Träningen går bra, tror inte jag har kunnat gjort så mycket mer än jag har i förberedelse inför EM. Vänstern känns bättre även om jag inte kan vrida handen ordentligt så funkar den i alla fall.
Ikväll har jag varit i Storuman och tränat armbrytning på klubben, sista gången innan jag åker. Körde lite starter och försökte att inte tjuvstarta eller vara för seg. Sen att tankarna har varit lite här och där har väl spelat in. Efter vi tränat klart så tänkte jag mer på morgondagen medan jag tog på jackan och kollade att allt var med och gick ut. För i morgon är min sista dag på jobbet. Jag har jobbat som elevassistent åt en elev på Volgsjö skola och det har verkligen varit fint. Bra kontakt och bra minnen. Det har inte varit bra betalt eller nära hem då jobbet varit i Vilhelmina och jag bor i Klimpfjäll. Men det har ändå varit värt det. Värt att mötas av ett leende på morgonen och känna att man gör nytta då man går för dagen. Dessutom har det gått att kombinera med armbrytningen och har kunnat gå på gymmet efter jag slutat och är redan halvvägs till Storuman de dagar jag ska dit och träna.
Väl utanför träningslokalen så kommer jag tillbaka till verkligheten och tittar ner på mina fötter och strumpor. Strumpor… Skorna är kvarglömda där inne och dörrarna är låsta och alla med nycklar har redan åkt hem. Så det var bara att gå med bara strumpor till bilen där jag lyckligtvis har typ fem par extra skor (jag har allt i min bil). Att köra bil med skor är ju en fördel och det var tur att jag kollade att nycklar, plånbok och mobil var med i alla fall. Det hade varit värre om jag glömt kvar det. Så skorna får stå där till nästa gång jag har vägarna förbi, vilket blir på tisdag då jag ska på en sista stötvågsbehandling för handleden och ska övernatta hos Heidi så vi kan komma iväg tidigt till flyget på onsdagen.
Så kan det gå när man är helt inne i sina tankar, men det får helt enkelt bli ett roligt minne till då jag skulle jobba min sista dag.
