Nyårsafton är här. Det betyder att man står inför en nystart, en ny chans att uppnå de målen som man inte lyckades med i året som var. Man har just fått en liten grönprickig svamp som i Super Mario Bros betyder att man får försöka en gång till om man missar ett hopp eller blir offer för en ondsint sköldpadda. Nu ska man äntligen orka gräva fram de alltid så inbakade magrutorna som man vet ligger och trycker under mysfettet. Nu ska man sluta röka, bli ekonomisk, byta jobb, hitta en partner, ha minst en vit månad eller en kombination av dessa. Dessutom ska man bli starkare än man någonsin har varit. Nu, på självaste nyårsafton, är man helt övertygad om att man kommer klara av det. Nästa år är året då drömmarna blir verklighet, det skålar vi för!
För de flesta bryts dock nyårslöftet i god tid innan påsken. Något kommer i vägen, den där semlan som flörtade med dig i skyltfönstret fick dig som ny ägare, du skulle bara unna dig själv någonting eftersom du hade varit så duktig de två första veckorna. Det krävs bara ett felsteg, och sen är man tillbaka i samma gamla hjulspår som man så effektivt har nött ner under de senaste åren, och som 2014 blev djupare än någonsin.
Mina nyårslöften är att komma i gång med träningen på riktigt och hålla det under hela året (bli “fit”, som kidsen säger) och att dra ner på slöseriet. Jag har, precis som alla andra, en förhoppning om att jag det här året kommer att lyckas. De senaste två veckorna har varit en orgie i choklad, julmust och juldelikatesser, långt mer än vad jag egentligen har varit sugen på, allt på grund av att man inte kommer få käka detsamma under 2015. Detta har gjort att den lilla uppförsbacke som man hade innan nu har vuxit sig till att bli en hel bergskedja som man måste bestiga nästa år.
Det låter kanske som att jag har svullat i mig en massa skit utan någon egentlig anledning, och så är det också. Man har försökt intala sig själv att litervis av julmust, mängder av pepparkakor och kilovis med julmat kommer att tillföra kilon i militärpressen i stället för runt bålen, även om man inte orkar ta sig till gymmet. Verkligheten lär säkerligen knocka en så fort man sätter sin fot innanför gymdörren, men just nu känns julmustsatsningen som en vinnande strategi.
För min del går jag in i det nya året som en ny man: en ny-fiken, ny-förlovad och ny-ttigare man. Året som har varit har bjudit på några dalar (de där hjulspåren ni vet), men framförallt toppar som har varit rekordhöga (sådana toppar som man inte behöver bestiga). 2015 kommer bli ett bra år, oavsett om jag lyckas lyfta nya rekordvikter på gymmet och locka fram sexpacket eller inte.
Gott Nytt År!
