MAXstyrka

Wow! Vilken jäkla dag! Jag tror aldrig att jag i hela mitt liv varit med om något så overkligt. Flertalet gånger har jag stannat upp, fått gåshud och överväldigats av att det här är på riktigt, och ändå kan jag fortfarande inte riktigt förstå vad det innebär.

Men från början. Klockan 08.00 öppnade portarna till Expon där vårt event, Arnold Amateur Strongman/Strongwoman World Championships, skulle hållas. Vi började värma upp inför första grenen som var stockpress för reps, avbröts för en gruppbild, förvirrades över startordningen, värmde lite till och så var det dags. Sex atleter åt gången gick ut och jag var med i första heatet i min viktklass, mellanvikten på -82 kg. Stocken har väl inte precis varit min allra bästa vän men jag trodde ändå att jag skulle få till åtminstone en repetition men icke. Jag vet inte om det berodde på de otroligt feta handtagen eller om det finns någon annan giltig bortförklaring men till och med vändningen var fruktansvärt tung. Jag fick upp den till bröstkorgen men hade inte en chans att balansera den där. Jag var i alla fall inte ensam om att hata stocken för hälften av tjejerna i min viktklass nollade i grenen.

Den andra grenen var frame carry på 195 kg. Min favorit och bästa gren för dagen! Hemma har jag tränat med en frame som har galet bra grepp så när jag såg att handtagen här var helt släta blev jag lite lätt illamående av rädsla för att tappa den, men det gick fan bra. Fyra atleter sprang vid sidan av varandra och jag var med i första heatet. Trots en seg start så kom jag i mål på 10.34 sekunder och placerade mej som nia av 18 i grenen. Sista metrarna kände jag hur det började glida lite i händerna, nöp åt lite extra och kom över mållinjen. Sedan hände det som alla hade väntat på. Arnold, the man, var på väg in till vårt event. Allt stannade upp och där gick han, bara en meter ifrån oss, in på arenan, sa några väl valda ord och försvann igen. Sjukt!

Nästa gren var marklyft för reps, med Apollonstång och djup start på 160 kg. Återigen hade jag trott att det skulle gå bättre än det gjorde men slutade med bara en repetition. Stången som användes var draperad i något sandpappersliknande material som fastnade mot låren och jag fick ordentligt med problem i utlåsningen. Jag vägrade dock att acceptera ytterligare en nolla och lyckades tillslut gunga upp skiten. På andra repset kom jag till knäna men inte en millimeter längre.

Sista grenen var carrying med två kegar och en sandsäck. Vid det här laget var golvet täckt av ett lager med magnesiadamm, det var sjukt halt och jag halkade med min första keg. Det gjorde såklart att jag tappade massor med tid och kom i mål på 56.41 sekunder, vilket jag är otroligt missnöjd med. Hur som helst så tar jag med mej att vikterna i den här grenen ändå kändes ganska lätta och med mer träning tror jag fasen att loading kan komma att bli en av mina bättre grenar. Totalt slutade jag på plats 15 av 18 och trotts att det inte riktigt gick som jag hade hoppats så är jag ändå rätt nöjd. Det har varit en helt otrolig upplevelse att få vara bland alla helt galet grymma atleter, andats hetluften och jag kom i alla fall inte sist! Därmed har jag bevisat för mej själv att jag hör hemma här, nu ska jag bara förstå det också. Som sagt har jag flera gånger under dagen slagits av att det var på riktigt, att jag var där och tävlade på världens tyngsta tävling. På riktigt! Det är lika ofattbart som att jag nu kan titulera mej som den 15de starkaste kvinnan i världen vägandes -82 kg. Något som jag dessutom har påmint mej själv om flera gånger idag är att jag bara är nybörjare. Jag har inte ens hållit på med sporten i ett år och har ändå tagit mej hit, gjort var jag har kunnat och genomfört hela tävlingen. Vad jag kan göra om några år vågar jag inte ens tänka på, men det kommer att bli awesome, för jävlar vad jag är hungrig på mer nu!

Och som om det här inte vore nog så toppade jag dagen med att se Brian Shaw tangera världsrekordet i mark på 463 kg för att sedan se Eddie Hall, the Beast, krossa det med ytterligare 2 kg, noga övervakat av Arnold, him self, som berättar för publiken hur mycket han älskar att vara i närheten av de här snubbarna. Och vem fan gör inte det, vår sport är fantastisk!

Over and out.