Jag befinner mig i detta nu i en liten svartmålad stuga belägrad i en av Norges alla vykortsvackra dalar. Att åka de dryga 70 milen hit har blivit en obligatorisk sommartradition sedan jag blev tillsammans med min norska flickvän Ingvild, en trevlig bieffekt av mitt partnersval om man så vill. Vanligtvis brukar tiden här spenderas med fjällpromenader, fisketurer, kanotpaddling och såklart umgänge med min familj, mina svärföräldrar, syskon och syskonbarn till frugan samt en och annan hitresande familjemedlem till mig.

Den här gången valde vi dock att vika av från de vanliga aktiviteterna mot något lite mindre mellanmjölk, nämligen att bestiga Nordeuropas högsta berg Galdhöpiggen. Galdhöpiggen är en bergstopp som ligger i Jotunheimen (”Jättarnas hem”) där flera av Nordens högsta berg trängs bredvid varandra. Galdhöpiggen är med sina 2469 meter drygt 2,3 kilometer högre än Danmarks högsta topp! Visst, jag hade kunnat jämföra det med Kebnekaise som bara är 363 meter lägre, men den jämförelsen hade nog inte skapat samma wow-känsla…

Jag hade på förhand förkovrat mig i diverse bloggar, resedagböcker och annat som beskrev bergsvandringen från de närliggande övernattningsstugorna i Spiterstulen, där man börjar bestigningen, till bergstoppen. Storslagna foton på mörka toppar som trängde igenom glaciärtäcken ackompanjerades av lugnande meningar som ”lätt till medelsvår vandring” och ”passande tur för barmfamiljer”. Det lät ju som en smidig promenix för en otränad 34-åring som undertecknad.

Jag vaknade tidigt på fredagen för att hinna svepa en frukost och sedan åka de 2,5 timmarna för att komma till Spiterstulen. Förutsättningarna var inte de allra bästa, men jag var ändå väldigt optimistisk inför bestigningen. Jag hade under natten fått en stor låsning i ryggen, förmodligen på grund av en allt för kort säng som hade tvingat min sargade kropp till oergonomiska sovställningar. ”Äh, det släpper säkert när jag börjar vandra” tänkte jag optimistiskt. Jag hade självklart köpt ett par vandringskängor, såsom bloggarna hade rekommenderat, men inte hunnit gå in dem. ”Äh, det fixar skavsårsplåster”, tänkte jag optimistiskt. Utöver vanliga krämpor och skavanker som hör till min respektabla ålder så har mitt vänstra knä strulat den senaste tiden, och min ankel innehållandes lösa benbitar har förhindrat löpträning i ett drygt halvår. ”Äh, det handlar ju ändå bara om en promenix”, tänkte jag optimistiskt. Optimismen fullständigt bubblade i mig. Det här skulle bli en barnlek.

Problemet med att bestiga ett berg är att det är ett berg man ska bestiga. Galdhöpiggen må anses vara en relativt enkel bestigning, men de som hävdar det är allt som oftast vana bergsgetter, vältränade äventyrare med färgstarka vindjackor, sportiga solglasögon, kåsor i titan och lättviktstält. De räds inte att ge sig i kast med utmaningar som gemene man hade avfärdat som galenskaper. Jag faller inte riktigt in i den kategorin. Jag är en sådan som anser att det är en förolämpning mot ingenjörsyrket att inte ta hissen.

Så, hur gick det då? Jo, vi lyckades nå toppen och komma oss helskinnade tillbaka igen. Vägen upp var väldigt vacker, utsikten på toppen var fullständigt makalös och trippen som sådan var spektakulär, men fysiskt ganska jobbig. Jag rekommenderar verkligen Galdhöpiggen till alla som har någorlunda fungerade ben, även om du brukar välja hissen framför att ta trapporna. Om vi ska bestiga någon topp nästa år får det kanske bli Danmarks högsta ”berg”. Jag har hört att den utsikten också ska vara något alldeles extra…

I avsnitt 40 av MAXstyrka Radio pratar Andreas och Jimmie med en av Norges främsta atleter genom tiderna, styrkelyftskungen Carl Yngvar Christensen. Carl Yngvar svarar på lyssnarfrågor, pratar om hur man tränar för att ta 490 kg i knäböj, avslöjar hur mycket en pizza kostar i Norge och pratar om sina framtida planer.

00:01 – Värdarna pratar om spasmer i axeln

01:29 – MAX och miss

06:17 – Intervju med Carl Yngvar Christensen

1:00:30 – Gabriels fråga

1:26:51 – Sant eller falskt

1:38:45 – Slut

RSS: http://maxstyrka.libsyn.com/rss

Ladda ner avsnittet.

Ett köldbitet och snövitt Norge stod som skådeplats för den första tävlingen i Strongman Champions League 2015, och man skulle kröna världens starkaste viking. Tävlingen hade premiär förra året, men då under Giants Live. Den isländska jätten Hafthor Björnsson var på plats för att försvara sin titel från förra året. Förra årets silvermedaljör, David Nyström, var också där för att försöka sätta några väl placerade käppar i det gigantiska, isländska hjulet. David hade inte tränat bra de senaste tre månaderna, men hade tackat ja till tävlingen för att få upp motivationen till WSM 2015 (som han kvalade till under förra årets upplaga av tävlingen). Utöver dessa två fanns bl.a. polacken Krzystof Radzikowski, serben Ervin Katona och kanadensaren Jean-Francois Caron på startlistan.

Vädret var klart, vinden stilla, den tunna luften var iskall och snöflingorna svävade långsamt ner över den lilla tävlingsarenan som låg 930 meter över havet. Den första grenen hölls på fredagskvällen, och det var återigen Front hold med ett svärd på drygt 27kg som fick dra i gång tävlingen. David Nyström vann den grenen framför Bjørn Andre Solvang förra året, och var favoriten på papperet det här året också. Efter att ha stått i en minut och elva sekunder kunde han konstatera att han hade vunnit i år igen, och göra sin patenterade hjulning. Bjørn Andre Solvang fick alltså återigen se sig slagen av svensken, även om han såg ganska nöjd ut över att ha försvarat sin andraplats från ifjol.

Front Hold

1. David Nyström – 1,11,77
2. Bjørn Andre Solvang – 1,05,89
3. Krzysztof Radzikowski – 1,00,81
4. Ole Martin Hansen – 59,63
5. Alex Moonen – 59,59
6. Antti Mourujärvi – 59,08
7. Ervin Katona – 58,15
8. Hafthor Björnsson – 56,74
9. Mariusz Lalas – 54,92
10. JF Caron – 53,50
11. Glenn Erik Iversen – 45,97
12. Lauri Nämi – 43,78

De andra grenarna hölls på lördagen med start runt kl. 11. En Boat Pull var tävlingens andra gren, och den gick ut på att dra en stor vikingabåt på ett par ton på en släde. Svårigheten här var starten, att få fart på ekipaget på den hala marken, men när man väl hade fått igång det så var det bara att tugga på. Det här året hade alla atleter trevligt nog fått ett par dobbar att sätta på skorna. Radzikowski, som bar den gula ledartröjan, hade stora problem att få fart på båten, och den stod länge tvärstill. Han sa att de hade glömt att lägga ur bromsen, vilket funktionärerna fick dubbelkolla att de inte hade gjort. Han fick en omstart, och då fick han till slut fart på båten, med glåpord och skratt från de andra atleterna på köpet. Ole Martin Hansen tappade sin ena skos dobbar, vilket gjorde det mycket svårare att få fäste, och han tappade en hel del poäng på det. Hafthor Björnsson var som vanligt överlägsen i den här typen av gren, och spurtade in i mål så snabbt att funktionärerna knappt fick stopp på båten efteråt.

Boat Pull

1. Hafthor Björnsson – 18,87
2. Antti Mourujärvi – 20,31
3. Mariusz Lalas – 20,98
4. Ervin Katona – 21,50
5. Alex Moonen – 21,73
6. JF Caron – 21,87
7. David Nyström – 22,97
8. Krzysztof Radzikowski – 26,72
9. Bjørn Andre Solvang – 27,19
10. Lauri Nämi – 28,16
11. Ole Martin Hansen – 31,29
12. Glenn Erik Iversen – 32,82

Den tredje grenen var en av Davids paradgrenar, Viking press. En stock på runt 155kg skulle pressas över huvudet så många gånger som möjligt. Man gick ut två och två, och det såg ut som att det kunde ha varit lite skillnad på vilken sida man valde. Det är svårt att få identiska stockar i en sådan här gren, vilket gör att vikten kan skilja något mellan de olika sidorna. David gjorde bra ifrån sig (trots att han fick den till synes svårare sidan) och klarade 8 repetitioner, men det var flera som gjorde lika många och därför tappade han viktiga poäng här. Radzikowski, han som har axlar i basketbollstorlek ni vet, gjorde 12 enkla reps och trodde nog att grensegern var fixad. Hafthor ville dock annorlunda, och segade upp 13 reps för sin andra grenseger. Oväntat, och väldigt imponerande från den väldiga islänningen.

Viking Press

1. Hafthor Björnsson – 13
2. Krzysztof Radzikowski – 12
3. Ervin Katona – 10
3. Bjørn Andre Solvang – 10
4. David Nyström – 8
4. Alex Moonen – 8
4. JF Caron – 8
5. Mariusz Lalas – 6
6. Ole Martin Hansen – 4
6. Lauri Nämi – 4
7. Antti Mourujärvi – 1
8. Glenn Erik Iversen – 0

Den fjärde grenen var en ny typ av ok som jag aldrig har sett förut. En enorm trästock som vägde ca. 420kg låg uppställd på en stor träram som var fyra meter lång. Uppgiften var att lyfta upp stocken på axlarna, gå med den de fyra meterna och göra så många vändor som möjligt under en minut. Det var många som inte fick någon balans med stocken, antagligen för att stocken var något för lång och lite för tung. Dessutom var grenen svårbedömd då många gled fram med stocken på ställningen, och den sträckan skulle då räknas bort. De två som bemästrade grenen bäst var föga förvånande Radzikowski och Hafthor, som både gjorde fyra vändor vardera. David hade ont i ryggen, och hade dubbla bälten på sig. Trots smärtan lyckades han gå en sträcka.

Ok med stock

1. Hafthor Björnsson – 14m
1. Krzysztof Radzikowski – 14m
3. JF Caron – 11,6m
4. Mariusz Lalas – 11,4m
5. Alex Moonen – 8,6m
6. Lauri Nämi – 7,9m
7. Ole Martin Hansen – 6,8m
8. David Nyström – 3,8m
9. Antti Mourujärvi – 2,8m
10. Bjørn Andre Solvang – 1,0m
11. Ervin Katona – 0,5m
12. Glenn Erik Iversen – 0m

Den femte grenen var ett medley som bestod av två sträckor farmers walk (125kg/st), och sedan loading med fyra tunga objekt. Det sista objektet var en stor natursten modell jättestor, vilket skulle visa sig bli en svårbemästrad historia. Bara fyra atleter lyckades besegra den sista stenen. David sprang på bra med väskorna, och fick planenligt upp tre objekt. Bäst av alla var Hafthor, som närmast kastade över objekten över plattformen och fixade enkelt sin tredje grenseger.

Medley

1. Hafthor Björnsson
2. Krzysztof Radzikowski
3. JF Caron
4. Mariusz Lalas
5. Alex Moonen
5. Lauri Nämi
5. Ole Martin Hansen
5. David Nyström
5. Antti Mourujärvi
5. Bjørn Andre Solvang
11. Ervin Katona
12. Glenn Erik Iversen

Solen gick ner och det började skymma under den sista grenen, som var Hercules hold. Handtagen var fästa i kedjor som höll uppe två enorma timmerstockar. Grenen var otroligt läcker rent visuellt, faktiskt en av de snyggaste grenar jag någonsin har sett. Tyvärr tyckte en del atleter att den var obalanserad, och det högra handtaget var mycket tyngre än den vänstra. Det resulterade i att ett par atleter åkte med den högra stocken ner samtidigt som de höll fast i båda handtagen. David låg här på en sjätteplats, bara 1,5 poäng bakom tredjeplatsen, men tappade en del poäng i stället för att ta in på topptrion. Därmed gick Bjørn Andre Solvang om David i totalen, och David blev till sist tävlingens tredje bästa från Norden. Hafthor ledde tävlingen, men var ändå tvungen att göra en bra sistagren för att hålla undan och vinna. Det gjorde han, och kunde precis vinna över Radzikowski.

Hercules Hold

1. JF Caron – 1,00,8
2. Ole Martin Hansen – 58,96
3. Krzysztof Radzikowski – 54,88
4. Hafthor Björnsson – 53,60
5. Bjørn Andre Solvang – 52,9
6. Ervin Katona – 51,32
7. Mariusz Lalas – 49,13
8. Antti Mourujärvi – 46,38
9. Alex Moonen – 43,94
10. David Nyström – 42,47
11. Glenn Erik Iversen – 42,27
12. Lauri Nämi – 5,53

Efter tävlingen var över gjorde Hafthor ett försök att gå några steg i oket med en ännu större stock på 640kg. Legenden säger att vikingen Orm Storolfson bar masten till sitt vikingaskepp ”Ormen Lange” på sina axlar. Han klarade enligt sägnen att gå med masten ett par steg innan ryggen bröts på honom. Hafthor lyckades gå fem steg med den här stocken, och hans rygg gick inte sönder.

Allt som allt var det en spännande tävling. Själva invigningen var läcker, inramningen var häftig och Fefor är en mäktig plats för den här typen av tävlingar. Det man kan ha synpunkter på är att lördagens fem grenar (inklusive en kort priscermoni) tog hela 6,5 timmar, och då var inte Hafthors rekordförsök inräknat. En tävling av det här slaget tjänar på att vara snabb och intensiv i stället för långsam och utdragen. Dessutom var det väldigt svårt (för att inte säga helt omöjligt) för publiken att hänga med i poängställningen, och grenarna var utplacerade så att man inte kunde se samtliga grenar så bra från samma läktarplats. Att ha en gren dagen innan är heller inte önskvärt ur ett publikt perspektiv.

Jag ser fram emot att komma tillbaka till Fefor nästa år, och med tanke på hur snygga vissa av grenarna var så kan nästa års upplaga av Världens Starkaste Viking bli något alldeles speciellt.

Slutresultat

1. Hafthor Björnsson – 61,5p
2. Krzysztof Radzikowski – 58,5p
3. JF Caron – 49p
4. Mariusz Lalas – 43p
5. Bjørn Andre Solvang – 41p
6. Alex Moonen – 40,5p
7. David Nyström – 38,5p
8. Ole Martin Hansen – 37p
9. Ervin Katona – 35,5p
10. Antti Mourujärvi – 34,5p
11. Lauri Nämi – 21p
12. Glenn Erik Iversen – 6p

Här är lite filmer på Davids prestationer:

Den norska landslagslyftaren i bänkpress, Kim Gundersen, la nyligen upp en film där han gjorde 25 repetitioner på 130kg i bänkpress och 15 reps på 150kg, i klassen -83kg. Den svenska världslyftaren och europamästaren i -105kg, Stefan Jamroz, kommenterade filmen och undrade om vi fick se 10 reps på dubbla kroppsvikten också, vilket Kim nu har gjort.

Kim hälsar till Stefan att han tog utmaningen, och genomförde den såhär:

Sveriges Starkaste Kvinna 2014 hölls i helgen i Kungsörs Sporthall. Topp-5 kvalade in till United Strongman Världens Starkaste Kvinna 2014.

I den lättare klassen (-70kg) vann Malou Bernström, och gästtävlande Linda Gausland från Norge kom tvåa. Eftersom Linda inte räknas in bland Sveriges starkaste kvinnor så blev topp-3 såhär:

1. Malou Bernström
2. Elisabet Nilsson
3. Felicia Rydstedt

I den tyngre klassen (+70kg) vann Donna Moore från England, före den regerande mästarinnan Anki Öberg. Bland svenskarna såg resultatlistan i den tyngre klassen ut såhär:

1. Anki Öberg
2. Clara Dahlin
3. Marilea Nrdström

En längre artikel om tävlingen kommer förhoppningsvis framöver!

Strongmanlegenden Svend Karlsen kommer tillsammans med den före detta strongmanatleten Richard Skog att öppna ett strongmangymnasium i Bergen, Norge. ”Målet är att ta tillbaka WSM-titeln till Norge”, säger Svend när MAXstyrka ringer upp honom.

Det är vanligt med skidgymnasium och liknande inriktningar i Norge, men det här är något helt nytt. Lektionerna kommer att bestå av de vanliga grundämnena, samt upp till tre timmars strongmanrelaterade ämnen varje dag. Ämnen som kostlära, anatomi och ergonomi kommer att varvas med grenteknik, strongmanhistoria och utrustningsunderhåll, allt för att få den bästa möjliga grunden för att kunna bli en bra strongmanatlet.

Varje termin kommer fokus att ligga på en viss muskelgrupp, såsom rygg eller axlar. Då kommer man att träna mycket specifik träning för de musklerna. För att få ta studenten har man vissa mål som man måste ha uppnått. Man måste ha kunnat lasta upp en atlassten på 170 kg upp till 130 cm, man måste ha lyckats ta 130 kg i stocklyft o.s.v.

Det finns plats för max 20 elever i början, men visionen är att elevkvoten ska ökas till det tredubbla inom en femårsperiod. Både Svend och Richard kommer att hålla i föreläsningar och se över utbildningen, och lärarna kommer att bestå av Arild Haugen, Espen Aune och andra f.d. toppatleter.

Det blir världens första strongmanskola, och den kommer hållas i samarbete med idrottsskolan Tertnes Videregående Skole i Bergen. Gymnasiet kommer att starta vårterminen 2015, och den är endast öppen för norska medborgare.

Uppdaterat: Den här nyheten var ett aprilskämt.

Det finns en del stora strongmanlegender, men en av de allra största och mest karismatiska är vikingen från Norge, Svend Karlsen. Svend har jobbat stenhårt för att få sporten att bli så stor som möjligt i Norge, och det har han lyckats mycket bra med. Han åker också runt om i världen och jobbar som domare och expertkommentator i internationella GP-tävlingar. MAXstyrka tänkte att det vore på sin plats att åter igen intervjua den norska legenden.

——————————————————————————————————————————————————

Jag intervjuade dig för två år sedan, och då frågade jag dig om vilket land som du tycker är bäst av Sverige eller Norge om man jämför topp-10 i strongman. Då svarade du att Norges topp-10 är bättre än Sveriges topp-10. Tycker du att det fortfarande är så, eller har Sverige gått om Norge totalt sett?

Ja, det tycker jag, men nu har ju Sverige den bästa. Det såg vi på Nordens Starkaste Man. Johannes Årsjö är den som är bäst, men jämt över i topp-10 så är Norge bättre. Vi har ju jobbat väldigt hårt med att marknadsföra strongman i Norge, och vi sänder både Strongman Champions League och Norges Starkaste Man på TV här.

Hur många TV-tittare har ni när ni sänder Norges Starkaste Man där?

Det är runt 4 – 500.000 TV-tittare.

Du har rest mycket runt om i världen, och Norge är en ganska stor strongman-nation, men hur ser det ut nationellt sett? Finns det någon strongman-nation som sträcker sig över de andra?

Ja, nu har vi ju en som har blivit stor internationellt också i form av Bjørn Andre Solvang, men jag skulle önska att det vore fler. Litauen är den största nationen just nu med namn som Zydrunas Savickas, Vidas Blekaitis och Vytautas Lalas. Litauen är tillsammans med Estland och Lettland så som vi i Norden var förr, men sådant svänger alltid. Just nu har inte Finland någon riktigt bra strongmanatlet. Tomi Lotta börjar bli till åren kommen och har utmärkt sig i någon tävling, men han lär inte bli den toppatlet som han en gång var.

Tror du att vi i Norden kommer att komma tillbaks till den nivån som vi en gång var?

Ja, det tror jag. Det är bara en tidsfråga innan det kommer en ny Svend Karlsen eller Magnus Samuelsson.

När jag intervjuade dig senast frågade jag dig också om du tror att vi i Norden kommer att få någon mästare i WSM inom de närmsta åren, och då svarade du att Hafthor Björnsson kommer att vinna titeln snart. Tror du fortfarande att den isländska jätten kommer att kunna ta titeln?

Ja, absolut, Hafthor är ju redan i den absoluta toppen. Han är t.o.m. ett hack bättre än Johannes Årsjö är i dag. Johannes hade varit en otrolig bra atlet på min tid då grenarna var lite lättare, sträckorna var längre och det var lite mer tekniska övningar. Nu är det lite mer ”heavy duty”, och det tror jag hade passat mig bättre i dag än vad det gjorde när jag höll på. Jag var inte så duktig på att springa så långt.

Det gick ju ganska hyfsat för dig ändå måste man ju säga.

Ja, det gjorde ju det absolut. Man kan inte klaga, jag har ju varit topp-3 både i byggning, i strongman och i styrkelyft, så jag ska inte klaga.

Om du bortser från din vinst i WSM 2001, vilken höjdpunkt är du då mest nöjd över i din karriär? Är det dina tre raka silvermedaljer i ASC?

Av alla mina prestationer jag har gjort så är mina tre silver i Arnold Strongman Classic bakom Zydrunas Savickas en stor höjdpunkt, även om det samtidigt var en stor besvikelse, men det största jag gjorde var när jag vann Europas Starkaste Man. Det var jätteroligt eftersom det var den största stora titeln som jag vann, efter Norges Starkaste Man självfallet. Vinsten i Nordens Starkaste Man på hemmaplan var också en enorm höjdpunkt för mig, för då hade jag tävlat i tio år utan att någonsin ha tävlat på hemmaplan.

Du hade världsrekordet i stocklyft på 185 kg. Hur ser du på den prestationen i dag?

Alltså, jag tränade inte ens på stocklyft, haha! När jag slog det rekordet så var det gamla rekordet på 180 kg tio år gammalt, och efter att jag gjorde 185 kg så mängder med folk gjort det. Jag tror att det fortfarande hade varit ett bra stocklyft, för utan att skryta så tror jag att jag kanske hade 190 – 200 kg i mig den dagen. Det är fortfarande ett bra resultat med dagens mått mätt, och i synnerhet med tanke på att jag inte tränade på det så som man gör i dag. Om jag hade tävlat i dag så hade jag varit tvungen att träna mycket mer grenträning än jag gjorde då. Då körde jag mest vanlig gymträning, eftersom det var det jag älskade att göra. I dag tränar jag två gånger om dagen, om jag har tid. Då blir det ett pass på morgonen och sedan ett pass på kvällen där jag kan köra lite cardio och lite mage t.ex. Jag har tappat över 20 kg sedan jag tävlade i WSM, så nu är jag inte så fet längre. Haha! Nu väger jag under 130 kg för första gången i år, så nu är jag ganska atletisk på 128,5 kg..

Hur ser du på utvecklingen i strongman? Nu ser vi t.ex. marklyft på över 440 kg efter en serie. Tror du att det kommer att fortsätta i samma stil, eller kommer man att gå tillbaks till dåtidens grenar såsom Farmers Walk för distans m.m?

Ja, det är helt sjukt. Tunga marklyft är nog svårt att matcha med t.ex. Farmers Walk för distans, men jag vet faktiskt inte. Det är ju jätteroligt att titta på nu. 1999, när jag var som bäst på marklyft, så var det bara jag och Jouko Ahola som drog över 370 kg, och den som var bäst efter oss drog 330 kg tror jag. 100 kg under det som de dra nu för tiden alltså.

Ja, även oket har ju rasat iväg. På ASC i Brasilien hade man ett ok på 510 kg, och i WSM senast så vägde oket 485 kg. Hur långt kan man pressa det?

Ja, precis. Det kommer ju att stanna av, man kan inte pressa det så väldigt mycket mer. Så som nivån är i dag så pressar man sig till det yttersta, och när man väger väldigt mycket och pressar sig så hårt så kan det gå illa, och det har vi tyvärr sett vid flera tillfällen. Att toppatleter går bort i strongman och andra fysiska sporter tror jag beror på att en viss del av världens befolkning har hjärtfel, och när man pressar sig så till det yttersta så klarar inte hjärtat av det, även om hjärtfelet är väldigt litet.

Hur ser det ut för de Norska atleterna nu framöver, tycker du?

Solvang och Ole Martin Hansen har lite ryggproblem och motivationsbrist, men Solvang är ju den som verkligen har blomstrat till i år. Sen tror jag att Espen Aune kommer tillbaks, men han börjar ju komma lite upp i åren nu.

Du tror inte att Arild Haugen kommer göra en comeback då?

Nej, det kan man nog sluta drömma om för det kommer inte att ske. Nu när jag har arrangerat Norges Starkaste Man så har jag som gäster haft Brian Shaw (2012) och Hafthor Björnsson (2013), och båda har försökt slå Arilds stenrekord, utan att lyckas. Nu har jag tänkt bjuda in båda två igen plus Arild till nästa år för att tävla i stenlyft. Det tror jag att han kan vara med på.

I Norges Starkaste Man så har ni inga kvaltävlingar, utan ni har en kvaltävling dagen innan. Vad beror det på, och vilka för respektive nackdelar finns det med det upplägget?

Anledningen till att vi inte har några kvaltävlingar är att jag inte har någon ork att arrangera det, och det finns inga andra som har varit intresserade av att samarbeta med det heller. Då har vi bestämt oss för att ha tre förhållandevis lätta övningar dagen innan, och då måste alla vara med på den dagen och kvala in till finalen. Det är bra eftersom alla kan vara med, och övningarna är så pass lätta att ingen sliter ut sig. De som var med i finalen året innan får gå ut i motsatt ordning, så att den som vann finalen året innan får gå ut sist, och då ser han vilket resultat de andra har fått och vet vad han behöver göra för att nå finalen. Det har aldrig hänt att topp-6 från föregående år har misslyckats att kvala in nästkommande år, så det fungerar kanonbra.

Vilka grenar har ni då?

Press med Apollons axel på 120 kg för reps från marken och upp över huvudet, Farmers Walk på 120 kg/st i 40 meter och Däckvält, sex vält på 350 kg.

Hur många brukar vara med under kvaltävlingen?

Det brukar vara med 30 st i kvalet, och de tolv bästa får tävla i finalen dagen efter. I fjol hade vi tävlingen i Drammen, och dagen innan hade vi kvaltävlingen mitt på torget i Drammen där mängder med människor gick förbi för att gå till jobbet m.m. Det var riktigt bra exponering för tävlingen.

Är alla atleter nöjda med det upplägget?

Det finns någon som har klagat, men det är en av dem som inte kommer med i finalen. Ingen av de bästa har någonsin klagat. Om någon hade velat hålla i ett kval så hade man ju fått göra det, men det här fungerar väldigt bra med bra exponering m.m. och ett stort intresse från allmänheten.

Jag måste ju också inflika att jag hoppas att Carl Yngvar Christensen gör en comeback i strongman också.

Haha! Ja, det hade varit roligt! Han är väldigt stark, men han vill enbart vara en utrustningslyftare i styrkelyft. Han har sagt att om de tar bort utrustningen i styrkelyftningen så vill inte han vara med, men han är fruktansvärt stark. Jag såg en video på när han bänkade 230 kg och det såg inte ut som att stången vägde någonting överhuvudtaget. Man har också gjort analyser på hans böjar, och då böjde han 300 kg i bara kalsongerna, och det såg vansinnigt enkelt ut. Han var med som 17-åring i NSM och kom fyra då, och då vägde han mellan 40 – 50 kg mindre än vad han gör nu.

Tror du att han hade kommit topp-3 om han ställde upp nu?

Det krävs nog mer än att bara ställa upp. Han måste nog träna på grenarna och så, för topp-3 med Lars Rørbakken, Bjørn Andre Solvang och Espen Aune är inte lätta att slå.

Det är sant. Han har ju dock vikten och längden med sig.

Absolut, men om du inte går in för strongman av hela ditt hjärta så kommer du inte att göra bra i från dig hur stark du än är.

Ja, det sägs ju att om Phil Pfister hade velat mer så hade han vunnit fler titlar.

Ja, Phil Pfister var helt hopplös i det fallet. Om han gjorde bort sig i en gren så var hela tävlingen över för sin del. Han kunde komma hur långt ner som helst i de stora tävlingarna. Jag och Magnus skulle t.ex. aldrig komma utanför topp-5 på en sådan tävling oavsett om vi hade en dålig dag. Phil hade heller aldrig gjort det om han inte hade gett upp så. I en tävling vann han Farmers Walk, och i nästa gren så fick han ett dåligt resultat, och då gav han upp helt och tyckte att han hade en dålig dag. Den svenske höjdhopparen Patrik Sjöberg sa en gång att det finns de som har anlag och de som har träningsvilja, och de som har träningsvilja slår ofta de som har anlagen. Sen finns det de som har både anlag och träningsvilja, och det är de som är bäst. För att nå hela vägen till toppen måste man ha båda delarna, och det hade Phil. När han satsade fullt ut så slog han ju Mariusz Pudzianowski, och i WSM 2006 så gick allt hans väg.

Du ska ha ett stort tack för intervjun, och lycka till med allt du ta dig för!

Tack ska du ha!

——————————————————————————————————————————————————

Carl Yngvar Christensen gjorde mer i knäböj i går (under styrkelyfts-VM) än någon annan lyftare någonsin har gjort i IPF. Här är en film på det otroliga världsrekordet på 475 kg.

Andrey Konovalov från Ryssland tog guldet i totalen (i klass +120 kg) när Styrkelyfts-VM avgjordes i Stavanger, Norge, i dag. Han gjorde serien 467,5-355-365 vilket gav honom världsrekordet i totalen med 1187,5 kg. Carl Yngvar Christensen tog silvret med serien 475-330-370, totalt 1175 kg, vilket är nytt juniorvärldsrekord. Viktor Testsov tog bronset med 445-370-355, totalt 1170 kg.

Fredrik Svensson gjorde 372,5-355-322,5, och totalen 1050 kg. Två nya svenska rekord för Fredrik (i böj och totalt) blev det alltså, och det räckte till en sjätteplats totalt sett, och ett silver i bänkpress. Här kan ni läsa hans blogg.

Styrkelyfts-VM håller på för fullt i Norge, och den tyngsta klassen (+120 kg) lyfter just nu.

I den inledande knäböjen gick junioren och supertalangen Carl Yngvar Christensen in på 450 kg som ingång, och lyfte det extremt lätt. I sitt andra lyft gick han in på ett nytt världsrekord på 467,6 kg, och tog även det till synes hur lätt som helst. I sitt tredje och sista lyft låg vikten på 475 kg, och även det lyftet klarade Carl Yngvar utan några större problem. Mycket imponerande.

Fredrik Svensson tog 372,5 kg i knäböj. Nu väntar bänkpress, där Fredrik Svensson har världsrekordet på 361 kg.

Johannes Årsjö vann i dag Nordens Starkaste Man 2012 som hölls i Norge.

Han gick in med favorittrycket på sig och överträffade förväntningarna genom att vinna alla grenar utom marklyftet där han blev tvåa efter Lars Rørbakken. Det ser såklart ytterst lovande ut inför Världens Starkaste Man 2012 för svensk del.

Lars Rørbakken tog silvret och Mikkel Leicht kom trea. Martin Forsmark kom på en sjätteplats.

Vår lillebror i väst har haft stora internationella framgångar inom kraftsport det senaste decenniet. Norge har producerat ett gäng starka strongmanatleter som har försökt gå i legenden Svend Karlsens fotspår. Arild Haugen, Richard Skog och Espen Aune har alla tre vunnit Norges Starkaste Man och tävlat i WSM. 2012 heter Norges starkaste man Ole Martin Hansen, och i år är det hans tur att mäta sina krafter mot världens starkaste män. Här är en intervju med Norges starkaste man.

——————————————————————————————————————————————————

MAXstyrka: Först frågar vi alltid om namn, ålder, längd, vikt och stad. Även dina personliga rekord i marklyft, knäböj och bänkpress.

Ole Martin Hansen: Ole Martin Hansen, 31 år, 186 cm lång, 139 kg tung och bor i Drammen, Norge. I marklyft har jag gjort 12 reps på 300 kg. I frontböj har jag gjort 280 kg och i bänkpress har jag gjort en tvåa på 250 kg.

MAXstyrka: Till att börja med vill jag säga ett stort grattis till guldet i Norges Starkaste Man 2012!

Ole Martin Hansen: Tusen tack!

MAXstyrka: Trodde du att du skulle vinna tävlingen, eller kom vinsten som en överraskning för dig?

Ole Martin Hansen: Jag hade som mål att vinna Norges Starkaste Man 2010. Då hade jag otur och fick en förslitning i min högra vad tre veckor före tävlingen. Då kom jag på en fjärdeplats, bara en poäng från tredjeplatsen. 2011 hade jag också siktet inställt på att vinna, men då hade jag en sådan otur att jag fick en förslitning i den vänstra vaden i stället bara två veckor innan NSM 2011, och då bestämde jag mig för att inte tävla. I år hade jag självklart också som mål att vinna tävlingen, och jag började tro att det faktiskt var möjligt för 3 – 4 veckor sedan. Det sista året har jag börjat tänka mig för lite mer och lärt mig av mina misstag och även tränat mer specifik grenträning, och det har gett resultat. Allt kan dock ske i en strongmantävling så jag var väldigt spänd på själva tävlingen och på att möta de andra atleterna. Det finns många starka män i Norge och nivån har höjts bara de senaste åren, så att vinna kom också som en överraskning och det hela kändes som en dröm som jag bara har väntat på att vakna upp från. Men det var ingen dröm, jag är Norges starkaste man!

MAXstyrka: Nu väntar både Nordens Starkaste Man 2012 och Världens Starkaste Man 2012 för dig. Vad tror du om dina chanser där?

Ole Martin Hansen: Jag meddelade för några veckor sedan arrangörerna att jag hoppar över Nordens Starkaste Man 2012 eftersom jag har ett diskbråck i ryggen som jag måste vara försiktig med. Speciellt nu när jag kommer vara med i Världens Starkaste Man 2012 så vill jag inte ta några onödiga risker. När det gäller Världens Starkaste Man så har nivån blivit vansinnigt hög. Jag känner att jag nu har funnit nyckeln till hur min kropp fungerar nu, så den här sommaren blir det bara träning, träning och mer träning. Jag lovar att jag kommer att dyka upp på WSM som en mycket bättre och starkare strongman än vad jag är i dag. Jag är också så lyckligt lottad att jag bara bor 10 minuter från Svend Karlsen så jag kan nog få många bra råd av honom. Det ultimata målet är att vara bland de tio bästa, att ta sig till finalen med andra ord.

MAXstyrka: Ok. Är det den värsta skadan du har råkat ut för, och hur gör du för att försöka undvika skador?

Ole Martin Hansen: Diskbråcket är egentligen den värsta skadan jag har haft eftersom man använder ryggen så mycket i strongman. För att undvika skador så har jag börjat värma upp och stretcha musklerna bättre före jag ska lyfta tungt. Jag har varit väldigt stel i musklerna och har varit för dålig på att värma upp, och jag är ganska säker på att det är därför som jag fick förslitningar i vaderna.

MAXstyrka: När började du styrketräna och valde du att börja med just strongman?

Ole Martin Hansen: Jag började styrketräna 1998. I flera år fokuserade jag träningen mest på bodybuilding, och det var först efter att jag hade varit och tittat på Norges Starkaste Man 2007 som jag fick lust att börja med strongman. Jag började träna strongmanträning sommaren 2008 och var med på min första strongmantävling i augusti 2008.

MAXstyrka: Hur ser en normalträningsvecka ut för dig? Blir det mycket grenträning?

Ole Martin Hansen: Före NSM 2012 så tränade jag bara marklyft, knäböj och militärpress på gymmet. Resten av träningen bestod av grenträning. Då tränade jag sex dagar i veckan med grenträning, gym och konditionsträning.

MAXstyrka: Hur mycket äter du varje dag, och vilka kosttillskott äter du?

Ole Martin Hansen: Det varierar, det hänger lite på hur jag jobbar och så, men jag ligger på mellan 5000 – 7000 kalorier varje dag. Jag äter mycket fisk och kött och så får jag en hel del protein från mjölk, jag dricker upp till tre liter mjölk om dagen. Jag använder inte så mycket kosttillskott, men det blir omega-3, 6 och 9, gainers, vitaminer och mineraler och naturprodukter som hjälper mot inflammationer.

MAXstyrka: Hur laddar du upp inför en tävling? Har du någon speciell ritual som du alltid gör innan?

Ole Martin Hansen: Jag tränar på de grenar som vi ska tävla. De sista tre, fyra dagarna före tävlingen tränar jag ingenting alls utan fokuserar på att få mycket vila och försöker få nog med sömn varje natt. Jag är också väldigt noga med att äta väldigt mycket mat de sista dagarna innan tävlingen och dagen innan äter jag väldigt mycket kolhydrater. På själva tävlingsdagen går jag upp tidigt och äter mat, och sen går jag och lägger mig igen för att vila eller sova igen, och sen äter jag en lättare måltid igen strax före tävlingen börjar.

MAXstyrka: Jag intervjuade Svend Karlsen i vintras, och då sa han att han tror att topp-10 i Norge är starkare än topp-10 i Sverige. Håller du med om det?

Ole Martin Hansen: Jag var och tittade på Sveriges Starkaste Man 2010, och just då tror jag att nivån i Norge var bättre, men då räknar jag inte med Johannes Årsjö som dominerade hela tävlingen och väldigt bra. Hur det ser ut i dagens läge vågar jag inte svara på.

MAXstyrka: Har du några bra tips på hur jag, som vanlig dödlig, kan bli riktigt stark?

Ole Martin Hansen: Det gäller att sätta kortsiktiga och långsiktiga mål med träningen. Om t.ex. en kille börjar träna och klarar 150 kg i marklyft och har som mål att en dag klara 300 kg så kan det vara bra om man sätter ett mål att klara 200 kg inom en viss tid. När han sedan har klarat det så kan nästa mål vara 220 kg. Det är också viktigt att tänka på att alla har varit nybörjare en gång. Jag vägde 68 kg och tog 65 kg i bänkpress när jag började träna, så det var inte mycket att skryta med. Sen började jag träna 5 – 6 dagar i veckan i 9 månader och jag tog då 110 kg i bänkpress och var väldigt stolt och nöjd över att ha klarat ett mål som jag hade satt. Det lönar sig också att läsa på mycket och att fråga andra erfarna atleter om hjälp med kost och träning.

MAXstyrka: Ja, att ha ett kortsiktigt mål är nog bra. Vilka är dina kortsiktiga och långsiktiga mål med träningen?

Ole Martin Hansen: Jag kommer att sätta många mål med träningen nu fram till WSM, men jag har inte kommit i gång med planeringen av träningen än så det är lite svårt att säga något om det nu. I alla fall ska jag bli starkare och en mycket bättre strongman till WSM!

MAXstyrka: När blir nästa tävling för din del?

Ole Martin Hansen: Det vet jag inte, men det kan hända att jag fokuserar på träning och att nästa tävling blir just Världens Starkaste Man 2012.

MAXstyrka: Kommer du komma över till Sverige snart igen?

Ole Martin Hansen: Jag åker ofta över med min käresta på ”harrytur” till Svinesund där vi köper kött och besöker Hönan Agda (porrbutik). Hehe!

MAXstyrka: Ok. Då tackar jag för att du tog dig tid till intervjun, och önskar dig ett stort lycka till på Världens Starkaste Man 2012!

Ole Martin Hansen: Tack ska du ha!

——————————————————————————————————————————————————

Om ni vill läsa mer om Ole Martin Hansen och hans satsning inför WSM så kan ni gå in här.

Han imponerade stort när han, som junior,  slog världsrekord i knäböj och i totalen – för seniorer. Han är redan en av världens bästa styrkelyftare och är bara 21 år gammal. Vad han kommer kunna göra i framtiden är det ingen som vet, men vad som är helt säkert är att det ser väldigt ljust ut för den unge norrmannen. Här är en intervju med supertalangen Carl Yngvar Christensen.

——————————————————————————————————————————————————

MAXstyrka: Först frågar vi alltid om namn, ålder, längd, vikt och stad. Även dina personliga rekord i marklyft, knäböj och bänkpress.

Carl Yngvar Christensen: Carl Yngvar Christensen, 21 år, 188 cm lång i passet, 162,3 kg på den senaste tävlingen och bor i Elverum, Norge. Mina personliga rekord på tävling är 445 kg i böj, 322,5 kg i bänkpress och 367,5 kg i marklyft. Jag har också gjort 377,5 kg i marklyft, men det var på en tävling med bara marklyft som gren.

MAXstyrka: Till att börja med vill jag säga ett stort grattis till guldet och världsrekorden i EM! Det var extremt imponerande!

Carl Yngvar Christensen: Tack!

MAXstyrka: Det såg lätt ut och det verkar som att du har mycket mer i kroppen. Visste du att du skulle försöka slå världsrekord redan innan tävlingen?

Carl Yngvar Christensen: Rekord bryr jag mig inte så mycket om. För min del är det själva tävlingen och att lyfta mer än de andra atleterna som gäller. Men jag hade lite hopp på förhand att jag skulle kunna lyfta 1135 kg totalt på tävlingen, men som vi alla vet så är det inte gjort förrän det är gjort. Det är med den inställningen jag går in i tävlingarna. Man ska lyfta så tungt man kan och så ser man tids nog hur mycket det blev.

MAXstyrka: När började du styrketräna och varför började du med just styrkelyft?

Carl Yngvar Christensen: Jag började träna på den gamla Weider-bänken som pappa hade nere i källaren när jag var runt 13 – 14 år. Jag tränade så med en kompis i ett par år. Jag började styrketräna mer seriöst på gym när jag var runt 15 – 16 år. Då jag var 17 år så hängde jag med en kompis som redan höll på med styrkelyft till Brumunddal AK, som nu är min styrkelyftsklubb. Där blev jag mycket väl bemött av min tidigare tränare Jørgen Haug. Varför det blev styrkelyft är väl egentligen för att jag tyckte det var roligt. Det finns ju ingen anledning att hålla på annars.

MAXstyrka: Har du alltid varit stor och stark? Var kommer generna i från? Jag menar, det verkar ju som att du har Hulken och Wonderwoman som föräldrar.

Carl Yngvar Christensen: Nej, jag var helt normalstor innan jag började träna. Jag kommer ihåg att jag vägde 72 kg när jag började träna, men jag har alltid varit lång. På alla skolfoton från grundskolan och gymnasiet var jag alltid den längsta. Mamma och pappa är också helt genomsnittliga, och ingen av dem har kört någon styrketräning, men farfar var dock 205 cm lång. Annars finns det inte mycket styrkehistoria i min släkt.

MAXstyrka: Hur ser en vanlig träningsvecka ut för dig?

Carl Yngvar Christensen: Jag tränar måndag till fredag, en variant av knäböj, bänkpress och marklyft varje dag. Om vi t.ex. tar bänkpress så kör jag så här:
Måndag: smalbänk. Tisdag: vanlig bänkpress. Onsdag: bänkpress med gummiband. Torsdag: bänkpress med mediumbrett grepp. Fredag: vanlig bänkpress.
Utöver det så blir det en del komplementövningar utspridda under veckan, mycket rodd för ryggen och traps.

MAXstyrka: Du har ju tävlat i Norges Starkaste Man och kom på en femteplats. Tror du att du kommer att ställa upp där fler gånger?

Carl Yngvar Christensen: Nivån i både styrkelyft och strongman har blivit så pass bra att man inte har en chans att hävda sig i båda sporterna samtidigt. Antingen håller man på med det ena eller så tävlar man i det andra. Just nu håller jag på med styrkelyft, men man ska aldrig säga aldrig.

MAXstyrka: Tränar du till största delen med utrustning eller raw, och hur mycket tjänar du på att lyfta med utrustning?

Carl Yngvar Christensen: Jag tränar mest raw, ja. Det är svårt att säga hur ofta jag tränar med utrustning, det beror på säsongen, men bänkpresströja använder jag max tio gånger om året. På träning har jag utan utrustning gjort 317,5 kg i böj, 227,5 kg i bänkpress och 325 kg i marklyft. Då ser man att jag lyfter mycket mer med utrustning, men jag har aldrig gjort ens i närheten av några maxlyft utan utrustning heller.

MAXstyrka: Hur mycket äter du varje dag och vilka kosttillskott tar du?

Carl Yngvar Christensen: Jag äter mindre än vad många tror. Jag äter bara frukost, lunch, middag och kvällsmat som alla andra. Utöver det blir det en gainer efter träning. Jag räknar inte kalorier, men jag får inte i mig mer än 5000 i alla fall, det är helt säkert. Kosttillskotten som jag använder består av ZMA, kreatin, protein och gainer.

MAXstyrka: Du är ju fortfarande en junior. Har du några mål du vill ha uppnått innan juniortiden är slut? Vilka är dina långsiktiga mål?

Carl Yngvar Christensen: Jag har inga speciella mål som jag vill uppnå speciellt under juniortiden, det är inte så viktigt. Jag har dock en enkel och tydlig målsättning, det vill säga att lyfta mest. Dessutom har jag ett mål att bli världsmästare, förhoppningsvis många gånger om, men det är säkert fler människor har det som mål. Man får helt enkelt träna på och se hur långt det räcker.

MAXstyrka: Har du råkat ut för någon stor skada, och hur gör du för att undvika att bli skadad?

Carl Yngvar Christensen: Jag har råkat ut för en förslitning i det vänstra bröstet och en liten förslitning i mitt högra lår. Det är inte fullständiga förslitningar alltså utan mer som bristningar. Annars är mina knän alltid det som jag har problem med. Jag har Schlatters sjukdom, hopparknä och Sinding-Larsen-Johansson (SLJ) sjukdom, allt möjligt. Det har varit så i hela mitt liv. Jag är väldigt noga med att värma upp ordentligt. Jag stretchar alltid lätt både före och efter träning, och så tränar jag förnuftigt.

MAXstyrka: Hur förbereder du dig och hur laddar du upp innan du ska gå upp och lyfta? Har du någon speciell ritual som du alltid gör innan?

Carl Yngvar Christensen: Jag förbereder mig inte på något speciellt sätt. Jag försöker att inte få för många vanor, det störs man bara extra av. Jag går in med inställningen att det bara är en vanlig träning.

MAXstyrka: Har du någon förebild eller idol inom sporten, och i så fall vem eller vilka?

Carl Yngvar Christensen: Mina förebilder i sporten är de som alltid är på och tränar dag efter dag för att kunna lyfta lite mer för varje tävling. Jag har också lite extra respekt för de som har hållit på i många, många år, det tycker jag är coolt. Två exempel är Inger Blikra från Norge och Brad Gillingham från USA.

MAXstyrka: Har du några bra tips på hur vi, som inte är så starka, kan bli riktigt starka?

Carl Yngvar Christensen: Det är väldigt enkla principer som gäller när man ska bli stark. Du måste träna för annars händer det ingenting, och så måste man äta ordentligt och regelmässigt. Det är så enkelt, men för mig har det hjälpt mycket att komma till ett styrkelyftsklubb där jag fick hjälp med tekniken och träningsplanering. Det är tyvärr inte alla städer som har ett styrkelyftsklubb i närheten, men om du har möjligheten så borde man söka upp den. Om det inte finns en officiell tränare i klubben så finns det i alla fall alltid andra lyftare där som har koll och kan visa.

MAXstyrka: När kommer du tävla nästa gång?

Carl Yngvar Christensen: Jag ska vara med på det norska mästerskapen den första helgen i juni. Det blir en lite roligare tillställning där jag inte kommer behöva lyfta så mycket. Efter det är det VM som hålls i november som gäller.

MAXstyrka: Ok. Då tackar jag så mycket för att du tog dig tid till intervjun, och önskar dig ett stort lycka till med tävlandet!

Carl Yngvar Christensen: Det var roligt att vara med. Tack ska du ha!

——————————————————————————————————————————————————

Ole Martin Hansen vann Norges Starkaste Man 2012. Förutom pokalen och äran vann han också en biljett till Världens Starkaste Man 2012.

Han var topp-3 i alla grenar och var vinnaren av tävlingen redan innan den sista grenen, Atlasstenarna, hade börjat. Där kom han trea och vann tävlingen för första gången.

Lars Rørbakken tog silvret, Espen Aune kom trea och Bjørn Andre Solvang blev fyra.

Det här betyder också att Johannes Årsjö och Martin Forsmark kommer att få möta Ole Martin Hansen och Lars Rørbakken i Nordens Starkaste Man 2012 som kommer avgöras i mitten av juni i Norge.

Nu är det dags för en gästskribent här på MAXstyrka. I helgen hölls en stor strongmantävling i Uzbekistan och ”muskeldoktorn” Stefan Waltersson har skrivit en exklusiv artikel från tävlingen med hjälp av Norges starkaste man, Espen Aune, som var med och tävlade.

——————————————————————————————————————————————————

World Strongman Federation gjorde Norges starkaste man till miljonär!

I lördags gick tävlingen 2012 PROFORM WSF World Cup av stapeln i Uzbekistan. Norges starkaste man, som också har tävlat i Världens Starkaste Man 2011, hade blivit inbjuden. Vi hade en del kontakt före tävlingen och Espen Aune berättade att han skulle resa dit och tävla, så jag var självklart nyfiken på hur det skulle gå för honom. Han hade slagit alla andra som han skulle tävla mot tidigare på tävling, förutom Krzysztof Radzikowski (Team Pudzianowski) som är en maskin utan dess like. När min gode vän Espen Aune hade kommit hem fick jag en lång och utförlig rapport från den glade norrmannen.

Espen berättar att WSF är ett litet förbund som i huvudsak arrangerar tävlingar i Östlandet, men att han blev överraskad över hur upplägget kring tävlingen såg ut i Uzbekistan. De fick bo på ett fint hotell och fick allting ordnat. Om de ville ha någon mat, dryck, taxi någonstans eller vad de än ville ha så behövde de bara fråga så fick dom det. Totalt var det sex stycken WSM-deltagare som var med där nere.

Själva tävlingen gick av stapeln på söndagen. Grenarna skulle vara stock för reps, Farmers walk – 20 meter, Oket, Atlassten, Conans cirkel och ett pressmedley. Dagen innan tävlingen hade de ändrat till stock, Farmers, Husafell stone, Atlassten, Conans och pressmedley. På tävlingsdagen ändrade de momenten igen, men då blev det mer vikter och större längder att gå. Öststatarna tyckte nog det var för lätt annars.

Första grenen blev 130 kg stock för reps under 60 sekunder. Stocken var av den smalare varianten, det som dom i Norge brukar kalla för damstock Skrattar Espen. Han tycker den var svårare att vända än den tjockare med IFSA-mått, men han gjorde trots allt 7 reps och tog en delad andra plats. Radzikowski från Polen vann med 11 reps! Han hade tydligen gjort 9 reps med en stock på 180 kg på träning berättade han, fast bara från bröstet.

Nästa gren var Farmers walk med två väskor på 135 kg/st, 40 meter på tid. Espen fick ingen bra start utan gick och slog emot dem mot låren och började tappa greppet. Han slutade på en niondeplats. Mark Felix vann den här grenen.

Den tredje grenen var Conans cirkel med 320 kg. Eftersom Espen kom på en så dålig plats i Farmers betydde det att han fick gå ut först i Conans, och det är ingen kul gren att gå ut först i. Han gick 2¼ varv, och sen gick alla andra lite längre än honom. Radzokowski och en man från Georgia gick båda över tre varv. Radzokowski vann inte helt oväntat den grenen också. Espen fick en ny niondeplats.

Fjärde gren var Shield Carry. Vet inte vad vikten var, men den övningen är ju väldigt lik Conans cirkel så man kan ju anta att gubbarna var ganska trötta från den förra grenen. Espen gick ut först och la en lägstanivå kan man säga, för då vet alla som kommer efter vilken linje de måste passera för att inte komma sist. Man har ju alltid lite extra att ge när man tror man är slut. Radzikowski vet vad han behöver göra för att vinna. Man går lika långt som de andra och sen går man lite till, så han vann även den grenen. Det fanns en del invändningar om hur man mätte hur långt alla hade gått för när någon avslutade sin gren ritade de upp ett streck, men sen var det väldigt många streck och det fanns ingen markering om vems som var vems. En del hävdade därför att det blev felbedömt i både Conans och Shield Carry, men ingen kan ju sätta sig över arrangören och domaren så lagt kort ligger.

Pressmedlyt bestod av Stocklyft på 130kg, Apollons på 140 kg, hantel – 75 kg, hantel – 85 kg och en hantel på 100 kg. Redan efter den fjärde tävlande så gick hanteln på 85 kg sönder. De hade ingen reservhantel så då fick de som var kvar lyfta samma som de förra, men slapp lyfta den hanteln. De fyra som redan hade lyft fick dock behålla sin tid trots att de lyft ett moment mer än de andra, så det är klart det var tråkigt för de första deltagarna. Ni som arrangerar tävlingar, ta lärdom av det här: Ha alltid en plan-B om något går fel så att det inte drabbar atleter eller publik. Espen hamnade på femteplats och tog ikapp några poäng. Det var bara tre stycken som lyfte den tyngsta hanteln på 100 kg. Det var Mark Felix, en kille från Uzbekistan och naturligtvis Radzikowski.

Den sista grenen var Atlassten på 180 kg till 130 cm för reps. Nu tänkte Espen, som är otroligt bra på just Atlassten, att försöka säkra en femteplats. Med en placering topp-3 i stenarna hade det kunna gå. Dessvärre blev det så att när Sergio från Spanien gick ut som andra atlet sprack stenen, så de fick stryka grenen. De hade nämligen ingen reservsten, så nu var tävlingen slut och chansen för Espen, som hade som målsättning att komma bland de fem bästa, fick han säga tack och adjö till. Espen säger att han alltid hamnar på plats 6-8 på internationella tävlingar och han hoppas på att den här förbannelsen som vilar över honom släpper inför säsongens tävlingar så att han kan ta någon placering till.

Allt som allt slutade Espen åtta, men enligt hur han och Mark Felix hade räknat poängen skulle han ha blivit sjua. Senare på hotellet fick de ta emot prispengarna och då blev det bekräftat att Espen blev sjua på tävlingen. Efter tävlingen blev de bjudna på bankett med 4-rätters middag och vodka shots. Bankett på Ryskt vis, skrattar Espen.

För att sammanfatta tävlingshelgen i Uzbekistan så tyckte han ändå att det var en trevlig tur med mycket fina upplevelser och mycket roliga saker att ta med sig hem och berätta för vänner och bekanta. En av de mest konstiga upplevelser berättar han var när han och Mark Felix skulle gå och lätta på trycket i en paus under tävlingen. De gick in på dasset, och där gick stanken inte att ta miste på. Det var tre hål i marken. Ja, det duger väl, tänkte de och ställde sig och kissade i varsitt hål. Plötsligt kom det in en lokal Uzbeki-bo och satte sig ner i en squat över det tredje hålet och började bajsa, precis som det var något av det mest naturliga han kunde göra. De stod där och kissade i varsitt hål, medan en tredje man satt mellan dem och bajsade i en grop! ”Squat until you drop” liksom!

Det var ett bra upplägg (förutom missarna under tävlingen), och de levde som kungar i några dagar. Sedan vann Espen 1.000.000 Uzbeki Sum (= 3000 Nkr) och hade det trevligt tillsammans med alla de andra strongman-killarna, men han kom snabbt ned på jorden igen då han landade med planet. Direkt från flygplatsen till dagis, för att hämta sin lilla. Sen hem och packa upp väskan, sätta på en tvättmaskin och äta middag. Efter middagen fick han en inhandlingslista av sin sambo, sen fick han åka och veckohandla till familjen. Nu var han inte längre kung eller miljonär, nu var han bara pappa Espen igen…

——————————————————————————————————————————————————

I dag är det dags för årets julafton, och på sedvanligt manér så har man alltså valt att lägga julaftonen den 24 december i år också. Som om inte det vore nog så avslutar man året med ett praktfyllt nyårsfirande.

Det här året har varit fullproppat med godsaker. Jag skulle vilja ta tillfället i akt och göra en lista på saker som på något sätt har gjort intryck på mig under året. Håll till godo!

Årets Comeback: Martin Forsmark – Martin kom tillbaks till strongmanscenen efter flera år av skadebesvär, och som han gjorde det. Han tog silvret i Sveriges Starkaste Man 2011, vann marklyftet över Johannes Årsjö och visade att Johannes faktiskt är mänsklig.

Årets Revansch: Heidi Andersson – Armbryterksan med stort A vann till sist mot den ”oövervinnerliga”  giganten Irina Makeeva med högern i VM som gick i Kazakstan. Ett guld och ett silver blev det. Nu är Heidi världens bästa kvinnliga armbryterska.

Årets Nykomling: MAX Grip Challenge 2011 – Man måste ju kunna unna sig lite skryt såhär i juletider. MAX Grip Challenge 2011 blev till slut en bra tävling med en hög nivå och bra resultat. Nästa år blir det dubbelt så bra och dubbelt så stort. Missa det inte!

Årets Gigant: Brian Shaw – Han har nu vunnit i princip allt som är värt att vinna. Världens Starkaste Man 2011 är den största mästaren någonsin, och hans utveckling fortsätter att peka uppåt.

Årets Mässa: Fitnessfestivalen 2011 – Det är få ställen som man har möjlighet att kunna träffa Sveriges starkaste människor. Fitnessfestivalen är en av dem. Det här året hölls även SSM 2011 (samt MAX Grip Challenge 2011) i samband med Festivalen så det kunde inte bli annat än en succé.

Årets Citat: ”Den där lille killen är ju som en enda stor muskel” – Min ömma moder blev, som så många andra, imponerad över Joakim Karlssons fysik och prestationer i finalen av SSM 2011.

Årets Lågoddsare: Johannes Årsjös guld i SSM 2011 – Förra året vann han samtliga sex grenar i finalen helt överlägset. Det här året var nog alla, utom han själv, helt säkra på vem som skulle vinna guldet.

Årets Skräll: Johan Espenkrona – Johan kom mycket välförtjänt fyra i finalen i SSM. Han hade själv siktet inställt på sjundeplatsen. En skräll var därmed ett faktum.

Årets Mest Saknade: Ricky Bruch – Rickys tragiska bortgång kom som en chock för hela Sverige. Den karismatiska legendens ansikte fyllde löpsedlar efter löpsedlar efter beskedet, och hans minne kommer aldrig att försvinna.

——————————————————————————————————————————————————

MAXstyrkade frågade ett stort gäng kända styrkeprofiler fem frågor om julen och nyår.

Frågorna var:

1. Vad önskar du dig i julklapp?

2. Vad är/kommer bli ditt nyårslöfte?

3. Hur kommer du fira jul och nyår?

4. Vad kommer hända under 2012 för dig?

5. Vill du säga något till alla fans därute?

——————————————————————————————————————————————————

Daniel Johansson – Stark västgöte och f.d. strongman

1. Jag önskar egentligen inga sakliga ting, men om jag får lov att drömma så önskar jag mig ett hemmagym där jag kan bedriva all min träning. Det skulle spara mig mycket tid.

2. Att göra goda saker för mig själv, min son och andra nära och kära.

3. Detta året kommer jag att fira själv och med min son. Det blir även en del jobb under helgerna där jag tar hand om dem som firar lite hårdare.

4. 2012 händer det mycket gott tror jag. Träning och tävling kommer bedrivas som nu för att ha kul och inte sätta press på mig själv. Kanske dyker jag upp på någon strongmantävling. Inte för att vinna utan av kärlek till sporten och saknad till de vänner som fortfarande är aktiva. All respekt till dessa atleter, pensionerade som aktiva. Sen får vi inte glömma alla grymma arrangörer av tävlingar, reportrar som du Andreas via MAXstyrka, alla fans och eldsjälar som håller liv i kraftsporterna.

5. Allt är verkligen möjligt, så tro på dej själv och ge aldrig upp.

God Jul till er alla!

——————————————————————————————————————————————————

Sami Mulari – Arrangör, entreprenör och f.d. strongman

1. Önskar mig inget speciellt, bara äta god mat och få umgås med släkt och vänner.

2. Jag gör aldrig något nyårslöfte. Kanske jobba mindre.

3. Jag kommer att fira med min familj samt min flickväns familj.

4. Arbeta stenhårt med mitt varumärke STEEL NUTRITION som skall ut på webben samt till nya återförsäljare.

5. Inget kommer gratis. Det är alltid hårt arbete samt en enorm vilja för att lyckas. Om man kämpar hårt så bär det en långt!

God Jul och Gott Nytt År!

——————————————————————————————————————————————————

Stefan Waltersson – Muskeldoktorn, PT och coach

1. Inget speciellt, jag är nöjd med att få fira med sambo och familj.

2. Jag har inget nyårslöfte, men jag hoppas kunna utbilda mig mer och kanske kunna utveckla verksamheten ytterligare.

3. Vi kommer att fira julen hos mina föräldrar i dalarna. Det blir i en röd timmerstuga från sent 1700-tal. Ska även bli en tur med häst och släde har vi tänkt. 

4. Vi väntar en liten, vilket innebär att jag och Josefin blir föräldrar någon gång kring maj/juni. Det är något av det häftigaste som kan hända, så 2012 börjar ett nytt liv. 

5. Har jag fans? Hehe. Ja, i så fall får jag tacka för 2011 och hoppas dom stannar kvar nästa år också! 

Ha en god jul och gott nytt år allihop!

——————————————————————————————————————————————————

Andreas Rosell – Demontränare och f.d. strongman

1. Jag känner mig lite för gammal för det.

2. Att unna min familj ännu mer tid.

3. Jul firade vi i Idre fjäll med familjen. Nyår är som vanligt för oss inte bestämt än.

4. Förhoppningsvis en massa positiva händelser som man bär med sig som bra minnen för livet.

5. Bli inte förvånade om jag dyker upp och tävlar på ett eller annat vis.

God Jul och ett Gott Nytt År på er alla!

——————————————————————————————————————————————————

Josefin Brander – Tyngdlyfterska, PT och kraftsportsprofil

1. Inget särskilt. Jo, kanske en ny bil.

2. Jag har faktiskt inte funderat ut något än men det börjar väl dra ihop sig, så jag får återkomma med det i min blogg senare.

3. Med sambo och hans familj i Dalarna över julafton och i mellandagarna blir det firande med min familj och besök i Skåne för att träffa släkten. En intensiv julhelg.

4. Ja, den största händelsen blir att få barn. I mitten av juni beräknas Stefan och jag få en stark liten bebis. Annars kommer jag att försöka hålla en så bra nivå jag kan i träningen, med hänsyn till graviditeten såklart.

5. Tack för det gångna året och för allt stöd. Önskar alla en riktigt God Jul och ett starkt Gott Nytt År!

Stort tack till dig Andreas för ditt gedigna arbete med MAXstyrka!

——————————————————————————————————————————————————

Anders Axklo – Expertkommentator och Sveriges bästa speaker

1. Jag önskar mig aldrig något. Jag vill att mina vänner/familj väljer något som de vill ge mig, som bekräftar vår relation.

2. Det man inte kan hålla till vardags kan man inte hålla som nyårslöfte heller. Som du lever dina dagar, så lever du ditt liv.

3. Jag har en Eurosportsändning sent den 23:e men sedan åker jag till mina barn och familj i Småland. Nyår blir troligen i sus och dus i Stockholm.

4. Först i ordningen så ligger SM i armbrytning i Motala där jag är ordförande och har en del ansvar, eventuellt så deltar jag också. Sen fyller jag 40 år i februari, med ett öppet hus mot anmälan dit alla som känner mig är välkomna, i all enkelhet. Jag ser fram emot att sammanföra olika grupper av vänner. Sen är det mycket armbrytning och en del strongman inbokat. Jag ska arrangera en eller två tävlingar själv, mest för nöjes skull.

5. Jag tvivlar skarpt på att jag har speciellt många fans, men kom ihåg att livet blir mycket lättare om ni väljer att tro att människor som ni inte håller med oftast ändå menar väl. Och kom ihåg Han som faktiskt föddes för över 2 000 år sedan.

——————————————————————————————————————————————————

Fredrik Svensson – Strongman och bänkpressare av världsklass

1. Inget speciellt, bara ha det lugnt och skönt med nära och kära. Lite nya kläder kanske.

2. Jag brukar inte lämna några direkta nyårslöften.

3. Blandat med jobb samt vara med familjen.

4. Det vet man aldrig. Jag har en krånglande axel som jag hoppas bli fri från under 2012. Sedan har jag trappat ner lite på satsningen vad gäller träning och tävling. Jag har bland annat gått ner nästan 30 kg i vikt. Men några styrkelyftstävlingar och strongmantävlingar hoppas jag på att vara med på, mest för att jag tycker det är roligt.

5. Tack för stödet och God Jul och Gott Nytt År.

——————————————————————————————————————————————————

Peter Rundberg – Känd från TV och f.d. strongman

1. Inte mycket. Jag önskar mig lite böcker, men det är nog allt när det gäller det materiella.

2. Jag brukar inte ge nyårslöften, men i år kanske det skulle passa med ett litet nyårslöfte om att träna bättre nästa år. Jag har sedan jag tog steget från strongman tappat lite fokus och tränar inte riktigt så mycket som jag ibland skulle önska.

3. Det blir som vanligt med familj och vänner. Inget stort och vräkigt, mer litet och gemytligt.

4. Funderar på att börja köra lite klassiskt styrkelyft, men än så länge så är det bara hobbyträning som gäller.

5. Jobba på mot era mål. Sätt upp nått att sikta mot och kör järnet. Missar man målet så gör man om proceduren igen. I övrigt så önskar jag alla en God Jul och ett Gott Nytt År. Ta en paus från träningen ett par dagar och kör ännu hårdare med lite julmat i magen efter det.

——————————————————————————————————————————————————

Stefan Ringdahl – Strongmanveteran

1. Jag önskar mig inget. Jag har två underbara barn och en underbar och vacker fru.

2. Vad det gäller nyårslöfte så ger jag inga löften.

3. Julen ska jag fira med mina barn och fru I Sälen. Nyår blir på hemmaplan.

4. Det blir väl en och annan tävling i strongman. Kanske någon tävling i RAW-bänk. Mest för att det är roligt fortfarande.

5. Om jag nu har några fans så tack för i år så ses vi nästa år, starkare och större.

God Jul och Gott Nytt År alla!

——————————————————————————————————————————————————

Sebastian Davidsson – Stenlyftarmaskin och strongman

1. Jag önskar mig inte någon julklapp. Vill jag ha något så köper jag det.

2. Jag har inte funderat på det. Jag brukar aldrig ge något nyårslöfte.

3. Julen kommer firas dels hos min flickväns familj i Göteborg och dels med min familj hemma i Kärvaryd. På nyår blir det jobb på brandstationen.

4. Under 2012 kommer jag att fokusera på träning för att bli en bättre strongman. Siktet är inställt på finalen i Sveriges Starkaste Man 2012 där jag ska ha revansch efter årets final! Förhoppningsvis även någon tävling utomlands. Vi kommer också att arrangera ett SM-kval i Gnosjö den 16 juni. Det kommer bli jätteroligt, så boka in det datumet. Det bästa av allt är dock förstås att min flickvän flyttar till Kärvaryd.

5. Tack för allt stöd! God Jul och Gott Nytt År så ses vi nästa år!

——————————————————————————————————————————————————

Lars Gustafsson – Strongmanveteran

1. Jag har inga önskningar om matriella saker i julklapp. Om jag ska önska något är det bara att familjen har det bra.

2. Mitt nyårslöfte blir samma som förra året, att bli bättre på all. Givetvis har jag mer specifika mål, men det är på det temat.

3. Det blir skogstema i år. Jul blir med familjen, mina föräldrar, bröder, deras respektive samt brorsbarn. Släkten samlas i de djupa Dalaskogarna. Nyår firas ute i Upplandsskogen med goda vänner.

4. Under 2012 kommer något hända som inte tillkännagivits på Facebook förut. Vi väntar nämligen vårat tredje barn i slutet av februari! Detta kommer givetvis att prägla både 2012 och framtiden.

5. Om jag ska ge något råd så blir det; ”sluta aldrig utvecklas”, och hälsningen blir att vi ses på någon av kraftsporttävlingarna under 2012. Mest trolligt är jag där som coach, men man vet aldrig.

——————————————————————————————————————————————————

Johan Espenkrona – Sveriges fjärde starkaste man

1. Har faktiskt inte önskat mej något i år. Min sambo brukar ha koll på vad jag vill ha. 

2. Jag har inga löften.

3. Jag kommer att fira julen hemma med familjen och lite släkt.

4. Ska börja det nya året med att köra rehab med min axel så att den blir bra någon gång. Sen blir det satsning inför nästa strongmansäsong. Jag hoppas på att jag kan sticka utomlands och göra någon tävling också. 

5. Fans… Hmm… Det är väl mamma i så fall. Vill bara säga att hasta långsamt. De tar tid att bli stark.

God Jul från Skåneland!

——————————————————————————————————————————————————

Anna Rosén – En av världens starkaste kvinnor och f.d. TV-gladiator

1. Mys med familjen och mycket snö.

2. Mer konditionsträning under 2012.

3. Tillsammans med familjen.

4. Det undrar jag med.

5. Snart ett nytt år och nya möjligheter.

Ha det riktigt gott själv i Jul och Nyår!

——————————————————————————————————————————————————

Peter Svedberg – Benstark västgöte med siktet inställt på SSM 2011

1. Att mina nära och kära har det bra.

2. Inget som jag kommer på just nu, men på nyårsnatten kanske det kommer fram något löfte.

3. Jag och min älskade Liza kommer att fira hos mina föräldrar.

4. 2012 lär bli ett magiskt år.

5. Tro på er själva och kör hårt, ge aldrig upp och satsa högt. Vi kan alla nå våra mål om viljan att kämpa finns där. Ingenting är omöjligt så länge du älskar det du gör. Sist men inte minst, tack för allt pushande i år! Vi ses nästa år, starkare, större och bättre i allt. God Jul och Gott Nytt År!

——————————————————————————————————————————————————

Joakim Karlsson – Styrkelyftare och Sveriges nionde starkaste man

1. Jag har inte riktigt hunnit fundera på det. Det har varit mycket nu ett tag. Man vet ju inte om man varit så snäll att man får en julklapp ens. 

2. Nyårslöfte brukar det aldrig bli något. Det är dumt att sätta sig i den situationen. 

3. Jul kommer jag fira i Kisa på landet hos min mor och far och mina syskon kommer vara där och mormor. Det blir väl god julmat lagad av mor och mormor ska bli gott. Nyår kommer nog bli hemma i Linköping med några kamrater. Det blir ett lugnt nyår då jag ligger i hård träning, och då vill man inte kasta bort det på alkoholen.

4. Ja, vad kommer att hända 2012? Först väntar ju SM i klassiskt styrkelyft den 29 januari som jag ser fram emot. Sen vet man aldrig vart man dyker upp. I år trodde jag ju inte att jag skulle tävla alls men så vart det ju inte riktigt. Hehe, så vi får se. Annars hoppas jag bara på att det blir ett bra år.

5. Vill tacka alla som varit på tävlingarna och hejat på mig i år. Det betyder mycket. Tack också till alla som har hjälpt mig när jag har varit och tränat lite överallt på grund av jobbet. Det hade varit svårt att träna helt själv på de tunga vikterna inför t.ex. SSM. Och tack till alla träningskompisar och vänner som stöttat mig i år! Och ett stort tack till Andreas Rosell som har hjälpt mig massor i år med alla träningsupplägg, förberedelser och träningar inför tävlingarna.

Tack Andreas Johansson för ett kanonbra jobb med MAXstyrka!

God Jul och Gott Nytt År!

——————————————————————————————————————————————————

Peter Eriksson – Sveriges femte starkaste man

1. Jag har inga speciella önskningar. En kram eller två av nära och kära kanske.

2. Umgås med vänner så ofta jag kan.

3. Jul blir med familjen och nyår blir på Skansen.

4. Hoppas det kommer bli ett händelserikt år. Det blir mycket fokus på studierna. Träna lär man göra en del också.

Tackar mina föräldrar för deras stöd, de är nog mina största fans om man kan kalla det så. Och självklart till alla andra också som föjler strongman och kommer och hejjar.

——————————————————————————————————————————————————

David Nyström – Styrkelyftare och Sveriges tredje starkaste man i klassen -105 kg

1. En hallspegel och kläder. Om jag får nya dragremmar så blir jag också glad.

2. Jag ska slå Henrik Ottosson i stockpress på tävling. Jag har varigt nära, men fått se mig besegrad gång efter gång. Jag har lämnat klassen -105 kg och är tyngre och starkare än någonsin. Det kommer bli intressant att se om jag kan matcha honom.

3. Julafton firar jag med släkten. Juldagen kommer firas i goda vänners lag på det lokala haket Martini. Det lär bli en blöt och trevlig kväll. Nyår är fortfarande oklart.

4. Jag kommer slå Ottosson i stockpress. Jag ska tävla i SM i RAW-styrkelyft i Januari, som även är kval till VM i Juni. Om jag får chansen hade varigt sjukt kul att representera sverige i VM. Jag ska även försöka kvala in till Sveriges Starkaste Man 2012.

5. Jag har inte så många fans. Jag kan bara komma på en. Tack för att du tror på mig, Blomster, det värmer. 

Du gör ett kanonbra jobb, men det vet du redan. Hoppas du får en trevlig jul!

——————————————————————————————————————————————————

Espen Aune – Norges starkaste man

1. En snäll fru och snälla barn. Det har jag önskat mig varje år, men har fortfarande inte fått det. Hehe!

2. Att bli starkare.

3. Med en massa mat, kakor, godis och familjen.

4. Det är fortfarande oklart. Jag hoppas på att vinna Norges Starkaste Man igen och att göra bra ifrån mig i Världens Starkaste Man 2012.

5. God Jul och ett Gott Nytt År allihopa.

——————————————————————————————————————————————————

Fred ”Viking Power” Åström – Sveriges minsta strongman och styrkemaskot

1. Jag önskar mig god julmat.

2. Mitt nyårslöfte är att bli en bättre människa och ge sponsorer och TV det som de vill ha.

3. Tillsammans med familjen.

4. Dra 200 kg i marklyft.

5. Alla fans därute vill jag tacka för allt stöd och för att ni ger vind till mitt vikingaskepp. Kram på er alla, och God Jul och Gott Nytt År.

——————————————————————————————————————————————————

Starkeanders – Strongmanlegend och styrkelyftare

1. Att barnen blir asglada över tomtens julklappar.

2. Jag brukar inte fundera ut något.

3. Jul i vår villa med svärföräldrarna. Nyår brukar bli med strongmangänget i Sundsvall.

4. Något stort.

5. Tack för det stöd jag har fått!

——————————————————————————————————————————————————

Johannes Årsjö – Sveriges starkaste man

1. Ingenting.

2. Jag har inte kommit på något bra än.

3. Jul blir i norr. Nyår är oklart.

4. Det finns mycket att välja på, men det blir ett år i styrkans namn.

5. Tack till alla som har hejat på mig oavsett vad jag har tagit mig an!

——————————————————————————————————————————————————

MAXstyrka önskar er en riktigt, riktigt God Jul och ett starkt Gott Nytt År!

——————————————————————————————————————————————————

Svend ”Viking Power” Karlsen är en riktig legend i ordets sanna bemärkelse. Han har vunnit Norges Starkaste Man flera gånger, han har vunnit Europas Starkaste Man och han vann Världens Starkaste Man 2001. Förutom det har han tre silvermedaljer från Arnold Strongman Classic, ett silver och ett brons från WSM och en hel del andra medaljer.

MAXstyrka haffade honom ett par timmar innan SSM 2011 under Fitnessfestivalen för en videointervju, men eftersom det var tekniska problem med ljudet så kommer intervjun i skriftligt format i stället.

——————————————————————————————————————————————————

MAXstyrka: Du vann Världens Starkaste Man för tio år sedan (2001). Hur är formen i dag?

Svend Karlsen: Ja, nu är det i alla fall mycket bättre. Jag har, som många vet, genomgått en njurtransplantation och på grund av det så la jag på mig så fruktansvärt mycket vikt så jag vägde till slut hela 155 kg. Till sist tänkte jag att nu är det nog, nu får jag bättra mig, så i dag väger jag 130 kg och mår mycket bättre.

MAXstyrka: Det räcker med viktökning nu?

Svend Karlsen: Ja, det är för mycket att väga 150 kg när man inte ska vara med och tävla i strongman längre.

MAXstyrka: Så du har inga planer på att tävla i någon veteranklass framöver?

Svend Karlsen: Nej, nu är jag färdig med min tävlingskarriär. Jag har tävlat internationellt både i styrkelyft, bodybuilding och strongman i över 20 år totalt sett så nu är jag nöjd. Nu räcker det.

MAXstyrka: Strongman är ju en ganska liten sport i Sverige och betydligt större i Norge. Där sänds nationella tävlingar på TV m.m. Hur har ni gjort för att få sporten så stor?

Svend Karlsen: Det var mycket större i Sverige än i Norge när jag tävlade, men då fanns det ingen som tog sig tid till att planera, organisera och arrangera så som jag har gjort nu. Det hela började för sex år sedan då jag fick ett TV-kontrakt för Norges Starkaste Man med TV2 i Norge, och sedan byggde jag på allt därifrån. Det är därför jag tror att vi har fått strongman att bli så stort i Norge.

MAXstyrka: Så ett TV-kontrakt är hemligheten bakom framgångarna?

Svend Karlsen: Ja, självklart är det så. När Magnus Samuelsson var på topp här i Sverige och var Sveriges starkaste man och Världens Starkaste Man inte minst, och min värsta fiende i tio års tid, så sändes det på TV i Sverige också och då var sporten mycket större. Ni har ju många profiler i Sverige efter att Magnus slutade. Johannes Årsjö har gjort väldigt mycket för att få strongman på kartan igen i Sverige.

MAXstyrka: Vilken är den starkaste nationen i dag av Sverige och Norge när det gäller topp-10? Vem tror du vinner?

Svend Karlsen: Nu tror jag faktiskt att Norge är den starkaste nationen, men när jag tävlade själv så tror jag att Sverige var det. På grund av den stora rekryteringen som TV medför och eftersom så många i Norge vill tävla i strongman så tror jag att topp-10 är bättre i Norge än i Sverige just nu.

MAXstyrka: Tror du att vi kommer att få någon från Norden som kan vinna Världens Starkaste Man inom de närmsta åren, och i så fall hur lång tid tror du det tar?

Svend Karlsen: Det tror jag finns stora möjligheter då vi även får ta med Island. Där har det kommit en ny jätte. De har ju redan Stefán Sölvi Pétursson, och den här nya killen heter Hafþór Björnsson och är helt gigantiskt stor. Han är 206 cm lång och väger över 200 kg. Han kan ingenting än i strongman utan är bara ett barn när det gäller sin teknik, och ändå kom han topp-10 i år i Världens Starkaste Man. Han är bara 22 år gammal också, så en Nordisk mästare i WSM tror jag kommer komma inom kort. Om Johannes verkligen satsar och kör för strongman så tror jag absolut att han kommer komma topp-3 inom en snar framtid.

MAXstyrka: Hur ser du på Norges chanser i Världens Starkaste Man nu framöver?

Svend Karlsen: Det beror på om de bästa orkar att satsa vidare. Vi har ju vårt ess, Arild Haugen, men man vet aldrig vad han hittar på. Nu ska han faktiskt springa New York Maraton i december så han är ju lite tokig. Om han hade satsat fullt ut så tror jag att han hade haft en chans att vinna. Richard Skog är dessvärre skadad och Espen Aune är nog lite för liten för att vinna WSM.

MAXstyrka: Ja, Arild var ju riktigt på gång ett tag och placerade sig bra på WSM. Finns det någon, förutom Arild, som är på väg upp?

Svend Karlsen: Det finns en del unga killar. Vi har Bjørn Andre Solvang, Ole Martin Hansen och Kevin Larsen som är väldigt unga killar, så tiden får utvisa hur bra de blir.

MAXstyrka: Du kommer vara domare i Sveriges Starkaste Man 2011. Tror du att någon kan hota Johannes i dag?

Svend Karlsen: Jag har lite svårt att se det, men som han har sagt själv så har han kört styrkelyft ett tag så han kanske har tappat en del uthållighet m.m, men nu är ju grenarna inte så långa här i dag så man kommer inte behöva vara så uthållig. Det kommer bli väldigt svårt att slå Johannes.

MAXstyrka: Jag får önska dig lycka till med allt du tar dig för. Tack för att du tog dig tid till den här intervjun!

Svend Karlsen: Tack! Det var trevligt!

Svend avslutar intervjun med att titta in i kameran och säga: ”Följ med på MAXstyrka.se! Haha! Jag fick läsa på din t-shirt!”

——————————————————————————————————————————————————

I lördags så avgjordes årets största tävling för alla styrkeintresserade. Sveriges Starkaste Man 2011 skulle utses och Sveriges tio starkaste män var på plats för att kämpa om pokalerna.

Domaren var ingen mindre än legenden från Norge, vinnaren av Världens Starkaste Man 2001 och en av världens genom tiderna starkaste män Svend ”Viking Power” Karlsen.

Expertkommentatorn från Eurosport och Sveriges bästa speaker, Anders Axklo, var konferencier för dagen och han fick som vanligt i gång publiken inför tävlingen.

Den tvåfaldiga mästaren Johannes Årsjö är blott 26 år men redan en rutinerad strongman med en hel del internationella meriter och alltså innehavare av titeln Sveriges Starkaste Man de två senaste åren. Han hade favoritskapet på sig trots att han var långt ifrån formtoppad på grund av hans styrkelyftssatsning, flytten i veckan och att han nyligen fick ett barn med allt vad det innebär.

Den som på förhand såg ut att kunna pressa Johannes var den stora och ödmjuka polisen Martin Forsmark som efter nästan fem års uppehåll från skador nu äntligen var tillbaka.

Det var uppskattningsvis runt 700 personer i publiken och stämningen var riktigt bra. Det var som bäddat för riktigt bra resultat, och riktigt bra resultat blev det också.

Den första grenen var klassikern Farmers Walk. Atleterna skulle gå 30 meter med 150 kg i varje hand och startfältets minsta deltagare Joakim Karlsson gick ut först. Vikten var ungefär tre gånger sin egen kroppsvikt, men han gick på bra och lyckades gå ungefär 1½ längd. Sebastian Davidsson var näste man på tur. Han gick hela sträckan men han var inte så snabb som han brukar. En femteplats i grenen för stenmaskinen blev det. Johan Espenkrona löpte på riktigt bra med väskorna som vanligtvis är en av hans främsta grenar. Martin Forsmark gick på riktigt snabbt och hade en ledartid på gång. När det bara var ett par meter kvar så tappade han väskorna och nästan trillade framåt. Han sprang tillbaka och lyfte in väskorna i mål. Den missen kostade honom många poäng och pressen på Johannes inför grenen var så gott som bortblåst. Henrik Ottosson hade stora problem med vänsterhanden och kunde bara gå några meter med väskorna. Stockholmaren Peter Eriksson lyckades springa på riktigt bra och fick en riktigt bra ledartid. Stefan ”Stisse” Bergqvist gjorde också en stabil insats med väskorna. Den regerande mästaren Johannes Årsjö närmast spurtade iväg med väskorna till en ny ledartid, som också skulle visa sig bli den bästa tiden i grenen. John Pasanen gick också bra med väskorna och slutade fyra i grenen. Kalle Lane gick ut sist och fick inte upp någon högre fart, men stabilt gick det. Johannes vann grenen framför Peter Eriksson.

Den andra grenen var oket. Man skulle gå 380 kg i 30 meter. Henrik Ottosson var först ut då han kom sist i den inledande grenen. Det gick tungt och segt för Ottosson, och det var många som hade stora problem att gå hela sträckan. Stefan ”Stisse” Bergqvist och Martin Forsmark gick på riktigt bra och fick båda bra tider. Martin Forsmark hade en bra ledartid på drygt 29 sekunder när det var Johannes tur att gå. Johannes chansade inte utan gick på säkerhet de 30 metrarna med oket på ungefär 25 sekunder och kunde ganska enkelt plocka hem sin andra grenseger för dagen.

Den tredje grenen var Apollon. 135 kg vägde den tjocka stången. Henrik Ottosson var först ut den här gången också nu skulle han visa vad han kan. Ottosson är en riktig pressmaskin som helt klart tillhör de bästa i Sverige när det kommer till just Apollon. Han satsade på 5 – 6 repetitioner, men tyvärr ville det sig inte väl i den här grenen heller. Två repetitioner blev det bara och Henrik Ottosson såg väldigt missnöjd ut. Nästa man ut var Peter Eriksson. Han lyckades göra tre reps. Joakim Karlsson gjorde ett reps men var nära att lyckas få ett reps till. Sebastian Davidsson gick ut och lyckades göra ett reps. Kalle Lane imponerade genom att pressa upp den tjocka stången tre gånger. Johan Espenkrona gjorde en ganska enkel trea även han. John Pasanen lyckades inte göra någon repetition efter att ha frivänt stången ett par gånger. Stisse råpressade fem enkla reps och visade vilken enorm axelstyrka han besitter. Martin Forsmark gjorde också fem reps och ledde grenen tillsammans med Stisse innan Johannes Årsjö hade kört. Johannes var dock några några klasser bättre än de övriga och gjorde sex reps, precis det han behövde för att vinna grenen, och tackade för sig när det var en dryg halvminut kvar på tiden. Johannes Årsjö säkrade därmed sin tredje grenseger.

Inför den fjärde grenen, marklyftet, så fick Sebastian Davidsson tyvärr bryta tävlingen och åka in till akuten på grund av hjärtklappning.

Stången vägde 300 kg och det var alltså reps på vikten som gällde. John Pasanen var först ut, men lyckades inte göra någon repetition i marklyftet. Joakim Karlsson gjorde ett reps, ungefär tre gånger sin egen vikt. Henrik Ottosson gick in utan dräkt och gjorde en imponerande trea. Kalle Lane drog en fyra. Johan Espenkrona hade aldrig någonsin dragit 300 kg i marklyft, men den här dagen överträffade han sig själv i flera grenar och marklyftet var inget undantag. Ett reps blev det för Skånes starkaste man. Stockholmaren Peter Eriksson gjorde fem repetitioner och leder därmed grenen innan Martin Forsmark går ut. Han gör hela tio reps, och om han hade haft mer tid hade han säkert kunnat göra några reps till. Stisse drog sju övertygande reps och låg tvåa i grenen efter Forsmark innan det var Johannes tur. Det såg ganska tungt ut för mästaren som efter sju reps frågade publiken om de ville se mer, och publiken var med på noterna. Åtta reps blev det, och därför förlorade han ett poäng till Martin Forsmark.

Den sista grenen var som vanligt Atlasstenarna. Fem stenar var det och den tyngsta vägde 180 kg. Henrik Ottosson gick ut först och slängde upp fyra stenar. Joakim lyfte upp två stenar. John Pasanen tog revansch på de två senaste grenarna genom att lyfta upp alla de fem stenarna och hjulade därefter av glädje. Kalle Lane lyckades lasta upp tre stenar. Johan Espenkrona avslutade sitt livs tävling genom att lasta upp fyra stenar. Peter Eriksson orkar kasta upp tre stenar. Stefan ”Stisse” Bergqvist lastade upp fyra stenar. Martin Forsmark kastade upp samtliga fem stenar på blott 25 sekunder. Johannes gick ut sist och jäktade upp stenarna på en riktig världstid, 19,93 sekunder.

Johannes Årsjö blev för tredje året i rad Sveriges Starkaste Man. Martin Forsmark tog silvret och Stefan Bergqvist tog bronset.

Johan Espenkrona gjorde sitt livs tävling och blev fyra. Peter Eriksson gjorde en bra insats och kom femma. Greppkungen Kalle Lane kom sexa trots skador och överträning. Sveriges starkaste man i klassen -105 kg, John Pasanen, gjorde en riktigt bra tävling och kom sjua trots att han nollade i två grenar. Henrik Ottosson hade lite oflyt, men imponerade i både marklyftet och i Atlasstenarna. Han kan dock bättre än så och jag är övertygad om att han kommer att visa det nästa år. Den lilla men urstarka atleten Joakim Karlsson kom på en nionde plats och imponerar alltid. Sebastian Davidsson gjorde bara tre grenar och kom därför sist. När han är frisk och toppad är han alltid en medaljkandidat.

Tävlingen var välarrangerad och flöt på riktigt bra. Det här blev slutresultatet.

1. Johannes Årsjö – 49 p
2. Martin Forsmark – 41,5 p
3. Stefan ”Stisse” Bergqvist – 34,5 p
4. Johan Espenkrona – 29,5 p
5. Peter Eriksson – 27 p
6. Kalle Lane – 26 p
7. John Pasanen – 24 p
8. Henrik Ottosson – 15 p
9. Joakim Karlsson – 13 p
10. Sebastian Davidsson – 12,5 p – Skadad

Den unga före detta strongmanatleten och boxaren Arild ”Hulken” Haugen var en av deltagarna när Norges Fångarna på Fortet sändes den 13 mars på TV3 i Norge.

Arild, som nyligen skrev på sin hemsida att han nu lägger idrottssatsningarna på is, väger i dagsläget 122 kg och skriver också att det inte blir något deltagande i Norges Starkaste Man i år.

Programmet kan se här nedanför:

Det var aldrig någon tvekan om vem som skulle vinna World Strongman Super Series World Final. Brian Shaw dominerade tävlingen totalt och vann komfortabelt framför tvåan Nick Best och trean Laurence Shahlaei.

Brian Shaw visade varför han är den regerande mästaren i Superserien och varför han kom tvåa i årets WSM. Han tog det säkra före det osäkra och visade en jämnhet som få atleter har. Ingen kunde på allvar hota honom i tävlingen och förutom att vinna själva finalen så vann han också overallbältet. Precis som förra året alltså.

Nick Best gjorde dagens (kanske årets?) prestation när han ganska enkelt gjorde ofattbara tio repetitioner i marklyftet. 410 kg på en apollon kändes nästan omöjligt på papperet, men arrangörerna hade lagt några mattor under så att stången kom strax under knähöjd på de flesta och tillsammans med dragremmar så var det vissa som lyckades lyfta stången. Brian Shaw kom på andra plats i grenen med sina sex reps.

Laurence Shahlaei gjorde en mycket bra tävling och visade en jämnhet som är lite olikt honom.

På fjärde plats kom Louis-Philippe Jean, på femte plats kom David Ostlund och på sjätte plats kom Espen Aune från Norge som verkligen imponerade i marklyftet och i oket.

Både Stefan ”Stisse” Bergqvist och Peter Rundberg gjorde en väl genomförd tävling med ett par imponerande prestationer vardera. Stisse gjorde riktigt bra ifrån sig i oket (415 kg) och var nära att klara både stocken (150 kg) och det sjukt tunga marklyftet (en apollon på 410 kg) som han fick upp från backen två gånger, men inte lyckades räta ut. Peter Rundberg gjorde två reps på stocken, gick längre än de flesta med farmersväskorna och imponerade stort i Shield (där man gick med ett metallblock på 180 kg i famnen). Peter Rundberg kom tills sist sjua och Stisse kom åtta.

Det var en väl arrangerad tävling som bjöd på riktigt tuffa grenar, vikter som var tyngre än någonsin och atleter i den absoluta världstoppen.

Ni kan läsa här om vilka jag trodde skulle komma på pallplats.