Nu har äntligen startskottet gått för det man sett fram emot hela året; kalvmärkning. Alla stängsel vi lagat och satt upp nu har varit i förberedelse. Kalvmärkning innebär att man samlar ihop hela samebyns renar inom ett område för att sedan gå igenom några hundra åt gången och märker de nya kalvarna. Alla som äger renar har ett eget märke som man märker i öronen på renen. Sedan när honrenen (vajan) har fått en kalv så märker man kalven i samma märke som sin mamma.
Vi fångar dem med lasso, inte som cowboys gör utan vi lindar upp det och kastar och det blir till en ögla. Sedan drar man in kalven och skyndar sig att märka den. Men eftersom mitt muskelfäste inte är helt okej än så har jag börjat kasta med vänstern nu och det är lite spännande, kastet kan hamna lite vart som helst. Men jag tror att mycket av jobbet med renskötseln, kombinerat med vedhuggning och snöskottning osv, har utgjort grunden till min styrka och kondition. Jag har varit runt på några skolor i Vilhelmina och berättat om renskötseln och där utbrast en av eleverna:
”Jag vet varför du är så stark! Det är för att du är same!”
