I helgen hölls Strongman Open under Giants Live. Första grenen var stockpress för max (World Log Lift Challenge) där världsrekordhållaren Iron Biby gästspelade för att försöka slå sitt gamla rekord på 230 kg. 231 kg åkte upp relativt stabilt, eller vad säger ni?

Hela tävlingen vanns sedan av kanadensaren Mitchell Hooper på 48,5 poäng följt av sin landsman Maxime Boudreault på 44,5 poäng. Engelsmannen Luke Richardson kom trea på 43 poäng.

Nu är det bara minuter kvar innan årets upplaga av Europas Starkaste Man 2024 går av stapeln i Leeds, England. Det som är extra roligt i år är att Sveriges starkaste man, Fredrik Johansson, är en av deltagarna som tävlar om de två WSM-biljetterna som ligger i potten.

Om ni vill följa tävlingen live kan ni göra det på Official Strongman där en månads abonnemang kostar en dryg hundring. Livestreamen drar igång kl. 18:00.

Fredrik gästade MAXstyrka Radio för att prata om just Europas Starkaste Man. Det avsnittet kan ni lyssna på här.

Sveriges starkaste man, Fredrik Johansson, kommer tävla i Europas Starkaste Man 2024 som kommer hållas i Leeds, England, den 13 april.

Grenarna är:

(Fotocred: Giants Live)

Den svenska rekordinnehavaren i marklyft, Nedzmin Ambeskovic, var i helgen inbjuden som gästlyftare till World Deadlift Championship 2019 som hölls i Wembley. Nedzmin ställdes emot några av världens absolut bästa strongmanatleter, bland andra världens starkaste man Martins Licis.

Nedzmin lyfte först 400 kg, som såg ut som ett uppvärmningslyft. Även 420 kg kom upp till synes utan problem. Nästa vikt var 440 kg, alltså 17,5 kg över hans svenska rekord som han satte i finalen av Sveriges Starkaste Man 2018. Den här vikten såg väldigt tung ut för Nedzmin, men han lyckades få upp den och låsa ut. Mycket imponerande! 454 kg (1001 lbs) blev för tungt den här dagen, men ett präktigt nytt svenskt rekord på 440 kg blev det för Nedzmin. Det räckte till en delad tredjeplats i tävlingen framför bland andra Martins Licis.

Slutresultatet i marklyftet blev:

1. Jerry Pritchett – 454 kg
1. Rauno Heinla – 454 kg
3. Nedzmin Ambeskovic – 440 kg
3. Rob Kearney – 440 kg
3. Adam Bishop – 440 kg
6. Mikhail Shivlyakov – 420 kg
6. Martins Licis – 420 kg
6. Mark Felix – 420 kg
9. Mateusz Kieliszkowski – 400 kg
10. Luke Stoltman – 0

Den isländska jätten Hafthor Björnsson försvarade i helgen sin titel som Europas starkaste man. Fem grenar avverkades, och i Hafthors fall blev det två grensegrar och två andraplatser i grenarna.

Tävlingen började med stocklyftet, där ett gäng presstarka utomeuropeiska atleter var inbjudna för att försöka slå Savickas tre år gamla världsrekord på 228 kg. Även världsrekordinnehavaren var där för att försöka fila till sitt gamla rekord. Det var dock bara tre atleter som klarade 213 kg: Hafthor, Eddie Hall och Iron Biby. Hafthors lyft såg oförskämt lätt ut, nästan som ett uppvärmningslyft. Han valde dock att inte fortsätta lyfta, utan sparade sig till själva huvudtävlingen. Eddie Hall och Iron Biby hoppade båda två över 220 kg och gick direkt på världsrekordvikten 230 kg. Iron Biby vände upp stocken, men var aldrig speciellt nära att pressa upp vikten. Eddie Hall, som dras med en skadad fot och bara valde att ställa upp i stocklyftet, var nära att pressa ut stocken, men kunde inte kontrollera vikten. Savickas fick alltså behålla sitt världsrekord.

De övriga grenarna var marklyft med en apollon, Farmers Walk, Car Walk och atlasstenar.

Det här var Hafthors fjärde titel i tävlingen.

Slutresultat:

1. Hafthor Björnsson – 44 p (Två grensegrar)
2. Konstantine Janashia – 36 p
3. Mateusz Kieliszkowski – 35 p (Tre grensegrar)
4. Zydrunas Savickas – 33 p
5. Graham Hicks – 27,5 p
6. Terry Hollands – 23,5 p
7. Matjaz Belsak – 20,5 p
8. Mark Felix – 17,5 p
9. Krzysztof Radzikowski – 16 p
10. Vytautas Lalas – 13 p

Närmre än såhär kom aldrig Eddie Hall den här gången.

”Vi får se hur det går. Hade det varit vilken annan tävling som helst så hade jag valt att inte tävla.” Så sa Johannes Årsjö en timme innan Giants Live skulle dra i gång. Sex timmar senare var årets största strongmanevenemang över, och Johannes ångrade nog inte att han valde att tävla.

Det största man som strongman kan vara med om är tävlingen Världens Starkaste Man. Vi har ett fåtal atleter som har lyckats nå dit, och de senaste åren är det fyra svenskar som har tävlat i ”strongman-OS”. Av dessa har tre kvalat in genom Giants Live i Norrköping, tävlingen som Johannes Årsjö knåpar ihop. Lördagen den 11 november var det dags igen att se om någon svensk skulle kunna komma på pallen i Norrköping och ta en biljett till WSM.

Johannes hade samlat de fyra bästa från Sveriges Starkaste Man 2017, nämligen han själv, Martin Forsmark, Johnny Hansson och Andreas Ståhlberg. De skulle ta sig an ett motstånd som bestod av några av de starkaste männen från våra grannländer, några amerikanare och dragplåstret Zydrunas Savickas – även känd som tidernas starkaste man. Savickas hade bytt ut fjolårets rippade magrutor mot en klädsam myskula modell större, och den kroppsform som vi är vana att se honom i var åter tillbaka. Den nervskada som har plågat honom tidigare börjar bli bättre, och han såg ut att kunna bjuda på bra motstånd efter ett par fina insatser i tävlingar den sista tiden. Han var den enda som på papperet skulle kunna orsaka riktiga problem för svenskarna då namn som Terry Hollands och Laurence Shahlaei tyvärr hade tvingats hoppa av. Det var uppenbarligen många som ville se den urstarka balten kämpa mot svenskarna. Redan på torsdagen hade rekordmånga biljetter sålts till eventet, och väl på lördagen var det fullpackat med folk i Stadium Arena.

Grenarna var helt identiska från den TV-sända finalen av Sveriges Starkaste Man 2017, förutom marklyftet som var utbytt mot bilmarklyft. Det var också den grenen som inledde tävlingen den här dagen. Amerikanen Adam Bishop gillar uppenbarligen att lyfta upp saker från marknivå, och smekte upp sju stabila repetitioner med bilen. Martin Forsmark gjorde som väntat en bra insats här och fick upp sex repetitioner. Johannes Årsjö är fortfarande inte helt återställd efter den ryggoperation han gjorde i början av året, och dessutom har han tvingats kämpa med bristningar och andra krämpor innan tävlingen. Det var nog få som trodde att han skulle kunna mäkta med fler än 2 – 3 reps här, men trots det tvingade han upp fem repetitioner och fick en delad tredjeplats i grenen. Enormt imponerande! Jag hade nog förväntat mig lite mer av Andreas Ståhlberg här, som kanske är Sveriges bästa marklyftare. Tre reps är i underkant på vad han borde kunna göra. Johnny Hansson fick upp en repetition, och det ser ut som att hans enda riktiga akilleshäl har börjat släppa.

Bilmarklyft

Adam Bishop – 7 reps
Martin Forsmark – 6 reps
Johannes Årsjö – 5 reps
Rob Kearney – 5 reps
Zydrunas Savickas – 4 reps
Mikkel Leicht – 3 reps
Andreas Ståhlberg – 3 reps
Johnny Hansson – 1 reps
Antti Mourujärvi – 1 reps
James Rude – 0
John Pollock – 0
Jon Olav Granli – 0

Dagens andra gren var också det en statisk gren i form av Safe Lift (eller ”På raka armar” som den hette i SSM). Här såg man hur viktigt det är att man har grentränat på just den här övningen innan man tävlar, helst med den specifika utrustningen. Savickas anses ha världens starkaste axlar (kanske tillsammans med Eddie Hall), men här hade han stora problem att hitta balansen, och varje repetition han fick upp var en ren råpress från bottenläget. För att förtydliga vikten av specifik grenträning; Savickas resultat hade bara räckt till en delad fjärdeplats årets SSM-final. Johannes kan den här grenen utan och innan och gjorde 12 stabila repetitioner, vilket var två fler än han gjorde i SSM-finalen. Vi fortsätter att jämföra med Sveriges Starkaste Man: Johnny Hansson gjorde en repetition mer än i SSM, och Andreas Ståhlberg gjorde hela tre reps fler än han gjorde i SSM. Martin Forsmark hade problem med stången som hade blivit krökt, så han fick upp sex repetitioner, vilket var tre färre än han gjorde i SSM. Av de fyra främsta i grenen var tre svenskar.

Safe Lift

Johannes Årsjö – 12 reps
Mikkel Leicht – 11 reps
Andreas Ståhlberg – 9 reps
Johnny Hansson – 8 reps
Zydrunas Savickas – 7 reps
Martin Forsmark – 6 reps
Rob Kearney – 5 reps
Adam Bishop – 1 reps
Antti Mourujärvi – 0
James Rude – 0
John Pollock – 0
Jon Olav Granli – 0

Den tredje grenen var publikfavoriten Keg Toss, och som bonus fick publiken se en introfilm där Johnny Hansson kastade tunnor och poserade iförd en glittrande byggartrosa. Jätten från Årjäng kan det där med att se eggande ut i brunkräm och vaxad bikinilinje, men han är minst lika bra på att kasta öltunnor. Både Johannes Årsjö och Johnny Hansson tillhör den absoluta världstoppen i den här grenen, och det visade man här också. Tiderna var ungefär densamma som från SSM-finalen för de båda suveränerna, något som ingen annan var i närheten av. Medan Johannes satsar på att skära ribban så nära som möjligt för att kapa tid går Johnny på säkerhet och slungar över tunnorna någon meter över ribban. Andreas Ståhlberg kom sexa i grenen i SSM då han fick upp sex tunnor på drygt 35 sekunder. Han verkar dock ha tränat på att kasta tunnor, för nu fick han upp samtliga sju på 23 sekunder! En kanontid av markmonstret! Martin Forsmark hade det tyngre och lyckades inte få upp den sista tunnan. Savickas var snabb i början, men missade en tunna, vilket gjorde att han fick gå tillbaka och slänga över både den och den efterföljande som han redan hade klarat. Domaren visste inte riktigt var som gällde, och Savickas tappade därför mycket tid och en del poäng här. Han hade säkerligen tagit någon placering om domaren inte hade tvekat så. Topp-3 i grenen var uteslutande svenskar.

Keg Toss

Johannes Årsjö – 7 st på 15,76 sek
Johnny Hansson – 7 st på 17,07 sek
Andreas Ståhlberg – 7 st på 23,30 sek
Mikkel Leicht – 7 st på 31,93 sek
Adam Bishop – 7 st på 43,60 sek
Zydrunas Savickas – 7 st på 45,57 sek
Martin Forsmark – 6 st på 21,09 sek
Antti Mourujärvi – 6 st på 25,32 sek
James Rude – 4 st på 14,16 sek
Rob Kearney – 3 st på 24,72 sek
John Pollock – 2 st på 9,70 sek
Jon Olav Granli – 2 st på 14,03 sek

Nästa gren var Fingal Fingers. Här var det återigen upplagt för en duell mellan Johannes och Johnny. I SSM-finalen vann Johnny med minsta möjliga marginal, och det såg ut som att Johannes var sugen på en revansch här. Johnny utnyttjade dock sin längd, sin explosivitet och sin styrka på bästa sätt och vann grenen med en dryg sekund före Johannes som kom tvåa. Andreas Ståhlberg var bara sekunder efter Johannes, och gjorde återigen en riktigt bra prestation. Martin Forsmark kom fyra och såg till att toppkvartetten bestod av idel svenskar.

Fingal Fingers

Johnny Hansson – 4 st på 30,50 sek
Johannes Årsjö – 4 st på 31,70 sek
Andreas Ståhlberg – 4 st på 34,53 sek
Martin Forsmark – 4 st på 39,50 sek
Zydrunas Savickas – 4 st på 44,88 sek
Antti Mourujärvi – 4 st på 47,95 sek
Rob Kearney – 4 st på 56,20 sek
Mikkel Leicht – 3 st på 40,50 sek
Jon Olav Granli – 3 st på 44,10 sek
James Rude – 3 st på 45,74 sek
Adam Bishop – 3 st på 46,43 sek
John Pollock – 2 st på 46,08 sek

Dagens näst sista gren var Car Walk. Vikten var satt till dryga 370 kg, och i det här sammanhanget skulle det visa sig vara lite för lätt. Samtliga atleter sprang in på under 20 sekunder, och snabbast av alla var Rob Kearney, tätt följt av Johannes. Zydrunas Savickas hade varit lite blek tävlingen igenom, men nu verkade han ha vaknat till. En klar tredjeplats i grenen betydde viktiga poäng i totalen. Martin Forsmark var piskad att plocka mycket poäng i de två sista grenarna för att ha chans på pallen. Han gjorde en bra insats, men marginalerna var inte på hans sida den här dagen. Det skiljde mindre än två sekunder upp till förstaplatsen för Martin, men han fick nöja sig med en femteplats i grenen. Andreas Ståhlberg har en akilleshäl, och det är den här typen av grenar. Han kapade förvisso nästan två sekunder från SSM-finalen, men det räckte ändå inte långt här. Svenskarna matchade generellt sett sina tider från SSM-finalen.

Car Walk

Rob Kearney – 10,02 sek
Johannes Årsjö – 10,50 sek
Zydrunas Savickas – 10,90 sek
Adam Bishop – 11,54 sek
Martin Forsmark – 11,90 sek
Johnny Hansson – 13,57 sek
John Pollock – 14,49 sek
James Rude – 14,61 sek
Mikkel Leicht – 17,44 sek
Jon Olav Granli – 17,80 sek
Andreas Ståhlberg – 19,22 sek
Antti Mourujärvi – 19,42 sek

Inför den sista grenen hade Johannes samlat ihop tillräckligt med poäng för att säkerställa segern. Försprånget var ointagligt, och han valde därför att hoppa över atlasstenarna för att inte riskera att skada sin sargade biceps ännu mer. Johnny Hansson låg tvåa i tävlingen, och Martin Forsmark och Zydrunas Savickas låg på en delad tredjeplats, 2,5 poäng bakom Johnny. Andreas Ståhlberg låg femma inför stenarna med 2,5 poäng upp till Savickas och Martin. Det blev till slut Zydrunas Savickas som vann grenen på ett övertygande sätt. Martin Forsmark kom klar tvåa med ett hopp ner till Johnny som tog tredjeplatsen. Det här innebar att topp-4 i tävlingen blev jämn poängmässigt.

Atlasstenar

Zydrunas Savickas – 5 st på 31,85 sek
Martin Forsmark – 5 st på 34,57 sek
Johnny Hansson – 5 st på 43,44 sek
Adam Bishop – 5 st på 45,70 sek
Andreas Ståhlberg – 5 st på 46,49 sek
Rob Kearney – 4 st på 27,79 sek
Antti Mourujärvi – 3 st på 45,98 sek
Mikkel Leicht – 3 st på 48,52 sek
Jon Olav Granli – 2 st på 19,62 sek
James Rude – 2 st på 22,36 sek
Johannes Årsjö – 0
John Pollock – 0

Det blev alltså Johannes Årsjö som trots alla skadebekymmer försvarade sin guldmedalj från förra året, i överlägsen stil. Att han hade chans att vinna hade man på känn, men inte att han skulle ha avgjort tävlingen redan efter fem grenar. Inte med det här motståndet, med den pressen och med den skadehistoriken. Det ska nästan inte gå att göra. Johannes visade att han är herren på täppan, igen, och han kommer antagligen att äga den täppan till den dag han själv bestämmer sig för att sluta.

Johnny Hansson och Andreas Ståhlberg gjorde båda två sina bästa tävlingar hittills i karriären, och bevisar att de hör hemma i världstoppen. Martin Forsmark hade stolpe ut och underpresterade i flera grenar, och trots det slutade han på en fjärdeplats, blott en poäng bakom Savickas. Det är få som har en sådan skyhög lägstanivå som konstapeln. Han fick därför en inbjudan till WSM nästa år, trots att han inte nådde pallen den här dagen. Både Johnny och Martin kommer alltså tävla i WSM 2018, och båda två har chans att nå finalen om de har en bra dag. Sverige är verkligen på frammarsch när det gäller strongman, av tolv atleter var samtliga svenskar topp-5! Det var också roligt att se att legenden Savickas fortfarande håller en så hög klass trots nervskador och jojobantning.

Giants Live Sweden 2017 – Slutresultat

1. Johannes Årsjö – 55,5 p
2. Johnny Hansson – 53,5 p
3. Zydrunas Savickas – 53 p
4. Martin Forsmark – 52 p
5. Andreas Ståhlberg – 46,5 p
6. Adam Bishop – 45 p
7. Rob Kearney – 43,5 p
8. Mikkel Leicht – 40,5 p
9. Antti Mourujärvi – 23,5 p
10. James Rude – 15 p
11. Jon Olav Granli – 12 p
12. John Pollock – 9 p

Tävlingen var rafflande och bjöd på stor underhållning, bra grenar, fantastiska prestationer och en stilfullt beklädd Axklo vid micken (uppbackad av en lika stilfull Linnea Enstedt), men det fanns saker som kunde ha varit bättre. Spänningsnivån var en sådan sak som kanske inte riktigt fanns där. Johannes var som sagt för överlägsen i totalen, och polisduellen mellan Martin Forsmark och James Rude var över innan den ens hann börja (Martin var alldeles för bra för SWAT-polisen). En annan sak var att tävlingen drog ut på tiden. Giants Live Sweden är den mest välarrangerade tävlingen jag någonsin har varit på, men i år var det inte riktigt lika tight mellan grenarna som det brukar vara. Det kan ha berott på att grenarna ställde ännu större krav på roddarna. Pausunderhållningen i år var en välgörenhetstävling där byggarprofilen Linus Carlén, TV-profilen Kalle Zackari Wahlström, strongwomanesset Anna Harjapää och mediaprofilen Manne Forssberg tävlade i ett strongmanmedley (där Linus vann strax före Kalle). Gladiatorn Pansar var också på plats för att duellera mot barn i arenan. Detta medförde en variation i showen, men också en extra väntetid för publiken då det skulle roddas och städas.

Något som återigen var riktigt bra var att publiken kunde testa på att vinna kontanter och kosttillskott i olika tävlingar runt omkring läktarna. Det fanns både en armbrytningsövning signerad Fia Reisek och Erik Fahlgren, och greppövningar signerad Kalle Lane och Anders Lindbladh. Det här bidrar till ett mervärde för publiken. Det känns som att Johannes kommer tvingas söka sig bort från Stadium Arena, för nu kan man nästan inte stuva in fler åskådare i idrottshallen. Det är riktigt roligt både för arrangören, atleterna och alla strongmanfansen. Nu kommer Johannes ta en paus från tävlandet så han kan läka skadorna och komma tillbaks ännu bättre. Han har fortfarande inte fått ut det han kan i WSM, så om han kan komma tillbaka hel och frisk så har han alla chanser att bli topp-5 i en WSM-final, kanske ännu högre. Att han kan utklassa samtliga motståndare i en tävling som denna på det här sättet, trots de ofördelaktiga förutsättningarna, vittnar om att han skulle kunna utmana vem som helst i WSM, om han kommer dit hel. Till dess har en tionde raka titel i Sveriges Starkaste Man som ska hämtas hem.

Årets stora strongmanfest närmar sig med stormsteg. Den 11/11 kommer Sveriges fyra starkaste män (Johannes Årsjö, Martin Forsmark, Johnny Hansson och Andreas Ståhlberg) möta några av världens bästa strongmanatleter i Norrköping, och det här året är legenden Zydrunas Savickas hel, toppad och redo att göra det svettigt för våra svenska stjärnor. Tyngre var med under ett träningspass och filmade när styrkekvartetten filade på detaljerna inför Giants Live. Såhär såg det ut:

Som om Giants Live inte vore nog (man vet inte vad publiktryck innebär innan man har sett Giants Live på plats) så kommer det finnas en mängd olika publiktävlingar under dagen. Testa er greppstyrka i Kalle Lane Grip Challenge och försök ro hem 10.000:-, eller testa på armbrytning och kamma hem 10.000:- där också! Dessutom består pausunderhållningen av en kändisspäckad välgörenhetstävling där profiler gör upp i ett strongmanmedley. 40.000:- går oavkortat till Radiohjälpen.

Köp biljetter för att säkra din plats i publiken! Det här är årets strongmantävling, och det vill ni inte missa!

Förra året var Zydrunas Savickas på plats i Norrköping för att tävla i Giants Live. Då stoppades hans deltagande på grund av skador, och Johannes Årsjö och Martin Forsmark var tämligen överlägsna i tävlingen. I år kommer Savickas, som anses vara tidernas bästa strongman, vara på plats igen för att tävla mot Sveriges starkaste män.

Den 11 november kl. 12:00 börjar tävlingen i Stadium Arena. Biljetter kan ni köpa här.

Det blev jätten från Island, Hafthor Björnsson, som återtog titeln när Europas Starkaste Man 2017 hölls i helgen. Laurence Shahlaei, som vann titeln förra året, fick bryta tävlingen efter tre grenar då han nyligen har varit magsjuk den senaste tiden.

Eddie Hall gjorde en kanontävling, och gjorde bl.a. ett präktigt världsrekord i Apollons axel genom att råpressa 216 kg. Han stressade Hafthor hela vägen till slutet, men det blev ett silver för engelsmannen. Terry Hollands gjorde även han en bra tävling, och slutade trea.

Slutresultat:

1. Hafthor Björnsson – 63p
2. Eddie Hall – 61p
3. Terry Hollands – 48p
4. Kontstantine Janashia – 43,5p
5. Mark Felix – 38p
6. Matjaz Belsak – 36,5p
7. Luke Stoltman – 30p
8. Laurence Shahlaei – 20,5p
9. Raffael Gordzielik – 19,5p
10. Dainis Zageris – 13p
11. Adam Bishop – 6p

Giants Live kommer till Sverige i år igen! Sveriges finaste hösttradition får i år celebert besök i form av Europas starkaste man, Laurence Shahlaei. Shahlaei vann ESM 2016 före Hafthor och Johannes, och det är som upplagt för en duell mellan Årsjö och engelsmannen. Ska Johannes Årsjö lyckas ta revansch?

Köp era biljetter redan nu för att säkra er plats på årets största kraftsportshändelse. Läs mer på den officiella hemsidan. Biljetterna kan ni köpa här.

MAXstyrka var som bekant på plats i Norrköping för att bevittna Giants Live Sweden 2016 och drömduellen mellan Johannes Årsjö och Zydrunas Savickas. Savickas valde till slut att inte tävla, vilket gjorde att Johannes Årsjö mer eller mindre kunde leka hem segern. Savickas har en meritförteckning som är tjockare än en telefonkatalog, har fler världsrekord än någon annan, har vunnit WSM fyra gånger (och sex silvermedaljer), Arnold Strongman Classic åtta gånger, IFSA-VM två gånger, Europas Starkaste Man tre gånger och ett femtiotal GP-segrar bland annat. Vi fick en pratstund med honom i omklädningsrummet i Stadium Arena för att höra varför han inte kom till start.

Du valde att stå över tävlingen i dag. Varför?

Jag har haft en nervskada som har försvagat halva kroppen. Omkretsen på min vänstra arm blev direkt 5 cm mindre än den högra, och ena bröstmuskeln blev försvagad o.s.v. Jag kände redan på uppvärmningen att det inte var någon idé att tävla. När jag ska dra marklyft så blir jag väldigt snedbelastad, vilket ökar skaderisken avsevärt.

Du har gått ner väldigt mycket i vikt den senaste tiden. Har det med skadorna att göra?

Viktnedgång och skador är två separata ting som inte har med varandra att göra. Jag gick först ner tio kg, och sen 25 kg till. Jag var nere på 150 kg, men har nu gått upp till 155 kg. Jag måste gå upp lite till för att kroppen ska kunna läka optimalt.

Benedikt Magnusson skrattar och flikar in att Savickas alltid går ner mellan tävlingsperioderna, men eftersom han först nu har börjat lägga upp bilder på Instagram så har även folk som inte är aktiva fått veta det. Det stämmer, hävdar Zydrunas.

Kommer du att lägga tävlandet på hyllan nu, eller kommer du försöka satsa på att ta en femte titel i WSM?

Jag satsar på att komma tillbaka och vinna WSM för femte gången, men jag kommer inte tävla om jag inte kan prestera 100%.

Vad är det mesta du har dragit i marklyft på träning?

Jag har dragit 447,5 kg, men det var flera år sedan. Nyligen gjorde jag några repetitioner på 380 kg.

Äh, du är snart tillbaka i gammal god form.

Haha! Vi får se!

Det sägs att Sveriges bästa hejarklackar tillhör HV71 och Hammarby IF. Efter Giants Live Sweden 2016 står det dock klart att de absolut bästa supportrarna hade samlats i Norrköping och Stadium Arena för att heja fram de svenska strongmanatleterna. Vaktmästaren lär bli tvungen att sätta fast taket igen, då det lyfte både en och tio gånger under lördagens batalj.

Hemmasonen och arrangören Johannes Årsjö har de senaste två åren lyckats få ner riktiga superstjärnor i form av Brian Shaw och Hafthor Björnsson. I år hade han, om möjligt, lyckats överträffa de tidigare bokningarna med att både få dit Zydrunas Savickas (historiens absolut främste strongman) som tävlande och legenden Bill Kazmaier (bl.a. tre gånger världens starkaste man) för ett seminarium. För att ytterligare förgylla evenemanget fanns det både grepptävlingar och bänkpressutmaningar för publiken omkring arenan.

Den svenska truppen bestod av Johannes Årsjö, Martin Forsmark, Joachim Gustavsson och Johan Liljeblad. De fick bl.a. möta Mark Felix, Terry Hollands och Benedikt Magnusson. Savickas valde att avstå tävlandet på grund av skadekänningar under uppvärmningen. MAXstyrka pratade med honom backstage, något ni kommer kunna läsa mer om framöver.

Första grenen var bilmarklyft på dryga 400 kg i toppläget. Man duellerade två och två, men eftersom Savickas inte var med fick Johan Liljeblad gå ut själv. Det blev tyvärr inga reps för den skäggiga multitalangen. Martin Forsmark gillar som bekant marklyft, och visade det med att sega upp ofattbara åtta repetitioner. Som en jämförelse gjorde världens bästa marklyftare Benedikt Magnusson (vars vader kan jämföras med en badbolls storlek) lika många repetitioner. Terry Hollands, som är god för runt 450 kg i marklyft, orkade bara sex reps. Den enda som kunde överträffa Forsmarks antal var en medelålders gubbe med jättehänder, vid namn Mark Felix. Mark gjorde tolv stabil reps, och visade att en hög ålder inte nödvändigtvis behöver vara synonymt med ryggproblem.

Bilmarklyft – Ca. 400 kg

Johan Liljeblad – 0
Antti Mourujärvi – 1
Luke Herrick – 5
Joachim Gustavsson – 5
Jimmy Paquete – 7
Will Baggot – 4
Martin Forsmark – 8
Mark Felix – 12
Terry Hollands – 6
Benedikt Magnusson – 8
Johannes Årsjö – 6

Den andra grenen var Farmers Walk på 150 kg, samma gren som tidigare år. Här brukar Johannes vara svårslagen, men han såg inte ut att ha samma klipp i benen som vanligt. Att jobba heltid på en däckfirma och samtidigt arrangera en tävling av den här storleken är inte optimalt om man ska kunna tävla. Dessutom plågades han av trasiga knän, färska bristningar och allehanda skadekänningar, vilket hade tvingat honom att avstå träning under en lång tid. Trots det sprang han in på tredje snabbaste tid. Jätten Terry Hollands fick bra fart på benen och rusade in på en andraplats i grenen, och Mark Felix vann sin andra grenseger av två möjliga.

Farmers Walk – 150 kg

Johan Liljeblad – 32,72 s
Antti Mourujärvi – 45,84 s
Will Baggot – 22,21 meter
Luke Herrick – 30,34 meter
Joachim Gustavsson – 26,30 meter
Terry Hollands – 25,56 s
Johannes Årsjö – 31,60 s
Jimmy Paquete – 36,39 s
Martin Forsmark – 46,31 s
Mark Felix – 25,47 s
Benedikt Magnusson – 38,09 s

Johannes var nu piskad att ta igen lite poäng för att inte tappa för mycket mot Mark Felix. Det är inte många i världen som är bättre än Johannes i Keg Toss, kanske bara Brian Shaw och Hafthor Björnsson. Här var han den enda som fick upp samtliga tunnor, och det gjorde han snabbare än den näst snabbaste fick över sex tunnor. Martin Forsmark är inte så snabb mellan tunnorna, men han får över dem säkert, vilket gav honom andraplatsen i grenen. Benedikt kastade förmodligen högst, men kämpade med att få över dem över ribban. Mark Felix lyckades inte speciellt bra här, vilket gjorde att han tappade ledningen till Johannes.

Keg Toss

Will Baggot – 3 på 20,03 s
Joachim Gustavsson – 5 på 25,41 s
Luke Herrick – 6 på 58,03 s
Martin Forsmark – 6 på 28,42 s
Antti Mourujärvi – 4 på 49,97 s
Benedikt Magnusson – 4 på 48,95 s
Jimmy Paquete – 6 på 41,35 s
Johan Liljeblad – 4 på 13,80 s
Johannes Årsjö – 7 på 21,76 s
Terry Hollands – 6 på 38,08 s
Mark Felix – 4 på 15,65 s

I halvtid hade man tagit in en annorlunda form av pausunderhållning. Man satte på röd mysbelysning, och en 80-talsbalad ljöd ur högtalarna. En lagom lullig, morotsfärgad Johnny Hansson kom ut i tighta, kristallbesmyckade poseringskalsingar, rakad torso och bikinilinje, samt brunkräm i sann byggaranda. Efter några väl valda poser och publikflörteri spatserade han ut i kulisserna, till publikens stora förtjusning. Kanske har han fått blodad tand för halvnaken kroppskultur?

En ny gren för tävlingen var Safe Lift. Två stora soptunnor var fastsatta i en lång stång, och vikten var satt till respektabla 150 kg. Det största problemet här var föga förvånande inte vikten i sig, utan den långa, sviktande stången. Även om man vanligtvis kan lyfta mycket mer än 150 kg med en vanlig skivstång var man här tvungen att ta hänsyn till vibrationerna som uppkom av svikten. En som hade stora problem med att kontrollera rörelserna var Terry Hollands, som lyckades pressa upp vikten vid ett par tillfällen, men inte lyckades kontrollera lyftet i utsträckt läge. Domarna underkände därför samtliga försök, och han fick en nolla i protokollet. De två som var bäst i grenen var Sveriges två bästa pressmonster, Johannes Årsjö och Joachim Gustavsson. Martin Forsmark var ruskigt stabil, och hade bäst kontroll på stången, vilket innebar att han kunde stå kvar på samma ställe och pressa. Det gav honom en delad tredjeplats i grenen.

Safe Lift – 150 kg

Will Baggot – 3 reps
Antti Mourujärvi – 0
Benedikt Magnusson – 4 reps
Mark Felix – 1 reps
Johan Liljeblad – 3 reps
Joachim Gustavsson – 9 reps
Luke Herrick – 8 rep
Jimmy Paquete – 0
Terry Hollands – 0
Martin Forsmark – 8 reps
Johannes Årsjö – 11 reps

Den näst sista grenen var en loading med två däck och en säck. Den beskedliga poliskonstapeln Martin Forsmark kännetecknas av en enorm kroppshydda, en maskulin ansiktsbehåring och sin lugna framtoning. Den lugna jätten förvandlas ibland till en frustande stridsvagn, och då kniper han en grenseger, som här. Johannes Årsjö gjorde ett bra race och knep andraplatsen framför den deffade kanadensaren Jimmy Paquete. Det var alltigenom en gren där svenskarna dominerade. Topp-5 i grenen innefattade samtliga svenskar.

Loading – 3 objekt

Antti Mourujärvi – 55,95 s
Terry Hollands – 27,04 s
Jimmy Paquete – 24,39 s
Mark Felix – 29,81 s
Will Baggot – 45,59 s
Johan Liljeblad – 26,76 s
Benedikt Magnusson – 33,98 s
Luke Herrick – 37,28 s
Martin Forsmark – 23,84 s
Joachim Gustavsson – 25,33 s
Johannes Årsjö – 24,32 s

Inför den avslutande grenen ledde Johannes Årsjö med sina 52,5 poäng, med Martin Forsmark som en god tvåa på 48 poäng. Gapet ner till trean Mark Felix var stor, och Johannes hade kunnat hoppa av tävlingen här och ändå kommit sämst tvåa. Tvåa var dock något han inte ville bli. Martin gick ut näst sist och var första man att lyckas lyfta upp samtliga fem stenar. Johannes behövde bara lyfta upp fyra snabbare än 37 sekunder, så var segern säkrad. Så blev det, och Johannes tog äntligen sitt efterlängtade guld i Giants Live på hemmaplan.

Atlasstenar

Johannes Årsjö – 4 på tredje snabbaste tiden
Martin Forsmark – Ensam att klara 5
Mark Felix – 4 på 25,15 s
Jimmy Paquet – 4 på 33,46 s
Terry Hollands – 4 på 33,24 s
Joachim Gustavsson – 4 på 37,24 s
Benedikt Magnusson – 3 på 43,71 s
Luke Herrick – 3 på 40,50 s
Johan Liljeblad – 3 på 42,83 s
Will Baggot – 2 på 43,19 s
Antti Mourujärvi – 1 sten

Tävlingen präglades till en början av besvikelse över Savickas avhopp, men ingen kunde vara besviken när tävlingen väl var över. Det blev spännande in i det sista, stämningen var tjockare än sirap, publiktrycket överträffade allt jag någonsin har upplevt och utgången kunde knappt ha blivit bättre ur svenska ögon. Svenskarna presterade på topp, och det är roligt att konstatera att Sverige har atleter i absoluta världsklass, atleter som har kapacitet att slå internationella storstjärnor. Två svenskar fick en biljett till WSM 2017 (Johannes Årsjö och Martin Forsmark), och Johannes bevisade att hans pannben är starkare än hans muskler. För att citera demonspeakern Anders Axklos ostiga reflektion av segraren: ”det är inte det att han är bra när han är bra, det är det att han är bra när han är dålig”. En av dem som imponerade stort var Mark Felix, som efter tävlingen berättade att han satsar att bli topp-5 i WSM nästa år. Det hade inte förvånat oss om det faktiskt blev så. Nu räknar vi dagarna till nästa års upplaga av Giants Live Sweden.

Slutresultat:

1. Johannes Årsjö – 62.5 p
2. Martin Forsmark – 60 p
3. Mark Felix – 51 p
4. Terry Hollands – 44.5 p
5. Jimmy Paquet – 44 p
6. Joachim Gustavsson – 42.5 p
7. Benedikt Magnusson – 38.5 p
8. Luke Herrick – 37 p
9. Johan Liljeblad – 34.5 p
10. Will Baggot – 20.5 p
11. Antti Mourujärvi – 16 p

Den 12 november arrangeras återigen Giants Live Sweden på Stadium Arena i Norrköping.

Det står som vanligt mer på spel än ära, pengar och pokaler. Atleterna kommer nämligen också att kämpa om tre biljetter till WSM 2017.

Hemmahoppet, arrangören och Sveriges starkaste man, Johannes Årsjö, har bjudit in några av världens starkaste män som kombattanter, så nivån kommer att vara av absoluta världsklass. Några av dem är Zydrunas Savickas, Benedikt Magnusson, Mark Felix och Terry Hollands. Dessutom kommer, förutom Johannes Årsjö, ytterligare tre svenskar att vara med i form av Martin Forsmark, Joachim Gustavsson och Johan Liljeblad.

Dessutom kommer legenden Bill Kazmaier (bl.a. vinnare av WSM tre gånger) till Norrköping för att hålla ett seminarium.

Publiken kan också vara med i olika typer av tävlingar under dagen, såsom grepptävlingar och bänkpresstävlingar.

Förhoppningsvis kommer MAXstyrka vara på plats för att ge er en exklusiv inblick bakom kulisserna.

Biljetter kan köpas via den officiella hemsidan.

Europas Starkaste Man 2016 hölls i helgen.

Johannes Årsjö hade lite otur i det inledande marklyftet, och stannade på ingångsvikten 400 kg. Därefter presterade han på topp, och slutade på en tredjeplats på samma poäng som den regerande mästaren Hafthor Björnsson, men med färre grensegrar. Det här var ett ordentligt formbesked inför Världens Starkaste Man 2016 som hålls i Afrika i augusti.

Vann tävlingen gjorde Laurence Shahlaei.

Topp-5:

1. Laurence Shahlaei
2. Hafthor Björnsson
3. Johannes Årsjö
4. Mateusz Kieliszkowski
5. Terry Hollands

Eddie Hall gjorde det som från början såg ut att vara en omöjlig uppgift, att lyfta ett halvt ton i marklyft.

Under World Deadlift Championships gjorde han det omöjliga, och bättrade på sitt nysatta världsrekord med 35 kg! Sägas ska att både Jerry Pritchett och Benedikt Magnusson klarade 465 kg, och försökte sedan på 500 kg utan att lyckas.

Här är en film på lyftet:

Europas Starkaste Man 2016 hålls i morgon, lördagen den 9 juli I Leeds, England.

Den isländska jätten, Hafthor Björnsson, har vunnit tävlingen de två senaste åren och är såklart storfavorit att vinna i år igen.

Vårt svenska hopp står till Johannes Årsjö, som tog ett silver i tävlingen för två år sedan.

I samband med tävlingen går också World Deadlift Championships 2016, där världens starkaste marklyftare ska göra upp. Den tävlingen fungerar också som förstagren till ESM 2016 för dem som ska tävla där. Brian Shaw har meddelat att han inte kommer vara med, men flera atleter har gjort 450 kg+, och den stora frågan är om någon kommer klara av att dra magiska 500 kg? Tävlingen går att se via Pay Per View.

MAXstyrka var som bekant på plats i Norrköping för att ta del av Giants Live Sweden. Vår monter var den överlägset mest besökta, och det stod konstant ett stort antal människor runt montern för att träffa Andreas och Jimmie från MAXstyrka Radio, träffa Kalle Lane och Anders ”Bamse” Lindbladh och för att testa vad greppet höll för.

Vi lottade ut fina priser från Muskelygget.se till alla som lyckades klara tre greppövningar (Farmers Hold, Rolling Thunder och Kalles Pendel), men i och med att det var så många som ville delta så fick vi stoppa tävlingen efter 60 deltagare.

Stort tack till alla som kom och hälsade, tävlade och förgyllde den här dagen! Här kommer ett gäng bilder från tillställningen:

Lördagen den 28 november var det återigen dags för en internationell strongmandrabbning på svensk mark. Då hade nämligen Sveriges starkaste man, Johannes Årsjö, kallat ner nio strongmanatleter från olika delar av världen som skulle få möta Sveriges tre starkaste män i sex olika grenar. Giants Live Sweden 2015 var större, bättre och starkare än förra årets upplaga på alla plan. Det stora affischnamnet var (förutom Johannes Årsjö) den isländska jätten Hafthor Björnsson, som är flerfaldig Europamästare, och en av världens tre starkaste män. Utöver han fanns bl.a. Mark Felix och Dave Ostlund på plats.

Den första grenen var, precis som förra året, Farmers Walk i 40 meter med vändning. Vikten var 150 kg i varje hand, fullt tillräckligt för de flesta skulle det visa sig. Sveriges tredje starkaste man, Johnny Hansson, dundrade i väg som om väskorna knappt vägde någonting. 23,50 sekunder tog det innan jätten från Årjäng hade brutit mållinjen. Sveriges näst starkaste man, Martin Forsmark, hade det lite tyngre, men lyckades slutföra grenen. Till sist var det dags för hemmasonen Johannes att köra mot The Mountain, Hafthor Björnsson. Hafthor var snabbare i starten, men Johannes stressade på honom, och det ledde till slut att Hafthor fick sätta ner väskorna en gång innan mål. Johannes kunde därmed springa om honom och inkassera sin första grenseger för dagen.

Farmers Walk – 2×150 kg, 40 meter med vändning

Maxime Boudrealt – 26,17 sek
Antti Mourujärvi – 49,28 sek ?
Johnny Hansson – 23,50 sek
Dennis Kohlruss – Ca. 20,5 meter
Derek DeVaughn – 23,42 sek
Stefan Sölvi Peturssun – 25,42 sek
Dave Ostlund – 33,46 sek
Adam Bishop – 25,91 sek
Mark Felix – 24,56 sek
Martin Forsmark – 38,69 sek
Johannes Årsjö – 21,00 sek
Hafthor Björnsson – 24,84 sek

Den andra grenen var ett brutalt pressmedley med ett järnblock, en skivstång, en apollon och till sist en stock. Johnny Hansson pressade upp de två första objekten ganska enkelt, och det var inte mycket som saknades för att han skulle få upp apollon också, men det blev bom. Hafthor Björnsson smällde upp samtliga fyra objekt på en väldigt bra tid, och kände att grensegern antagligen var hans. Johannes pressade upp tre objekt väldigt snabbt, och väntade sedan ganska länge innan han lyfte upp stocken på raka armar. Efter lite kontrollerande visade det sig att Johannes, trots väntandet, var två tiondelar snabbare än Hafthor, något som den isländska jätten inte trodde på. I frustration över ”fusket” sprang han ut från arenan, men lugnade sig sedan när han själv fick se filmer och tidtagning från grenen och själv konstatera att han faktiskt var något långsammare än Johannes. Johannes tog därmed sin andra grenseger, och drog ifrån Hafthor lite i poängställningen.

Pressmedley – 4 objekt

Antti Mourujärvi – 2 st
Dennis Kohlruss – 3 st
Martin Forsmark – 2 st
Dave Ostlund – 2 st
Adam Bishop – 2 st
Maxime Boudrealt – 2 st
Stefan Sölvi Petursson – 2 st
Mark Felix – 2 st
Johnny Hansson – 2 st
Hafthor Björnsson – 4 st
Johannes Årsjö – 4 st 2 tiondelar snabbare
Derek DeVaughn – 3 st

Den tredje grenen var ett bilmarklyft. Det här året hade vikten höjts avsevärt från förra året, och tre personer nollade (Johnny Hansson inkluderat). Här visade Martin Forsmark prov på sin enorma styrka genom att klara sex repetitioner. Mark Felix, en av världens bästa i just den här grenen, drog sju repetitioner, vilket visade hur tungt det faktiskt var. Till sist gick Johannes ut mot Hafthor. Hafthor var snabb, och låg hela tiden en repetition före Johannes. Till slut grisade Hafthor upp en åttonde repetition för en grenseger, medan Johannes fick nöja sig med en delad andraplats tillsammans med Mark Felix.

Bilmarklyft – Ca. 390 kg i handtaget (slutläget)

Adam Bishop – 3 reps
Antti Mourujärvi – 2 reps
Stefan Sölvi Petursson – 2 reps
Maxime Boudrealt – 0
Mark Felix – 7 reps
Johnny Hansson – 0
Martin Forsmark – 6 reps
Dave Ostlund – 3 reps
Dennis Kohlruss – 0
Derek DeVaughn – 3 reps
Johannes Årsjö – 7 reps
Hafthor Björnsson – 8 reps

Den fjärde grenen såg på förhand ut att bli en riktig publikfriare. En omgjord container på hjul som fungerade som en enorm skottkärra skulle lastas med en tung soptunna och två säckar på väg mot mållinjen, och man gick återigen ut två och två. Problemet var bara att dessa containerns var extremt tunga och otympliga, vilket gjorde att roddarna (som fick bära tillbaka ekipagen efter varje race) hade problem att få tillbaka dem snabbt efter varje runda. Det blev ett lite väl stort avbrott i flytet, tyckte delar av publiken. Johannes, som ledde tävlingen med några poäng, fick problem att lasta i den inledande soptunnan, och tappade därmed många viktiga sekunder och placeringar. Johnny och Martin gjorde båda två bra ifrån sig, men bäst av alla var återigen Hafthor Björnsson som vann grenen utan större problem.

Loading Race

Johnny Hansson – 49,08 sek
Maxime Boudrealt – 52,05 sek ?
Antti Mourujärvi – 2 objekt
Dennis Kohlruss – 19,70 m
Adam Bishop – 15,68 m (skadad ?)
Stefan Sölvi Peturssun – Klarade hela sträckan (tiden är oklar)
Dave Ostlund – Lite långsammare än Derek
Derek DeVaughn – Strax under Johnnys tid
Martin Forsmark – Kom några sekunder efter Mark
Mark Felix – 48,49 sek
Johannes Årsjö – 54,09 sek
Hafthor Björnsson – 44,02 sek

Nästa gren var Keg Toss. Sju tunnor skulle över en ribba på 4,80 meter. Martin hade som väntat lite problem här, och kom näst sist. Johnny Hansson, som berättade i MAXstyrka Radio att han aldrig hade lyckats kasta över den tyngsta keggen, kastade över samtliga kegs på första försöket och gjorde en fantastiskt bra tid dessutom. Johannes var piskad att göra ett bra race här för att ta tillbaks poäng mot Hafthor, och med tanke på att han tillhör den absoluta världstoppen i grenen så hade han alla förutsättningar att få en bra tid. Precis som i finalen av Sveriges Starkaste Man 2015 så missade han dock den andra tunnan. Han stod sedan frustrerande och undrade om den hade åkt över, vilket kostade honom tid, innan han kastade om den. Den tyngsta tunnan kastade han också i ribban, och fick kasta om den också. Han slängde sedan bältet i golvet så hårt att läktarna skakade. Hafthor stressade inte i onödan, men fick trots det en kanontid, och fick sin tredje grenseger för dagen.

Keg Toss

Antti Mourujärvi – 5 st på 27,67 sek
Adam Bishop – 5 st på 55,87 sek
Dennis Kohlruss – 4 st på 12,90 sek
Dave Ostlund – 5 st på 31,66 sek
Stefan Sölvi Petursson – 6 st på 18,43 sek
Derek DeVaughn – 4 st på 22,99 sek
Johannes Årsjö – 7 st (runt 50 sek)
Martin Forsmark – 4 st på 38,01 sek
Maxime Boudrealt – 6 st på 29,24 sek
Johnny Hansson – 7 st på 21,96 sek
Mark Felix – 3 st på 10,62 sek
Hafthor Björnsson – 7 st på ca 15 sek

Efter det fick de tre som hade lyckats slutföra grenen, Johnny, Johannes och Hafthor försöka slå världsrekordet i Keg for heights med en tunna på 15 kg. Johannes hade det gamla rekordet på sju meter jämnt, och nu höjdes ribban upp till 705 cm, dvs 5 cm högre än världsrekordet. Johnny var först ut att försöka. Det blev tre bra försök, men han klarade det inte. Johannes gick ut efter Johnny, och missade även sina försök (som också de var bra). Hafthor kallades ut, greppade tunnan och slängde över den enkelt på första försöket. Tunnan flög en meter över ribban, och det såg nästan ut som att taket, som var nio meter över golvet, var i farozonen.

Den avslutande grenen bestod som vanligt av Atlasstenar. Fem stenar skulle upp på förhållandevis höga plattformar. Hafthor låg på en komfortabel förstaplats, och Johannes var klar tvåa i tävlingen. Tredjeplatsen var dock öppen, och Johnny Hansson hade häng på Derek DeVaughn som just då låg trea. Derek lyfte sten efter sten, och fick upp den sista stenen på plattformen, men tiden hade precis gått ut. Det innebar att Johnny hade slagläge i totalen, om han fick en bra tid i stenarna. Johnny slutförde grenen snabbt, och efter det var det bara att vänta och se om tiden räckte. Johannes gjorde en bra runda, och fick den bästa tiden så långt. Den ledartiden spräcktes strax efter av en viss islänning, som därmed kammade hem ytterligare en grenseger och totalsegern i tävlingen.

Hur gick det då för Johnny? Jo, han gick om Derek, men Mark Felix spurtade förbi honom i stenarna och snodde tredjeplatsen med en halv poäng före Johnny som alltså kom fyra. En fjärdeplats i sin första proffstävling någonsin är dock ingenting annat än en sensation, och om han nu får en inbjudan till WSM så kommer han med största sannolikhet överträffa sig själv där också, sin vana trogen.

Atlasstenar (5 stenar)

Antti Mourujärvi – 2 stenar
Dennis Kohlruss – 3 stenar på 26,59 sek
Adam Bishop – 5 stenar på 52,07 sek
Maxime Boudrealt – 4 st på 24,31 sek
Dave Ostlund – 5 st på 40,70 sek
Stefan Sölvi Petursson – 3 st på 26,90 sek
Martin Forsmark – 4 st på 30,08 sek
Mark Felix – 5 st på 38,86 sek
Derek DeVaughn – 4 stenar (han lyfte den sista, men efter att tiden hade gått ut)
Johnny Hansson – 5 st på 44,48 sek
Johannes Årsjö – 5 st på 36,08 sek
Hafthor Björnsson – 5 st snabbast

Slutplaceringar:

Hafthor Björnsson – 68 p
Johannes Årsjö – 62,5 p
Mark Felix – 45,5 p
Johnny Hansson – 45 p
Derek DeVaughn – 42 p
Dave Ostlund – 38 p
Martin Forsmark
Maxime Boudrealt
Stefan Sölvi Petursson
Adam Bishop
Dennis Kohlruss
Antti Mourujärvi

Johannes Årsjö visade att han trots alla skadebekymmer fortfarande är att räkna med internationellt. Martin Forsmark besvärades av en långdragen förkylning, och gjorde inte sig själv rättvis den här dagen, men nästa år kommer vi förhoppningsvis få se hur bra världens starkaste polis verkligen är. Johnny Hansson har gjort en kometkarriär det senaste året. Han började med att komma trea i kvalet till SSM, kom sedan trea i SSM-finalen (sin första final) och kom sedan fyra här med minsta möjliga marginal upp till bronset. Han kan gå precis hur långt som helst, och om han bara håller sig skadefri och jobbar upp sin statiska styrka så kommer han bli ett världsnamn precis som Johannes.

Konferenciererna var duktiga, roddarna var heroiska, publiken var taggade och atleterna höll en väldigt hög klass. Tävlingen var riktigt bra rakt igenom, och det märks att strongmanintresset är stort i Sverige.

Giants Live Sweden närmar sig. Den 28 november kommer några av världens starkaste män att slåss om biljetterna till WSM 2016 i Stadium Arena i Norrköping. Tävlingen börjar kl. 12:00, så stuva in familjen i bilen och åk till Norrköping för att få bevittna årets häftigaste tävling!

De svenska hoppen består av hemmasonen Johannes Årsjö, poliskonstapeln Martin Forsmark och jätten Johnny Hansson. De kommer ställas mot den isländska jätten Hafthor Björnsson (The Mountain i Game of Thrones), greppfantomen Mark Felix, Terry Hollands, Stefan Sölvi Pétursson, Dave Ostlund och Derek DeVaughn m.fl.

MAXstyrka kommer också vara på plats med en monter där ni kan testa hur starka ni är, och på köpet vinna fina priser från Muskelbygget.se. Ni kommer kunna testa era nypor i tre olika grenar, och förutom priser till samtliga grenvinnare kommer ett par prispaket att lottas ut bland alla som deltar. Prispaketen är värda ca. 1000:- styck! I montern kan ni också träffa grepplegenden Kalle Lane, som har Sveriges starkaste grepp. Dessutom kommer Sveriges tionde starkaste man, Anders ”Bamse” Lindbladh, att vara på plats i montern. Missa INTE det!

Biljetter till Giants Live hittar ni på Ticnet.se.

Gå in på den officiella hemsidan för mer information!

Hafthor Björnsson försvarade i helgen sin guldmedalj i Europas Starkaste Man. Han började med att komma tvåa i det inledande marklyftet (efter Eddie Hall som slog världsrekord) med 450 kg, och putsade sin personbästa med 30 kg. Tre grensegrar senare (av fem möjliga) stod han återigen som guldmedaljör i tävlingen.

Krzystof Radzikowski kom tvåa, och Mark Felix kom trea i tävlingen.

Johannes Årsjö, som kom tvåa förra året, var inte med i år på grund av skador.

Hafthor lyfter 450 kg:

Prisceremonin: