Den gångna helgen var jag på två olika evenemang för att prata i mikrofon, båda utomhus. Det är något särskilt med större evenemang utomhus, för när det kommer till en viss storlek så går det inte att bara flytta in. Man måste genomföra på något sätt ändå, med vissa reservationer. Lördagens begivenhet var en välordnad jaktmässa några mil norr om Västervik. Det var måttligt roligt att åka ut i regnet ett par timmar innan mässan skulle öppna, men dels så sa samstämmiga väderappar att det skulle lätta, och dels var det för stort att ställa in. Det blev en rätt trevlig dag ändå, då det slutade regna ungefär när vi öppnade och besökarna ändå var utomhusmänniskor och rustade för eventualiteter.
På söndagen däremot så skulle jag till Emmaboda på dragracing med samma uppdrag, och det är då reservationerna dyker upp. Det mesta går som sagt att göra även i regn, men inte dragracing. Det finns ingen tolerans alls, och skulle man försöka så skulle förmodligen någon köra ihjäl sig. Hade det bara varit farligt så finns det säkert de som hade försökt ändå, men eftersom man inte får något grepp så kommer man inte upp i någon fart heller, och då vill inte ens självmordspiloter försöka. Sålunda stod vi och tittade på en blöt bana och hoppades att alla väderappar skulle ha fel, tills det var så långt fram på dagen att det inte var lönt längre. Då meddelade jag det oundvikliga i högtalarna och åkte hem. Det finns några till motorsporter som är liknande, men inget är så känsligt som dragracing. Det går inte alls om det regnar, och det går inte att göra något åt regnet eller flytta inomhus. Man får bara acceptera att det inte blir något.
Den här insikten ska man ha med sig när man planerar och hoppas på sin utveckling, och det dyker upp omständigheter som man inte rår på. Inom träning är det påtagligt ofta skador eller sjukdom, men det kan också vara andra omständigheter som är lika lite påverkbara. Ska jag fortsätta att ta avstamp i min gångna helg så är det rätt viktigt att veta om situationen är en jaktmässa eller dragracing, bildligt talat. Om det är något som bara blir tråkigt och möjligen svårare av omständigheterna , eller om det är dragracing, nämligen helt omöjligt att genomföra. Lata människor har lätt för att påstå att något har blivit omöjligt, när det egentligen bara har blivit tråkigare. Väljer man den synen så får man sällan något gjort. Det är sällan något fortgår helt utan försvårande omständigheter, varken i träning eller i livet.
Den andra varianten är dock inte bättre, för då ägnar man sig åt att stånga sig blodig mot något som helt enkelt inte kan lyckas. Det är sinnesrosbönen är så träffande.
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.
Den är faktiskt inte bara viktig för sinnesron och allmänt välmående, utan också för att få något gjort istället för att köra ihjäl sig.
