När man håller på att planera sin tid, eller för all del vad som helst, så går det ibland så långt att man försöker optimera sin tidsanvändning helt. Jag är lite inne i en sådan period just nu, där hela tillvaron blir ett Tetrisspel, och dagarna försvinner bort när de är helt och hållet fyllda. Det går ett tag, men för alla er som spelat Tetris så vet ni att för eller senare så hinner man inte pussla in allt så att det blir optimalt fyllt.
Det här blir lika tydligt när man håller på med budgetarbete. Det kan vara ännu lite vanskligare, eftersom även intäktssidan måste budgeteras, och sålunda kan vara en variabel som ställer alltihop på ända. Det spelar ju ingen roll hur noga man har delat upp allt i tårtbitar, om tårtan plötsligt är mindre.
Det slipper man när man planerar tid, där vet vi att vi har 24 timmar om dygnet. Det har alla, och såtillvida är det den yttersta rättvisan. Moder Teresa hade inte fler timmar per dygn, elitatleter har inte fler timmar per dygn, ingen av de människor du beundrar och har som föredöme har mer än 24 timmar per dygn. Inte ens de där människorna som verkar ha all tid i världen har mer. All tid i världen är nämligen 24 timmar om dygnet, inte mer, inte mindre.
Däremot kan timmarna vara mer eller mindre inpusslade, och ju mer man pusslar in, desto mindre tid tror man att man har. Skillnaden är alltså inte mängden tid, utan om någon har lämnats disponibel för oförutsedda händelser. Det är på det hela taget nödvändigt att ha en rätt rejäl post för oförutsedda händelser, vare sig det är i tid eller pengar. Den typ av personer som inte gillar det ställer ofta frågan ”Vad skulle det vara?” och då undrar man över deras språkförståelse. Om jag hade vetat det, så hade det inte varit oförutsett. Icke desto mindre pekar all erfarenhet med all önskvärd tydlighet att det alltid kommer att dyka upp oförutsedda saker, eftersom vår kunskap om tillvaron alltid är begränsad.
Kontrollfreak har lite svårt att acceptera att det kommer att hända saker som de inte känner till, och lägger mycket tid på att flytta saker från oförutsedd till budgeterat.
Det går till en viss del, men det är inte lösningen till att uppleva sig ha mer tid, utan faktiskt mindre. Inte ens att planera in vila löser det här, det kan snarare bidra. Det är inte speciellt avkopplande att ha exakt en halvtimme när man måste vila middag om man ska orka resten av dagen.
Kan man inte ta sig tid att göra något man inte kände till vid veckoplaneringen så ligger man rätt illa till, för då behövs det väldigt lite för att livet ska rasa, åtminstone för en period.
Varken kriser eller spontanitet kan planeras in, men är en oomkullrunkelig del av livet. Världen och händelser omkring oss påverkar oss hela tiden utan att be om lov, vare sig vi vill eller inte.
Det är bättre att acceptera det än att tvingas att krascha för att man inte kunde föreställa sig något oförutsett.
