Jag har åkt från den ena byn till den andra och inte heller där finns något gym. Åtta mil åt ena hållet och fem åt andra så har jag närmsta gymmen. Men eftersom vi håller på att flytta en massa möbler, bygger lite och hugger undan björkris så får jag ändå lite av den fysiska delen jag behöver. Sen går inte världen under bara för att man inte tränar en dag, eller två. Man tappar heller inte så mycket muskler som det känns som att man gör.
Men det finns så mycket annat man kan träna som man inte behöver ett gym till. Nu tänker jag inte på armhävningar och knäböj som morgongymnastik utan mer psykiskt. Det är nämligen så att mycket sitter i huvudet, man kan orka mer om man tror och vet att man orkar det. Men det kan även låsa sig då man vet att man orkar men det går bara inte och allt blir frustrerande. Därför är det bra att hitta nyckeln till sina låsningar. Alla är olika men de går nog ut på samma ändå. Man ska resa sig igen, i morgon är en ny dag.
De gånger jag kunnat besöka ett gym eller fått köra armbrytning den senaste tiden VET jag att det har gett mig något. Det har bara varit roligt, jag har inte känt något tvång och jag har känt mig stark. Eller jag har inte bara känt mig stark, jag har varit stark. Jag har nått ett av mina mål och jag har fortsatt även fast det varit tungt och klarat det.
Så även om jag inte kan träna på varje dag så kommer det nya dagar med nya möjligheter. Och vad man än gör så kan man träna psyket att man ska orka lite mer, lite längre, inte släppa taget och går det inte idag så är det en ny dag i morgon.
