Eftersom jag började ett nytt arbete för några månader sedan som kom att innebära väsentligt mer resande än innan så har min träningsrutin gått åt skogen. Bara för att förekomma er som delar fräna sanningar på sociala medier så är jag naturligtvis medveten om att allt annat än minutiös träning i absolut rätt beräknad mängd och belastning är ursäkter. Så är det självklart, dock är jag tvungen att nämna just den här ursäkten för att komma vidare med poängen i den här krönikan. För ytterligare några månader sedan så bytte jag från att ha manuellt skrivna program från coach Josef till hans förträffliga app, Built Strong. Kvalitetsmässigt i princip likvärdigt eftersom det är samma kunskapskälla, men skillnaden är att jag inte riktigt skäms inför appen på samma sätt som inför Josef om jag underpresterat, eller rättare sagt, felprioriterat. I kombination med resandet innebär det här att jag för en stund klivit av den programmerade träningen och i stället ägnat mig åt fri lek och egolyftning. Ett välkommet avbrott och riktigt roligt. Lite påverkad är jag ändå av kunskapen de senaste åren, så till de tunga singlarna lägger jag dessutom något högrepset i slutet på varje övning. Man vill ju inte verka lat.
Det är högst troligt att den här perioden inte är speciellt effektiv ur progressionssynpunkt, men den är rolig. Den ökning jag har fått till i vikter har med all sannolikhet grundlagts av tidigare metodiska programmering, så jag drar inga växlar från ett par nysatta PB:n heller. Rolighetsnivån förstärktes dessutom drastiskt av veckans besök i Simrishamn, dit mitt arbete numera för mig ibland. Jag är böjd att hålla med Östen Warnebring att det är lite närmre till himlen från Österlen. Där finns utöver allt annat nämligen de goda vännerna Petra och Anders som i tillägg till en allmänt fantastisk gästfrihet också tog med mig till tisdagsträningen på det lokala hardcoregymmet. Med en blandning av armbrytare, grepptomtar och allmänt starka skåningar i olika storlek och åldrar så var det en lekfullhet som jag nog inte upplevt på andra ställen än i olika strongmankluster genom åren. Visst, alla ansvarar själva för att göra de övningar deras planering för dagen kräver, men alla är också med på random utmaningar som hittas på under kvällen. Det är tillräckligt stort allvar för att alla verkligen ska ta i, men inte så stort att folk gnäller om orättvisor. Grepputmaningarna kom jag som man lätt kunnat förutse i princip sist i, utan att någon antecknade. Sedan som genom en Guds skickelse kom någon på att vi kunde prova att göra maxreps på det som råkade ligga på stången i bänkpressen, nämligen 55 kilo. Det var nog inte så att vikten valdes, det var bara det som låg på när Charlie fick idén. Här var jag inte lika usel, mina 50 reps räckte inte till att vara bäst, men det var nära. Det kanske inte var ett effektivt träningspass, men det var roligt. Ibland måste det få vara det, ibland inte. Det är som talesättet säger. Allting har sin tid, och korven den har två.
