Att tvinga sig upp på morgonen är något som jag tror att alla har gjort mer eller mindre. I mitt fall har det varit mer under den senaste tiden. Känner mig trött och ibland nere och har ingen riktig ork som om jag skulle varit sjuk men inte är det. Att ha jobbat så mycket som det blev under sommaren var kanske inte någon bra grej men jag behöver pengarna och familjen behöver mig hos renarna. Jag är ändå hemskt tacksam över hur bra de två jobben är och har faktiskt gått att kombinera nu under tre somrar.
Min näst största anledning till varför jag arbetar har blivit för att kunna hålla på med armbrytnigen som jag älskar och får mig att må bra. Därför är det även viktigt att jobbet jag har ger mig den möjligheten. Att jag orkar träna och kan åka på läger och tävlingar. Att hitta samarbetspartners är svårt i en så liten sport. Man får ofta svaret att de redan sponsrar löpare, fotbollslag och skidåkare, såna sporter som folk känner till mer. Så i och med att sponsorjakten har gått trögare i år har jag varit tvungen att arbeta mer och träna mindre. Det resulterar till att jag blir mer nere och måste mer eller mindre tvinga mig upp för att jag är så trött och saknar de hormoner som träning ger kroppen. Dessutom är VM bara runt hörnet…
Här är en bild på mig och ryskan Alina Volkova från förra VM. Hon har armar som trädstammar.
Här är den preliminära startlistan för min viktklass, jag tävlar bara höger:
SENIOR WOMEN RIGHT 50
[BLR1115] ALISA, PANHENKA,
[BLR1119] LARYSA, SHAPAVALAVA, BELARUS
[SWE3013] JONNA, BLIND, SWEDEN
[SWE3047] ELINA, PERSSON, SWEDEN
[TUR3229] ESRA, KIRAZ, TURKEY
[UKR3320] ANASTASIIA, GONCHARENKO, UKRAINE
[UKR3348] MARYNA, LEVCHENKO, UKRAINE
[BRA4413] APARECIDA, SEVILHA, BRAZIL
[BRA4415] JULIANA, SOARES, BRAZIL
[KAZ4924] LAURA, KARIMBAYEVA, KAZAKHSTAN
[KAZ4944] TATYANA, VERINA, KAZAKHSTAN
[RUS7818] KRISTINA, TIKHONOVA, RUSSIA
[RUS7824] ALINA, VOLKOVA, RUSSIA
Det är många tunga namn så jag är lite orolig att det lilla jag tränat inte kommer räcka till. Min rehab för vänstern har i alla fall gått bra så jag kan röra den utan att det gör ont hela tiden och smärtar bara ibland riktigt mycket. Jag har inte brutit med den sen SM men den har kunnat öka på lite vikt i vissa övningar. Pull ups är fortfarande lite svårt men det går.
Eftersom jag blev arbetslös några dagar så passade jag på att köra upp till Kiruna och laddade mig med må-bra-energi. Stannade till på armbrytningen både på vägen upp och på vägen hem. Torsdagen kändes bättre än måndagen. Sen har jag varken orkat eller haft möjlighet att träna resten av veckan. Har varit helt död om kvällarna. Igår morse sov jag genom 4 stycken alarm men det var nog behövligt. Nu hoppas jag att allt löser sig och jag kan börja kliva upp på morgonen med ett leende. Det är bara att kämpa på fast det känns som att man trampar på i 50 cm björnmossa i uppförsbacke. Ge aldrig upp!
