Det är ganska populärt att omnämna etiketter som något generellt dåligt när man pratar om syn på livet och medmänniskor. Att sätta etiketter på något eller någon, eller att stoppa in något i fack används nästan uteslutande för att beskriva något dåligt. Vi som jagar själva ser däremot etiketter som något uteslutande positivt. Att låta bli att sätta en lapp på en påse i tron att man säkert känner igen det ändå har lett till oändliga mängder besvikelser när man står där och stirrar in i frysen och inte har en aning om vad som går att använda till vad. Eftersom man inte vill riskera att bli stående med upptinade grytbitar som måste kokas i ett par dagar för att gå att äta när man egentligen tänkt sig något snabblagat så slutar det med att man inte använder något, utan låter allt vara kvar i frysen.
Det är här hela hemligheten mellan om etiketter är bra eller dåliga ligger. Om du på det färdigpackade köttet i frysen som du inte vet något om sätter på en etikett med det du tror att det är så hjälper det självklart inte. Etiketten hjälper bara när den verkligen är sann, annars förvärrar den problemet. Orsaken att etiketter har fått så dåligt rykte i bildlig mening bygger ju på den ganska tråkiga synen att det står något dåligt på den, vilket det egentligen aldrig behöver göra. Dåliga saker lägger man nämligen inte i påsar och sätter lappar på. Det finns väldigt få påsar med etiketten älgbajs i frysar, det behövs liksom inte, eftersom man inte sparar på det. Påsar med etiketter är bra saker, som man har sparat till det ändamål det passar bäst till.
Så sätt gärna mentala etiketter på träningsmetoder, övningar eller till och med dina medmänniskor, bara du följer samma regler som när man packar kött. Se till att du verkligen vet vad som är i påsen innan du sätter dit lappen, och se sen till att det som står på lappen inte är bajs. Sånt ska inte märkas och sparas.
