Jag har ju tidigare skrivit om olika fördelar med att börja med strongman. Det finns ju förstås en hel del av dem, men den här gången tänkte jag skriva lite mer lättsamt om saker som indikerar ett långvarigt strongmanengagemang och hur denna fantastiska sport förändrar oss till att bli bättre människor.
Smärta
Under livet innan strongman fann du det säkert ganska obehagligt att råka slå tån i en vass kant när du skulle gå på toaletten i nattens mörker. Nu är allt annorlunda. Plötsligt uteblir reaktionen fullständigt och du knallar likgiltigt vidare utan att ta notis om vad som hände.
Sår
Det fanns säkert en tid då man gick runt utan massa skavanker på kroppen. Plötsligt är det massor av dem hela tiden. Stora blåmärken på magen från när man klämt huden mellan axeln och bältspännet, ”tillfälliga strongmantatueringar” på underarmarna från stenlyftning, skadad hud på delar av handen som alltid varit silkessläta förr i tiden, och så vidare.
Kläder
Efter att ha lagt på sig ett tjugotal kilo är det inte mycket gamla kläder som passar längre. De får kanske ligga i någon låda i ett förråd om de inte redan är donerade till välgörenhet. Att bara kunna köpa kläder från specialiserade butiker har sina nackdelar, men jag tror att vi alla föredrar fördelarna med att vara stor på det stora hela!
Träningsväskan
Som vanlig gymråtta var väl träningsväskans innehåll ganska enkelt. Ombyte, handduk, bälte, remmar, den sortens saker. Numera finns det underliga saker där som 5-56, kådaklister, läderskydd för underarmar och ammoniak.
Portionsstorlek
Kanske fanns det en tid då man fann det rimligt att gå på restaurang och beställa en vanlig rätt att äta. Även om man nog inte blev proppmätt precis så var man i alla fall någorlunda nöjd. Nu blir plötsligt en vanlig måltid en irriterande aptitretare som nästan bara gör en mer hungrig. Det är här som bufféer blir ett bra alternativ. Emellertid inte för ägaren till haket. För denne är det inte bra alls.
Det är mycket som förändras när man börjar springa runt med vikter tunga nog för att knäcka lårbenen på en vanlig människa som inte byggt upp sin bendensitet. Det är en intressant sport fylld utav utmaningar som är tillfredsställande på ett sätt som man får anstränga sig för att finna på annat håll. Att kunna ge allt under 30 sekunder i kampen för att slå en träningskamrat eller medtävlande är en speciell sorts kontrollerad aggression som varar just länge för att man skall få slita ordentligt, men inte länge nog för att bli långrandig.
Jag håller mig nog kvar inom sporten ett gott tag till!
