Det finns en mängd talesätt avsedda att illustrera att det finns två sidor till varje val, att allting vi gör får en konsekvens, och så vidare. Kakan och det uteblivna ätandet är bara ett, men kanske det mest använda, så låt oss utgå ifrån det i resonemanget. Jag har flera vänner som utöver att de delar min fäbless för det goda livet i form och bättre spritsorter och cigarrer också samlar på dessa. Jag har alltid varit förundrad över företeelsen och det i somliga fall rätt ansenliga samlingar de förfogar över eftersom det är bortom min kapacitet. Om jag har något gott hemma så kommer jag nämligen att konsumera det. Inte så att jag super mig full på single malt eller kedjeröker rätt dyra kubaner, men det kommer att gå åt. Någon samling blir det inte.
Jag har liksom aldrig förstått varför det är bättre att njuta sedan i stället för nu. Se, här är kaka, vad hindrar att jag äter?
En variant för de som lyckas med konststycket är naturligtvis volymen. Även om man inte kan både ha och äta kakan så kan man skaffa två kakor, en att äta och en att ha. Åtminstone någon av mina vänner tillämpar den metodiken med stor framgång, men frågan om glädjen i att ha kaka kvar kvarstår. Vad är tjusningen med att inneha kaka?
Jag tror att det handlar om upplevelsen av valfrihet. Även om jag inte vill äta kaka så vill kunna äta kaka i det ögonblick lusten faller på, därför vill jag ha kaka.
Även om kaka paradoxalt nog är tabu i fitnessvärlden så återspeglas mekanismen i vår subkultur och varför man egentligen vill uppfattas som snygg av så många som möjligt. Vi vet alla vilka extrema åtgärder både män och kvinnor tar till för att vara attraktiva, i gymvärlden dessutom tydligt fysiskt, och törs jag påstå, sexuellt. Man vill inneha den metaforiska kakan i attraktionskraft.
Att man vill uppfattas som fysiskt attraktiv av alla innebär inte att man vill ligga med alla, med viss reservation för somliga av mina vänner. Däremot så innebär att fler uppfattar dig som attraktiv att utbudet och därmed valfriheten ökar. vilket jag tror är den springande punkten. Med tillräckligt många som uppfattar dig som attraktiv så är det du som väljer.
Väldigt få vill ligga med alla, men många vill attrahera alla för att sedan kunna välja. Man kanske inte vill äta kakan just nu, men man vill kunna välja att göra det närhelst andan faller på, och därför går man oerhört långt för att samla på sig kakor med hjälp av den fysiska attraktionskraften.
Det här är ganska basalt mänskligt, och ett ganska förståeligt beteende, men med en stark moralisk invändning. Människor är inte kakor för vår konsumtion. Vill vi inte reduceras till en kaka för någon annans bekräftelseaptit, så ska vi heller inte behandla andra så. Kakor kan ligga och vänta i en väl försluten burk, det kan inte människor. Vi har nämligen känslor, till skillnad från kakorna.
