Jag har under en tid sett mig om efter annan anställning, vilket ofrånkomligen har lett till en del kontakt med rekryteringsbranschen. Jag blir konstant förvånad över att kapabla företag lägger ut rekrytering externt, både på grund av komplicerade kommunikationsvägar och en ofta orimlig kostnad. Visst finns det seriösa och skickliga rekryterare, men det finns också en hel del lycksökare som med floskler och pseudovetenskapliga tester uppnår ungefär samma träffsäkerhet som en apa med en piltavla. Det finns många som liksom jag är lite trötta på det, och Linkedin är en ständig ström av litanior från folk som inte har valts.
Det finns dock en sak som ofta glöms bort, som man måste säga till rekryterarnas försvar. Deras uppdrag är inte att ge dig en rättvis chans. Ska man hårdra det så är det inte ens att rättvist och objektivt välja den som är bäst. Deras uppdrag är att hitta en fungerande person till sin uppdragsgivare, och gör de det på det första försöket så har de löst uppgiften och kan ta betalt. Hur frustrerad man än är så är det orimligt att påstå att man själv hade varit det bästa valet, och tycka att HR-assistenten som gallrar bland ansökningarna borde inse det. Det kan du inte veta utan tillgång till alla ansökningar och samtal med den tillsättande chefen. Då har vi inte ens talat om den sällsynta förmågan att bortse från sin egen partiskhet. Utan allt detta är det bara arrogant att tro att man själv hade varit det bästa alternativet. Det skulle innebära att den som sökt 100 jobb, vilket faktiskt inte är ovanligt, skulle vara bättre än alla andra på alla de jobben. Det faller på sin egen orimlighet. Det man kan hävda är att man hade klarat av uppgiften, men det är något helt annat än att påstå att man vore bäst på den.
Vi hittar samma mekanik i nästan identisk form inom styrkesport. Alla tävlingar och galor som ordnas på privat eller kommersiellt initiativ tycks inte vara rättvisa i vem som får vara med. Nu och då syns bittra kommentarer från sådana som inte är bjudna som tycker att de borde få en rättvis chans. De som jobbar med att sätta ihop startfält på kommersiella tävlingar jobbar inte med att ge folk en rättvis chans. De jobbar åt evenemanget, och väljer precis den de vill som de tycker passar. Man är naturligtvis fri att tycka att de väljer fel och är orättvisa, precis som arbetssökande på Linkedin tycker om rekryterare. Det spelar ingen roll, för det är de som väljer.
Inom de flesta idrotter så är det så lyckligt att det faktiskt finns fungerande förbund som i förlängningen styrs av sina medlemmar. De har faktiskt i uppdrag att vara rättvisa, och kan hållas till det. Vill du få en rättvis chans är det där du ska vara med. Vill du äntligen vara med där rättvisa inte är prioriterat så får du försöka vara en sådan de vill ha. De väljer den de vill.
