Det cirkulerar en del roliga memes om svårigheten för gymtränande att lära sig matematik på grund av diverse gymsanningar. Jag har hört en variant om en särskilt elak gymägare som intygade för en enerverande nykomling på gymmet att självklart borde en tvåa på 70 i bänk innebära att han klarar en etta på 140. Prova! Historien förtäljer inte riktigt hur illa det gick.
Ett vanligare tema är att 20+20 blir 60, och 25+25 blir 70, och alla vet att tre röda väger 170. Är det till äventyrs någon som läser det här som inte ser den självklara logiken så ska jag förklara. Stången väger 20 kg, och den är alltid inkluderad och självklar, och behöver sålunda inte nämnas. Men, undrar du, finns det inte stänger som väger mindre, eller mer? Inte på seriösa gym, och om det där finns variationer för teknik eller juniorträning så ska de vara tydligt märkta och placerade avskilt. Man måste kunna lita på att stången väger 20 kg, annars rasar hela världsbilder.
Oavsett vilka vikter eller vilken belastning man söker så utgår man alltså inte ifrån noll, utan man räknar bara det som tillförs utöver grundbelastningen, alltså stångens 20 kg. Det finns en intressant lärdom här att ta med sig från gymmet ut livet. Kanske inte till matematiken och excelark, där får man finnas sig i att allt ska räknas med i detalj om det ska stämma.
Men livet i övrigt.
Vi är ganska bra på att glömma bort en grundbelastning i livet, bara för att den alltid finns där, och gärna lastar på lite mer än vad vi egentligen klarar av, eftersom vi inte tänkte på att grundbelastningen också väger något. Det kan vara så påtagligt som ekonomi, där vissa grundutgifter finns bara för att överleva, och att det inte ska glömmas när man räknar på vad man har råd med.
Jag tror dock att det är vanligare när det gäller tid, och det så kallade livspusslet. Det är inte ett ord som jag tycker om, eftersom livet inte har en färdig målbild, och människor omkring dig inte är pusselbitar. Att reducera dem till det är ett utslag för en egocentrism som jag rätt ofta återkommer till som en av vår kulturs stora gissel.
Det hindrar dock inte att du behöver vara aktiv för att livet ska fungera. Livet är förvisso inte ett pussel som ska läggas, utan ett ständigt reppande på den vikt vi har på stången, men med den inräknad. Det blir rätt många repetitioner, och det börjar om varje morgon, så det gäller att veta vad du orkar hålla på med.
Arbete, och därmed försörjning, kommer alltid att vara en belastning som måste räknas med. Familj och relationer finns alltid där, och för en del av oss finns det sådant som vi har åtagit oss som vi inte kan räkna bort för att vi helt enkelt har lovat. Det går alltid att lägga på vikt i livsprojektet, men det finns sådant som inte går att plocka av. Håll koll på din stång.
