MAXstyrka

I alla organisationer eller nätverk så dyker det nu och då upp helt nya personer som tar gigantiskt mycket plats. De virvlar runt med en sådan intensitet att det enda man saknar är ett höganäskrus i en livrem om halsen på dem. De har planer på tävlingar, upplägg, nya sponsorer, träningsmetoder och allt mellan himmel och jord som kan göras, antingen för första gången, eller i fall annorlunda än förut. Av lätt begripliga skäl kan det här vara svårt irriterande för folk som redan har hållit på ett tag. Dels tycker man att personen i fråga skulle visa lite respekt mot de som har hållit på, och dels tycker man att de helt enkelt ska dämpa sig lite, eftersom det finns de som är trötta. Vilket är en del av problemet. Många av dem skulle säkert visa lite respekt för sådant som har gjorts tidigare om de bara visste om det, och skulle säkert följa någon annans ledning om det fanns någon sådan. Problemet är att det är väldigt svårt att följa efter en parkerad bil. Det är inget fel med att ha parkerat, men har man gjort det ute i körbanan så ska man åtminstone slå på varningsljusen, så att inte vi får kollisionen när snabbare trafik bakom dundrar in i röven.

Det här är en fråga där det är väldigt lätt att bara utmåla en nidbild av folk som inte vågar prova nytt, eller är negativa. Grejen är att det inte är så enkelt. Om man har provat något förut, och det har gått åt skogen, så är det helt rimligt att påpeka det för nytillkomna. Ska det provas igen så ska det vara med någon förutsättning ändrad, annars är man ju det allra värsta sortens idiot, en sådan som inte ens lär sig av sina egna misstag. Men å andra sidan är ju inte lång tid nödvändigtvis synonymt med stor erfarenhet. Man har ju inte 30 års erfarenhet för att man har upplevt samma år 30 gånger.
Så när du kommer in i ett nytt sammanhang, ett gym, en organisation eller ett träningsgäng, och ser massor av möjligheter, så kan en tumregel vara att fråga, i stället för att säga till. Det kan vara så att de provade det du tycker är en lysande ide redan när du som finnig tonåring satt hemma och smög med mammas Ellos-katalog. ”Har ni provat..?” är mycket trevligare än ”Ni borde…”. Och om ni trots att ni är tjuriga gubbar äntligen har fått in lite nytt blod i gänget så är det mycket smartare att säga ”Vad tror du?” än ”Vänta på din tur”. Det är ingen ide att stuteriet skaffar sig en ny avelshingst, om den gamla ska ha ensamrätt på stona.

Scenariot finns som så många andra beskrivet i Bibeln, berättelsen om den förlorade sonen. Hans hemmavarande bror blev skitsur för att alla ställde upp och hjälpte till att ordna fest när oduglingen äntligen behagade komma hem, men ingen gjorde något för honom, som minsann ställt upp och låst upp och varit på plats till träningen i alla år. (Ok, det där med träningen är en travesti, men principen är densamma). Liknelsen avslutas med att deras far påminner honom om att han faktiskt har, och har haft, tillgång till alla de gemensamma resurserna hela tiden, om han bara fått tummarna väck. Vill kolla den exakta ursprungliga ordalydelsen så finns den i Lukas 15:11-32.