Hemma efter en intensiv helg i Vimmerby där drygt 300 gjorde upp om medaljer och landslagsplatser i armbrytning.
Jag var lite orolig över invägningen men det var jag i onödan, jag vägde in på 49.2 på kvällen då vi kom fram. Men jag tror inte jag ätit nåt så gott som då efteråt på länge.
I fredags var den första tävlingsdagen och som vanligt började vi med vänstern. Jag har ju som bekant varit skadad sen tävlingen i Eskilstuna men jag ville göra en chansning för att se om jag kunde kvala med den också. Så jag ställde upp i den med men i första matchen mot Elina Persson så började det göra ont, ganska ordentligt ont. Så det var nästan det enda jag kunde tänka på, hur ont det gjorde. Att det tog ca 2.5 minuter innan någon hade vunnit gjorde inte saken bättre heller, för det blev först tjuvstart på oss båda och sen slippade det och det blev rem. Andra matchen var mot klubbkamraten Malin Gavelin och där var jag inte helt nöjd med domslutet men jag kunde ändå inte bryta ordentligt så det spelar ingen roll nu även om jag blev förbannad just då. Hur som helst, jag åkte ut på två förluster. Sedan fick jag sitta med is och tryck på handleden och sen fick jag bandage, kunde knappt röra fingrarna utan att det gjorde ont.
Foto: Kristian Wiklund
Lördagen började jag med att linda om handleden och försökte få upp nån rörlighet på fingrarna så jag skulle kunna greppa pinnen. Det var inte förrän mot eftermiddagen jag skulle bryta så jag försökte hålla igång den så den inte stelnade ihop och värmde sen upp ordentligt. Högern kändes stark så jag fokuserade på att bara ta det lugnt och inte få mer ont i vänstern. Jag gick obesegrad till final och samma gällde inför den, att värma upp ordentligt. Jag brukar hålla omvänt grepp på pinnen men nu kunde jag knappt hålla i den alls, så jag kunde inte heller använda mig så mycket av ryggen som jag ville. Men jag vann slutligen efter att vi bröt i remmar och jag fick mitt första SM guld!
Foto: Natali Kristoffersson
Sen var det en grym bankett på kvällen, inte mindre än fyra armbrytarbord fanns tillgängliga. Alla bryter med alla och visar tips och provar på varandra.
I måndags efter jobbet gick jag till sjukhuset akut för att kolla handleden. För en gångs skull kan jag skryta på hur effektiva de var, fick träffa doktorn, röntga och fick en skena som jag ska ha nu i ca två veckor. Det var inget brutet vad de kunde se på röntgen men det är säkert som vi trodde att det är sträckt, överansträngt och inflammerat. Så jag vet ju vad jag har framför mig nu de närmsta veckorna… Men jag ångrar inte att jag chansade och testade och jag gjorde vad jag kunde. Jag är grymt nöjd över mitt guld och man kan bara bli bättre. Även om det känns tungt när man håller på så ger jag inte upp och känslan av adrenalinet och sen då man vinner, det är det som är belöningen!
