Det är alltid lättare att jaga än att bli jagad, sägs det, och jaga är något som poliskonstapeln Martin Forsmark gör dagligen. I årets upplaga av Sveriges Starkaste Man var rollerna ombytta och Martin Forsmark var i form av titelförsvarare den som skulle jagas. På förhand var det dock inte ens säkert att han skulle komma till start. I början av året gick Martin in i väggen ordentligt och tvingades brottas med psykisk ohälsa med månader av sjukskrivning som följd. Han tvingades under perioden prioritera bort allt från styrelseuppdrag och chefspositioner i jobbet till själva träningen för att kunna bli frisk igen och lappa ihop sitt liv. Där och då var det få som trodde att han överhuvudtaget skulle kunna komma tillbaka och tävla i årets final. Att han skulle kunna slåss om titeln var det ännu färre som trodde, i synnerhet med tanke på vilka namn han skulle behöva slå. Men vi tar det från början…

Finalen av Sveriges Starkaste Man 2019 hölls i Solnahallen, som vanligt under Tyngres flagg. Evenemanget kallades det här året för Tyngre VIII Strong Edition; ett passande namn med tanke på vad som rymdes i Solnahallen. Armbrytning, styrkelyft, crossfit, strongwoman och såklart strongman samsades om både utrymmet och uppmärksamheten, och helgens stora dragplåster var såklart Sveriges Starkaste Man 2019 i den öppna klassen. I år låg en biljett till Världens Starkaste Man 2020 i potten för den som kammade hem titeln, något som gav deltagarna en extra stor anledning att ge sitt yttersta.

Solnahallen består av några stora hallar som separeras av korridorer, och när det bara var några minuter kvar innan finalen skulle börja var korridorerna fyllda av hundratals människor som ville komma in och se tävlingen. Jag försökte klämma mig fram i publikströmmen, men med tanke på min blygsamma framtoning och brist på vassa armbågar insåg att det inte var lönt att försöka gå den vanliga vägen. Lyckligtvis hade jag tillstånd att komma in backstage, så jag lyckades komma in i hallen lagom till att atleterna värmde upp inför det inledande marklyftet.

En av de stora guldfavoriterna, Johnny Hansson, var en av dem som värmde upp. Förra året valde han att inte tävla utan hade en lång uppbyggnadsperiod där målet var att bli så bra som möjligt det här året istället. Han har under året ställt upp i två kval och vunnit båda. Den 172 kg tunga jätten från Årjäng har aldrig varit starkare än han var den här dagen, och många hade tippat honom som vinnare. Han har en historia kantad av ryggproblem, men har varit tämligen förskonad de senaste åren. Tyvärr högg det till i ryggen  när han värmde upp på 330 kg, och han kunde inte göra annat än att besviket tacka för sig innan den första grenen ens hade börjat. Otroligt tråkigt både för Johnny personligen, men också för publiken då en av de absolut främsta atleterna och publikfavoriterna föll bort. När ryggen väljer att inte motarbeta honom tillhör han världseliten och har potential att ta sig till final i Världens Starkaste Man, men tyvärr kunde han inte visa det den här dagen.

Daniel Lindqvist var även det här året första reserv, men han valde att inte vara med och värma upp då han inte trodde att han skulle få hoppa in. Snopet blev det som det blev, och Daniel fick finna sig i att se tävlingen från avbytarbänken istället för att vara med och kämpa mot de andra finalisterna.

Den första grenen var som sagt marklyft för max. I förra årets final var marklyftet den fjärde grenen, men i år ville man se atleterna ge sig på marklyftet med fräscha ryggar. Ingångsvikten var 360 kg (precis som förra året), en vikt som samtliga atleter fixade utan större bekymmer. Det kanske låter som en självklarhet att topp-10 i landet bör klara 360 kg i marklyft, men för att förstå vilken skyhög nivå de svenska atleterna har, även internationellt sett, kan vi jämföra med vårt broderland i väst. Norges Starkaste Man 2019 hölls en vecka efter Sveriges Starkaste Man 2019, och precis som i vår final hade även de marklyft för max som förstagren i Norges Starkaste Man 2019. Även där fick atleterna ha dräkt och remmar, men där var ingångsvikten bara 300 kg, alltså 60 kg mindre än i vår final. Ingen atlet orkade lyfta mer än 380 kg där och bara tre av de tolv finalisterna orkade lyfta mer än 350 kg. Två  finalister nollade i grenen, en klarade bara lyfta ingångsvikten (alltså 300 kg) och tre atleter stannade på 320 kg. Det säger en hel del om hur bra de svenska atleterna är.

Bland de svenska atleterna var det faktiskt hela fem atleter som lyckades lyfta drömgränsen 400 kg (eller mer). Marcus Yngvesson och Gustav Stonegård är numera med i den celebra 400-klubben. Fredrik Svensson lyfte 400 kg i förra årets final, men i år hade han inte lyckats pricka formen verkade det som. Andreas Ståhlberg lyfte 410 kg distinkt, och valde sedan att nöja sig där. Martin Forsmark lyfte 415 kg för att hålla Ståhlberg bakom sig och tackade sedan för sig.

Forsmark och Ståhlberg i all ära, men marklyftet handlade egentligen bara om ett enda namn; Nedzmin Ambeskovic. Nedzmin har profilerat sig som en av världens bästa marklyftare, inte minst när han lyfte 440 kg och blev delad trea i Deadlift World Championships 2019. Han var här för att visa publiken och de andra atleterna hur man kör marklyft på riktigt. Efter att ha exploderat upp 410 kg och sedan sett på när Forsmark drog 415 kg begärde han drömgränsen 450 kg (!). Det kan verka kaxigt att inte först göra ett lyft på t.ex. 420 kg för att säkra grensegern, men han var här för nå rekordvikten och han visste att han hade chans att göra det. Han applåderade igång publiken, täckte handflatorna och benen med magnesium och surrade fast händerna i stången. Nedzmin fick upp stången över smalbenen, upp över knäna och upp till slutpositionen, men han lyckades inte sträckte ut benen ordentligt. Domaren Anders Johansson, som tidigare har vunnit Sveriges Starkaste Man tre år i rad, sprang fram under lyftet för att försäkra sig om att Nedzmin lyckades låsa ut vikten, men då det saknades någon ynka centimeter blev lyftet bortdömt. Nedzmin fick därmed se sig snuvad på den på papperet mest självklara grensegern i årets tävling. Det råder dock ingen tvekan om att hans markform just nu ligger kring 450 kg.

Marklyft för max

1. Martin Forsmark – 415 kg
2. Andreas Ståhlberg – 410 kg
2. Nedzmin Ambeskovic – 410 kg
4. Gustav Stonegård – 400 kg
4. Marcus Yngvesson – 400 kg
6. Fredrik Johansson – 380 kg
6. Fredrik Svensson – 380 kg
8. Johan Espenkrona – 360 kg
8. Cim Johansson – 360 kg

Den andra grenen var arm over arm med en VW-buss fylld med barn (både i själva bussen och på taket) och ett släp bestående av en EUR-pall med två fastspända farmersväskor. Greppfantomen Cim Johansson var först ut. Han var en av dem som skulle kunna prestera riktigt bra i den här grenen, men efter att ha kämpat i en dryg minut utan att få ekipaget i rörelse började Johannes Årsjö, som var ansvarig för grenarna, fundera över vad som kunde vara fel. Handbromsen i bussen var frilagd, däcken var välpumpade och med tanke på att Kim Gerhardt (som inte tävlade i årets SSM) kunde slutföra grenen kvällen innan kom man på att det måste bero på temperaturen inne i lokalen. Under kvällen innan var det svalt i lokalen, men med två tusen personer omkring arenan blev det varmt och kvavt, vilket ledde till att friktionen av pallen mot gummigolvet blev betydligt större. Lösningen blev att ta bort en av de båda farmersväskorna. Cim fick köra om grenen efter att resterande atleterna hade kört.

Gustav Stonegård övertygade genom att dra bussen strax över tolv meter vilket räckte till en tredjeplats. Andreas Ståhlberg gjorde en riktigt bra insats och blev tvåa i grenen. Ingen orkade dra bussen i mål, men Martin Forsmark var den som kom längst och kunde kamma hem sin andra grenseger för dagen. Hur gick det då för Cim som fick köra grenen två gånger? Jodå, han lyckades dra bussen ungefär halva sträckan och kom totalt fyra. Väldigt imponerande efter att ha kört slut på nävarna minuterna innan, men så har han också Sveriges kanske starkaste händer.

Arm over arm

1. Martin Forsmark – 15,29 m
2. Andreas Ståhlberg – 14,10 m
3. Gustav Stonegård – 12,03 m
4. Cim Johansson – 9,68 m
5. Nedzmin Ambeskovic – 9,35 m
6. Marcus Yngvesson – 7,92 m
7. Johan Espenkrona – 6,48 m
8. Fredrik Johansson – 6,45 m
9. Fredrik Svensson – 1,81 m

Årets pressgren var en pargren i något så ovanligt som Viking Press. Vikten var uppskattad till runt 160 kg i handtaget och man hade en minut på sig att göra så många reps som möjligt. Atleterna fick ställa ner och sedan fortsätta pressa under hela minuten. Fredrik Svensson fick gå ut ensam då han kom sist i arm over arm och det var ett ojämnt antal atleter. Fredrik är en av tidernas bästa bänkpressare med ett tävlingspers på 400,5 kg, men han har inte riktigt kunnat överföra bänkstyrkan till press över huvudet. Fem stabila repetitioner lyckades han dock fixa.

Den skånska skäggtomten Johan Espenkrona är inte heller känd för att vara något pressmonster, förutom när det kommer till raw bänkpress där han är Sveriges kanske allra främsta, men viking press visade sig passa honom som grädden i såsen. Inte mindre än elva repetitioner lyckades han smälla upp innan tiden var ute, vilket innebar en något otippad grenseger till Espenkrona. Martin Forsmark hittade en bra rytm och fick med sig tio reps för en andraplats. Andreas Ståhlberg påstod innan tävlingen att grenen egentligen inte passade för honom, men trots det tog han tredjeplatsen i grenen.

Viking Press

1. Johan Espenkrona – 11 reps
2. Martin Forsmark – 10 reps
3. Andreas Ståhlberg – 8 reps
4. Gustav Stonegård – 6 reps
5. Marcus Yngvesson – 5 reps
5. Fredrik Svensson – 5 reps
7. Nedzmin Ambeskovic – 4 reps
8. Fredrik Johansson – 3 reps
9. Cim Johansson – 0 reps

Dagens fjärde gren var publikfavoriten Keg Toss. Sju tunnor från 18 till 25 kg skulle kastas över en 4,6 meter hög ribba. I Johnny Hanssons frånvaro (Johnny är en av världens bästa i grenen) var det öppet om grensegern. Andreas Ståhlberg har visat att han kan slutföra en serie med en hand om det skulle behövas, och visst flög tunnorna både högt och långt, men inte alltid så välriktat. En tunna slungades för långt åt sidan mot läktarplatserna, och någon annan tunna kastades rakt in i plakatet vid ribban. Han fick kasta om flera tunnor och förlorade mycket tid. Efter att tävlingen var över kunde ägarna av Solnahallen konstatera att det var sex stora hål i golvet, och man kan nog misstänka att merparten av hålen kom till när Ståhlberg sulade iväg tunnor. Han fick dock över samtliga, efter många om och men, men han var inte helt nöjd efteråt.

Det skiljde bara två ynka sekunder mellan ettan och trean här, och Martin Forsmark var den som vann grenen trots att Keg toss har varit en sämre gren för honom historiskt sett. På fyra grenar hade konstapeln bara förlorat en enda poäng, och såg därför ut att kunna ta en promenadseger. Nedzmin Ambeskovic kom lite förvånande på en andraplats i grenen och skäggkonnässören Johan Espenkrona kom trea.

Keg Toss

1. Martin Forsmark – 7 st på 25,00 sek
2. Nedzmin Ambeskovic – 7 st på 26,78 sek
3. Johan Espenkrona – 7 st på 27,00 sek
4. Andreas Ståhlberg – 7 st på 43,85 sek
5. Fredrik Johansson – 6 st på 36,71 sek
6. Gustav Stonegård – 5 st på 15,64 sek
7. Cim Johansson – 5 st på 23,57 sek
8. Marcus Yngvesson – 5 st på 50,02 sek
9. Fredrik Svensson – 4 st på 15,90 sek

Den näst sista grenen var Farmers Walk med väskor som vägde 180 kg styck, en väl tilltagen vikt som man sällan ser ens i WSM-sammanhang. Vi var nog många som trodde att Martin Forsmark skulle kunna landa ännu en grenseger här, men händerna ville annorlunda. Väskorna gled ur greppet hela tiden och upplyften blev många. Jag frågade honom direkt efteråt varför han inte lyckades bättre i grenen och fick till svar att händerna var helt slut efter den otroligt tuffa Arm over arm. Det var bara tre atleter som lyckades gå hela sträckan, och bäst av alla var Cim Johansson som var den som fick köra just Arm over arm två gånger. Det gör hans prestation ännu mer imponerande. Näst bäst var Fredrik Johansson som hade skadat bicepsfästen ett par veckor innan finalen. Att han kom i mål med de förutsättningarna var också väldigt imponerande. Johan Espenkrona var som väntat väldigt bra och knep tredjeplatsen.

Farmers Walk

1. Cim Johansson – 27 sek
2. Fredrik Johansson – 38,81 sek
3. Johan Espenkrona – 40,17 sek
4. Andreas Ståhlberg – 17,25 m
5. Marcus Yngvesson – 13,73 m
6. Martin Forsmark – 10,35 m
7. Nedzmin Ambeskovic – 8,65 m
8. Gustav Stonegård – 3,04 m
9. Fredrik Svensson – 0,4 m

Den avslutande grenen var som vanligt Atlasstenar. Sex stenar vägandes från 120 kg till 190 kg skulle lastas upp på plattformar som var från 170 cm till 130 cm höga, och grenen var utformad som en pargren. Förra året hade Martin Forsmark i princip säkrat segern redan innan den sista grenen, men den här gången fanns det en liten chans att Andreas Ståhlberg skulle kunna gå om honom i totalen om Martin fumlade bort sig i grenen. Nu var den risken relativ liten då Martin är en av världens bästa stenlyftare och har vunnit grenen i de fyra senaste finalerna, men Andreas tog chansen och genomförde den bästa stenserie han någonsin har gjort. Martin Forsmark kom efter direkt på den första stenen som inte ville placeras på plattformen, men kom närmre och närmre Ståhlberg för varje sten som lades upp. På den sista stenen var de extremt nära varandra, men Ståhlberg lyckades lasta upp den sista stenen en halvsekund snabbare än Forsmark och vann grenen före konstapeln.

Fredrik Johansson, ni vet han med den trasiga bicepsen, sa på förhand att han var rädd för att skada sig mer om han körde stenarna så han visste inte hur han skulle göra där. Nu vet jag inte vad som fick honom att strunta i sin bicepsskada, men han lekte upp stenarna på en kanontid, trots skadan. En om möjligt ännu större prestation än hans insats i Farmers Walk.

Atlasstenar

1. Andreas Ståhlberg – 5 st på 27,09 sek
2. Martin Forsmark – 5 st på 27,54 sek
3. Fredrik Johansson – 5 st på 38,25 sek
4. Johan Espenkrona – 5 st på 44,06 sek
5. Gustav Stonegård – 4 st på 27,36 sek
6. Fredrik Svensson – 3 st på 21,64 sek
7. Marcus Yngvesson – 3 st på 22,36 sek
8. Cim Johansson – 3 st på 25,58 sek
9. Nedzmin Ambeskovic – 3 st på 32,03 sek

Till slut kan vi konstatera att ingenting verkar kunna stoppa supersnuten Martin Forsmark nu när Johannes Årsjö har lagt bältet och ammoniakdunken på hyllan. Efter en mardrömsstart på året där träningen fick läggas på is började han så sakteliga lappa ihop livet igen, och när livspusslet väl var lagt hade han bara tio veckors förberedelse inför finalen. Det räckte för att briljera, dominera och försvara sin titel från fjolåret. En bragd väl värd Jerringpriset och något som borde leda till ett filmmanus! Nu väntar Världens Starkaste Man 2020 för Martin, och med tanke på att han har ett drygt halvår på sig att förbereda sig inför den tävlingen så ligger WSM-finalen inom räckhåll, om han nu väljer att köra. En väldigt värdig guldmedaljör helt enkelt.

Andreas Ståhlberg gjorde en kanontävling där han hade lite stolpe ut i vissa grenar. Han vann en gren, kom tvåa i två grenar och var som sämst fyra. Det visar vilken skyhög nivå han har, och om han inte hade fått stolpe ut i vissa grenar hade han kunnat närma sig Forsmark ännu mer. Förhoppningsvis får han chansen att tävla i Världens Starkaste Man 2020 tillsammans med Martin Forsmark, och om det blir så lär han kunna nå finalen om allt klaffar.

Johan Espenkrona försvarade sin tredjeplats från ifjol. Vi visste redan att han är ruskigt bra i löpgrenar som Farmers Walk, men han imponerade allra mest när han vann Viking Press. Om han lyckas få upp marklyftet ännu mer kommer han vara väldigt farlig i fortsättningen. Vi kan konstatera att man aldrig kan räkna bort den skånska skäggmurveln!

Gustav Stonegård var lättast i startfältet och debuterade i en SSM-final (i den öppna klassen), men höll en jämn och hög nivå tävlingen igenom. Inte nog med att han lyckades dra 400 kg i marklyftet, han låg där uppe och stressade de övriga toppnamnen i så gott som varje gren. Han lär kunna aspirera på titeln om några år.

Nedzmin Ambeskovic behöver bli lite jämnare för att kunna utmana om guldet ordentligt, men han har tagit ett stort kliv när det kommer till de rörliga momenten. Det är ändå i marklyftet som han verkligen skiljer sig från de övriga. Det är inte så att han är lite bättre än resten av atleterna; det är som att jämföra min styrka med den hos en silverrygg. Han spelar i en annan liga. Den här gången var han någon centimeter från att klara 450 kg i marklyft, och om han håller sig skadefri lär femhundringen ligga löst inom några år.

Fredrik Johansson är historiskt sett väldigt skadebenägen, och den här gången kom han till start med en bicepsskada, men trots att skadan lär ha hämmat honom i vissa grenar briljerade han Farmers Walk och i Atlasstenar. Hur bra han hade varit om han kom till start utan skador kan man bara spekulera i, men att han skulle varit en pallkandidat är nog ingen högoddsare ändå. Vi får hålla tummarna för att han kan få ett skadefritt 2020.

Vi var många som hade tippat Marcus ”Buktryck” Yngvesson betydligt högre upp än en sjundeplats. Det är jämnt i toppen och det gäller att ha marginalerna på sin sida, något som Yngvesson inte riktigt hade den här dagen. Nu får han glädjas över sitt eminenta 400-kiloslyft i marklyftet.

Cim Johansson debuterade, likt Gustav Stonegård, i SSM-finalen. Ett par bottennoteringar i de statiska övningarna sänkte hans totalplacering, men hans prestationer i Arm over arm och Farmers Walk var verkligen minnesvärda. Jag tror att han kommer kunna vara med och fightas ordentligt om något år.

Vi visste på förhand att årets final skulle bli jobbig för Fredrik Svensson. Han hade en väldig otur med grenvalet, och han lyckades inte få ut det han kan i marklyftet som är den grenen han brukar kunna plocka bra poäng i. Formen var kanske inte riktigt där den här dagen, och det tillsammans med grenarna gjorde att han kom sist. Fredrik har väldigt höga toppar, men också en del dalar som han behöver fylla igen för att bli en toppkandidat. Han satsar nu inför Master-VM (Stefan ”Stisse” Bergqvist också kommer tävla där) där han lär ha stor chans att placera sig högt.

Slutresultat

1. Martin Forsmark – 53 p
2. Andreas Ståhlberg – 49,5 p
3. Johan Espenkrona – 39,5 p
4. Gustav Stonegård – 35,5 p
5. Nedzmin Ambeskovic – 33,5 p
6. Fredrik Johansson – 33,5 p
7. Marcus Yngvesson – 30 p
8. Cim Johansson – 26,5 p
9. Fredrik Svensson – 21 p

Sveriges Starkaste Man 2019 bjöd på minnesvärda rekordförsök, rafflande dueller och kämpainsatser utan dess like. Grenarna var roliga, publiktrycket var grymt, domarinsatserna från Sebastian D. Liljeblad och Anders ”Starkeanders” Johansson var utmärkta, roddarna var påpassliga och demonspeakern Anders Axklo var som vanligt fenomenal i sin roll. De enda synpunkterna jag hörde från publiken var att en del tyckte att det var lite väl mörkt i lokalen och att det tog för lång tid mellan grenarna. Annars var det en idel hyllningskör man hörde när man pratade med besökarna. Bra jobbat, ni som såg till att göra Sveriges Starkaste Man 2019 till den succé det blev!

Om ni vill arrangera ett kval eller finalen i Sveriges Starkaste Man 2020 kan ni läsa mer om det här.

På söndag är det dags för årets största strongmantävling här i Svergie, nämligen finalen av Sveriges Starkaste Man 2019. Vi har frågat samtliga finalister fem snabba frågor för att ta pulsen på atleterna såhär dagarna innan tävlingen.

Martin Forsmark

1. Hur är formen inför finalen?

Formen känns ok, känner mig stark men inte så uthållig.

2. Vilken gren ser du mest/minst fram emot?

Jag ser mest fram mot atlasstenar, minst keg toss.

3. Vilka blir topp-3? (Gärna i ordning)

Jag vinner, Hansson blir tvåa och Ståhlberg trea.

4. Vilken plats satsar du själv på?

Jag siktar på vinst.

5. Vem tror du kan skrälla?

Stonegård står för årets skräll.

Andreas Ståhlberg

1. Hur är formen inför finalen?

Formen är grym. Förkyld för tillfället men är övertygad att vara frisk på söndag.

2. Vilken gren ser du mest/minst fram emot?

Jag ser mest fram emot arm over arm och marklyft, och minst vikingpress. Min struliga axel gillar den inte.

3. Vilka blir topp-3? (Gärna i ordning)

Topp-3: Ståhlberg, Forsmark och Hansson.

4. Vilken plats satsar du själv på?

Se ovan.

5. Vem tror du kan skrälla?

Jag vet ej vad skrälla betyder.

Gustav Stonegård

1. Hur är formen inför finalen?

Vrålstark!

2. Vilken gren ser du mest/minst fram emot?

Mest marklyft för max. Minst Farmers walk.

3. Vilka blir topp-3? (Gärna i ordning)

Forzmark, Johnny och Buktryck (Yngvesson).

4. Vilken plats satsar du själv på?

Topp-5.

5. Vem tror du kan skrälla?

Jag.

Johnny Hansson

1. Hur är formen inför finalen?

Rund.

2. Vilken gren ser du mest/minst fram emot?

Mest mark, minst sten.

3. Vilka blir topp-3? (Gärna i ordning)

Hansson, Forsmark och Yngvesson.

4. Vilken plats satsar du själv på?

Vinst.

5. Vem tror du kan skrälla?

Det känns inte som det finns någon i detta startfältet som är en skräll om de skulle gå bra.

Fredrik Svensson

1. Hur är formen inför finalen?

Styrkeformen är rätt bra, framförallt i axlar. Lite krångel med ryggen, så hoppas vilan veckan innan nu gör så man kan prestera i mark.

2. Vilken gren ser du mest/minst fram emot?

Ser mest fram emot Atlassten, men även Vikingpress. Arm over arm är en stor mardröm.

3. Vilka blir topp-3? (Gärna i ordning)

Forsmark etta, Johnny tvåa och Ståhlberg trea, men det är väldigt tajt så dagsformen avgör. Vem som helst av dom 3 kan vinna.

4. Vilken plats satsar du själv på?

Med årets grenar får jag det väldigt tufft. Jag har flera dåliga grenar. Topp-7.

5. Vem tror du kan skrälla?

Gustav Stonegård kommer skrälla. Han kan ta fjärdeplatsen om allt stämmer.

Cim Johansson

1. Hur är formen inför finalen?

Formen är bra, förutom en ljumske som bråkar lite och en fot som ska opereras kort efter finalen så är kroppen starkare än någonsin.

2. Vilken gren ser du mest/minst fram emot?

Det är nog likvärdigt hur mycket jag ser fram emot grenarna, men keg toss är väl den jag ser minst fram emot på grund av att det så lätt blir en tabbe där.

3. Vilka blir topp-3? (Gärna i ordning)

Forsmark etta, Stålberg tvåa och Hansson trea.

4. Vilken plats satsar du själv på?

Då det är mitt första år i SM så är, till att börja med, finalen i sig en seger, men vad jag satsar på är för att vara realistisk, att hålla mig så långt ifrån sistaplatsen som jag kan, jag slåss om att slippa den.

5. Vem tror du kan skrälla?

Stonegård har mer att komma med än vad många räknar med.

Johan Espenkrona

1. Hur är formen inför finalen?

Den känns ok.

2. Vilken gren ser du mest/minst fram emot?

Mest farmers, minst marklyft.

3. Vilka blir topp-3? (Gärna i ordning)

Forsmark etta, Hansson tvåa och Ståhlberg trea.

4. Vilken plats satsar du själv på?

Fjärdeplatsen.

5. Vem tror du kan skrälla?

Ingen.

Nedzmin Ambeskovic

1. Hur är formen inför finalen?

My shape is quite good (only I’m tired since as I know I competed more than all the other athletes this year).

2. Vilken gren ser du mest/minst fram emot?

I’m looking forward for deadlift, keg toss and viking press (if I pick up weights fast and properly). This can be problem for me because off stiff shoulders. Stones and arm over arm I didn’t train almost at because I didn’t have time for this preparation because of Arnold Classic.

3. Vilka blir topp-3? (Gärna i ordning)

1. Forsmark, 2. Johnny, 3. Andreas/Buktryck.

4. Vilken plats satsar du själv på?

I’m aiming to be in worst case as last year, 5th. So top-5.

5. Vem tror du kan skrälla?

I would not say there can be some suprices because all finalist are so good so everyone can be in top-5. If everything goes according to plan I think I can be top-3 in 3 events and take points from other 3 events as well, so me. Haha. Buktryck is future!

Marcus Yngvesson

1. Hur är formen inför finalen?

Bästa formen jag någonsin haft.

2. Vilken gren ser du mest/minst fram emot?

Ser mest fram emot marklyftet och minst fram emot keg toss.

3. Vilka blir topp-3? (Gärna i ordning)

Forsmark etta, Hansson tvåa och Ståhlberg trea.

4. Vilken plats satsar du själv på?

Behålla min fjärdeplats.

5. Vem tror du kan skrälla?

Ståhlberg.

Fredrik Johansson

1. Hur är formen inför finalen?

Inte alls på grund av skador.

2. Vilken gren ser du mest/minst fram emot?

Innan min ruptur i höger biceps för tre veckor sedan var det sten som jag såg mest fram emot. Nu vet jag inte. Ser minst fram mot stenarna på grund av rädsla för skador.

3. Vilka blir topp-3? (Gärna i ordning)

Forsmark etta, Ståhlberg tvåa och Hansson trea.

4. Vilken plats satsar du själv på?

Mitt mål har hela säsongen varit topp-3, men nu blir jag mest glad om jag inte skadar mig.

5. Vem tror du kan skrälla?

Stonegård.

Sveriges Starkaste Kvinna 2019 (i den öppna klassen) hålls som bekant under Tyngre VIII i Solnahallen den 12 oktober. Tävlingen börjar kl. 15:00 och kommer hålla på i drygt tre timmar. Sweden Barebell Club arrangerar tävlingen.

Grenarna är:

• 1. Pinch hold.
• 2. Circus dumbell press medley.
• ​3. Sandbag loading.
  – Cut –
• 4. Deadlift ladder.
• 5. Truck pull on ladder.
• 6. Atlasstenar.

Mer info om grenarna kan ni läsa på Sweden Barebell Club’s hemsida.

Precis som finalen av Sveriges Starkaste Man 2019 och Sveriges Starkaste Kvinna 2019 i de öppna klasserna kommer lättviktarnas (-90 kg) final att hållas under Tyngre VIII i Solnahallen. Tävlingen börjar kl. 10:00 den 12 oktober.

Grenarna kommer vara:

• 1. Ok, 280-300 kg, 15+15 m.
• 2. Apollon för max med startvikt på 90 kg.
• 3. Knäböj (WSM) för reps, 200-220 kg. Dräkt och lindor får användas.
• 4. Carry and drag (väskor 120 kg, säck 100-110 kg och sedan släde tillbaka), 15 m per objekt.
• 5. Ladder pull.
• 6. Sten för reps, 130-140 kg till ca 120 cm.

Årets sista kval i klassen hålls den 7 september i Lund.

Söndagen den 13 oktober hålls årets upplaga av Sveriges Starkaste Man. Kl. 14:00 börjar tävlingen i Solnahallen under Tyngre VIII. Han som står som segrare i tävlingen kommer, förutom titeln, att få en plats i Världens Starkaste Man 2020!

Grenarna i finalen är:

• 1. Marklyft för max (maxtid 60 s). Startvikten är 360 kg. Sedan blir det höjningar till 380 kg, 390 kg och 400 kg, och sedan höjningar på 5 kg. Man får stå över vikterna.
• 2. Arm over arm  med en lastbil, 20 m (maxtid 60 s).
• 3. Vikingpress för reps, vikt 160 kg i handtaget (maxtid 60 s).
• 4. Kegtoss: Sju tunnor vägandes 18, 18, 20, 20, 22, 22 och 25 kg, höjd 4,6 m (maxtid 60 s).
• 5. Farmers Walk på 180 kg per hand, 20 m (maxtid 60 s), (körs i par).
• 6. Atlasstenar: 120, 140, 160, 170 och 190 kg med tillöp , 2,5 m ned till inget på 190 kg stenen. Höjd 170-130 cm, (körs i par), (maxtid 60 s).

Huvuddomare: Anders Johansson. Meddomare: Sebastian Liljeblad.

Grenansvarig: Johannes Årsjö.

Det fjärde och sista kvalet till Sveriges Starkaste Man 2019 hålls den 24 augusti i Årjäng.

Efter att ha överlevt en mancold av den tuffare sorten så är jag nu redo att berätta om när jag träffade ett tjugotal svettiga tjejer i Solna. I fall någon skulle misstänka att jag är Sveriges svar på Hugh Hefner så måste jag meddela att jag var där med både fruga och barn. Låt mig ta det från början…

Jag befann mig i ett höstkallt Stockholm, på väg till den utseendemässigt ganska anonyma Solnahallen. Efter att ha letat efter en tom parkeringsplats i en dryg halvtimme (det finns ca. 50 parkeringsrutor i närheten av Solnahallen, och en mängd av dessa var reserverade) så hade jag turen att haffa en parkering när en bil lämnade rutan. Varför hade man då åkt över 30 mil för att komma till Solna denna septemberhelg? Jo, anledningen till min vistelse stavades Tyngre Classic VI.

”Tyngre Classic VI, men är inte det bara inoljade människor med strandkroppar som visar upp sig där”, tänker kanske ni? Visst är kroppskultur en stor del av tävlingarna, men det fanns också en del mumsigt för oss styrkeintresserade. På söndagen hölls som bekant den TV-sända finalen av Sveriges Starkaste Man 2017 under Tyngres flagg, men redan under fredagen hölls Tyngre Strongwoman Challenge, en tävling som arrangerades av Sweden Barbell Club (ett fenomenalt strongmangym i Stockholm). Ett stort antal kvinnor hade anmält sig för att tävla i den för många nya disciplinen som stavas strongwoman. En del nyfikna tjejer kom från fitnesshållet, någon brukade tävla i crossfit och någon hade bytt ut strandkroppsscenen mot stenlyft denna kväll. Det fanns såklart en del rutinerade namn på plats också, såsom Martina Andersson (Sveriges starkaste kvinna i -82 kg) och Bobby Sundberg (Sveriges näst starkaste kvinna i samma klass). Inte mindre än 20 deltagare var på plats för att pressa kroppen så långt det bara gick. Viktklassen var öppen, vilket innebar att man fick väga hur mycket eller hur lite man ville. En del ville väga som en genomsnittlig femteklassare (och var ungefär lika hårda som ett paket knäckebröd), medan andra ville väga något mer än så. De som förenade dem var att de var starka som björnar, och här var det just styrka som premierades, inte byxstorlek.

Fem grenar skulle avverkas, och efter de två första var det en cut som skulle sålla bort alla utom de åtta starkaste. Den första grenen var Farmers Walk med saftiga 65 kg i vardera näve. Här var det hela fem atleter som gick över 80 meter! Riktigt imponerande! Elva tjejer lyckades promenera över 60 meter, och samtliga atleter lyckades gå över 30 meter. Den som hade kvällens starkaste nypor var Martina Andersson som vann grenen med att gå 96,3 meter.

Den andra grenen var stocklyft för reps. Här kunde man välja om man ville reppa på en lättare stock på 55 kg eller om man vågade sig på en tyngre stock på 70 kg. En del försökte sig på den tyngre stocken utan att besegra den, men fyra kvinnor lyckades reppa med den. Starkast här var återigen Martina Andersson som gjorde fyra bekväma repetitioner med den tunga stocken. Emelie Rapp och Mariana Carlsson delade på andraplatsen med tre reps vardera, och Bobby Sundberg kom fyra med två repetitioner.

Kvällens tredje gren, och den första efter cuten, var Arm over arm med en bil modell peniskompensation*. Här fick Martina, som hade två grensegrar i ryggen, ordentliga problem. Hon fick ingen vidare fart på bilen och kom näst sist. I stället var det Mariana Carlsson som vann tätt följt av Bobby Sundberg. Det var bara dessa två som orkade dra bilen i mål.

Den fjärde grenen var ett ok på 200 kg. Nu var Martina tillbaka med revanschlust i blicken. Hon sprang de 20 metrarna på 8,2 sekunder, alltså snabbare än två meter per sekund med 200 kg på nacken! Det är ungefär hälften så snabbt som maxfarten hos en alligator, bärandes lika mycket vikt som 8 – 10 fullvuxna rådjur väger tillsammans (!). Emelie Rapp var drygt fem sekunder efter Martina, och kom tvåa i grenen. Bobby blev trea ett par tiondelar bakom Emelie, så jämnt var det. Det skiljde faktiskt bara 1,1 sekunder mellan tvåan och femman.

Den sista grenen var atlasstenarna. Fem stenar från lätt till tresiffrigt skulle lyftas upp på podium så snabbt som möjligt. Tre atleter orkade få upp samtliga stenar, och dessa tre var också de som lyckades ta sig till pallen. Det blev en tajt tävling mellan de två förhandsfavoriterna Martina och Bobby, där Martina drog det längsta strået. Martina Andersson kom trea i stenarna, men vann alltså tävlingen totalt sett genom att fullkomligt utklassa motståndarna i främst farmers och oket. Bobby Sundberg gjorde en jämn och bra tävling och slutade på andraplats, en poäng bakom Martina. Mariana Carlsson kom trea med två grensegrar i bagaget.

Tyngre Strongwoman Challenge 2017 – Slutresultat:

1. Martina Andersson – 32p
2. Bobby Sundberg – 31p
3. Mariana Carlsson – 29,5p
4. Emelie Rapp – 22,5p
5. Angelica Enberg – 19p
6. Marilea Nordström – 18,5p
7. Emelie Johnsson – 15p
8. Malou Bernström – 12,5p

(Resultatet avser de 8 atleter som klarade cuten och fick slutföra hela tävlingen)

Tävlingen var välarrangerad, och gick förhållandevis smidigt trots det stora antalet atleter. Fitnessprofilen och radioprataren från Body Radio, Linnea Enstedt, var speaker. Hon gjorde ett bra jobb med att framkalla hejarop och applåder, och med tanke på hur stora hennes armar är (de är så stora att de har en egen Facebooksida**) så kan man ana att hon inte hade gjort bort sig som deltagare heller. Nivån på deltagarna var riktigt bra rakt igenom, och det var riktigt roligt att se att så många kvinnor var med. Vi får hoppas att någon eller några har fått blodad tand för sporten. Ett mycket bra initiativ av Tyngre-grabbarna att ha med en strongwomantävling! Nästa år ska jag vara på plats ännu tidigare för att garantera en närliggande parkeringsplats, för det här var inte sista gången jag besökte Tyngre Classic.

*stor, tung och vräkig
**symboliskt

Johannes Årsjö har haft ett stort mål de senaste åren; att vinna Sveriges Starkaste Man nio gånger. Det är lika många SSM-titlar som Magnus Samuelsson vann under sin karriär. Skillnaden är att Johannes har vunnit sina titlar i rad och hade därmed chans att bli historisk. De senaste åtta åren har han varit helt överlägsen i Sverige, och det enda som på förhand har sett ut att kunna bryta sviten har varit hans skador. Så var det även det här året. Tidigare i år gjorde han en omfattande ryggoperation, som blev misslyckad och fick göras om. En skadad nerv, otaliga ryggskott och bristningar senare stod han ändå på startlinjen för att försöka försvara sin tron och vinna sin nionde raka titel, mer skadeskjuten än någonsin.

Solnahallen var fylld av människor som ville se om Johannes skulle kunna övervinna sina skador och vinna, igen. Han hade tidigare sagt att det bara fanns två tänkbara scenarier; att han antingen skulle lämna arenan med guldet, eller få bäras ut på bår, och han såg verkligen ut att mena det. Tyngre stod som arrangörer, och SVT var på plats för att livestreama och göra en TV-produktion. Anders Axklo var speaker, Kalle Zackari Wahlström agerade programledare för SVT och Andreas Guiance från Tyngre var expertkommentator i livesändningen på SVT Play. Allt var upplagt för en köttbatalj av episka proportioner. Även i år stod deltagande på Giants Live i Norrköping på spel för de främsta atleterna.

Den första grenen var ”Jättens finger”, som i branschen brukar kallas för Fingals Fingers. Man gick ut två och två, och skulle välta ett finger på strax under 200 kg fyra gånger var. Andreas Ståhlberg, som kom sexa i finalen förra året, drog fram som en maskin och fick en riktigt bra tid. Det var bara de två förhandsfavoriterna i grenen, Johannes Årsjö och Johnny Hansson som var snabbare. Det skilde inte många hundradelar mellan de två suveränerna, och det blev jätten från Årjäng som vann, kanske på grund av att Johannes fumlade lite under ett av upplyften. En riktigt bra start för Johnny med andra ord.

Jättens finger

1. Johnny Hansson – 4 på 30,47 sek
2. Johannes Årsjö – 4 på 31,00 sek
3. Andreas Ståhlberg – 4 på 33,12 sek
4. Torbjörn Persson – 4 på 35,50 sek
5. Martin Forsmark – 4 på 38,00 sek
6. Fredrik Johansson – 4 på 40,43 sek
7. Marcus Yngvesson – 4 på 42,00 sek
8. Ola Nilsson – 4 på 47,41 sek
9. Joachim Gustavsson – 4 på 52,00 sek
10. Fredrik Svensson – 3 på 39,00 sek

Dagens andra gren var också en pargren, och hette ”På raka armar”, eller Safe Lift som den brukar heta i folkmun. Det var samma utrustning som tidigare har använts i Giants Live i Norrköping, vilket innebär att man har satt fast en lång, vinglig skivstång i två sopcontainrar. Vikten låg på respektabla 150 kg, och svajigheten i stången ökade på svårigheten avsevärt. Det skäggprydda pressmonstret Joachim Gustavsson är en av Sveriges bästa pressare genom tiderna (kanske bara överträffad av Johannes Årsjö och David Nyström), och hade pressen på sig att leverera här. Han gjorde ingen besviken när han närmast råpressade upp nio repetitioner. Johannes och Johnny gick ut sist, och Johannes var sugen på en revansch efter andraplatsen i förstagrenen. Han ropade till mig att jag skulle hålla koll på hur många repetitioner Johnny gjorde och meddela honom det om det skulle behövas. Ett taktiskt drag såklart. Nu behövde han inte det, utan märkte att Johnny inte var riktigt nära att slå honom. Han nöjde sig med tio reps, trots att det fanns fler reps i tanken, och vände sig mot den jublande publiken med containrarna på raka armar, vilket säkerligen gav fler än mig gåshud.

På raka armar

1. Johannes Årsjö – 10
2. Joachim Gustavsson – 9
3. Martin Forsmark – 8
4. Johnny Hansson – 7
5. Andreas Ståhlberg – 6
6. Torbjörn Perszon – 3
7. Ola Nilsson – 2
8. Fredrik Svensson – 1
9. Fredrik Johansson – 0
10. Marcus Yngvesson – 0

Dagens tredje gren hade fått namnet ”Öltunnshävning”, och var publikfavoriten Keg Toss. Sju tunnor från 18 till 25 kg skulle kastas över en ribba på 4,5 meters höjd. Här var det också upplagt för en duell mellan Johannes och Johnny. Båda två tillhör den absoluta världstoppen i grenen, och att det skulle gå undan kunde man ana i förväg. Det blev Johannes som tog sin andra grenseger för dagen, och Johnny fick nöja sig med andraplatsen då han fick upp den sista tunnan en dryg sekund långsammare än Johannes. Toppduon var som väntat helt överlägsna här. Martin Forsmark gick på säkerhet och fick upp samtliga tunnor, vilket räckte till tredjeplatsen.

Öltunnshävning

1. Johannes Årsjö – 7 på 15,63 sek
2. Johnny Hansson – 7 på 16,31 sek
3. Martin Forsmark – 7 på 54,03 sek
4. Joachim Gustavsson – 6 på 20,22 sek
5. Ola Nilsson – 6 på 32,31 sek
6. Andreas Ståhlberg – 6 på 35,53 sek
7. Fredrik Johansson – 6 på 50,47 sek
8. Torbjörn Persson – 5 på 19,75 sek
9. Fredrik Svensson – 2 på 11,88 sek
10. Marcus Yngvesson – 2 på 31,0 sek

Den fjärde grenen var marklyft för max. Ingångsvikten var satt till rekordhöga 360 kg! Det här var en gren där man på förhand trodde att några skulle nolla i, men nio atleter klarade av ingångshöjden, och hela sju atleter lyckades dra 380 kg eller mer! Det var också en gren där man undrade om Andreas Ståhlberg skulle dra ett nytt svenskt rekord. Han hade gjort en tvåa på 405 kg bara veckor innan finalen, men veckan innan tävlingen drabbades han av ehec-bakterier, vilket ledde till en viktnedgång från 168 kg till 150 kg. Att spy blod och inte kunna behålla någon fast föda visade sig inte vara en optimal uppladdning inför Sveriges Starkaste Man, så han orkade ”bara” dra 390 kg. Det var vad Martin Forsmark också stannade på, och trots att han var någon cm från att låsa ut ett nytt personbästa på 405 kg fick han nöja sig med en delad grenseger med Andreas. Fredrik Johansson gjorde två bra försök att lyfta 390 kg, och det sista var riktigt nära. Johannes Årsjö drog 380 kg, vilket är 40 kg under hans tävlingspers, men med tanke på de färska ryggoperationerna så var det en makalös bedrift.

Marklyft för max

1. Martin Forsmark – 390 kg
1. Andreas Ståhlberg – 390 kg
3. Johannes Årsjö – 380 kg
3. Fredrik Johansson – 380 kg
3. Torbjörn Persson – 380 kg
3. Fredrik Svensson – 380 kg
3. Joachim Gustavsson – 380 kg
8. Johnny Hansson – 360 kg
8. Ola Nilsson – 360 kg
10. Marcus Yngvesson – 0

Bilbärning (alltså Car Walk) var den näst sista grenen. Det kanske känns lite taskigt att tvinga atleterna att springa med 400 kg på nacken direkt efter att de har maxat i marklyft, men strongman är inte en snäll mormor som bjuder på kakor och låter en få skruva isär den där gamla släktklenoden. Fredrik Johansson gjorde riktigt bra i från sig här också, och bjöd publiken på en glädjedans när han fick reda på sin tid. Martin Forsmark sprang in på en tid som antagligen hade räckt långt i WSM, men det räckte ändå inte till segern. Johannes Årsjö är vanligtvis topp-3 i världen i den här typen av grenar, men en skadad nerv i foten och två ryggoperationer talade egentligen emot en topplacering här. Det spelade dock ingen större roll, utan han vann grenen på ett övertygande sätt.

Bilbärning

1. Johannes Årsjö – 10,53 sek
2. Martin Forsmark – 11,25 sek
3. Fredrik Johansson – 13,19 sek
4. Johnny Hansson – 13,50 sek
5. Torbjörn Persson – 15,37 sek
6. Fredrik Svensson – 16,10 sek
7. Joachim Gustavsson – 19,00 sek
8. Andreas Ståhlberg – 20,94 sek
9. Ola Nilsson – 21,13 sek
10. Marcus Yngvesson – 23,69 sek

Inför den avslutande grenen, Atlasstenarna, ledde Johannes Årsjö med 4,5 poäng före Martin Forsmark, och Martin hade 5 poäng mer än trean Johnny Hansson. Det såg alltså lovande ut för Johannes del, och det såg ut som att bara en skada skulle kunna stoppa honom från att ta sin nionde raka titel. Johannes och Martin Forsmark gick ut mot varandra som sista par, och fyra atleter hade klarat slutföra hela stenserien. Martin är Sveriges kanske bästa stenlyftare, och Johannes hade råd att komma femma som sämst om han ville vinna tävlingen. Martin lyfte sten efter sten i ett rasande tempo, medan Johannes såg ut att kämpa betydligt mer. Det visade sig att han skadade sin biceps redan på den första stenen. Här visade han återigen varför hans pannben förmodligen är lika tjockt som hos en noshörning. Han härdade ut smärtan, och lyckades få upp samtliga stenar en dryg tiondel snabbare än Johnny Hansson, och kom femma i grenen!

Atlasstenar

1. Martin Forsmark – 5 på 19,34 sek
2. Fredrik Johansson – 5 på 23,28 sek
3. Torbjörn Persson – 5 på 23,41 sek
4. Joachim Gustavsson – 5 på 26,87 sek
5. Johannes Årsjö – 5 på 28,12 sek
6. Johnny Hansson – 5 på 28,21 sek
7. Andreas Ståhlberg – 4 på 17,93 sek
8. Ola Nilsson – 4 på 29,44 sek
9. Fredrik Svensson – 3 på 22,00 sek
10. Marcus Yngvesson 3 på 30,75 sek

Johannes Årsjö tog alltså till sist sin nionde raka titel i Sveriges Starkaste Man, mot alla odds! Martin Forsmark visade varför han anses vara världens starkaste polis, men trots en kanoninsats rakt igenom räckte det inte för att knipa guldet. Så nära har ingen varit att slå Johannes på svensk mark sedan han tog sin första titel, och om det är någon som skulle kunna ta över tronen så är det Forsmark. Det var sedan ett bra hopp ner till Johnny Hansson som lyckades ta tillbaka bronset. Johnny håller absolut världsklass i många grenar, men hålls tillbaka på grund av marklyftet. Om han lyckas få bukt med det kan han gå hur långt som helst. Andreas Ståhlberg hade säkert kunna hota tredjeplatsen om han inte (ofrivilligt) hade tvingats spontandeffat veckan innan tävlingen. Han kommer aspirera på en pallplats nästa år, om han håller sig skadefri. Pressmonstret Joachim Gustavsson gjorde en bra tävling, men halkade ner till femteplatsen, en plats där han antagligen känner sig ganska hemma. Torbjörn Persson hade lite stolpe ut, men gjorde ändå en stabil tävling rakt igenom. Vi hade tippat honom ett par platser högre än såhär. Fredrik Johansson imponerade stort i flera grenar, inte minst i Atlasstenarna, marklyftet och bilbärningen. Om han bara får upp presstyrkan så är han där uppe i den övre halvan och krigar. Ola Nilsson gjorde en otroligt bra tävling, i synnerhet om man räknar in det faktum att en del atleter var 50 kg tyngre. Om han kan lägga på sig mer muskler och fylla ut ramen mer så blir han riktigt farlig. Fredrik Svensson gjorde en ganska ojämn tävling, och det straffade sig i totalen. Jag tror att han kommer tillbaka nästa år med mer grenträning i bagaget, och kommer ännu högre. Marcus Yngvesson var yngst i startfältet, och var den sista att lyckas kvala in. Med sina 24 år var han med för att se och lära, och han gjorde inte bort sig i det här sällskapet. Jag tror riktigt mycket på den unga smålänningen framöver.

Sveriges Starkaste Man 2017

1. Johannes Årsjö – 51p
2. Martin Forsmark – 50,5p
3. Johnny Hansson – 40,5p
4. Andreas Ståhlberg – 35,5p
5. Joachim Gustavsson – 35p
6. Torbjörn Persson – 35p
7. Fredrik Johansson – 32p
8. Ola Nilsson – 20,5p
9. Fredrik Svensson – 19p
10. Marcus Yngvesson – 7p

Sveriges Starkaste Man 2017 blev en riktigt spännande och rolig final, kanske den bästa SSM-finalen någonsin. Anders Axklo var som vanligt fenomenal som speaker, Andreas Guiance var riktigt bra som expertkommentator och Kalle Zackari Wahlström gjorde ett stabilt jobb som programledare. Tävlingen var relativt snabbt avklarad, grenarna var roliga och spektakulära, roddarna var snabba, domarna var konsekventa, sekretariatet var noggranna och arrangemanget var väl genomfört av Tyngre-grabbarna. Visst hade det inte skadat med en roligare presskonferens dagen innan, mer ljus- och rökeffekter på tävlingsarenan, att Anders Axklo och Andreas Guiance skulle kommentera tävlingen tillsammans för SVT och en ännu mer storslagen arena (tänk Gladiatorerna), men det är säkert något som kommer i framtiden. Det är fantastiskt roligt att återigen kunna se svensk strongman på TV, och Johannes är en perfekt ambassadör och ledarfigur för sporten. Nu håller vi tummarna för att styrelsen på SVT har fått upp ögonen för världens hårdaste sport så att vi även nästkommande år kan se när Sveriges starkaste män gör upp om vem som är starkast. Johannes lär inte nöja sig med bara nio raka titlar heller…

De fyra främsta atleterna (Johannes Årsjö, Martin Forsmark, Johnny Hansson och Andreas Ståhlberg) kommer vi kunna se tävla i Giants Live som hålls i Norrköping den 11 november. Då ställs de mot några av världens starkaste män, bl.a. Zydrunas Savickas! Johannes har meddelat att han kommer tävla, och att bicepsen håller på att bli bättre. Köp biljetter redan nu så ni inte missar årets kanske mäktigaste tävling!

Finalen av Sveriges Starkaste Man 2017 hålls som bekant på söndag i Solnahallen under Tyngre Classic VI. Om ni inte har någon möjlighet att se tävlingen live kan ni se den livestreamad på SVT Play. Dela och sprid så att hela Sverige sitter bänkade på söndag!

Här kan ni se livestreamen.

MAXstyrka Radio bjuder den här gången in den ena halvan av Tyngre-duon, nämligen lyftkranen från Hammarbyhöjden, även känd som Andreas Guiance. Vi pratar om finalen av Sveriges Starkaste Man 2017, försöker tippa utgången i tävlingen och pratar om vilka som kommer överraska. Dessutom pratar vi om åldersfördelar, om extrem alkoholtålighet och om Sveriges absolut starkaste människor.

00:01 – Start

04:44 – Gästen tittar in

1:32:39 – Gästen springer ut

1:35:40 – Slut

RSS: http://maxstyrka.libsyn.com/rss

Ladda ner avsnittet.

Finalen av Sveriges Starkaste Man 2017 kommer som bekant att TV-sändas. Nu är det officiellt att kanalen blir SVT1. Dessutom kommer tävlingen att livesändas på SVT Play. Det här är det största som har hänt strongman i Sverige genom tiderna.

Finalisterna är:

Johannes Årsjö
Fredrik Svensson
Torbjörn Persson
Martin Forsmark
Fredrik Johansson
Johnny Hansson
Andreas Stålberg
Ola Nilsson
Joachim Gustavsson
Marcus Yngvesson

Om ni vill se tävlingen live kan ni göra det i Solnahallen under Tyngre Classic VI söndagen den 17 september. Biljetter finns att köpa på Tyngre.se.

Många har undrat över när och var finalen av Sveriges Starkaste Man 2017 kommer äga rum. Nu är det officiellt. Finalen kommer hållas i Solnahallen söndagen den 17 september under Tyngre Classic VI. Kl. 13:00 börjar tävlingen där Sveriges tio starkaste män kommer göra upp om titeln.

Om man vill se finalen live kan man köpa biljetter här. En barnbiljett kostar 99:- och en vuxenbiljett ligger på 299:-.

I år kommer också Sveriges Starkaste Man återigen att ta klivet in i TV-rutan! Johannes Årsjö har de senaste åren varit en drivande faktor att få tillbaks strongman i TV, och i år kommer det alltså att bli en realitet! Tävlingen kommer sändas i en av Sveriges största TV-kanaler, och man kan se tävlingen både på TV:n och gratis på webben via kanalens play-tjänst. Vilken kanal det rör sig om är inte officiellt än.

Vi håller tummarna för att så många som möjligt nu ska få upp ögonen för en av världens mest spektakulära och underhållande sporter.

Årets strongmansäsong är snart i gång. Det första kvalet till Sveriges Starkaste Man i den öppna klassen hålls redan söndagen den 16 april i Solnahallen i Stockholm och Tyngre Classic V. De som är anmälda till start är:

Peter Svedberg
Eric Hellman
Martin Forsmark
Johnny Hansson
Krister Larsson
Jörgen Söderqvist
Fredrik Johansson
Torbjörn Persson
Mattias Klevehag
Andreas Ståhlberg
Joachim Gustavsson
Christoffer Jacobsson
Marcus Yngvesson
Anders Lindbladh
Daniel Lindquist
Lennart Fredriksson
Hawar Abas
Nedzmin Ambeskovic
Henrik Henningsson
Stefan Dahl
Johan Liljeblad
Fredrik Svensson
Andrei Hafström
Ola Nilsson
Stefan Bergqvist
Kalle Lane
Jimmy Larsson