Tävling
Nästa helg är det dags för tävlingen igen. Denna gång är det Blockbrytet som hålls i Gävle. Detta är en av Sveriges större tävlingar inom armbrytning och det brukar vara många duktiga brytare med.
Ifjol var det (om jag inte missminner mig) inte mindre än åtta av Sveriges topp 10 rankade brytare som ställde upp i tyngsta klassen. Det blir intressant att se vilka som är med i år.
Uppladdningen har inte varit den bästa då jag har haft mycket på jobbet och inte hunnit träna så mycket som jag velat. Trots de känner mig skapligt stark och hoppas på bra motstånd i tävlingen.
I fredags körde jag sista passet vid bordet inför tävlingen och det kändes bra.
Något annat som känns roligt är att vi är hela nio stycken från min klubb som ställer upp i blockbrytet detta år.
Örnsköldsviks Atletklubb (ÖAK), som jag tävlar för är en relativt ny och liten klubb inom armbrytningen så det är roligt att vi kan ställa upp med så pass många brytare.
Lite tankar kring armbrytning
Om det något jag har lärt mig av armbrytningen så är det att prestige inte är allt, visst de är väldigt roligt att vinna men om man ser det hela i ett
större perspektiv så är det ännu viktigare att utvecklas. Då tror jag att de kan vara nyttigt att åka på torsk då och då. För mig är det viktigt att lära mig av mina misstag så att jag kan göra det bättre nästa gång.
Då de finns möjlighet kollar jag filmer från matcher jag förlorat, även vunnit för att kunna analysera vad jag måste förbättra.
Jag har som mål att bli så bra det går utan att fuska! Självklart vill jag komma på pallen i både EM och VM men det är inte det lättaste.
På EM gjordes stickprov på medaljtagarna och 12 av 40 visade sig vara dopade,
bland annat var några av dessa guldmedaljörer och stora namn inom sporten.
Jag kan förstå och är inte förvånad av att det finns de som chansar. Om man tar Ukraina som exempel, där har de en snittlön på
motsvarande ca 2000 svenska kronor i månaden. Om en ukrainare tar dubbla guld på t.ex EM
får dom en bonus på ca 30 000 dollar från deras stat, vilket motsvarar ca 8 årslöner, de har i princip allt att vinna.
Tar man t.ex en rysk armbrytare som åker dit för doping rycker folk mer eller mindre på axlarna
men om en svensk skulle åka dit så blir de mer livat, som om de vore mer accepterat att vissa nationer skickar brytare som inte har rent mjöl i påsen.
En liten ide´ kring doping på EM WM.
Detta låter kanske hårt men om man vill få bort mer doping från sporten skulle man faktiskt kunna
ge ett straff åt nationen och inte bara individen som åker dit för doping, man tävlar trots allt för sitt land!
T.ex skulle jag som svensk som tävlar i + 110 åka dit för doping, får Sverige bara skicka en brytare i denna klass nästkommande mästerskap, åker båda tungviktarna dit så blir Sverige utan brytare…
Jag tror att de personer som dopar sig skulle skämmas bra mycket mer om de vore så. Kanske skulle folk dra sig mer från att fuska, de är trist att alla inte lirar efter samma regler.
Jag är förmodligen inte ensam att tänka i dessa banor.
Statisk låsträning 65kg
