Det var 2013 som jag började skriva krönikor på Maxstyrka, efter att den förträfflige unge Andreas Johansson frågat mig om jag inte ville skriva något. Jo, på den tiden var han faktiskt ung, numera en medelålders lärare med vuxna barn. Han är dock fortfarande som han själv brukar säga, en stark man fångad i en svag mans kropp. Jag ville gärna skriva, jag brukar inte vara nödbedd i fråga om att bre ut mig, och föreslog själv att vi skulle bestämma en text varje vecka, så att det blev av. Det blev av, 653 gånger, vilket också är en bidragande orsak till att flytta vidare. Jag tror inte att någon har läst alla, men det är också en överhängande risk att jag sedan länge har tjatat hål i huvudet på en ganska nischad grupp människor. De som inte har fattat vid det här laget är det nog ingen idé att fortsätta tjata på. Om jag låter olika AI-verktyg analysera mina texter så är det inte så fantastiskt stor skillnad mellan hur jag skrev 2013 och hur jag skriver idag.
Enkelt uttryckt så försöker jag förklara världen genom gymmets ögon. Det är faktiskt väldigt effektivt, för gym- och träningsvärlden är som att betrakta tillvaron i labbmiljö. Allt är uppförstorat och förenklat, bekräftelsebehov, drivkrafter, utveckling och medmänsklighet och tillhörighet. I mina mest pretentiösa stunder har jag närt förhoppningen att med hjälp av gymmetaforerna hjälpa mina läsare att förstå sig själva, andra gånger har jag bara velat roa en liten stund.
Jag ska inte sluta skriva, utan kommer från och med den här veckan att vara ledarskribent på Tyngre. Det är för mig mycket smickrande, eftersom Tyngre både i gymvärlden, mediavärlden och e-handel är en exempellös framgång som har genomfört det mesta till perfektion. För mig som känner till andras bekräftelsebehov genom mitt eget så är det oemotståndligt. Dessutom är Alex och Andreas, precis som Andreas Johansson mycket goda vänner, som jag gärna vill höra ihop med.
Skulle jag vilja krysta fram något slags världsförbättrarmotiv så skulle jag kunna påstå att jag vill dela det jag lärt mig genom strongman och styrkevärldens mer extrema former med en bredare gympublik, och det är säkert sant. Det finns mycket ifrån både strongman och armbrytning som gemene svenssongymmare skulle kunna lära sig av. Men det är naturligtvis inte huvudorsaken. Precis som jag många gånger har berört i mina texter så sätter jag inte upp mål, annat än att röra mig framåt och utvecklas. Hur stark vill jag bli? Jag vill vara starkare i morgon än idag. Hur långt vill jag nå med mitt skrivande? Längre i morgon än idag. Där är Tyngre ett fantastiskt steg på vägen, och längre än jag har nått förut. Har jag kunnat sätta nya PB:n i bänk och böj vid 54 års ålder så kan jag bli bättre på att skriva och nå människor också. Det tänker jag nu göra på Tyngre, en ledartext i taget. Vi får se om det blir 653 stycken där också.
