Man har hört det så många gånger: “Om jag hade hans eller hennes gener så hade jag också varit urstark”. När allt kommer omkring så verkar mångas fysiskt klena framtoning och nyligen misslyckade maxningsförsök bero på arvsmassa och DNA, i alla fall om man ska tro på dem som säger det. Det finns som sagt en fullgod förklaring till varför du inte är starkare än vad du är, för du kan ju faktiskt inte bygga en borg av pinnar.
Det är sant att generna spelar in när det kommer till hur bra du svarar på träning, hur mycket träning du tål och, ja, det mesta faktiskt. Det finns dock ett litet krux här. Dina gener är nämligen någonting som du inte kan förändra, och förbättringspotentialen i det avseendet är därmed lika med noll. För att hitta orsaken till varför just du inte ser ut som en karaktär ur en serietidning, eller varför just ditt maxningsförsök blev ett personligt fiasko istället för en triumf, borde man därför tänka konstruktivt och börja leta någon annanstans än bland genetiken.
Du kanske har vigt ditt liv åt träning, äter som fyra fullvuxna män, sover nio timmar om natten, har hela skafferiet fyllt till bredden med proteinburkar och pwo:s och följer detaljerade träningsprogram i framstående fitnesstidningar till punkt och pricka. Eller så finns det en punkt där det brister. Felträning, vilobrist, näringsbrist, motivationsbrist, skador eller sjukdomar av något slag kan alla vara orsaker till varför du inte orkar lyfta, dra eller pressa så mycket som du vill.
Det är enkelt att skylla på sina odugliga gener. Ingen kan bevisa motsatsen (om nu inte dina föräldrar råkar vara gamla duktiga atleter), och det är en bortförklaring som i alla fall den som yttrar det tror på. Jag säger inte att bortförklaringar är något man ska undvika, en bra bortförklaring kan bagatellisera vilket nederlag som helst. Det jag säger är att generna inte är en bra bortförklaring. I stället för att tänka att det är fel på dina gener, som du alltså inte kan förändra, kan du tänka att “det måste ha berott på att jag åt för lite i morse”, eller att “du inte sov så bra i natt”. Då intalar du dig själv att det inte är dig det är fel på, utan bara din uppladdning. Det kan göra att du får en lyckad revansch på målvikten veckan efter.
Att sikta mot stjärnorna leder ingenvart när du bara kan stirra på dem. Det är aldrig fel att tro på sig själv, det ska man alltid göra, men det är alltid dumt att sätta förväntningar som inte matchar dina förutsättningar. Du kan inte bygga en borg av dina pinnar, men du kan säkert fixa ihop ett ganska trevligt vindskydd.
