Då jag gästtränade på gymmet i Ramsele i veckan lyssnade jag för första gången på mycket länge på en av de kommersiella pratradiokanalerna. De har det i högtalarna där, jag hade inga lurar med mig, och vill mest bara att något låter, så det dög. Ett tydligen återkommande inslag är en inringd frågesport mot någon av radiopratarna. En av frågorna som dök upp var om korpen var ett rovdjur, vilket den inte är, alla svarade rätt, och det förtydligades med definitionen att korpen förvisso äter allt, men den dödar inte sina egna byten. Ergo, inget rovdjur.
Det här blir intressant som metafor, eftersom det är så många människor som romantiserar runt rovdjur och identifierar sig med dem. Jag antar att det beror på placeringen i näringskedjan. Man vill gärna tänka sig själv längst upp i den, gärna lite tuff, och så blir det rovdjur. Är vi lite mer krassa och tittar på den verkliga definitionen så blir det genast ett smalare nålsöga. Jag skulle kunna tillämpa det bokstavligt med hänsyn till att jag är på älgjakt just nu, och alltså uppfyller kriteriet, men jag vill använda det metaforiskt om arrangörer, promotors, pt:ar och andra näringsidkare inom våra sporter. I min tänkta jämförelse är rovdjuren och därmed de översta i näringskedjan de som faktiskt själva skapar något och är den första att förvandla en idé till något matnyttigt. Nya grenar, ny kunskap, nya tävlingsformat och liknande.
Det finns några stycken som verkligen gör det, och gör det mycket bra. Det finns dock fler som inte gör det, utan som snarare är allätare eller asätare, som är beroende av att någon annan har skaffat den kreativa råvaran, och cirklar runt för att försöka sno åt sig någon liten godbit. Den rollen är ju inte lika glamorös, det är inte många som har grisen eller gamen som spirit animal, även om det förmodligen vore mer träffande. Det är i sig inte svårt att sortera in sig själv i rätt fack, om man är ärlig. Utgår du hela tiden från någon annans träningskunskap när du säljer pt-timmar, eller grundar du det på det du gjort själv? Tänker du själv runt vad som vore ett spännande sätt att mäta styrka i en tävling, eller letar du bara efter sådant någon annan redan har provat?
Jag vill inte gärna exemplifiera, det är jag övertygad om att de flesta kan göra själva utan att tänka efter särskilt länge. Metaforen med rovdjur är kanske lite överdriven, men den är intressant och på sätt och viss relevant. Ledet under rovdjuret behövs också för att allt ska komma till nytta, men det är inte så många som vill identifiera sig med det. Min poäng med det hela är att jag tycker att fler i det undre ledet ska kliva upp ett snäpp och börja döda sin egen mat, bildligt talat. Det är mycket mer tillfredsställande, och kommer att ge mer näring in i kedjan i sin helhet. Ska man identifiera sig som rovdjur längst upp i näringskedjan måste man döda sin egen mat. Det räcker inte med att äta kött, det gör gamar och grisar också.
