Vart man än vänder sig så finns det regler och lagar, det går inte att komma ifrån. Inom sport så finns det massor av regler. Några självklara som att man inte ska använda sig av olaga preparat och att man inte ska ta hjälp av maskinkraft i tyngdlyftning. Sen alla regler som ska göra tävlingen så rättvis som möjligt.
Inom armbrytning så finns bland annat att man inte får släppa greppet medvetet under match. Inte heller lyfta armbågen eller hamna utanför armbågskudden. Och inte hamna i farligt läge där det finns risk för skada. Sedan ska man vara idrottsklädd, alltså inte komma i jeans och kavaj på tävling för det är trots allt en seriös sport och vi vill att den ska tas seriöst. Hur som helst så är det ju några som ska hålla kolla på att reglerna följs och döma matcherna; domarna. De gör ofta ett toppenjobb då de står och dömer nästan hela dagar och även själva brukar delta i tävlingen. Jag vet hur mycket det tar på då jag testat på att vara det under Skol-SM i Östersund förra året.
Det finns två domare vid varje bord, en förstedomare som startar matchen och en andredomare som kollar från andra hållet att allt är rakt osv. Det är mycket att hålla reda på och i och med att man sällan dömer i samma par under en längre stund så gör det nog också att man inte är lika samspelta som man kunnat vara. Så det är inte konstigt om det blir fel ibland. Även på stora tävlingar som VM kan det ske. Heidi missade tex ett guld på EM för att hennes motståndare gjorde en fuling. Men jag tycker att våra svenska domare är riktigt bra.
Det är ju så klart väldigt surt att förlora en match där domaren missat en foul men inget att göra åt. Annat än att försöka göra så gott man kan själv och spela rent.
Nästa gång ska jag vinna vare sig motståndaren foular eller inte!
