Jag har en del puritanska vänner som nu och då påpekar att jag nu och då använder mig av engelska uttryck när det finns adekvat svensk vokabulär. Ja, vad ska jag säga, mea culpa. I det här fallet så är det ett talesätt som används lite som ursäkt för att så att säga bränna sitt ljus i båda ändar. Man vill ju till varje pris undvikna att slockna, mycket hellre då brinna ut. Men faktum är att båda varianterna, vare sig det handlar om livet som helhet, eller någon del av det, som träning, eller en tävlingskarriär, bara är ett tecken på obalans. Det finns ingen anledning att välja det ena eller det andra. Det går att leva sitt liv med en stadig låga brinnande, utan att riskera varken falnande eller utbrändhet.
Nu ska jag driva liknelsen så långt det går. För att förbränning ska äga rum så krävs tre saker. Hetta, bränsle och syre. Mer av två kommer aldrig att kunna ersätta det tredje, varken förbränning eller livet funkar så. Det som är vanligast bland de som använder det inledande talesättet är massor av hetta, livsenergi, kraft, framåtsträvande eller vad du vill, men lite mindre bränsle, nämligen meningsfulla saker att använda all energi på. Det flåsar till, och blir ganska snart självförbrännande, och får man inte kontroll på det i tid så slutar det en rockstjärnedöd, eller något mindre glamoröst, men lika tragiskt. Mer hetta kommer aldrig att göra att det brinner längre, bara intensivare och mer okontrollerbart.
Det andra är när det lastas på så mycket bränsle, utmaningar, uppgifter, målsättningar och annat, att hettan inte räcker till, och elden börjar falna för det. Kvar blir bara en hög med lite tråkigt sotigt virke, som man inte vet vad man ska göra med, eftersom det är ruskigt svårt att få eld på när det väl har slocknat. Hamnar man där är det bara att plocka av, och börja med att försöka få eld på lite i taget igen. Det är skitigt, tråkigt, och känns väldigt jobbigt när man håller på, eftersom man hade tänkt sig en trevlig brasa vid det laget. Vill man inte plocka av så kommer man bara att sitta där med en sur vedhög.
Syret då? Jag skulle vilja påstå att det är hur du mår i livet. Mår du dåligt av något eller annat skäl, så är det svårt att få elden att brinna, hur mycket bränsle och hetta du än har. Vare sig det gäller din träning, din tävlingskarriär eller livet i stort så kommer inte elden att vara lika stor hela livet. Det är inte möjligt, och inte heller nödvändigt. Men du behöver inte att välja mellan att brinna ut eller slockna. Troligen kommer du inte klara att ha den där jämna lågan jämt, ibland brinner det lite för hett och okontrollerat, och ibland flämtar det. Men om du håller lite koll, och lär dig vilket som är vilket, så kommer du att kunna vara din egen eldvakt, hela livet.
