Som vit, heterosexuell, medelålders man så går det inte komma ifrån att jag tillhör den mest privilegierade gruppen i världen. På gruppnivå finns det helt enkelt inte mycket mer att begära. På individnivå finns sådant som jag önskat mer av, genetiskt och materiellt, men även på de områdena är jag privilegierad, Däremot är jag inte alls förtjust i att primärt bli betraktad som en vit medelålders heterosexuell man. Eller för tydlighetens skull, just heterosexuell blir jag gärna uppfattat som av praktiska skäl, jag vill inte bli helt avskriven från kvinnlighetens prospektlistor.
Det jag menar är att i alla grupptillhörigheter så finns det en generalisering som kanske inte stämmer in på varje individ, och jag vill inte svara för alla de egenskaper som är typiska för gruppen. Till och med när jag hamnar i motsättningar på grund av mina fel, så blir jag irriterad när det felet tillskrivs gruppen. ”Ni män…” är ingen bra inledning om du vill ge mig konstruktiv och säkert välbehövlig kritik. Om jag i farten kör över och ignorerar unga kvinnor så är det jag som gör det, inte ett kollektiv. Jag kan stå för mina egna brister, tack.
Trots min uppenbara fysiska brist så identifierar jag mig med strongmansfären, men det betyder inte att det är därför jag är slarvig och stökig, även om de flesta strongmangym antyder att det är återkommande drag. Jag är kristen, men jag vill inte stå för varje märklig yttring i den frikyrkliga subkulturen, och tro mig, jag känner till de flesta. Det finns helt enkelt en hel del grupper som jag kan sägas tillhöra, men jag vill inte bli bedömd utifrån någon av dem. Det här må vara en självklar hållning när det gäller oss själva, men vi har svårare att komma ihåg det när vi ser på andra. Vi är ganska snabba på att göra varje individ ansvarig för det vi associerar med hela den grupp vi uppfattar att de tillhör. Alla som lyfter atlassten trycker inte steroider, och ska inte antas göra det. Alla crossfittare är inte flockdjur som följer blint, även om det kan se så ut. Alla svenskar med ett annat etniskt ursprung har inte flyttat hit för välfärdssystemets skull, de flesta kommer av mer akuta skäl. ”Jag ville ta mina barn dit jag trodde att det inte kan bli krig” svarade min vän från Syrien på frågan om varför de valde att fly hit. Nu driver han företag här, utan bidrag.
Jag bedömer folk utifrån vem de är, och vad de gör, som individer. Så vill jag att folk också förhåller sig till mig. Jag tillhör en mängd grupper, jag är en vit, medelålders, heterosexuell (hörde ni det?) man, med märkliga intressen. Jag vill dock bli bedömd och kritiserad för mina egna fel och brister som jag kan göra något åt, inte alla de grupper jag i någon generaliserad mening tillhör. Jag har tillräckligt med det jag ställer till med själv, jag vill inte ansvara för andra idioter också.
