Från hästsport till kraftsport
Tjena! Karin, aka Bobby här. Jag är en av dem som har fått den stora äran att börja blogga här på MAXstyrka och kommer att plita lite om mej själv, min träning, mina tävlingssatsningar och ja, vad ni nu vill läsa om. Jag garanterar inte ett vårdat språk och läsning sker på egen risk. Välkommen!
Men först, who the fuck is Bobby?
Kort sagt, en envis och tävlingsinriktad jänta från hälsingeskogarna. Jag är utbildad hälsopedagog och studerar till beroendeterapeut. Lyssnar på arg musik, konsumerar stora mängder kaffe och fascineras av hud förgylld med svart bläck. Jag har en lite fetisch för stora motorer, fräsiga fordon och ligger gärna i vänsterfil – både på vägen och i övriga livet. Jag är 90-talist, född i oxens tecken och förbannat målmedveten – både på gott och ont.
Redan som 11-12 åring sa jag att jag ville tävla på elitnivå. Då var det hästar som gällde, och visst gjorde jag en hel drös av tävlingar med mina fyrbenta monster. Dock aldrig på den nivå som jag drömde om. Nu är det snart fyra år sedan jag sålde min sista pålle och i samma veva började jag att besöka gymmet allt mer flitigt. Någonstans här började jag också fundera på vad fasen jag skulle tävla i, nu när jag inte hade ridningen längre. Som tur var behövde jag inte fundera speciellt länge då jag av en händelse skuttade ner i ett litet källargym och fick en skivstång satt i händerna. Utan att jag riktigt fattade hur det gick till så var det någon som bestämde att jag ville lära mej tyngdlyftning. Jo men visst, tänkte jag, slängde upp stången över huvudet och druttade på min beniga rumpa med ett förskräckt litet pip. Fantastiskt…
Tjurskallig som jag är fortsatte jag att komma tillbaka till det där flaket i källaren och de glatt instruerade tyngdlyftarrävarna. Rätt som det var kom en tävling på tal och jag var inte sen att haka på. Jag var inte i närheten av bra på varken ryck eller stöt, men vad spelade det för roll? Äntligen hade jag någonting att tävla i!
Någon månad senare presenterades jag för styrkelyft som tävlingsform och blev kär, verkligen kär på riktigt. Ungefär ett halvår efter att jag först satte min fot på flaket gjorde jag min första serietävling och kvalade till SM i klassiskt styrkelyft. Där och då, för ganska precis tre år sedan, bestämde jag mej för att kraftsport var min grej och att detta var vad jag skulle satsa på, och det gjorde jag.
Den känslan – det är vad som driver mej.
2013: 2a på jSM klass -63, 5a på SM klass -63
2014: 1a på Norrlandsmästerskapen klass -72, 9a på SM klass -72, 1a på DM klass -72
2015: 1a på Norrlandsmästerskapen klass -72, 4a på SM klass -72.
Mina bästa resultat på tävling i klassiskt styrkelyft, klass -72 är: böj – 147,5 kg, bänk – 82,5 kg, mark – 162,5 kg och totalt – 390 kg.
Under våren 2015 drogs jag med den ena skadan efter den andra och när SM i juli var över ville jag nästan ge upp, men här kom grenträningen och strongman, eller strongwoman, in i bilden. Träningsglädjen smög sig sakta tillbaka och tävlingsdjävulen började vakna till liv igen. Jag ställde upp i några småtävlingar och blev övertalad att anmäla mej till Sveriges Starkaste Kvinna. Sagt och gjort så började jag träna för att bli stark på riktigt. SSK slutade för min del med en fjärdeplats i klass -72,8 och med en otrolig mersmak. Nu kan det bara bli bättre och jag kliver in i det nya året med en enorm hunger efter tyngre vikter och fler tävlingar. Häng på vetja!
SSK 2015
Over and out.
