Han hade samma poäng som trean i gruppen, och en poäng från ettan i gruppen, men då han bara kom fyra i frontholden (två sekunder till hade räckt) fick han inte köra stenduellen, och därmed missade han snopet finalen.

Årets finalister är:

Brian Shaw – USA
Maxime Boudreault – Kanada
Trey Mitchell – USA
Tom Stoltman – England
Jean-François Caron – Kanada
Eythór Ingólfsson Melsted – Island
Konstantine Janashia – Georgien
Adam Bishop – England
Bobby Thompson – USA
Luke Stoltman – England

(Foton: World’s Strongest Man)

Sveriges Starkaste Man, Johnny Hansson, är på plats i Sacramento (Kalifornien), USA, för att kriga om titeln Världens Starkaste Man 2021. På tisdag den 15 juni drar kvaltävlingarna igång. Det kommer dock inte bli en söndagspromenad för jätten från Årjäng. Johnny tävlar i grupp 2 och har såklart ett vansinnigt tufft motstånd. Tvåan och trean (i varje grupp) efter fem grenar ställs mot varandra i en stenduell där den som gör flest repetitioner med en tung atlassten vinner den andra finalplatsen.

Foto: Johnny Hanssons instagram

Här är grupperna och grenarna:

Grupp 1

Graham Hicks
Maxime Boudreault
Travis Ortmayer
Brian Shaw
Aivars Smaukstelis

Grenar: Loading Medley, knäböj, Fingal’s Fingers, Pressmedley, Pick Axe Hold

Grupp 2

Mark Felix
Johnny Hansson
Trey Mitchell
Evan Singleton
Tom Stoltman

Grenar: Loading Medley, marklyft, Train Pull, Pressmedley, Pick Axe Hold

Grupp 3

JF Caron
Robert Oberst
Eythor Ingolfsson Melsted
Luke Richardson
Mikhail Shivlyakov

Grenar: Loading Medley, knäböj, Train Pull, Pressmedley, Pick Axe Hold

Grupp 4

Adam Bishop
Terry Hollands
Jerry Pritchett
Konstantine Janashia
Chris van der Linde

Grenar: Loading Medley, marklyft, Fingal’s Fingers, Pressmedley, Pick Axe Hold

Grupp 5

Gavin Bilton
Kevin Faires
Oleskii Novikov
Luke Stoltman
Bobby Thompson

Grenar: Loading Medley, marklyft, Fingal’s Fingers, Pressmedley, Pick Axe Hold

Johnny Hansson var med i MAXstyrka Radio och pratade om hans tankar om WSM 2021. Ni kan höra avsnittet här.

Har det någonsin varit mer lämpligt att ringa ut ett år än just 2020? Jag tror inte det. Nu kör vi!

Jag har i detta nu placerat mina odeffade skinkor i favoritfåtöljen för att, i sällskap med ett glas Pepsi MAX, försöka sätta ord på hur året har varit. 2020 kommer gå till historien som ett riktigt skitår där många människor föll offer för Covid-19. Coronapandemin medförde att människor panikartat bunkrade upp toalettpapper, mjöl och pasta, mängder av småföretag tvingades varsla sina anställda och sedermera försättas i konkurs, vårdpersonal tvingades initialt jobba utan tillräckliga skyddskläder och Dr. Alban skrev en hyllningslåt till Anders Tegnell. Arenaläktare, teatrar och mässhallar gapade tomma när idrottsevenemang, konserter och offentliga evenemang tvingades ställas in samtidigt som influencers och annat löst folk festade som aldrig förr. Regeringen med Stefan Löfven i spetsen försökte å sin sida stoppa virusspridningen genom att påtala vikten av att tvätta händerna och att inte hångla med snoriga människor som man inte känner.

Samtidigt passade en del grupper på att utnyttja coronapandemin för att ragga medlemmar, omvända folk och kränga produkter på tvivelaktiga sätt. Djurrättsaktivister basunerade ut att kött- och mjölkindustrin är de största bovarna för att framkalla pandemier och således borde människor sluta äta animalier, 5g-motståndare hävdade att det var 5g-master som gjorde folk sjuka och inte något virus (även där 5g-master inte finns), invandringskritiker hävdade att pandemier har med invandring att göra och många skeptiker (läs Facebookkrigare och vaccinmotståndare) hävdade att Covid-19 var en lättare form av den vanliga säsongsinfluensan. I samma veva försökte Katrin Zytomierska kränga fiskolja till oroliga människor med löftet att oljan garanterat hjälper mot Covid-19, något hon sedan fälldes för.

Det är dock inte bara statusar om illbattiga virus, konspirationsteorier och grundlösa påståenden som har synts i flödet under året. 3D-foton och ordet ”villhöver” har tyvärr fått fäste ordentligt på sociala medier och överanvänds likt lössnus av Trywall. Vågar vi hoppas att dessa styggelser försvinner under 2021?

För min del har det trots allt varit ett ganska bra år. Förvisso tvingades jag skjuta upp mitt och min fantastiska flickväns efterlängtade bröllop på obestämd framtid (då hälften av gästerna bor i Norge och gränserna var stängda), MAX Grip Challenge tvingades ställas in efter nio raka år och vi har inte kunnat tillbringa någon tid i Norge under året, men jag har i alla fall inte blivit sjuk (än). Jag tog min lärarexamen i somras (examensfesten uteblev såklart) och har sedan dess arbetat som lärare i matte och NO, något som jag trivs väldigt bra med.

Mycket talar för att 2021 blir ett ovanligt återhållsamt år tills dess att viruset har tyglats. Det återstår också att se hur effektivt det nya coronavaccinet är. Förhoppningsvis kan livet återgå till det normala någon gång under nästa år, men tills dess bör såklart alla agera med sunt förnuft, det vill säga hålla avstånd, hålla affärsbesöken till ett minimum, i en så hög grad som möjligt arbeta hemifrån och inte bedriva otukt med främmande människor.

Jag vill som brukligt rikta ett väldigt stort tack till alla som på något sätt bidrar till att göra MAXstyrka till Sveriges bästa kraftsportssajt. Stort tack till Sveriges främsta speaker och krönikör Anders Axklo som varje vecka bjuder på tänkvärda kåserier i sina fredagskrönikor, stort tack till snus- och såskonnässören Jimmie Trywall för alla tokerier han bidrar med i MAXstyrka Radio, stort tack till alla sponsorer och till alla som har varit inne på MAXstyrka.se och följer oss på sociala medier!

/Andreas Johansson

Här kommer MAXstyrkas obligatoriska årsbästalista:

Årets manliga atlet – Johnny Hansson

Johnny Hansson brukar kallas för ”Handsome Hansson”, ”jätten för Årjäng” och ”den värmländska svärmorsdrömmen”. Att han är stor och vacker vet vi, likaså att han har potential att kunna vara riktigt bra, men vi är många som under åren har undrat när han ska blomma ut på riktigt och visa vad han verkligen går för. Årets upplaga av Sveriges Starkaste Man såg på förhand inte ut att vara upplagt för honom då få av hans bättre grenar var med. Han överträffade dock sig själv och dominerade tävlingen rakt igenom på ett väldigt övertygande sätt. Det här året var han inte bara stiligast; han var starkast också, och årets manliga atlet går därmed till Johnny Hansson.

Årets kvinnliga atlet – Cassandra Annergren

Att hävda att Cassandra Annergren är en talang är en underdrift. Hon är snarare ett fenomen. Att som sjuttonåring vinna Sveriges Starkaste Kvinna 2020 i klassen -82 kg är i sig en bragd, men att dessutom vinna fem av sex grenar, trots riktigt bra motstånd, tar det till en helt annan nivå. Hon drar redan nu över 200 kg i marklyft, promenerar med 280 kg ok och springer med farmersväskor på 135 kg per hand (!). Cassandras utvecklingskurva verkar dessutom inte kunna stanna av, så om hon inte skadar sig framöver har hon alla möjligheter att bli världens starkaste kvinna – genom tiderna. Årets kvinnliga atlet stavas Cassandra Annergren.

Årets referat – Christian Olsson

Det ska sägas; Anders Axklo och Andreas Guiance är klockrena som kommentatorer, i synnerhet när det handlar om strongman. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att de är minst lika bra som Arne Hegerfors, Robert Perlskog och de andra kommentatorslegenderna. De kan strongman utan och innan, men jag och Trywall hade en tanke om hur det hade låtit om en expertkommentator från Sveriges Radio hade fått kommentera finalen av Sveriges Starkaste Man, utan att någonsin har sett en enda strongmantävling tidigare. Vi ringde därför upp kommentatorsesset Christian Olsson som fick referera valda delar av SSM-finalen 2020. Hur gick det då, undrar ni? Det blev närmast legendariskt. Resultatet kan ni lyssna på i avsnitt 134 av MAXstyrka Radio.

Årets mest saknade – Martina Andersson

Martina Andersson vann förra året tävlingen Världens Starkaste Kvinna i klassen -82 kg. Utöver det har hon vunnit både Europas- och Sveriges Starkaste Kvinna. Vad gör man då när man redan har vunnit allt som går att vinna? Sadlar om till byggning (womans physique), skulle det visa sig. Martina bytte truckpullselen mot glittriga poseringskläder, gristunga lågreppare mot strikta högreppare och gainers mot kvarg. Resultatet skulle sedan ha exponerats under Luciapokalen, men på grund av pandemin fick tävlingen tyvärr ställas in. Något säger mig att hon skulle ha vunnit även Luciapokalen…

Årets ”snubbla-på-mållinjen” –  Martin Forsmark

Finalen av Sveriges Starkaste Man 2020 gick inte vägen för konstapeln Martin Forsmark. Något stämde inte (trots att han kom tvåa), men han fortsatte putsa på formtoppningen inför sin comeback i Världens Starkaste Man som skulle gå av stapeln senare under året, och visst såg det ljust ut för honom veckorna innan han skulle flyga ner till Florida. Vi var många som hade tippat en finalplats för Forsmark. Tyvärr ville det sig inte bättre än att han bara dagar innan avfärd drabbades av Covid-19 och tvingades riva flygbiljetten. Snopet och väldigt tråkigt såklart. Nu håller jag tummarna för att 2021 blir ett betydligt bättre år för Martin Forsmark.

Årets galning – Peter Svedberg

Strongman är en sport som är kantad av skador. Avslitna muskelfästen, bristningar, stukningar och frakturer är närmast obligatoriska inslag om man tränar och tävlar i en någorlunda hög klass. Kubiken Peter Svedberg anser tvärtom att strongman har för få inslag av riskmoment, och det har han under året rått bot på genom att köra olika versioner av circus dumbbell. Några exempel är circus dumbbell på inlines, ståendes på en atlassten och ståendes på en apollonstång. Han har också kört knäböj på inlines och kört både ok och stockpress på skateboard. Årets galning är därmed Peter Svedberg.

Årets humor – MAXstyrkas julkalender

Ja, jag vet att det kan tyckas vara egocentriskt att prisa något som man själv har gjort på det där sättet, men jag väljer ändå att oblygt och skrytsamt hylla vår julkalender, för julkalendern blev riktigt lyckad. 24 luckor, innehållandes 24 mer eller mindre bra fräckisar signerat allas vår fräckisguru Trywall, var vad många lyssnare hade efterfrågat, och tillsammans med den egengjorda jingeln och grafik tycker jag att vi nådde hela vägen. Sanningen är att vi bestämde oss för att ha en julkalender sista veckan i november, och nästa år kommer vi börja planera för den långt tidigare. Ja, julkalendern kommer komma tillbaka nästa december, var så säker.

Årets skägg – Johan Espenkrona

I en sport där skägg är mer regel än undantag krävs det något utöver det vanliga för att stå ut från mängden. En vars skägg på senare år har nått episka proportioner är Johan Espenkrona som passande nog går under namnet ”skäggtomten”. Skägget kan liknas vid pälsen hos en jak, där täthet, längd och karaktär är nyckelord. Skägget är kanske inte det mest välansade, och det ser kanske inte ut att lukta liljekonvalj, men den stenhårda vikingalooken väger tungt. Årets skägg går därmed till Johan Espenkrona.

Stort tack för det här året! Nu rullar vi ut den röda mattan och håller tummarna för att 2021 kommer bli ett riktigt bra år.

Coronapandemin har under året omöjliggjort större konserter, idrottsevenemangevenemang och femtioårsfester. Allt från travtävlingar till karnevalen i Rio de Janeiro har ställts in, liksom nationaldagsfirandet och nobelmiddagen. Även för undertecknad har Covid-19 ställt till, även om man har sluppit relativt billigt undan, då både mitt examensfirande och mitt planerade bröllop fick ställas in/skjutas fram.

Då är det extra trevligt att finalen av Sveriges Starkaste Man 2020 faktiskt blev av. Av förklarliga skäl var det välputsade arenaformatet utbytt mot en rustik och anrik källarlokal som lystrar till namnet Grottan, beläget i ett industriområde i Norrköping. Det var i just Grottan som Johannes Årsjö la grunden för sina nio raka vinster i Sveriges Starkaste Man, så platsen är så nära helig den kan bli för en strongmanentusiast. Jag har tidigare besökt källaren många gånger, och om man ska försöka förklara hur det ser ut där nere för någon som aldrig har varit där ligger ord som kaos och vansinne nära. Enorma kättingar, dammiga viktskivor, gamla däck, trasiga möbler och strongmanutrustning ligger i drivor, inbäddade i magnesiumrester, torkat klister och damm. Det är så långt ifrån Friskis & Svettis, stepbrädor och yogamattor man kan komma, precis som det ska vara när vi snackar om ett strongmangym av den här kalibern.

Arrangörerna (Tyngre) med Årsjö i spetsen hade i avsaknad av publik ett substitut i form av en påkostad livestream på Youtube där tusentals tittare, både i Sverige och utomlands, följde tävlingen. Demonspeakern Anders Axklo och poddcastprofilen Andreas Guiance kommenterade sändningen (en kvalitetsförsäkring som alltid).

Bland de tio atleter som hade lyckats kvala in fanns det en handfull som på papperet skulle kunna utmana om pallplatserna, men den ädlaste valören fanns det, som det såg ut på förhand, bara två aspiranter på. Den väldiga konstapeln Martin ”Power plant” Forsmark har vunnit tävlingen två år i rad, och till skillnad från fjolåret hade han kunnat grundträna ordentligt den här gången. Den som på papperet skulle kunna hota honom var den fagra jätten från Årjäng, Johnny ”Handsome” Hansson, men då grenarna egentligen inte passade Hansson speciellt bra (i alla fall jämfört med tidigare år) var det inte många som hade tippat honom som segrare. Den som skulle döma tävlingen var Anders ”Starkeanders” Johansson som har tre SSM-titlar på meritlistan.

Stocklyft för max

Den första grenen var stocklyft för max. Den i sammanhanget beskedliga ingångsvikten låg på 140 kg, och samtliga atleter var tvungna att lyfta den. Efter det fick man hoppa över vilka vikter man ville. Det var tiokiloshöjningar upp till 180 kg, och femkiloshöjningar därefter.

En av dem som inte riktigt är kompis med grenen är Fredrik Johansson som historiskt sett har haft ett destruktivt förhållande med stocken (inte lika snuskigt som det låter). I finalen 2014 bestod den inledande grenen också av stockpress för max , och då fick Fredrik stocken över sig på ett väldigt otäckt sätt. Inför den här finalen hade han blivit smittad av Covid-19 som grusade förberedelserna rejält, och som om det inte vore nog kom han till tävlingen förkyld. Trots det klarade han ingångsvikten. På 150 kg gick vändningen väldigt lätt, men presstyrkan fanns inte idag.

För halva startfältet blev dock stockpressen en uppvisning där personliga rekord flög som måsar kring en fisketrålare. Fem atleter lyckades pressa 180 kg eller mer! Två av dessa var Johan Espenkrona och Fredrik Svensson som båda har hunnit fylla 40 år och därmed får tävla i master-klassen. 180 kg är därmed ett nytt präktigt stockrekord i mastersklassen, och i och med att Espenkrona lyfte vikten före Svensson lär han stå som innehavare av rekordet. Båda putsade dessutom sina tävlingspers med 15 respektive 20 kg!

Efter 180 kg skulle det egentligen vara femkiloshöjningar, men de tre atleterna som ville fortsätta lyfta (Kvick, Hansson och Forsmark) valde att gå direkt på 190 kg. Johnny Hansson var först att testa. Vändningen kom enkelt och pressen gick relativt stabilt. Det innebar att han satte press på Martin Forsmark som nu var tvungen att klara vikten för att inte tappa poäng till Hansson. Martin vände upp stocken, bryggade bak på klassiskt Forsmark-manér och var inte långt ifrån att lyckas låsa ut vikten. Det blev dock en bom i protokollet på 190 kg för konstapeln. Hur gick det då för pressmonstret Joachim Kvick? Han klarade såklart vikten, men det såg inte alls lika enkelt ut som för Johnny Hansson. Det kan ha berott på en krånglande handled. Hansson och Kvick valde sedan att inte lyfta mer och dela på förstaplatsen i grenen. Taktiskt smart.

Stocklyft för max

1. Johnny Hansson – 190 kg
1. Joachim Kvick – 190 kg
3. Martin Forsmark – 180 kg
3. Fredrik Svensson – 180 kg
3. Johan Espenkrona – 180 kg
6. Daniel Lindqvist – 170 kg
7. Gustav Stonegård – 160 kg
8. Marcus Yngvesson – 150 kg
8. Cim Johansson – 150 kg
10. Fredrik Johansson – 140 kg

Farmers Walk

Dagens andra gren var Farmers Walk. Väskorna vägde 150 kg och skulle bäras 40 meter med en vändning. Farmers Walk är vanligtvis en pargren i dessa sammanhang, men i den förhållandevis trånga källarkorridoren var det en omöjlighet. Det var faktiskt så trångt att atleterna inte kunde ta ut svängen i vändningen ordentligt utan de fick skära kurvan snävt, vilket gjorde att de inte kunde få med sig någon direkt fart på tillbakavägen. Marcus Yngvesson hade på förhand kommit på att han kunde ställa ner väskorna direkt efter vändningen för att stoppa rotationen och på det sättet slippa rikta upp väskorna igen på tillbakavägen. Det visade sig vara en bra taktik, vilket ledde till en tredjeplats i grenen för Yngvesson.

En som förlitade sig mer på ren och skär greppstyrka var Cim Johansson som inte ställde ner väskorna någon gång. Hans tid skulle visa sig vara drygt två tiondelar långsammare än Yngvessons. Cim hade med sina järnnävar tjänat på om väskorna vägde betydligt mer än 150 kg styck. Nu fick han nöja sig med en fjärdeplats i grenen.

Att den skånska skäggkonnässören Johan Espenkrona är bra på den här typen av grenar vet vi, och här lyckades han kapa Yngvessons resultat med nära tre sekunder.

Den enda som var snabbare än Espenkrona den här dagen var Johnny Hansson som vann grenen och kopplade ett litet grepp om tävlingen. I och med att Martin Forsmark oväntat kom sexa i grenen hade Hansson nu en ledning över Forsmark med hela 7,5 poäng efter bara två grenar.

Farmers Walk

1. Johnny Hansson – 27,87 sek
2. Johan Espenkrona – 28,06 sek
3. Marcus Yngvesson – 30,72 sek
4. Cim Johansson – 30,96 sek
5. Fredrik Johansson – 41,25 sek
6. Martin Forsmark – 42,5 sek
7. Gustav Stonegård – 44,34 sek
8. Joachim Kvick – 27,74 meter
9. Fredrik Svensson – 12,57 meter
10. Daniel Lindqvist – 7,75 meter

Ok

Den tredje grenen bestod av ett ok på 430 kg. Atleterna skulle gå 20 meter så snabbt som möjligt, och det stora hindret här var inte vikten i sig utan det ojämna underlaget. Golvet i Grottan är gropigt som pannan på en tonåring och ojämnt som en norsk landsväg. Att ha 430 kg på nacken underlättar inte.

Det var nu som Martin Forsmarks poängupphämtning skulle börja; det var nu Hanssons försprång skulle minskas. Martin var piskad att göra en riktigt bra tid, och en riktigt bra tid blev det. Iförd en grön tävlingströja från WSM frustade in i mål på under 15 sekunder! Nu såg vi äntligen den där patenterade Forsmark-glöden som brukar tändas när det behöver hettas till.

Försprånget som Hansson hade kämpat sig till blev dock inte speciellt mycket mindre eftersom Hansson lyckades bli tvåa i grenen. Nu skiljde det 6,5 poäng mellan giganterna, till Hanssons favör. Martin hade dock riktigt bra stundade grenar, så hoppet var verkligen inte ute för konstapeln.

Johan Espenkrona sprintade in i mål exakt en sekund långsammare än Hansson, och därmed tog han tredjeplatsen i grenen.

Ok

1. Martin Forsmark – 14,84 sek
2. Johnny Hansson – 16,41 sek
3. Johan Espenkrona – 17,41 sek
4. Fredrik Svensson – 23,09 sek
5. Fredrik Johansson – 25,6 sek
6. Joachim Kvick – 35,62 sek
7. Cim Johansson – 37,25 sek
8. Marcus Yngvesson – 51,46 sek
9. Gustav Stonegård – 59,57 sek
10. Daniel Lindqvist – 6,93 meter

Marklyft med apollon

Dagens fjärde gren var marklyft för reps med en Apollon, alltså en stum stång med 5 cm i diameter. Vikten var 340 kg, och remmar och dräkt var naturligtvis tillåtna (få i världen hade kunnat få upp en repetition annars). Förhandsfavoriten här var Fredrik Svensson som innan tävlingen hade lagt upp ett klipp när han drog en stabil trea på 370 kg. Fredrik, som både har dragit 400 kg i marklyft och pressat över 400 kg i bänkpress, gjorde sin första final i Sveriges Starkaste Man för 20 år sedan och hade aldrig kommit på pallen i tävlingen. Om det var någon gren han skulle dominera i så var det i marklyftet. Han smiskade här upp sex repetitioner, ett svårslaget resultat skulle det visa sig.

Marklyft har historiskt sett varit Johnny Hanssons akilleshäl. Förra året fick han ryggskott under uppvärmningen inför det inledande marklyftet, och när ryggen väl är hel brukar han sällan vara i täten i markgrenar (skånska bilmarklyft undantaget). Här låg fokuset på att inte tappa för mycket poäng snarare än att vinna grenen. Johnny, som kom tvåa i den föregående grenen, gick ut näst sist. Han kämpade upp fyra viktiga repetitioner, ett resultat han delade med två andra atleter.

För Martins del brukar marklyft vara en paradgren där han allt som oftast vinner grenen, så länge bosniska marklyftsgurus väljer att inte deltaga (läs Nedzmin Ambeskovic). Om Martin hade gjort sju repetitioner och vunnit grenen hade han minskat Hanssons försprång till 3,5 poäng. Så blev det inte. Efter att han hade gjort fem repetitioner valde han att avbryta och ta en andraplats i grenen bakom Svensson, förmodligen för att spara kroppen inför de kommande grenarna. Johnny ledde alltså tävlingen med 4,5 poäng med två grenar kvar.

Marklyft med apollon

1. Fredrik Svensson – 6 reps
2. Martin Forsmark – 5 reps
3. Johnny Hansson – 4 reps
3. Joachim Kvick – 4 reps
3. Cim Johansson – 4 reps
6. Fredrik Johansson – 3 reps
6. Gustav Stonegård – 3 reps
6. Daniel Lindqvist – 3 reps
9. Johan Espenkrona – 2 reps
9. Marcus Yngvesson – 2 reps

Korsbärning

Den näst sista grenen var korsbärning för distans med ett kors på 200 kg. Grenen påminner lite om Conans cirkel där ett korpulent pannben, starka armar och hög smärttröskel är vinnande kort. Den stora frågan var om Martin skulle kunna komma ikapp Johnny inför den avslutande grenen.

Marcus Yngvesson fick gå ut först, vilket är en jättenackdel i den här typen av gren då man inte har något resultat att gå på. Yngvesson lyfte upp korset högt och bar det snabbt i 20 meter. Efter vändningen slog han i korset i väggen, vilket tvingade honom att byta grepp (utan att sätta ner korset) och fortsatte gå. När han hade promenerat 60 meter satte han ner korset, och såg inte allt för nöjd ut. När jag pratade med honom sekunderna efter att han hade ställt ner korset sa han att det inte var så krångligt att gå och att hans distans förmodligen inte skulle räcka långt. Tänk så fel man kan ha. Det blev nämligen en överlägsen grenseger för den glada idrottsläraren med det pyttelilla pannbandet. Han hade under året bytt ut sitt beryktade buktryck och kaggen som tillkommer mot en mer strandanpassad framtoning, något som visade sig vara ett vinnande recept här.

Fredrik Johansson har inte heller någon mysmage att snacka om, och han hade inte heller några problem att gå långt. Det räckte till en andraplats i grenen. Trea blev Johnny Hansson som fortsatte komma topp-3 i varje gren.

Martin Forsmark var med sina 177 kg tyngst i startfältet, och precis som vi har konstaterat innan var en framträdande buk något av en nackdel om man ville gå långt med korset. Här var han dock tvungen att göra riktigt bra ifrån sig om han skulle ha en bra chans att försvara sin titel som Sveriges starkaste man. Den första 20-meterssträckan gick lätt, men efter vändningen tog krafterna slut snabbt. Han ställde lite snopet ner korset efter drygt 29 meter, vilket innebar en åttondeplats i grenen. I samma sekund såg titeln ut att vara förlorad för konstapeln, även om det fortfarande fanns en teoretisk chans att vinna tävlingen.

Korsbärning

1. Marcus Yngvesson – 60 meter
2. Fredrik Johansson – 50,72 meter
3. Johnny Hansson – 42,23 meter
4. Joachim Kvick – 39,9 meter
5. Fredrik Svensson – 39,87 meter
6. Johan Espenkrona – 33,4 meter
7. Gustav Stonegård – 32,61 meter
8. Martin Forsmark – 29,14 meter
9. Cim Johansson – 24,64 meter
10. Daniel Lindqvist – 22,68 meter

Atlasstenar

Johnny Hansson ledde tävlingen med 9,5 poäng inför de avslutande atlasstenarna och behövde ”bara” få med sig ett resultat för att säkra titeln. ”Bara” betydde att han var tvungen att lyfta den lättare (mindre snortunga) stenen på 190 kg en gång upp på en 135 cm hög plattform. Man fick välja på att reppa loss på en 190-kilossten eller en 213-kilossten under 90 sekunder, och en repetition med den tunga stenen slog såklart oändligt många med den mindre tunga stenen. Från början gick man ut med att den lätta stenen skulle väga 180 kg men den stenen var enligt uppgift för smutsig (inte svårt att tänka sig när dess hemvist var Grottan), så de fick ta en lite mindre smutsig 190-kilossten istället.

Cim Johansson var inställd på att klara den tunga stenen, och uppenbarligen gick det så pass enkelt att han gjorde två reps på den. Därefter drygade han ut resultatet genom att även göra en repetition på den lättare stenen. Mycket imponerande av greppmonstret!

En annan som på förhand skulle briljera i grenen var Fredrik Johansson som hade sagt att stenarna var hans gren att vinna. Han skulle sikta på tre reps med den tunga stenen, men precis när han skulle lyfta stenen var det något som small till i den vänstra bicepsen. Besviket tackade han för sig och meddelade att tävlingen var över.

Finalen bjöd inte bara på en kamp om förstaplatsen mellan Hansson och Forsmark, utan tredjeplatsen var en öppen historia mellan Johan Espenkrona, Joachim Kvick och Fredrik Svensson där Svensson hade flest poäng och låg på en tredjeplats inför stenarna. Espenkrona gjorde tre repetitioner med den lättare stenen, vilket sedan replikerades av Kvick. Svensson behövde alltså göra minst tre reps på 190 kg för att säkra bronset, och så blev det. Efter att han hade lagt upp stenen för tredje gången skrek han ut sin glädje och kramade om sina medtävlande. Jag har nog aldrig sett någon gladare tredjepristagare!

Näst sist ut att lyfta var titelinnehavaren Martin Forsmark. Han visste att det fanns en liten, liten chans att fortfarande vinna tävlingen, men då skulle han behöva vinna grenen samtidigt som Johnny Hansson skulle behöva nolla. Forsmark gick fram till den tunga stenen och försökte lyfta den, men stenen gled ur greppet. Efter att ha samlat sig i ett par sekunder och gett stenen en arg blick gick det bättre. Tre repetitioner blev det för supersnuten. Nu ledde han grenen och hade därmed säkrat grensegern och tio poäng (då Johnny inte behövde gå för grensegern), och det var bara att vänta och se vad Johnny skulle kunna göra.

Johnny hade veckorna innan fått en liten bristning i sin ena biceps som hade gjort att han inte hade belastat den någonting inför finalen. Därför var han nervös att den skulle kunna ryka av om stenen började rulla ur greppet. Han smetade på extra mycket klister på de tejpade underarmarna och siktade in sig på 190-kilosstenen. En repetition var allt som behövdes, och det fanns egentligen inte några tvivel. Stenen flög upp och Johnny Hansson kunde därmed titulera sig som Sveriges Starkaste Man 2020!

Atlasstenar

1. Martin Forsmark – 3 reps på 213 kg
2. Cim Johansson – 2,1 reps på 213 kg
3. Gustav Stonegård – 7 reps på 190 kg
4. Fredrik Svensson – 3 reps på 190 kg
4. Joachim Kvick – 3 reps på 190 kg
4. Johan Espenkrona – 3 reps på 190 kg
7. Marcus Yngvesson – 2 reps på 190 kg
7. Daniel Lindqvist – 2 reps på 190 kg
9. Johnny Hansson – 1 reps på 190 kg
10. Fredrik Johansson – 0 reps (Skadad)

Johnny Hansson har historiskt haft den statiska styrkan som akilleshäl, och ryggproblemen har varit ständigt förekommande. Det har blivit stolpe ut vid några tillfällen, och vid andra tillfällen har han inte ens kunnat komma till start på grund av skador. Det här året hade han dessutom grenarna emot sig, men trots det var det inget snack om vem som var starkast den här dagen. Han var han jämnheten själv och dominerade tävlingen från början till slut. Världsklass! Johnny är nu en komplett atlet, till synes utan några direkta svagheter, och en Johnny Hansson i den här formen kan nå precis hur långt som helst, i vilken strongmantävling som helst. Vi håller alla tummar vi har för att han gör en satsning mot WSM nu när den biljetten är fixad (vinnaren av Sveriges Starkaste Man 2020 blev direktkvalad till WSM 2021).

Johnny Hansson har nu skrivit in sig i historieböckerna som den sjätte mannen genom historien att vinna Sveriges Starkaste Man. Magnus Samuelsson (9 vinster), Torbjörn Samuelsson (2 vinster), Anders Johansson (3 vinster), Johannes Årsjö (9 vinster) och Martin Forsmark (2 vinster) är de övriga.

Det stod klart tidigt i tävlingen att Martin Forsmark inte hade samma form som tidigare år. Jag frågade Martin hur det kändes efter de två första grenarna, och fick då till svar att kroppen kändes trött och sliten. Trots det lyckades han ta en silvermedalj i Sveriges Starkaste Man 2020 (sin sjätte silvermedalj och sin nionde SSM-medalj). Jag tror inte att han är nöjd med att ha tagit två SSM-titlar, utan han lär komma tillbaka nästa år och kriga för att ta sin tredje titel. En formtoppad Forsmark platsar i den absoluta världstoppen, vilket vi har sett prov på innan.

Fredrik Svensson firade 20-årsjubileum på bästa sätt. Äntligen fick han en final där grenarna passade honom bra, och äntligen kunde han visa alla hur bra han faktiskt är när allt stämmer. Svensson fortsätter att bli starkare för varje år, och vem vet; om ett par år kanske vi får se honom högst upp på pallen i SSM? Han har dessutom potential att i framtiden hota världsrekordet i marklyft i mastersklassen.

Mannen med badbollsaxklarna, Joachim Kvick, gjorde en riktigt bra SSM-comeback där han bara var en poäng från att ta en bronsmedalj. Det hade varit kul att se om tvåhundringen i stockpress kan slinka upp snart. Styrkan finns där, och efter den här tävlingen verkar även tävlingsnerverna vara på plats. Vi hoppas få se honom i SSM även nästa år.

Den glada skäggtomten Johan Espenkrona brukar överträffa sig själv på tävlingar, och här var det främst stocken som stod ut (tänk inte snusk). Han har sagt att 2020 kunde vara hans sista år som strongman, men vi hoppas alla han kommer på bättre tankar. Espenkrona hade lämnat ett stort hål efter sig (tänk inte snusk, sa jag).

Greppmonstret Cim Johanssons fot har strulat under åren, och efter flera operationer är den fortfarande inte bra. Den satte käppar i hjulet för honom i vissa grenar, och om den blir bra kan han framöver bli en pallkandidat. Hans insats i atlasstenarna var en av finalens bragder.

Den helmysiga pedagogen Marcus Yngvesson var betydligt lättare än vanligt, och även om viktnedgången hjälpte honom i korsbärningen (och säkerligen under idrottslektionerna) så stjälpte den honom i de statiska övningarna. Hans insats i korsbärningen var en av tävlingens mest imponerande prestationer. Nästa år får han komma in några kilo tyngre och klättra i resultatlistan.

Efter tävlingen bytte jag några ord med Fredrik Johansson. Trots att han veckorna innan finalen låg sjuk i Covid-19, trots att han tävlade med en förkylning och trots att han skadade bicepsen i den sista grenen menade han att man aldrig ska skylla på någonting. Visst, man kanske inte ska skylla på någonting, men nog finns det legitima förklaringar till hans sjundeplats i tävlingen. Han är normalt sett betydligt bättre än så, och om han får hålla sig skadefri är han en pallkandidat.

Gustav Stonegård var inte heller formtoppad, i synnerhet inte om man jämför med fjolåret då han tog en fjärdeplats i finalen. Jag hoppas att han får tillbaka den där glöden och gärna blir några kilo tyngre. Då kan han bli riktigt farlig.

Daniel Lindqvist hade inga ambitioner att komma på pallen, utan han var där för att lyfta och ha kul. Han gjorde en bra tävling utifrån sina förutsättningar där stockpressen får ses som hans absolut bästa gren. Det ska också sägas att han hänger på de andra atleterna i många grenar, så han kan säkert bli ett framtidsnamn att räkna med.

Slutresultat

1. Johnny Hansson – 45,5 p
2. Martin Forsmark – 44 p
3. Fredrik Svensson – 38 p
4. Joachim Kvick – 37,5 p
5. Johan Espenkrona – 36,5 p
6. Cim Johansson – 31,5 p
7. Marcus Yngvesson – 28,5 p
8. Fredrik Johansson – 26 p
9. Gustav Stonegård – 26 p
10. Daniel Lindqvist – 15,5 p

Tävlingen var oerhört välarrangerad och bjöd på stor spänning. Valet att livestreama tävlingen gratis var ett genidrag, och i skrivande stund har youtubefilmen från tävlingen över 45.000 visningar! Nu är frågan om Johannes och Tyngre-gänget kommer arrangera någon internationell tävling framöver. Det vore väl något?  

Fram med gratinerade hummerstjärtar, franskklingande efterrätter och de fläskigaste av fyrverkeritårtor! Nu är det dags att avtacka decenniet och summera året som har gått.

Jag sitter i detta nu i en soffa framför en öppen spis i Norge och försöker summera året som snart är till ända. Det har varit ett bra år, som dock inte började speciellt lovande. Den 26 februari skadade jag foten så pass allvarligt att jag fick byta ut joggingskorna och träningsambitionen mot kryckor och självömkan. Den 26 juli, exakt fem månader efter att jag ådrog mig fotskadan, stod jag på toppen av norra Europas högsta berg Galdhöpiggen (2469 meter över havet) och funderade över om man skulle spendera drygt 60 kronor på en 33cl burkläsk (ja, det ligger en kiosk på toppen) för att fira bravaden. Smålänningen i mig höll stenhårt fast i plånkan, och läsken uteblev.

Det blev alltså inte mycket till konditionsträning inför bergstrippen. Träningen har på det stora hela varit sparsam det här året, men det ska bli bättring på den biten under 2020 har jag tänkt mig, och det är ju som bekant tanken som räknas.

Jag har också avverkat ännu ett år på lärarutbildningen, så om ett halvår kan jag äntligen titulera mig lärare.

För MAXstyrkas del har det också varit ett bra år. Jag och min trogna parhäst Jimmie Trywall tog upp poddandet igen och spelade in mången poddavsnitt med diverse olika världsstjärnor och profiler, jag arrangerade den nionde upplagan av MAX Grip Challenge på Fitnessfestivalen (artikeln kan ni läsa nu i dagarna), vi hann med att skriva ett antal artiklar och har haft möjlighet att recensera efterfrågade träningsrelaterade produkter. 2020 blir ännu mer späckat, lita på det!

Det har som sagt varit ett bra år, och 2020 ser på förhand ut att kunna bli ännu bättre!

Jag vill som brukligt rikta ett väldigt stort tack till alla som på något sätt bidrar till att göra MAXstyrka till en relevant, kvalitativ styrkemetropol för alla som älskar tung träning och kraftsport. Stort tack till Sveriges främsta demonkrönikör Anders Axklo som varje vecka bjuder på tänkvärda kåserier i sina fredagskrönikor, stort tack till våra bloggare, tack till min vice fruga Jimmie Trywall, stort tack till alla sponsorer och till alla som har varit inne på MAXstyrka.se och följer oss på sociala medier!

/Andreas Johansson

Här kommer MAXstyrkas obligatoriska årsbästalista:

Årets manliga atlet – Martin Forsmark

Det är svårt att ge den här kategorin till någon annan än till just Martin Forsmark. Hans år har bestått av de djupaste av dalar och av toppar som sträcker sig över molntäcket. Inför finalen av Sveriges Starkaste Man 2019 hade han bara tio veckor på sig att förbereda sig och försöka komma i något som skulle kunna kallas för form. Det räckte som bekant till guldet i år igen. Hur bra kan han bli om han får förbereda sig i ett halvår? Martin Forsmark är årets manliga atlet.

Bubblare: Jack Ottendahl

Årets kvinnliga atlet – Martina Andersson

Hon har dominerat den svenska strongwomanscenen i flera år, och samlat på sig SM-guld och EM-guld på löpande band. Det enda hon har saknat i sin samling har varit ett VM-guld, något hon det här året lyckades vinna. Martina är nu inte bara Sveriges och Europas starkaste kvinna, utan också världens starkaste kvinna i klassen -82 kg! Vad ska hon nu komplettera sin meritlista med? Får vi se henne i Let’s Dance framöver, eller kanske i en påkostad tv-serie? Martina är utan tvekan årets kvinnliga atlet.

Bubblare: Elin Janeheim

Årets prestation – Martin Forsmark

I början av året gick han in i väggen, fick brottas med psykisk ohälsa och tvingades lägga träningen på hyllan. Vi var många som trodde att han inte skulle kunna tävla något under året, och absolut inte hinna komma i form för att tävla i finalen av Sveriges Starkaste Man. Martin Forsmark bevisade motsatsen då han inte bara kom till start, utan också så gott som dominerade tävlingen och lyckades försvara sin titel. En bragd väl värd Jerringpriset, och inte minst årets prestation.

Bubblare: Tobias Sporrong

Årets genombrott – Tobias Sporrong

Anders T Bergström har många adepter under sina vingar, och en av de mest framstående är den blott 22-årige armbrytaren vid namn Tobias Sporrong. Tobias är Sveriges just nu främsta tungviktsbrytare, och i år valde han att mäta sina krafter i Zloty Tur mot bästa möjliga motstånd. Det resulterade i ett silver i vänstern och ett brons i högern! Han har därmed slagit sig in bland de absolut främsta och blivit en riktig snackis i armbrytningsvärlden. Årets genombrott är därmed ett faktum.

Bubblare: Gustav Stonegård

Årets comeback – Sarah Bäckman

Sarah Bäckman är en av Sveriges absolut mest meriterade armbryterskor genom tiderna, och när hon 2013 valde att avsluta karriären hade hon bland annat hunnit med att ta åtta VM-guld. I år gjorde hon comeback i de stora tävlingarna då hon började med att gå en WAL-match mot Gabi Vasconcelos (världens bästa armbryterska), vilket tyvärr resulterade i att hon drog sönder högerarmen i den första ronden. Efter en omfattande operation ville hon ändå vara med i Zloty Tur, och fick dispens att bryta med högerarmen vilandes i en mitella. Där vann hon guld i både -75 kg och i +75 kg. Årets comeback tillhör Sarah Bäckman.

Bubblare: –

Årets mest saknade – Johnny Hansson

I år var han av många favorittippad att ta titeln i Sveriges Starkaste Man. Efter att ha tagit ett år fritt från tävlande för att förbereda sig inför årets säsong, och med två kvalsegrar i bagaget, såg han onekligen ut som en segeraspirant. Det gjorde han även när det bara var minuter kvar innan finalen skulle börja, men när han gjorde det sista uppvärmningslyftet inför det inledande marklyftet högg det till i ryggen, och Johnny Hansson tvingades hoppa av finalen innan den ens hade börjat. Väldigt tråkigt för både publik, medtävlande och för Johnny själv. Johnnys deltagande var årets mest saknade.

Bubblare: Malin Kleinsmiths kasserade pokaler

Årets ”snubbla-på-mållinjen” –  Nedzmin Ambeskovic

Årets final av Sveriges Starkaste Man bjöd på många fantastiska prestationer. Frågan är om inte den främsta prestationen bestod av ett underkänt lyft. Nedzmin Ambeskovic är, som vi alla vet, en av världens absolut bästa marklyftare, och det visade han prov på även i årets final. Han lyfte distinkt 410 kg och begärde sedan på 450 kg, en vikt som han sånär lyckades låsa ut. Det saknades någon ynka centimeter för att lyftet skulle ha godkänts, men ett fantastiskt lyft var det oavsett.

Bubblare: Varje gång Jimmie Trywall drar en fräckis i MAXstyrka Radio

Årets avslut – Amelia Mauritzon

Att avsluta en karriär när skador tvingar en till det är en sak. Att avsluta en framgångsrik karriär när man är i toppform, fortfarande är ung, har slagit världsrekord och dessutom är uttagen till landslaget för att tävla i senior-EM är en helt annan sak. Amelia Mauritzon gjorde just detta, inte för att hon var tvungen utan för att hon själv ville. Nu tränar hon det hon vill, när hon vill och hur hon vill. Och ja, hon är såklart fortfarande stark som en oxe.

Bubblare: Jack Ottendahl

Årets humor – Strongmanhumor

När det ska krängas t-shirts gäller det att nå ut till kunderna, och det gör man bäst genom humoristiska filmer på Instagram. Marcus ”Buktryck” Yngvesson var först på bollen och har under året pumpat ut korta reklamfilmer där hans talang för försäljning lyser igenom. Klädmärket ”Buktryck Power” har sedan dess tagit (små) marknadsandelar från både Adidas och Nike. Kort därefter replikerade Andreas Ståhlberg framgångsreceptet och lanserade sitt klädmärke ”Steel Mountain”. I slutet av året kom ännu en aktör i form av Johnny Hansson och sitt klädmärke ”Handsome Hansson”. Roliga filmklipp på Instagram är den gemensamma nämnaren. Fortsätt så, grabbar!

Bubblare: Gymkompaniets Instagramkonto

Årets skägg – Anders Axklo

Storleken har ingen betydelse, sägs det ju (det är mest killar som hävdar det), och visst finns det längre skägg i landet. Det är heller inte tätast, mustigast eller manligast, men ansiktsbehåringen som pryder Anders Axklos anlete är föredömligt välkammat, omsorgsfullt trimmat och ramar in ansiktet perfekt. Ett tidlöst skägg som ser ut att passa lika bra tillsammans med frack, monokel och hög hatt som till skitigt stenlyftande på Sweden Barbell Club.

Bubblare: Mitt, innan jag skalade av det för Musikhjälpen

Stort tack för det här året! Nu välkomnar vi ett fantastiskt 2019! Hoppas ni hänger med oss även nästa år!

På söndag är det dags för årets största strongmantävling här i Svergie, nämligen finalen av Sveriges Starkaste Man 2019. Vi har frågat samtliga finalister fem snabba frågor för att ta pulsen på atleterna såhär dagarna innan tävlingen.

Martin Forsmark

1. Hur är formen inför finalen?

Formen känns ok, känner mig stark men inte så uthållig.

2. Vilken gren ser du mest/minst fram emot?

Jag ser mest fram mot atlasstenar, minst keg toss.

3. Vilka blir topp-3? (Gärna i ordning)

Jag vinner, Hansson blir tvåa och Ståhlberg trea.

4. Vilken plats satsar du själv på?

Jag siktar på vinst.

5. Vem tror du kan skrälla?

Stonegård står för årets skräll.

Andreas Ståhlberg

1. Hur är formen inför finalen?

Formen är grym. Förkyld för tillfället men är övertygad att vara frisk på söndag.

2. Vilken gren ser du mest/minst fram emot?

Jag ser mest fram emot arm over arm och marklyft, och minst vikingpress. Min struliga axel gillar den inte.

3. Vilka blir topp-3? (Gärna i ordning)

Topp-3: Ståhlberg, Forsmark och Hansson.

4. Vilken plats satsar du själv på?

Se ovan.

5. Vem tror du kan skrälla?

Jag vet ej vad skrälla betyder.

Gustav Stonegård

1. Hur är formen inför finalen?

Vrålstark!

2. Vilken gren ser du mest/minst fram emot?

Mest marklyft för max. Minst Farmers walk.

3. Vilka blir topp-3? (Gärna i ordning)

Forzmark, Johnny och Buktryck (Yngvesson).

4. Vilken plats satsar du själv på?

Topp-5.

5. Vem tror du kan skrälla?

Jag.

Johnny Hansson

1. Hur är formen inför finalen?

Rund.

2. Vilken gren ser du mest/minst fram emot?

Mest mark, minst sten.

3. Vilka blir topp-3? (Gärna i ordning)

Hansson, Forsmark och Yngvesson.

4. Vilken plats satsar du själv på?

Vinst.

5. Vem tror du kan skrälla?

Det känns inte som det finns någon i detta startfältet som är en skräll om de skulle gå bra.

Fredrik Svensson

1. Hur är formen inför finalen?

Styrkeformen är rätt bra, framförallt i axlar. Lite krångel med ryggen, så hoppas vilan veckan innan nu gör så man kan prestera i mark.

2. Vilken gren ser du mest/minst fram emot?

Ser mest fram emot Atlassten, men även Vikingpress. Arm over arm är en stor mardröm.

3. Vilka blir topp-3? (Gärna i ordning)

Forsmark etta, Johnny tvåa och Ståhlberg trea, men det är väldigt tajt så dagsformen avgör. Vem som helst av dom 3 kan vinna.

4. Vilken plats satsar du själv på?

Med årets grenar får jag det väldigt tufft. Jag har flera dåliga grenar. Topp-7.

5. Vem tror du kan skrälla?

Gustav Stonegård kommer skrälla. Han kan ta fjärdeplatsen om allt stämmer.

Cim Johansson

1. Hur är formen inför finalen?

Formen är bra, förutom en ljumske som bråkar lite och en fot som ska opereras kort efter finalen så är kroppen starkare än någonsin.

2. Vilken gren ser du mest/minst fram emot?

Det är nog likvärdigt hur mycket jag ser fram emot grenarna, men keg toss är väl den jag ser minst fram emot på grund av att det så lätt blir en tabbe där.

3. Vilka blir topp-3? (Gärna i ordning)

Forsmark etta, Stålberg tvåa och Hansson trea.

4. Vilken plats satsar du själv på?

Då det är mitt första år i SM så är, till att börja med, finalen i sig en seger, men vad jag satsar på är för att vara realistisk, att hålla mig så långt ifrån sistaplatsen som jag kan, jag slåss om att slippa den.

5. Vem tror du kan skrälla?

Stonegård har mer att komma med än vad många räknar med.

Johan Espenkrona

1. Hur är formen inför finalen?

Den känns ok.

2. Vilken gren ser du mest/minst fram emot?

Mest farmers, minst marklyft.

3. Vilka blir topp-3? (Gärna i ordning)

Forsmark etta, Hansson tvåa och Ståhlberg trea.

4. Vilken plats satsar du själv på?

Fjärdeplatsen.

5. Vem tror du kan skrälla?

Ingen.

Nedzmin Ambeskovic

1. Hur är formen inför finalen?

My shape is quite good (only I’m tired since as I know I competed more than all the other athletes this year).

2. Vilken gren ser du mest/minst fram emot?

I’m looking forward for deadlift, keg toss and viking press (if I pick up weights fast and properly). This can be problem for me because off stiff shoulders. Stones and arm over arm I didn’t train almost at because I didn’t have time for this preparation because of Arnold Classic.

3. Vilka blir topp-3? (Gärna i ordning)

1. Forsmark, 2. Johnny, 3. Andreas/Buktryck.

4. Vilken plats satsar du själv på?

I’m aiming to be in worst case as last year, 5th. So top-5.

5. Vem tror du kan skrälla?

I would not say there can be some suprices because all finalist are so good so everyone can be in top-5. If everything goes according to plan I think I can be top-3 in 3 events and take points from other 3 events as well, so me. Haha. Buktryck is future!

Marcus Yngvesson

1. Hur är formen inför finalen?

Bästa formen jag någonsin haft.

2. Vilken gren ser du mest/minst fram emot?

Ser mest fram emot marklyftet och minst fram emot keg toss.

3. Vilka blir topp-3? (Gärna i ordning)

Forsmark etta, Hansson tvåa och Ståhlberg trea.

4. Vilken plats satsar du själv på?

Behålla min fjärdeplats.

5. Vem tror du kan skrälla?

Ståhlberg.

Fredrik Johansson

1. Hur är formen inför finalen?

Inte alls på grund av skador.

2. Vilken gren ser du mest/minst fram emot?

Innan min ruptur i höger biceps för tre veckor sedan var det sten som jag såg mest fram emot. Nu vet jag inte. Ser minst fram mot stenarna på grund av rädsla för skador.

3. Vilka blir topp-3? (Gärna i ordning)

Forsmark etta, Ståhlberg tvåa och Hansson trea.

4. Vilken plats satsar du själv på?

Mitt mål har hela säsongen varit topp-3, men nu blir jag mest glad om jag inte skadar mig.

5. Vem tror du kan skrälla?

Stonegård.

I helgen hölls årets fjärde och sista kval i Sveriges Starkaste Man 2019 i den öppna klassen. Det var alltså den sista chansen för atleterna att samla seriepoäng för att kunna ta sig till finalen, och det var många toppnamn som var på plats för att kriga om poängen. Platsen var Årjäng, och hemmasonen Johnny Hansson stod som arrangör.

Foto: Johnny Hanssons Instagram

Det var också Johnny som vann tävlingen framför tvåan Andreas Ståhlberg och trean Johan Espenkrona. Sägas ska att Ståhlberg valde att stå över den avslutande grenen, vilket gav honom 0 poäng i den grenen. Därmed är årets finalister klara. Finalen hålls i Solnahallen under Tyngres flagg den 13 oktober.

Foto: Johnny Hanssons Instagram

Slutresultat (topp-10):

1. Johnny Hansson – 51 p
2. Andreas Ståhlberg – 45,5 p
3. Johan Espenkrona – 38,5 p
4. Fredrik Svensson – 36 p
5. Cim Johansson – 35 p
6. Stefan Bergqvist – 34 p
7. Daniel Lindquist – 29 p
8. Fredrik Örtemark – 20,5 p
9. Gustav Olsims – 20 p
10. David Segerblad – 14,5 p

Finalister i Sveriges Starkaste Man 2019:

Martin Forsmark
Markus yngvesson
Johan Espenkrona
Fredrik Svensson
Johnny Hansson
Andreas Ståhlberg
Gustav Stonegård
Cim Johansson
Fredrik Johansson
Nedzmin Ambeskovic

Årets fjärde och sista SSM-kval i den öppna klassen kommer hållas i Årjäng den 24 augusti, och hemmasonen Johnny Hansson står som arrangör.

Grenarna kommer vara:

1. Apollon för reps på 140 kg, 75 sekunder (pargren).
2. Frame Walk på 340 kg, 15+15 m på tid (pargren).
   – Cut –
3. Bilmark för reps på 340 kg, 75 sekunder.
4. Truckpull, ca. 20 m.
5. Kegtoss, fem tunnor på 18-22 kg, 4,4 m höjd.
6. Stenserie, 130-180 kg på ca. 130 cm.

Domare: Jesper Willysson
Speaker: Anders Axklo

Anmälan görs till handsomehansson@hotmail.com.
Avgift: 250 kr som swishas till 0702-84 48 53
Sista anmälningsdag: 4 augusti

Tävlingsplatsen är precis utanför Hotell Årjäng.
Rumsbokning: 0573-130 59. Ange ”strongman” för rabatterade priser.

Efter tävlingen blir tävlingsplatsen öltält med musik och fest. Det kommer även serveras hamburgerbuffé för 129:-. Vi hoppas att många stannar kvar som en avslutning på kvalserien!

En extrem värmebölja drog fram över Europa under veckan som var. 45,9 grader uppmättes i sydöstra Frankrike, vilket var ett präktigt värmerekord. Värmen i Sjöbo hade lyckligtvis inte nått samma proportioner, men atleterna som hade samlats där skulle ändå få tävla i en sisådär 28 grader och skinande sol. Årets andra kval i Sveriges Starkaste Man 2019 hölls som brukligt inne på den grusplansförsedda idrottsarenan i Sjöbo, och den storväxta göteborgaren Peter Rundberg (även kallad ”Fitness-Peter”) var speaker.

Sju tunga grenar stod på schemat, och startfältet bestod av 22 atleter. Bland dessa fanns Fredrik Johansson som vann det första kvalet för året och finalister från fjolårets Sveriges Starkaste Man i form av Marcus Yngvesson, Fredrik Svensson och såklart hemmasonen Johan Espenkrona. Dessutom skulle Johnny Hansson, som stod över Sveriges Starkaste Man förra året, göra sin första tävling i Sverige på över ett år.

I den första grenen skulle deltagarna springa (eller gå, om man inte tyckte om cardio) 30 meter med ett ok som vägde 380 kg. Nio atleter lyckades gå hela sträckan, och snabbast var som väntat Johan Espenkrona. Den skånska skäggtomten kan det där med att springa med tunga vikter och sprang sträckan på drygt 20 sekunder, alltså 1,5 meter per sekund. Det är en tid som inte hade skämts för sig i WSM-sammanhang. Tvåa i grenen blev Johnny Hansson och trea blev Marcus Yngvesson, och båda sprang i mål på under 30 sekunder.

Den andra grenen för dagen var bilmarklyft för reps. Vikten sas ligga på 340 kg, men med facit i hand låg nog vikten någonstans kring 280 kg, fortfarande tungt, men tillräckligt lätt för att det skulle bli en repsfest. 14 atleter gjorde 9 reps eller fler. Tävlingens bästa marklyftare historiskt sett är Fredrik Svensson som drog 400 kg under fjolårets final. Här gjorde han 16 repetitioner, lika många som Fredrik Johansson. Det räckte dock inte till en grenseger. Marcus Yngvesson och Johnny Hansson verkar båda två ha nött marklyft den senaste tiden, och lyckades göra 17 repetitioner vardera för en delad grenseger. Nämnas bör också att både Stefan ”Stisse” Bergqvist och Gustav Stonegård lyckades göra 15 reps.

Den tredje och sista grenen innan den obligatoriska cutten (där topp-10 skulle få fortsätta tävla) var ett riktigt brutalt medley bestående av tre olika delgrenar. Först skulle atleterna göra två vält på ett däck som vägde runt 460 kg. Efter det skulle man gå 15 meter med en Husafellsten på 192 kg, och därefter göra två vält med en Fingals Finger på 175 kg. Allt detta skulle man hinna med på 90 sekunder. Johnny Hansson behövde bara hälften av den tiden för att slutföra grenen, och tog därmed sin andra grenseger för dagen. Marcus Yngvesson blev tvåa och Gustav Stonegård blev trea.

Dagens fjärde gren var ett pressmedley där tre objekt skulle pressas över huvudet. Det första objektet var en apollon på 135 kg, det andra var en hantel på 90 kg och slutligen ett block på 110 kg. Sju atleter lyckades lyfta samtliga objekt, även om domaren kanske var lite väl snäll i vissa fall. Johan Espenkrona briljerade här och tog sin andra grenseger för dagen. Henrik Henningsson var bara tre sekunder långsammare och kom tvåa, och Gustav Stonegård blev trea.

Conans cirkel var dagens femte gren, en riktig klassiker i Skånes Starkaste Man. Arrangören gillar uppenbarligen, precis som jag, att se när atleter blir vita i ansiktet och tar i så de nästan svimmar. Johan Espenkrona gick snabbt och nådde strax över två varv, vilket räckte till en tredjeplats i grenen. Marcus Yngvesson gick inte lika snabbt som Johan, men väl ett halvt varv längre. Johnny Hansson gick tre varv innan han valde att sätta ned den, utan att förta sig. Hanssons tredje grenseger var därmed ett faktum.

Den sjätte grenen var publikfavoriten Keg Toss. Fyra tunnor (18-25 kg) skulle kastas över en 4,5 meter hög ribba, eller byggnadsställning. Här var det ett par atleter som slungade iväg tunnorna rakt på själva ribban så att den hakades av från själva ställningen. Det blev därmed upp till domaren att med ögonmått mäta om tunnorna åkte över den imaginära ribban. Två atleter lyckades slutföra grenen: skäggmurveln Johan Espenkrona som slutförde grenen på 25 sekunder, och jätten Johnny Hansson som halverade Espenkronas tid. Hansson tog alltså sin fjärde grenseger för dagen. Snabbast att kasta över tre tunnor var Gustav Stonegård.

Den sista grenen var atlassten för reps. Atleterna fick välja att lyfta en sten på 170 kg eller en på 190 kg. Fyra atleter besegrade den tunga stenen. Fredrik Johannson hade haft lite otur i tävlingen såhär långt då han kom sist i Conans och näst sist i pressmedleyt. Här visade han dock stor klass och vann grenen genom att lyfta den tunga stenen tre gånger. Johan Espenkrona lyfte samma sten två gånger och kom tvåa i grenen. Cim Johansson gjorde en repetition med den tunga stenen och en repetition med den lättare, vilket gjorde att han låg trea i grenen innan Johnny hade kört. Johnny fick då höra att det räckte att göra en repetition med den tunga stenen för att vinna tävlingen. Sagt och gjort gick han in och lyfte upp stenen, och vann därmed Skånes Starkaste Man 2019.

Topp-3 spelade lite i en egen liga den här dagen. Johnny Hansson gjorde det som krävdes för att vinna tävlingen, varken mer eller mindre. Det såg ut som att han hade både två och tre växlar ytterligare om det hade behövts. Det mest oväntade var inte att han vann tävlingen, det hade vi räknat med, utan att han dessutom vann bilmarken i ett grymt startfält. Hansson kan därmed titulera sig marklyftsgigant från nu. Johan Espenkrona gjorde en mycket bra och jämn tävling, där han egentligen bara tappade lite i bilmarken. Marcus Yngvessons akilleshäl här var blockpressen, men gjorde annars en grym tävling rakt igenom.

Tävlingen var som vanligt väldigt välarrangerad, vädret var kanon och stämningen var på topp. Skånes Starkaste Man är en sommartradition som borde konkurrera med Gekås och Liseberg om sommarbesökarna. Om ni inte redan har sett tävlingen live någon gång råder jag er till att stämpla in Idrottsgatan i Sjöbo i er gps nästa sommar. Jag hoppas att ni får en ny chans att se tävlingen då.

Slutresultat

1. Johnny Hansson – 60,5 p
2. Johan Espenkrona – 57 p
3. Marcus Yngvesson – 49,5 p
4. Fredrik Johansson – 41,5 p
5. Gustav Stonegård – 40,5 p
6. Fredrik Svensson – 37,5 p
7. Cim Johansson – 32,5 p
8. Daniel Lindqvist – 25 p
9. Henrik Henningsson – 20,5 p
10. Stefan Bergqvist – 19,5 p

Årets fjärde och sista SSM-kval i den öppna klassen kommer hållas i Årjäng den 24 augusti, och hemmasonen Johnny Hansson står som arrangör.

Grenarna kommer vara:

1. Apollon för reps på 140 kg.
2. Frame Walk på 340 kg.
3. Bilmark för reps på 340 kg.
4. Truckpull eller arm over arm.
5. Kegtoss.
6. Atlasstenar.

Information gällande anmälning och andra praktiska saker rörande tävlingen kommer inom kort.

Världens Starkaste Man 2018 har inte börjat optimalt för Martin Forsmark och Johnny Hansson. De började med ett medley bestående av två säckar på 150 kg/st och sedan farmers på 160 kg/st, vilket brukar vara en bra gren för både Martin och Johnny. Här fick de dock problem med farmers, eftersom svett (det är varmt på Filippinerna) och släta handtag inte gifter sig speciellt bra. Det blev en fjärdeplats för både Martin och Johnny i den inledande grenen.

Johnnys andra gren var Kettlebell Toss, en gren där han är en av världens absolut bästa i. Här tog han det säkert för att inte förlora viktiga poäng, men det blev tyvärr lite för säkert, så han inte han slutföra grenen. Återigen kom han fyra. För Martins del bestod grenen av conans, eller Circle of Strength som det kallas här. Marginalerna var inte jättestora, men konstapeln fick nöja sig med en femteplats i grenen.

Den tredje grenen för båda svenskarna var marklyft i en ställning. Just marklyft är en av Johnny Hanssons svagheter (trots att han drar 360 kg), och han kom sist i grenen i sin grupp. Martin är ett riktigt markmonster på hemmaplan, men i WSM är man inte unik om man drar över 400 kg. Återigen kom han femma, och om han hade varit två sekunder snabbare han han klättrat en placering.

Både Johnny och Martin har också hunnit med den fjärde grenen, Arm over arm. Här gick det betydligt bättre för båda två. Johnny Hansson vann grenen framför bl.a. Brian Shaw, och Martin kom tvåa eller trea i grenen (både tvåan och trean drog ekipaget 16 meter). Mycket imponerande!

Nu återstår det ett hantel medley för både Martin och Johnny innan den sista grenen, atlasstenarna, avslutar kvalomgången. Det ser ut som att både Martin och Johnny ligger fyra i sina respektive grupper, vilket innebär att de måste ta in drygt tre poäng var på grupptrean för att få duellera i stenarna och på så vis kunna ta sig till final. Det finns en chans, även om den ser ut att vara väldigt liten. Mycket kan fortfarande hända.

(Resultaten är inofficiella)

Martin Forsmark drar mark:

Johnny Hansson drar mark:

Världens Starkaste Man 2018 närmar sig. Den 28 april börjar kvaltävlingarna, och de som ska försvara de blågula färgerna är Martin Forsmark och Johnny Hansson. De kommer dock inte få det lätt. Här är de 30 atleterna som kommer tävla i årets WSM.

”Vi får se hur det går. Hade det varit vilken annan tävling som helst så hade jag valt att inte tävla.” Så sa Johannes Årsjö en timme innan Giants Live skulle dra i gång. Sex timmar senare var årets största strongmanevenemang över, och Johannes ångrade nog inte att han valde att tävla.

Det största man som strongman kan vara med om är tävlingen Världens Starkaste Man. Vi har ett fåtal atleter som har lyckats nå dit, och de senaste åren är det fyra svenskar som har tävlat i ”strongman-OS”. Av dessa har tre kvalat in genom Giants Live i Norrköping, tävlingen som Johannes Årsjö knåpar ihop. Lördagen den 11 november var det dags igen att se om någon svensk skulle kunna komma på pallen i Norrköping och ta en biljett till WSM.

Johannes hade samlat de fyra bästa från Sveriges Starkaste Man 2017, nämligen han själv, Martin Forsmark, Johnny Hansson och Andreas Ståhlberg. De skulle ta sig an ett motstånd som bestod av några av de starkaste männen från våra grannländer, några amerikanare och dragplåstret Zydrunas Savickas – även känd som tidernas starkaste man. Savickas hade bytt ut fjolårets rippade magrutor mot en klädsam myskula modell större, och den kroppsform som vi är vana att se honom i var åter tillbaka. Den nervskada som har plågat honom tidigare börjar bli bättre, och han såg ut att kunna bjuda på bra motstånd efter ett par fina insatser i tävlingar den sista tiden. Han var den enda som på papperet skulle kunna orsaka riktiga problem för svenskarna då namn som Terry Hollands och Laurence Shahlaei tyvärr hade tvingats hoppa av. Det var uppenbarligen många som ville se den urstarka balten kämpa mot svenskarna. Redan på torsdagen hade rekordmånga biljetter sålts till eventet, och väl på lördagen var det fullpackat med folk i Stadium Arena.

Grenarna var helt identiska från den TV-sända finalen av Sveriges Starkaste Man 2017, förutom marklyftet som var utbytt mot bilmarklyft. Det var också den grenen som inledde tävlingen den här dagen. Amerikanen Adam Bishop gillar uppenbarligen att lyfta upp saker från marknivå, och smekte upp sju stabila repetitioner med bilen. Martin Forsmark gjorde som väntat en bra insats här och fick upp sex repetitioner. Johannes Årsjö är fortfarande inte helt återställd efter den ryggoperation han gjorde i början av året, och dessutom har han tvingats kämpa med bristningar och andra krämpor innan tävlingen. Det var nog få som trodde att han skulle kunna mäkta med fler än 2 – 3 reps här, men trots det tvingade han upp fem repetitioner och fick en delad tredjeplats i grenen. Enormt imponerande! Jag hade nog förväntat mig lite mer av Andreas Ståhlberg här, som kanske är Sveriges bästa marklyftare. Tre reps är i underkant på vad han borde kunna göra. Johnny Hansson fick upp en repetition, och det ser ut som att hans enda riktiga akilleshäl har börjat släppa.

Bilmarklyft

Adam Bishop – 7 reps
Martin Forsmark – 6 reps
Johannes Årsjö – 5 reps
Rob Kearney – 5 reps
Zydrunas Savickas – 4 reps
Mikkel Leicht – 3 reps
Andreas Ståhlberg – 3 reps
Johnny Hansson – 1 reps
Antti Mourujärvi – 1 reps
James Rude – 0
John Pollock – 0
Jon Olav Granli – 0

Dagens andra gren var också det en statisk gren i form av Safe Lift (eller ”På raka armar” som den hette i SSM). Här såg man hur viktigt det är att man har grentränat på just den här övningen innan man tävlar, helst med den specifika utrustningen. Savickas anses ha världens starkaste axlar (kanske tillsammans med Eddie Hall), men här hade han stora problem att hitta balansen, och varje repetition han fick upp var en ren råpress från bottenläget. För att förtydliga vikten av specifik grenträning; Savickas resultat hade bara räckt till en delad fjärdeplats årets SSM-final. Johannes kan den här grenen utan och innan och gjorde 12 stabila repetitioner, vilket var två fler än han gjorde i SSM-finalen. Vi fortsätter att jämföra med Sveriges Starkaste Man: Johnny Hansson gjorde en repetition mer än i SSM, och Andreas Ståhlberg gjorde hela tre reps fler än han gjorde i SSM. Martin Forsmark hade problem med stången som hade blivit krökt, så han fick upp sex repetitioner, vilket var tre färre än han gjorde i SSM. Av de fyra främsta i grenen var tre svenskar.

Safe Lift

Johannes Årsjö – 12 reps
Mikkel Leicht – 11 reps
Andreas Ståhlberg – 9 reps
Johnny Hansson – 8 reps
Zydrunas Savickas – 7 reps
Martin Forsmark – 6 reps
Rob Kearney – 5 reps
Adam Bishop – 1 reps
Antti Mourujärvi – 0
James Rude – 0
John Pollock – 0
Jon Olav Granli – 0

Den tredje grenen var publikfavoriten Keg Toss, och som bonus fick publiken se en introfilm där Johnny Hansson kastade tunnor och poserade iförd en glittrande byggartrosa. Jätten från Årjäng kan det där med att se eggande ut i brunkräm och vaxad bikinilinje, men han är minst lika bra på att kasta öltunnor. Både Johannes Årsjö och Johnny Hansson tillhör den absoluta världstoppen i den här grenen, och det visade man här också. Tiderna var ungefär densamma som från SSM-finalen för de båda suveränerna, något som ingen annan var i närheten av. Medan Johannes satsar på att skära ribban så nära som möjligt för att kapa tid går Johnny på säkerhet och slungar över tunnorna någon meter över ribban. Andreas Ståhlberg kom sexa i grenen i SSM då han fick upp sex tunnor på drygt 35 sekunder. Han verkar dock ha tränat på att kasta tunnor, för nu fick han upp samtliga sju på 23 sekunder! En kanontid av markmonstret! Martin Forsmark hade det tyngre och lyckades inte få upp den sista tunnan. Savickas var snabb i början, men missade en tunna, vilket gjorde att han fick gå tillbaka och slänga över både den och den efterföljande som han redan hade klarat. Domaren visste inte riktigt var som gällde, och Savickas tappade därför mycket tid och en del poäng här. Han hade säkerligen tagit någon placering om domaren inte hade tvekat så. Topp-3 i grenen var uteslutande svenskar.

Keg Toss

Johannes Årsjö – 7 st på 15,76 sek
Johnny Hansson – 7 st på 17,07 sek
Andreas Ståhlberg – 7 st på 23,30 sek
Mikkel Leicht – 7 st på 31,93 sek
Adam Bishop – 7 st på 43,60 sek
Zydrunas Savickas – 7 st på 45,57 sek
Martin Forsmark – 6 st på 21,09 sek
Antti Mourujärvi – 6 st på 25,32 sek
James Rude – 4 st på 14,16 sek
Rob Kearney – 3 st på 24,72 sek
John Pollock – 2 st på 9,70 sek
Jon Olav Granli – 2 st på 14,03 sek

Nästa gren var Fingal Fingers. Här var det återigen upplagt för en duell mellan Johannes och Johnny. I SSM-finalen vann Johnny med minsta möjliga marginal, och det såg ut som att Johannes var sugen på en revansch här. Johnny utnyttjade dock sin längd, sin explosivitet och sin styrka på bästa sätt och vann grenen med en dryg sekund före Johannes som kom tvåa. Andreas Ståhlberg var bara sekunder efter Johannes, och gjorde återigen en riktigt bra prestation. Martin Forsmark kom fyra och såg till att toppkvartetten bestod av idel svenskar.

Fingal Fingers

Johnny Hansson – 4 st på 30,50 sek
Johannes Årsjö – 4 st på 31,70 sek
Andreas Ståhlberg – 4 st på 34,53 sek
Martin Forsmark – 4 st på 39,50 sek
Zydrunas Savickas – 4 st på 44,88 sek
Antti Mourujärvi – 4 st på 47,95 sek
Rob Kearney – 4 st på 56,20 sek
Mikkel Leicht – 3 st på 40,50 sek
Jon Olav Granli – 3 st på 44,10 sek
James Rude – 3 st på 45,74 sek
Adam Bishop – 3 st på 46,43 sek
John Pollock – 2 st på 46,08 sek

Dagens näst sista gren var Car Walk. Vikten var satt till dryga 370 kg, och i det här sammanhanget skulle det visa sig vara lite för lätt. Samtliga atleter sprang in på under 20 sekunder, och snabbast av alla var Rob Kearney, tätt följt av Johannes. Zydrunas Savickas hade varit lite blek tävlingen igenom, men nu verkade han ha vaknat till. En klar tredjeplats i grenen betydde viktiga poäng i totalen. Martin Forsmark var piskad att plocka mycket poäng i de två sista grenarna för att ha chans på pallen. Han gjorde en bra insats, men marginalerna var inte på hans sida den här dagen. Det skiljde mindre än två sekunder upp till förstaplatsen för Martin, men han fick nöja sig med en femteplats i grenen. Andreas Ståhlberg har en akilleshäl, och det är den här typen av grenar. Han kapade förvisso nästan två sekunder från SSM-finalen, men det räckte ändå inte långt här. Svenskarna matchade generellt sett sina tider från SSM-finalen.

Car Walk

Rob Kearney – 10,02 sek
Johannes Årsjö – 10,50 sek
Zydrunas Savickas – 10,90 sek
Adam Bishop – 11,54 sek
Martin Forsmark – 11,90 sek
Johnny Hansson – 13,57 sek
John Pollock – 14,49 sek
James Rude – 14,61 sek
Mikkel Leicht – 17,44 sek
Jon Olav Granli – 17,80 sek
Andreas Ståhlberg – 19,22 sek
Antti Mourujärvi – 19,42 sek

Inför den sista grenen hade Johannes samlat ihop tillräckligt med poäng för att säkerställa segern. Försprånget var ointagligt, och han valde därför att hoppa över atlasstenarna för att inte riskera att skada sin sargade biceps ännu mer. Johnny Hansson låg tvåa i tävlingen, och Martin Forsmark och Zydrunas Savickas låg på en delad tredjeplats, 2,5 poäng bakom Johnny. Andreas Ståhlberg låg femma inför stenarna med 2,5 poäng upp till Savickas och Martin. Det blev till slut Zydrunas Savickas som vann grenen på ett övertygande sätt. Martin Forsmark kom klar tvåa med ett hopp ner till Johnny som tog tredjeplatsen. Det här innebar att topp-4 i tävlingen blev jämn poängmässigt.

Atlasstenar

Zydrunas Savickas – 5 st på 31,85 sek
Martin Forsmark – 5 st på 34,57 sek
Johnny Hansson – 5 st på 43,44 sek
Adam Bishop – 5 st på 45,70 sek
Andreas Ståhlberg – 5 st på 46,49 sek
Rob Kearney – 4 st på 27,79 sek
Antti Mourujärvi – 3 st på 45,98 sek
Mikkel Leicht – 3 st på 48,52 sek
Jon Olav Granli – 2 st på 19,62 sek
James Rude – 2 st på 22,36 sek
Johannes Årsjö – 0
John Pollock – 0

Det blev alltså Johannes Årsjö som trots alla skadebekymmer försvarade sin guldmedalj från förra året, i överlägsen stil. Att han hade chans att vinna hade man på känn, men inte att han skulle ha avgjort tävlingen redan efter fem grenar. Inte med det här motståndet, med den pressen och med den skadehistoriken. Det ska nästan inte gå att göra. Johannes visade att han är herren på täppan, igen, och han kommer antagligen att äga den täppan till den dag han själv bestämmer sig för att sluta.

Johnny Hansson och Andreas Ståhlberg gjorde båda två sina bästa tävlingar hittills i karriären, och bevisar att de hör hemma i världstoppen. Martin Forsmark hade stolpe ut och underpresterade i flera grenar, och trots det slutade han på en fjärdeplats, blott en poäng bakom Savickas. Det är få som har en sådan skyhög lägstanivå som konstapeln. Han fick därför en inbjudan till WSM nästa år, trots att han inte nådde pallen den här dagen. Både Johnny och Martin kommer alltså tävla i WSM 2018, och båda två har chans att nå finalen om de har en bra dag. Sverige är verkligen på frammarsch när det gäller strongman, av tolv atleter var samtliga svenskar topp-5! Det var också roligt att se att legenden Savickas fortfarande håller en så hög klass trots nervskador och jojobantning.

Giants Live Sweden 2017 – Slutresultat

1. Johannes Årsjö – 55,5 p
2. Johnny Hansson – 53,5 p
3. Zydrunas Savickas – 53 p
4. Martin Forsmark – 52 p
5. Andreas Ståhlberg – 46,5 p
6. Adam Bishop – 45 p
7. Rob Kearney – 43,5 p
8. Mikkel Leicht – 40,5 p
9. Antti Mourujärvi – 23,5 p
10. James Rude – 15 p
11. Jon Olav Granli – 12 p
12. John Pollock – 9 p

Tävlingen var rafflande och bjöd på stor underhållning, bra grenar, fantastiska prestationer och en stilfullt beklädd Axklo vid micken (uppbackad av en lika stilfull Linnea Enstedt), men det fanns saker som kunde ha varit bättre. Spänningsnivån var en sådan sak som kanske inte riktigt fanns där. Johannes var som sagt för överlägsen i totalen, och polisduellen mellan Martin Forsmark och James Rude var över innan den ens hann börja (Martin var alldeles för bra för SWAT-polisen). En annan sak var att tävlingen drog ut på tiden. Giants Live Sweden är den mest välarrangerade tävlingen jag någonsin har varit på, men i år var det inte riktigt lika tight mellan grenarna som det brukar vara. Det kan ha berott på att grenarna ställde ännu större krav på roddarna. Pausunderhållningen i år var en välgörenhetstävling där byggarprofilen Linus Carlén, TV-profilen Kalle Zackari Wahlström, strongwomanesset Anna Harjapää och mediaprofilen Manne Forssberg tävlade i ett strongmanmedley (där Linus vann strax före Kalle). Gladiatorn Pansar var också på plats för att duellera mot barn i arenan. Detta medförde en variation i showen, men också en extra väntetid för publiken då det skulle roddas och städas.

Något som återigen var riktigt bra var att publiken kunde testa på att vinna kontanter och kosttillskott i olika tävlingar runt omkring läktarna. Det fanns både en armbrytningsövning signerad Fia Reisek och Erik Fahlgren, och greppövningar signerad Kalle Lane och Anders Lindbladh. Det här bidrar till ett mervärde för publiken. Det känns som att Johannes kommer tvingas söka sig bort från Stadium Arena, för nu kan man nästan inte stuva in fler åskådare i idrottshallen. Det är riktigt roligt både för arrangören, atleterna och alla strongmanfansen. Nu kommer Johannes ta en paus från tävlandet så han kan läka skadorna och komma tillbaks ännu bättre. Han har fortfarande inte fått ut det han kan i WSM, så om han kan komma tillbaka hel och frisk så har han alla chanser att bli topp-5 i en WSM-final, kanske ännu högre. Att han kan utklassa samtliga motståndare i en tävling som denna på det här sättet, trots de ofördelaktiga förutsättningarna, vittnar om att han skulle kunna utmana vem som helst i WSM, om han kommer dit hel. Till dess har en tionde raka titel i Sveriges Starkaste Man som ska hämtas hem.

Årets stora strongmanfest närmar sig med stormsteg. Den 11/11 kommer Sveriges fyra starkaste män (Johannes Årsjö, Martin Forsmark, Johnny Hansson och Andreas Ståhlberg) möta några av världens bästa strongmanatleter i Norrköping, och det här året är legenden Zydrunas Savickas hel, toppad och redo att göra det svettigt för våra svenska stjärnor. Tyngre var med under ett träningspass och filmade när styrkekvartetten filade på detaljerna inför Giants Live. Såhär såg det ut:

Som om Giants Live inte vore nog (man vet inte vad publiktryck innebär innan man har sett Giants Live på plats) så kommer det finnas en mängd olika publiktävlingar under dagen. Testa er greppstyrka i Kalle Lane Grip Challenge och försök ro hem 10.000:-, eller testa på armbrytning och kamma hem 10.000:- där också! Dessutom består pausunderhållningen av en kändisspäckad välgörenhetstävling där profiler gör upp i ett strongmanmedley. 40.000:- går oavkortat till Radiohjälpen.

Köp biljetter för att säkra din plats i publiken! Det här är årets strongmantävling, och det vill ni inte missa!

Johannes Årsjö har haft ett stort mål de senaste åren; att vinna Sveriges Starkaste Man nio gånger. Det är lika många SSM-titlar som Magnus Samuelsson vann under sin karriär. Skillnaden är att Johannes har vunnit sina titlar i rad och hade därmed chans att bli historisk. De senaste åtta åren har han varit helt överlägsen i Sverige, och det enda som på förhand har sett ut att kunna bryta sviten har varit hans skador. Så var det även det här året. Tidigare i år gjorde han en omfattande ryggoperation, som blev misslyckad och fick göras om. En skadad nerv, otaliga ryggskott och bristningar senare stod han ändå på startlinjen för att försöka försvara sin tron och vinna sin nionde raka titel, mer skadeskjuten än någonsin.

Solnahallen var fylld av människor som ville se om Johannes skulle kunna övervinna sina skador och vinna, igen. Han hade tidigare sagt att det bara fanns två tänkbara scenarier; att han antingen skulle lämna arenan med guldet, eller få bäras ut på bår, och han såg verkligen ut att mena det. Tyngre stod som arrangörer, och SVT var på plats för att livestreama och göra en TV-produktion. Anders Axklo var speaker, Kalle Zackari Wahlström agerade programledare för SVT och Andreas Guiance från Tyngre var expertkommentator i livesändningen på SVT Play. Allt var upplagt för en köttbatalj av episka proportioner. Även i år stod deltagande på Giants Live i Norrköping på spel för de främsta atleterna.

Den första grenen var ”Jättens finger”, som i branschen brukar kallas för Fingals Fingers. Man gick ut två och två, och skulle välta ett finger på strax under 200 kg fyra gånger var. Andreas Ståhlberg, som kom sexa i finalen förra året, drog fram som en maskin och fick en riktigt bra tid. Det var bara de två förhandsfavoriterna i grenen, Johannes Årsjö och Johnny Hansson som var snabbare. Det skilde inte många hundradelar mellan de två suveränerna, och det blev jätten från Årjäng som vann, kanske på grund av att Johannes fumlade lite under ett av upplyften. En riktigt bra start för Johnny med andra ord.

Jättens finger

1. Johnny Hansson – 4 på 30,47 sek
2. Johannes Årsjö – 4 på 31,00 sek
3. Andreas Ståhlberg – 4 på 33,12 sek
4. Torbjörn Persson – 4 på 35,50 sek
5. Martin Forsmark – 4 på 38,00 sek
6. Fredrik Johansson – 4 på 40,43 sek
7. Marcus Yngvesson – 4 på 42,00 sek
8. Ola Nilsson – 4 på 47,41 sek
9. Joachim Gustavsson – 4 på 52,00 sek
10. Fredrik Svensson – 3 på 39,00 sek

Dagens andra gren var också en pargren, och hette ”På raka armar”, eller Safe Lift som den brukar heta i folkmun. Det var samma utrustning som tidigare har använts i Giants Live i Norrköping, vilket innebär att man har satt fast en lång, vinglig skivstång i två sopcontainrar. Vikten låg på respektabla 150 kg, och svajigheten i stången ökade på svårigheten avsevärt. Det skäggprydda pressmonstret Joachim Gustavsson är en av Sveriges bästa pressare genom tiderna (kanske bara överträffad av Johannes Årsjö och David Nyström), och hade pressen på sig att leverera här. Han gjorde ingen besviken när han närmast råpressade upp nio repetitioner. Johannes och Johnny gick ut sist, och Johannes var sugen på en revansch efter andraplatsen i förstagrenen. Han ropade till mig att jag skulle hålla koll på hur många repetitioner Johnny gjorde och meddela honom det om det skulle behövas. Ett taktiskt drag såklart. Nu behövde han inte det, utan märkte att Johnny inte var riktigt nära att slå honom. Han nöjde sig med tio reps, trots att det fanns fler reps i tanken, och vände sig mot den jublande publiken med containrarna på raka armar, vilket säkerligen gav fler än mig gåshud.

På raka armar

1. Johannes Årsjö – 10
2. Joachim Gustavsson – 9
3. Martin Forsmark – 8
4. Johnny Hansson – 7
5. Andreas Ståhlberg – 6
6. Torbjörn Perszon – 3
7. Ola Nilsson – 2
8. Fredrik Svensson – 1
9. Fredrik Johansson – 0
10. Marcus Yngvesson – 0

Dagens tredje gren hade fått namnet ”Öltunnshävning”, och var publikfavoriten Keg Toss. Sju tunnor från 18 till 25 kg skulle kastas över en ribba på 4,5 meters höjd. Här var det också upplagt för en duell mellan Johannes och Johnny. Båda två tillhör den absoluta världstoppen i grenen, och att det skulle gå undan kunde man ana i förväg. Det blev Johannes som tog sin andra grenseger för dagen, och Johnny fick nöja sig med andraplatsen då han fick upp den sista tunnan en dryg sekund långsammare än Johannes. Toppduon var som väntat helt överlägsna här. Martin Forsmark gick på säkerhet och fick upp samtliga tunnor, vilket räckte till tredjeplatsen.

Öltunnshävning

1. Johannes Årsjö – 7 på 15,63 sek
2. Johnny Hansson – 7 på 16,31 sek
3. Martin Forsmark – 7 på 54,03 sek
4. Joachim Gustavsson – 6 på 20,22 sek
5. Ola Nilsson – 6 på 32,31 sek
6. Andreas Ståhlberg – 6 på 35,53 sek
7. Fredrik Johansson – 6 på 50,47 sek
8. Torbjörn Persson – 5 på 19,75 sek
9. Fredrik Svensson – 2 på 11,88 sek
10. Marcus Yngvesson – 2 på 31,0 sek

Den fjärde grenen var marklyft för max. Ingångsvikten var satt till rekordhöga 360 kg! Det här var en gren där man på förhand trodde att några skulle nolla i, men nio atleter klarade av ingångshöjden, och hela sju atleter lyckades dra 380 kg eller mer! Det var också en gren där man undrade om Andreas Ståhlberg skulle dra ett nytt svenskt rekord. Han hade gjort en tvåa på 405 kg bara veckor innan finalen, men veckan innan tävlingen drabbades han av ehec-bakterier, vilket ledde till en viktnedgång från 168 kg till 150 kg. Att spy blod och inte kunna behålla någon fast föda visade sig inte vara en optimal uppladdning inför Sveriges Starkaste Man, så han orkade ”bara” dra 390 kg. Det var vad Martin Forsmark också stannade på, och trots att han var någon cm från att låsa ut ett nytt personbästa på 405 kg fick han nöja sig med en delad grenseger med Andreas. Fredrik Johansson gjorde två bra försök att lyfta 390 kg, och det sista var riktigt nära. Johannes Årsjö drog 380 kg, vilket är 40 kg under hans tävlingspers, men med tanke på de färska ryggoperationerna så var det en makalös bedrift.

Marklyft för max

1. Martin Forsmark – 390 kg
1. Andreas Ståhlberg – 390 kg
3. Johannes Årsjö – 380 kg
3. Fredrik Johansson – 380 kg
3. Torbjörn Persson – 380 kg
3. Fredrik Svensson – 380 kg
3. Joachim Gustavsson – 380 kg
8. Johnny Hansson – 360 kg
8. Ola Nilsson – 360 kg
10. Marcus Yngvesson – 0

Bilbärning (alltså Car Walk) var den näst sista grenen. Det kanske känns lite taskigt att tvinga atleterna att springa med 400 kg på nacken direkt efter att de har maxat i marklyft, men strongman är inte en snäll mormor som bjuder på kakor och låter en få skruva isär den där gamla släktklenoden. Fredrik Johansson gjorde riktigt bra i från sig här också, och bjöd publiken på en glädjedans när han fick reda på sin tid. Martin Forsmark sprang in på en tid som antagligen hade räckt långt i WSM, men det räckte ändå inte till segern. Johannes Årsjö är vanligtvis topp-3 i världen i den här typen av grenar, men en skadad nerv i foten och två ryggoperationer talade egentligen emot en topplacering här. Det spelade dock ingen större roll, utan han vann grenen på ett övertygande sätt.

Bilbärning

1. Johannes Årsjö – 10,53 sek
2. Martin Forsmark – 11,25 sek
3. Fredrik Johansson – 13,19 sek
4. Johnny Hansson – 13,50 sek
5. Torbjörn Persson – 15,37 sek
6. Fredrik Svensson – 16,10 sek
7. Joachim Gustavsson – 19,00 sek
8. Andreas Ståhlberg – 20,94 sek
9. Ola Nilsson – 21,13 sek
10. Marcus Yngvesson – 23,69 sek

Inför den avslutande grenen, Atlasstenarna, ledde Johannes Årsjö med 4,5 poäng före Martin Forsmark, och Martin hade 5 poäng mer än trean Johnny Hansson. Det såg alltså lovande ut för Johannes del, och det såg ut som att bara en skada skulle kunna stoppa honom från att ta sin nionde raka titel. Johannes och Martin Forsmark gick ut mot varandra som sista par, och fyra atleter hade klarat slutföra hela stenserien. Martin är Sveriges kanske bästa stenlyftare, och Johannes hade råd att komma femma som sämst om han ville vinna tävlingen. Martin lyfte sten efter sten i ett rasande tempo, medan Johannes såg ut att kämpa betydligt mer. Det visade sig att han skadade sin biceps redan på den första stenen. Här visade han återigen varför hans pannben förmodligen är lika tjockt som hos en noshörning. Han härdade ut smärtan, och lyckades få upp samtliga stenar en dryg tiondel snabbare än Johnny Hansson, och kom femma i grenen!

Atlasstenar

1. Martin Forsmark – 5 på 19,34 sek
2. Fredrik Johansson – 5 på 23,28 sek
3. Torbjörn Persson – 5 på 23,41 sek
4. Joachim Gustavsson – 5 på 26,87 sek
5. Johannes Årsjö – 5 på 28,12 sek
6. Johnny Hansson – 5 på 28,21 sek
7. Andreas Ståhlberg – 4 på 17,93 sek
8. Ola Nilsson – 4 på 29,44 sek
9. Fredrik Svensson – 3 på 22,00 sek
10. Marcus Yngvesson 3 på 30,75 sek

Johannes Årsjö tog alltså till sist sin nionde raka titel i Sveriges Starkaste Man, mot alla odds! Martin Forsmark visade varför han anses vara världens starkaste polis, men trots en kanoninsats rakt igenom räckte det inte för att knipa guldet. Så nära har ingen varit att slå Johannes på svensk mark sedan han tog sin första titel, och om det är någon som skulle kunna ta över tronen så är det Forsmark. Det var sedan ett bra hopp ner till Johnny Hansson som lyckades ta tillbaka bronset. Johnny håller absolut världsklass i många grenar, men hålls tillbaka på grund av marklyftet. Om han lyckas få bukt med det kan han gå hur långt som helst. Andreas Ståhlberg hade säkert kunna hota tredjeplatsen om han inte (ofrivilligt) hade tvingats spontandeffat veckan innan tävlingen. Han kommer aspirera på en pallplats nästa år, om han håller sig skadefri. Pressmonstret Joachim Gustavsson gjorde en bra tävling, men halkade ner till femteplatsen, en plats där han antagligen känner sig ganska hemma. Torbjörn Persson hade lite stolpe ut, men gjorde ändå en stabil tävling rakt igenom. Vi hade tippat honom ett par platser högre än såhär. Fredrik Johansson imponerade stort i flera grenar, inte minst i Atlasstenarna, marklyftet och bilbärningen. Om han bara får upp presstyrkan så är han där uppe i den övre halvan och krigar. Ola Nilsson gjorde en otroligt bra tävling, i synnerhet om man räknar in det faktum att en del atleter var 50 kg tyngre. Om han kan lägga på sig mer muskler och fylla ut ramen mer så blir han riktigt farlig. Fredrik Svensson gjorde en ganska ojämn tävling, och det straffade sig i totalen. Jag tror att han kommer tillbaka nästa år med mer grenträning i bagaget, och kommer ännu högre. Marcus Yngvesson var yngst i startfältet, och var den sista att lyckas kvala in. Med sina 24 år var han med för att se och lära, och han gjorde inte bort sig i det här sällskapet. Jag tror riktigt mycket på den unga smålänningen framöver.

Sveriges Starkaste Man 2017

1. Johannes Årsjö – 51p
2. Martin Forsmark – 50,5p
3. Johnny Hansson – 40,5p
4. Andreas Ståhlberg – 35,5p
5. Joachim Gustavsson – 35p
6. Torbjörn Persson – 35p
7. Fredrik Johansson – 32p
8. Ola Nilsson – 20,5p
9. Fredrik Svensson – 19p
10. Marcus Yngvesson – 7p

Sveriges Starkaste Man 2017 blev en riktigt spännande och rolig final, kanske den bästa SSM-finalen någonsin. Anders Axklo var som vanligt fenomenal som speaker, Andreas Guiance var riktigt bra som expertkommentator och Kalle Zackari Wahlström gjorde ett stabilt jobb som programledare. Tävlingen var relativt snabbt avklarad, grenarna var roliga och spektakulära, roddarna var snabba, domarna var konsekventa, sekretariatet var noggranna och arrangemanget var väl genomfört av Tyngre-grabbarna. Visst hade det inte skadat med en roligare presskonferens dagen innan, mer ljus- och rökeffekter på tävlingsarenan, att Anders Axklo och Andreas Guiance skulle kommentera tävlingen tillsammans för SVT och en ännu mer storslagen arena (tänk Gladiatorerna), men det är säkert något som kommer i framtiden. Det är fantastiskt roligt att återigen kunna se svensk strongman på TV, och Johannes är en perfekt ambassadör och ledarfigur för sporten. Nu håller vi tummarna för att styrelsen på SVT har fått upp ögonen för världens hårdaste sport så att vi även nästkommande år kan se när Sveriges starkaste män gör upp om vem som är starkast. Johannes lär inte nöja sig med bara nio raka titlar heller…

De fyra främsta atleterna (Johannes Årsjö, Martin Forsmark, Johnny Hansson och Andreas Ståhlberg) kommer vi kunna se tävla i Giants Live som hålls i Norrköping den 11 november. Då ställs de mot några av världens starkaste män, bl.a. Zydrunas Savickas! Johannes har meddelat att han kommer tävla, och att bicepsen håller på att bli bättre. Köp biljetter redan nu så ni inte missar årets kanske mäktigaste tävling!

Det blev urstarka Andreas Ståhlberg som vann årets tredje kval till Sveriges Starkaste Man. 11 atleter hade samlats i Ystad, utanför Eazy Gym för att tävla om viktiga poäng i kvalserien. Danmarks starkaste man Mikkel Leicht var med som gästtävlande, och efter att ha tävlat i WSM två gånger fick han gälla som favorit i tävlingen. Han fick dock stryk av både Ståhlberg och av Johnny Hansson, och fick därmed nöja sig med en tredjeplats i totalen. Stefan ”Stisse” Bergqvist kom trea och tog välbehövliga seriepoäng. Slutställningen i kvalet (exkluderat Mikkel):

1. Andreas Ståhlberg – 54p
2. Johnny Hansson – 49p
3. Stefan ”Stisse” Bergqvist – 40,5p
4. Fredrik Svensson – 39p
5. Ola Nilsson – 38p
6. Henrik Henningsson – 36,5p
7. Joachim Gustavsson – 33p
8. Peter Svedberg – 27,5p
9. Daniel Lindqvist – 26p
10. Andrei Hafström – 22p
11. Eric Hellman – 17,5p

Därmed ser poängställningen i kvalserien ut såhär efter tre kval:

1. Johnny Hansson 34 p
2. Andreas Ståhlberg 33 p
3. Torbjörn Persson 31 p
4. Fredrik Svensson 30 p
5. Ola Nilsson 25 p
6. Fredrik Johansson 23 p
7. Martin Forsmark 20 p
8. Marcus Yngvesson 17 p
9. Joachim Gustavsson 17 p

MAXstyrka Radio är nu tillbaka på riktigt. Andreas och Jimmie håller låda själva den här veckan, och hinner med att prata om allt från Giants Live till vaniljsås. Dessutom får Jimmie testa nya saker under läppen, det bjuds på bloopers och framtidsplaner avslöjas.

00:01 – Start

03:08 – Jimmie testar

52:17 – Slut

RSS: http://maxstyrka.libsyn.com/rss

Ladda ner avsnittet.

Det sägs att Sveriges bästa hejarklackar tillhör HV71 och Hammarby IF. Efter Giants Live Sweden 2016 står det dock klart att de absolut bästa supportrarna hade samlats i Norrköping och Stadium Arena för att heja fram de svenska strongmanatleterna. Vaktmästaren lär bli tvungen att sätta fast taket igen, då det lyfte både en och tio gånger under lördagens batalj.

Hemmasonen och arrangören Johannes Årsjö har de senaste två åren lyckats få ner riktiga superstjärnor i form av Brian Shaw och Hafthor Björnsson. I år hade han, om möjligt, lyckats överträffa de tidigare bokningarna med att både få dit Zydrunas Savickas (historiens absolut främste strongman) som tävlande och legenden Bill Kazmaier (bl.a. tre gånger världens starkaste man) för ett seminarium. För att ytterligare förgylla evenemanget fanns det både grepptävlingar och bänkpressutmaningar för publiken omkring arenan.

Den svenska truppen bestod av Johannes Årsjö, Martin Forsmark, Joachim Gustavsson och Johan Liljeblad. De fick bl.a. möta Mark Felix, Terry Hollands och Benedikt Magnusson. Savickas valde att avstå tävlandet på grund av skadekänningar under uppvärmningen. MAXstyrka pratade med honom backstage, något ni kommer kunna läsa mer om framöver.

Första grenen var bilmarklyft på dryga 400 kg i toppläget. Man duellerade två och två, men eftersom Savickas inte var med fick Johan Liljeblad gå ut själv. Det blev tyvärr inga reps för den skäggiga multitalangen. Martin Forsmark gillar som bekant marklyft, och visade det med att sega upp ofattbara åtta repetitioner. Som en jämförelse gjorde världens bästa marklyftare Benedikt Magnusson (vars vader kan jämföras med en badbolls storlek) lika många repetitioner. Terry Hollands, som är god för runt 450 kg i marklyft, orkade bara sex reps. Den enda som kunde överträffa Forsmarks antal var en medelålders gubbe med jättehänder, vid namn Mark Felix. Mark gjorde tolv stabil reps, och visade att en hög ålder inte nödvändigtvis behöver vara synonymt med ryggproblem.

Bilmarklyft – Ca. 400 kg

Johan Liljeblad – 0
Antti Mourujärvi – 1
Luke Herrick – 5
Joachim Gustavsson – 5
Jimmy Paquete – 7
Will Baggot – 4
Martin Forsmark – 8
Mark Felix – 12
Terry Hollands – 6
Benedikt Magnusson – 8
Johannes Årsjö – 6

Den andra grenen var Farmers Walk på 150 kg, samma gren som tidigare år. Här brukar Johannes vara svårslagen, men han såg inte ut att ha samma klipp i benen som vanligt. Att jobba heltid på en däckfirma och samtidigt arrangera en tävling av den här storleken är inte optimalt om man ska kunna tävla. Dessutom plågades han av trasiga knän, färska bristningar och allehanda skadekänningar, vilket hade tvingat honom att avstå träning under en lång tid. Trots det sprang han in på tredje snabbaste tid. Jätten Terry Hollands fick bra fart på benen och rusade in på en andraplats i grenen, och Mark Felix vann sin andra grenseger av två möjliga.

Farmers Walk – 150 kg

Johan Liljeblad – 32,72 s
Antti Mourujärvi – 45,84 s
Will Baggot – 22,21 meter
Luke Herrick – 30,34 meter
Joachim Gustavsson – 26,30 meter
Terry Hollands – 25,56 s
Johannes Årsjö – 31,60 s
Jimmy Paquete – 36,39 s
Martin Forsmark – 46,31 s
Mark Felix – 25,47 s
Benedikt Magnusson – 38,09 s

Johannes var nu piskad att ta igen lite poäng för att inte tappa för mycket mot Mark Felix. Det är inte många i världen som är bättre än Johannes i Keg Toss, kanske bara Brian Shaw och Hafthor Björnsson. Här var han den enda som fick upp samtliga tunnor, och det gjorde han snabbare än den näst snabbaste fick över sex tunnor. Martin Forsmark är inte så snabb mellan tunnorna, men han får över dem säkert, vilket gav honom andraplatsen i grenen. Benedikt kastade förmodligen högst, men kämpade med att få över dem över ribban. Mark Felix lyckades inte speciellt bra här, vilket gjorde att han tappade ledningen till Johannes.

Keg Toss

Will Baggot – 3 på 20,03 s
Joachim Gustavsson – 5 på 25,41 s
Luke Herrick – 6 på 58,03 s
Martin Forsmark – 6 på 28,42 s
Antti Mourujärvi – 4 på 49,97 s
Benedikt Magnusson – 4 på 48,95 s
Jimmy Paquete – 6 på 41,35 s
Johan Liljeblad – 4 på 13,80 s
Johannes Årsjö – 7 på 21,76 s
Terry Hollands – 6 på 38,08 s
Mark Felix – 4 på 15,65 s

I halvtid hade man tagit in en annorlunda form av pausunderhållning. Man satte på röd mysbelysning, och en 80-talsbalad ljöd ur högtalarna. En lagom lullig, morotsfärgad Johnny Hansson kom ut i tighta, kristallbesmyckade poseringskalsingar, rakad torso och bikinilinje, samt brunkräm i sann byggaranda. Efter några väl valda poser och publikflörteri spatserade han ut i kulisserna, till publikens stora förtjusning. Kanske har han fått blodad tand för halvnaken kroppskultur?

En ny gren för tävlingen var Safe Lift. Två stora soptunnor var fastsatta i en lång stång, och vikten var satt till respektabla 150 kg. Det största problemet här var föga förvånande inte vikten i sig, utan den långa, sviktande stången. Även om man vanligtvis kan lyfta mycket mer än 150 kg med en vanlig skivstång var man här tvungen att ta hänsyn till vibrationerna som uppkom av svikten. En som hade stora problem med att kontrollera rörelserna var Terry Hollands, som lyckades pressa upp vikten vid ett par tillfällen, men inte lyckades kontrollera lyftet i utsträckt läge. Domarna underkände därför samtliga försök, och han fick en nolla i protokollet. De två som var bäst i grenen var Sveriges två bästa pressmonster, Johannes Årsjö och Joachim Gustavsson. Martin Forsmark var ruskigt stabil, och hade bäst kontroll på stången, vilket innebar att han kunde stå kvar på samma ställe och pressa. Det gav honom en delad tredjeplats i grenen.

Safe Lift – 150 kg

Will Baggot – 3 reps
Antti Mourujärvi – 0
Benedikt Magnusson – 4 reps
Mark Felix – 1 reps
Johan Liljeblad – 3 reps
Joachim Gustavsson – 9 reps
Luke Herrick – 8 rep
Jimmy Paquete – 0
Terry Hollands – 0
Martin Forsmark – 8 reps
Johannes Årsjö – 11 reps

Den näst sista grenen var en loading med två däck och en säck. Den beskedliga poliskonstapeln Martin Forsmark kännetecknas av en enorm kroppshydda, en maskulin ansiktsbehåring och sin lugna framtoning. Den lugna jätten förvandlas ibland till en frustande stridsvagn, och då kniper han en grenseger, som här. Johannes Årsjö gjorde ett bra race och knep andraplatsen framför den deffade kanadensaren Jimmy Paquete. Det var alltigenom en gren där svenskarna dominerade. Topp-5 i grenen innefattade samtliga svenskar.

Loading – 3 objekt

Antti Mourujärvi – 55,95 s
Terry Hollands – 27,04 s
Jimmy Paquete – 24,39 s
Mark Felix – 29,81 s
Will Baggot – 45,59 s
Johan Liljeblad – 26,76 s
Benedikt Magnusson – 33,98 s
Luke Herrick – 37,28 s
Martin Forsmark – 23,84 s
Joachim Gustavsson – 25,33 s
Johannes Årsjö – 24,32 s

Inför den avslutande grenen ledde Johannes Årsjö med sina 52,5 poäng, med Martin Forsmark som en god tvåa på 48 poäng. Gapet ner till trean Mark Felix var stor, och Johannes hade kunnat hoppa av tävlingen här och ändå kommit sämst tvåa. Tvåa var dock något han inte ville bli. Martin gick ut näst sist och var första man att lyckas lyfta upp samtliga fem stenar. Johannes behövde bara lyfta upp fyra snabbare än 37 sekunder, så var segern säkrad. Så blev det, och Johannes tog äntligen sitt efterlängtade guld i Giants Live på hemmaplan.

Atlasstenar

Johannes Årsjö – 4 på tredje snabbaste tiden
Martin Forsmark – Ensam att klara 5
Mark Felix – 4 på 25,15 s
Jimmy Paquet – 4 på 33,46 s
Terry Hollands – 4 på 33,24 s
Joachim Gustavsson – 4 på 37,24 s
Benedikt Magnusson – 3 på 43,71 s
Luke Herrick – 3 på 40,50 s
Johan Liljeblad – 3 på 42,83 s
Will Baggot – 2 på 43,19 s
Antti Mourujärvi – 1 sten

Tävlingen präglades till en början av besvikelse över Savickas avhopp, men ingen kunde vara besviken när tävlingen väl var över. Det blev spännande in i det sista, stämningen var tjockare än sirap, publiktrycket överträffade allt jag någonsin har upplevt och utgången kunde knappt ha blivit bättre ur svenska ögon. Svenskarna presterade på topp, och det är roligt att konstatera att Sverige har atleter i absoluta världsklass, atleter som har kapacitet att slå internationella storstjärnor. Två svenskar fick en biljett till WSM 2017 (Johannes Årsjö och Martin Forsmark), och Johannes bevisade att hans pannben är starkare än hans muskler. För att citera demonspeakern Anders Axklos ostiga reflektion av segraren: ”det är inte det att han är bra när han är bra, det är det att han är bra när han är dålig”. En av dem som imponerade stort var Mark Felix, som efter tävlingen berättade att han satsar att bli topp-5 i WSM nästa år. Det hade inte förvånat oss om det faktiskt blev så. Nu räknar vi dagarna till nästa års upplaga av Giants Live Sweden.

Slutresultat:

1. Johannes Årsjö – 62.5 p
2. Martin Forsmark – 60 p
3. Mark Felix – 51 p
4. Terry Hollands – 44.5 p
5. Jimmy Paquet – 44 p
6. Joachim Gustavsson – 42.5 p
7. Benedikt Magnusson – 38.5 p
8. Luke Herrick – 37 p
9. Johan Liljeblad – 34.5 p
10. Will Baggot – 20.5 p
11. Antti Mourujärvi – 16 p