Det är inte alla år som det blir snö i Småland på det sätt det är i år, och således är inte allting rustat för det. Som permanentboende på landet så har jag en del nödtorftiga förberedelser som gör att jag klarar ett snöoväder, inte så många att jag kan fortgå med allt oavsett snömängd. En del får man lugna sig med tills stormen är över, helt enkelt. Så är det inte hos mina vänner i Norrland, de har skotrar och annat som gör att livet fortgår oförtrutet oavsett snömängd. Hur imponerad jag än är så vore samma beredskapsgrad orimlig där jag bor. Kostnaden i relation till nyttan vore orimlig, man får acceptera att lugna sig vid svårt väder.
Den lokala livsmedelshandlaren i kommunen här har förmodligen gjort samma kalkyl i det att det inte införskaffats bandvagnar att köra ut vår tids digitalt beställda matkassar med, utan valt att fortsätta med den 3,5 tons-lastbil som är det största fordon nyanställda får köra på B-körkort. Rimligt, även om de glömde lägga till aspekten med att lugna sig pga. väder. Det ledde i sin tur till att jag fullt ut fick leva ut min inre glesbygdsgubbe på väg till gymmet i går kväll. I den brantaste backen på vår lilla väg stod nämligen sagda 3,5 tonnare och kom varken upp eller ned, med en mycket ung tjej bakom ratten som inte kunde göra mycket åt situationen. Styrkt av att vara på hemmaplan, min Baneliknande skinnrock och otaliga erfarenheter från sagda backe så hjälpte jag dem bort från backen till en parkeringsficka där förstärkning så småningom anlände. Jag ska mota Olle i grind och understryka att min hjälpsamhet inte var driven av någon förhoppning om flirtande med damer i nöd. Den unga chauffören var i åldern att jag snarast hade frågat om hennes mor var singel om fokus hade legat där.
Det går att börja gubbgorma över oskicket att skicka ut unga medarbetare i olämpliga fordon, men då kommer jag till min poäng. Man kan inte fördyra och krångla till tillvaron 360 dagar om året för att klara något som händer de övriga fem, det blir orimligt. Chauffören gjorde inget fel, och faktiskt inte uppdragsgivaren heller. Hur mycket vinterväglag det än är så är inte Aveslättsbacken någon direkt fara, även om leveransen försenades. Det var en kalkylerad risk som det hade varit orimligt omständligt att undvika.
Är du i hemstaden över helgerna så är det inte rimligt att köpa ett månadskort på det gamla gymmet för att komma in när det är obemannat, det är ofta det på landsorten. Det är en orimlig insats i relation till nyttan. Man kan göra på gymmet som på vår lilla vinterväg, helt enkelt få hjälp av en tjurig gubbe i skinnrock. Antingen kommer du in, eller så får du låta bli att träna. Maten kom fram, men ingen hade svultit ihjäl om det inte hade gått. Så fattigt är det inte här i Småland.
