När man kommer till arenan är det svårt att inte tagga upp för tidigt innan man ska starta. Jag värmde upp lite försiktigt och satte mig sen och försökte lyssna på lite lugn musik. Men när tävlingens bakgrundsmusik drog igång blev det svårt så jag fortsatte värma upp och tänkte bara på uppvärmningen. När de ropade att min klass skulle komma till sidan av scenen för avprickning blev det svårare att inte tagga för mycket. Fast att min klass var först ut på bord ett så fick jag vänta ett bra tag till min första match. Jag försöker att tagga upp mig först när jag ser mitt namn på kommande matcher och den här gången lyckades jag rätt bra.
Jag – Verina Tatyana, Kazakstan
(Foto – Andreas Stålberg. Redigering – Emma Phil)
Första matchen
Mot Chiara Acciaio, Italien. Gjorde en bra start och dunkade.
Andra matchen
Mot förra årets vinnare (och även årets vinnare) Verina Tatyana, Kazakstan. Det är den match jag är mest nöjd med. Jag vann starten och slog ut mot hennes fingrar. Tyvärr inte tillräckligt då hon är jättestark och fångade upp mig för att sen bryta ner mig.
Tredje matchen
Mötte Aparecida Sevilha, Brasilien, som jag hade en bra match i vänster med på förra årets VM. Nu var det första gången i höger och vi fick domarens grepp. Eftersom vi tränat mycket på det nu på träningarna kändes det mycket säkrare. Jag vet inte om hon tjuvstartade eller om jag missade starten lite för hon var före mig men jag var MYCKET starkare så jag dunkade henne.
Fjärde matchen
Mot Juliana Soares, Brasilien. Vinnaren här hade fått bryta semifinal och jag kände mig säker. Men när vi skulle ta grepp så blev det problem för mig då hon spände upp så jag inte kunde hålla center och handleden rak utan att själv dra emot mig. Jag klagade till domaren som inte alls var intresserad att lyssna på mig utan sa hela tiden till mig att hålla centern och räta upp handleden. Jag fortsatte klaga men tillslut kändes det som att han skulle starta ändå och ja. Starten gick, jag var inte med och hamnade i förlorarläge där jag stoppade. Men då hon låg starkt i sin vinkel så orkade jag inte vända upp ordentligt och åkte till slut ner i kudden..
Jag – Aparecida Sevilha, Brasilien
(Foto – Krigge Wiklund)
Jag var riktigt sur direkt efter sista matchen och det kändes inte bättre då jag hörde att förste domaren också var från Brasilien. Men det är inget att göra åt och jag har börjat acceptera och vara nöjd över min placering. Vi var trots allt 16 st i klassen och jag tog en placering som räknas och efter årets förutsättningar så presterade jag ändå bra. Hamnar man under 6e plats så är man egentligen oplacerad och sist. Dessutom är det faktiskt de bästa i världen man möter så det är inte som att glida på en räkmacka.
Då jag brutit klart så gick jag och bröt mot andra som brutit klart. Jag bröt bland annat senare mot ukrainskan i min klass och hon var ruskigt stark. Jag bröt tills jag var helt slut i armen och det är jag fortfarande. Har smörjt in den med Linnex och har på både armvärmare och tröja.
Klockan 5 på morgonen lämnade jag och Heidi hotellet och åkte till flygplatsen. Samma flygplats där vi ifjol var tvungna att lämna kvar två svenskar pga planet var överbokat. Den här gången gick allt bra och vi mellanlandade i Köpenhamn där vi åt frukost. Sen åkte vi till Arlanda där vi åt en tidig lunch. Flyget till Umeå var lite sent men vi var i Storuman inte så långt efter vad vi beräknat. Så nu är jag äntligen hemma och här snöar det lite!
Resultat:
SENIOR WOMEN RIGHT 50
1. TATYANA VERINA. KAZAKHSTAN
2. ALINA VOLKOVA. RUSSIA
3. ESRA KIRAZ. TURKEY
4. JULIANA SOARES. BRAZIL
5. MARYNA LEVCHENKO. UKRAINE
6. JONNA BLIND. SWEDEN
7. KRISTINA TIKHONOVA. RUSSIA
8. ANASTASIIA GONCHARENKO. UKRAINE
9. LAURA KARIMBAYEVA. KAZAKHSTAN
10. APARECIDA SEVILHA. BRAZIL
11. ALISA PANHENKA. BELARUS
12. ELINA PERSSON. SWEDEN
13. CHIARA ACCIAIO. ITALY
14. SIMONA AVTUCHOVICA. LITHUANIA
15. LARYSA SHAPAVALAVA. BELARUS
