Lördagen den 28 november var det återigen dags för en internationell strongmandrabbning på svensk mark. Då hade nämligen Sveriges starkaste man, Johannes Årsjö, kallat ner nio strongmanatleter från olika delar av världen som skulle få möta Sveriges tre starkaste män i sex olika grenar. Giants Live Sweden 2015 var större, bättre och starkare än förra årets upplaga på alla plan. Det stora affischnamnet var (förutom Johannes Årsjö) den isländska jätten Hafthor Björnsson, som är flerfaldig Europamästare, och en av världens tre starkaste män. Utöver han fanns bl.a. Mark Felix och Dave Ostlund på plats.
Den första grenen var, precis som förra året, Farmers Walk i 40 meter med vändning. Vikten var 150 kg i varje hand, fullt tillräckligt för de flesta skulle det visa sig. Sveriges tredje starkaste man, Johnny Hansson, dundrade i väg som om väskorna knappt vägde någonting. 23,50 sekunder tog det innan jätten från Årjäng hade brutit mållinjen. Sveriges näst starkaste man, Martin Forsmark, hade det lite tyngre, men lyckades slutföra grenen. Till sist var det dags för hemmasonen Johannes att köra mot The Mountain, Hafthor Björnsson. Hafthor var snabbare i starten, men Johannes stressade på honom, och det ledde till slut att Hafthor fick sätta ner väskorna en gång innan mål. Johannes kunde därmed springa om honom och inkassera sin första grenseger för dagen.
Farmers Walk – 2×150 kg, 40 meter med vändning
Maxime Boudrealt – 26,17 sek
Antti Mourujärvi – 49,28 sek ?
Johnny Hansson – 23,50 sek
Dennis Kohlruss – Ca. 20,5 meter
Derek DeVaughn – 23,42 sek
Stefan Sölvi Peturssun – 25,42 sek
Dave Ostlund – 33,46 sek
Adam Bishop – 25,91 sek
Mark Felix – 24,56 sek
Martin Forsmark – 38,69 sek
Johannes Årsjö – 21,00 sek
Hafthor Björnsson – 24,84 sek
Den andra grenen var ett brutalt pressmedley med ett järnblock, en skivstång, en apollon och till sist en stock. Johnny Hansson pressade upp de två första objekten ganska enkelt, och det var inte mycket som saknades för att han skulle få upp apollon också, men det blev bom. Hafthor Björnsson smällde upp samtliga fyra objekt på en väldigt bra tid, och kände att grensegern antagligen var hans. Johannes pressade upp tre objekt väldigt snabbt, och väntade sedan ganska länge innan han lyfte upp stocken på raka armar. Efter lite kontrollerande visade det sig att Johannes, trots väntandet, var två tiondelar snabbare än Hafthor, något som den isländska jätten inte trodde på. I frustration över ”fusket” sprang han ut från arenan, men lugnade sig sedan när han själv fick se filmer och tidtagning från grenen och själv konstatera att han faktiskt var något långsammare än Johannes. Johannes tog därmed sin andra grenseger, och drog ifrån Hafthor lite i poängställningen.
Pressmedley – 4 objekt
Antti Mourujärvi – 2 st
Dennis Kohlruss – 3 st
Martin Forsmark – 2 st
Dave Ostlund – 2 st
Adam Bishop – 2 st
Maxime Boudrealt – 2 st
Stefan Sölvi Petursson – 2 st
Mark Felix – 2 st
Johnny Hansson – 2 st
Hafthor Björnsson – 4 st
Johannes Årsjö – 4 st 2 tiondelar snabbare
Derek DeVaughn – 3 st
Den tredje grenen var ett bilmarklyft. Det här året hade vikten höjts avsevärt från förra året, och tre personer nollade (Johnny Hansson inkluderat). Här visade Martin Forsmark prov på sin enorma styrka genom att klara sex repetitioner. Mark Felix, en av världens bästa i just den här grenen, drog sju repetitioner, vilket visade hur tungt det faktiskt var. Till sist gick Johannes ut mot Hafthor. Hafthor var snabb, och låg hela tiden en repetition före Johannes. Till slut grisade Hafthor upp en åttonde repetition för en grenseger, medan Johannes fick nöja sig med en delad andraplats tillsammans med Mark Felix.
Bilmarklyft – Ca. 390 kg i handtaget (slutläget)
Adam Bishop – 3 reps
Antti Mourujärvi – 2 reps
Stefan Sölvi Petursson – 2 reps
Maxime Boudrealt – 0
Mark Felix – 7 reps
Johnny Hansson – 0
Martin Forsmark – 6 reps
Dave Ostlund – 3 reps
Dennis Kohlruss – 0
Derek DeVaughn – 3 reps
Johannes Årsjö – 7 reps
Hafthor Björnsson – 8 reps
Den fjärde grenen såg på förhand ut att bli en riktig publikfriare. En omgjord container på hjul som fungerade som en enorm skottkärra skulle lastas med en tung soptunna och två säckar på väg mot mållinjen, och man gick återigen ut två och två. Problemet var bara att dessa containerns var extremt tunga och otympliga, vilket gjorde att roddarna (som fick bära tillbaka ekipagen efter varje race) hade problem att få tillbaka dem snabbt efter varje runda. Det blev ett lite väl stort avbrott i flytet, tyckte delar av publiken. Johannes, som ledde tävlingen med några poäng, fick problem att lasta i den inledande soptunnan, och tappade därmed många viktiga sekunder och placeringar. Johnny och Martin gjorde båda två bra ifrån sig, men bäst av alla var återigen Hafthor Björnsson som vann grenen utan större problem.
Loading Race
Johnny Hansson – 49,08 sek
Maxime Boudrealt – 52,05 sek ?
Antti Mourujärvi – 2 objekt
Dennis Kohlruss – 19,70 m
Adam Bishop – 15,68 m (skadad ?)
Stefan Sölvi Peturssun – Klarade hela sträckan (tiden är oklar)
Dave Ostlund – Lite långsammare än Derek
Derek DeVaughn – Strax under Johnnys tid
Martin Forsmark – Kom några sekunder efter Mark
Mark Felix – 48,49 sek
Johannes Årsjö – 54,09 sek
Hafthor Björnsson – 44,02 sek
Nästa gren var Keg Toss. Sju tunnor skulle över en ribba på 4,80 meter. Martin hade som väntat lite problem här, och kom näst sist. Johnny Hansson, som berättade i MAXstyrka Radio att han aldrig hade lyckats kasta över den tyngsta keggen, kastade över samtliga kegs på första försöket och gjorde en fantastiskt bra tid dessutom. Johannes var piskad att göra ett bra race här för att ta tillbaks poäng mot Hafthor, och med tanke på att han tillhör den absoluta världstoppen i grenen så hade han alla förutsättningar att få en bra tid. Precis som i finalen av Sveriges Starkaste Man 2015 så missade han dock den andra tunnan. Han stod sedan frustrerande och undrade om den hade åkt över, vilket kostade honom tid, innan han kastade om den. Den tyngsta tunnan kastade han också i ribban, och fick kasta om den också. Han slängde sedan bältet i golvet så hårt att läktarna skakade. Hafthor stressade inte i onödan, men fick trots det en kanontid, och fick sin tredje grenseger för dagen.
Keg Toss
Antti Mourujärvi – 5 st på 27,67 sek
Adam Bishop – 5 st på 55,87 sek
Dennis Kohlruss – 4 st på 12,90 sek
Dave Ostlund – 5 st på 31,66 sek
Stefan Sölvi Petursson – 6 st på 18,43 sek
Derek DeVaughn – 4 st på 22,99 sek
Johannes Årsjö – 7 st (runt 50 sek)
Martin Forsmark – 4 st på 38,01 sek
Maxime Boudrealt – 6 st på 29,24 sek
Johnny Hansson – 7 st på 21,96 sek
Mark Felix – 3 st på 10,62 sek
Hafthor Björnsson – 7 st på ca 15 sek
Efter det fick de tre som hade lyckats slutföra grenen, Johnny, Johannes och Hafthor försöka slå världsrekordet i Keg for heights med en tunna på 15 kg. Johannes hade det gamla rekordet på sju meter jämnt, och nu höjdes ribban upp till 705 cm, dvs 5 cm högre än världsrekordet. Johnny var först ut att försöka. Det blev tre bra försök, men han klarade det inte. Johannes gick ut efter Johnny, och missade även sina försök (som också de var bra). Hafthor kallades ut, greppade tunnan och slängde över den enkelt på första försöket. Tunnan flög en meter över ribban, och det såg nästan ut som att taket, som var nio meter över golvet, var i farozonen.
Den avslutande grenen bestod som vanligt av Atlasstenar. Fem stenar skulle upp på förhållandevis höga plattformar. Hafthor låg på en komfortabel förstaplats, och Johannes var klar tvåa i tävlingen. Tredjeplatsen var dock öppen, och Johnny Hansson hade häng på Derek DeVaughn som just då låg trea. Derek lyfte sten efter sten, och fick upp den sista stenen på plattformen, men tiden hade precis gått ut. Det innebar att Johnny hade slagläge i totalen, om han fick en bra tid i stenarna. Johnny slutförde grenen snabbt, och efter det var det bara att vänta och se om tiden räckte. Johannes gjorde en bra runda, och fick den bästa tiden så långt. Den ledartiden spräcktes strax efter av en viss islänning, som därmed kammade hem ytterligare en grenseger och totalsegern i tävlingen.
Hur gick det då för Johnny? Jo, han gick om Derek, men Mark Felix spurtade förbi honom i stenarna och snodde tredjeplatsen med en halv poäng före Johnny som alltså kom fyra. En fjärdeplats i sin första proffstävling någonsin är dock ingenting annat än en sensation, och om han nu får en inbjudan till WSM så kommer han med största sannolikhet överträffa sig själv där också, sin vana trogen.
Atlasstenar (5 stenar)
Antti Mourujärvi – 2 stenar
Dennis Kohlruss – 3 stenar på 26,59 sek
Adam Bishop – 5 stenar på 52,07 sek
Maxime Boudrealt – 4 st på 24,31 sek
Dave Ostlund – 5 st på 40,70 sek
Stefan Sölvi Petursson – 3 st på 26,90 sek
Martin Forsmark – 4 st på 30,08 sek
Mark Felix – 5 st på 38,86 sek
Derek DeVaughn – 4 stenar (han lyfte den sista, men efter att tiden hade gått ut)
Johnny Hansson – 5 st på 44,48 sek
Johannes Årsjö – 5 st på 36,08 sek
Hafthor Björnsson – 5 st snabbast
Slutplaceringar:
Hafthor Björnsson – 68 p
Johannes Årsjö – 62,5 p
Mark Felix – 45,5 p
Johnny Hansson – 45 p
Derek DeVaughn – 42 p
Dave Ostlund – 38 p
Martin Forsmark
Maxime Boudrealt
Stefan Sölvi Petursson
Adam Bishop
Dennis Kohlruss
Antti Mourujärvi
Johannes Årsjö visade att han trots alla skadebekymmer fortfarande är att räkna med internationellt. Martin Forsmark besvärades av en långdragen förkylning, och gjorde inte sig själv rättvis den här dagen, men nästa år kommer vi förhoppningsvis få se hur bra världens starkaste polis verkligen är. Johnny Hansson har gjort en kometkarriär det senaste året. Han började med att komma trea i kvalet till SSM, kom sedan trea i SSM-finalen (sin första final) och kom sedan fyra här med minsta möjliga marginal upp till bronset. Han kan gå precis hur långt som helst, och om han bara håller sig skadefri och jobbar upp sin statiska styrka så kommer han bli ett världsnamn precis som Johannes.
Konferenciererna var duktiga, roddarna var heroiska, publiken var taggade och atleterna höll en väldigt hög klass. Tävlingen var riktigt bra rakt igenom, och det märks att strongmanintresset är stort i Sverige.
