Idag gjorde jag mitt sista träningspass på Friskis och Svettis i Hudiksvall för ett tag fram över. Imorgon tar jag mitt pick och pack och drar till Storvik, en bit ifrån Gävle, där jag ska bo och träna fram till Arnolds och under min praktik. Men innan jag ramlar vidare så måste jag bara säga att det är rätt så jäkla coolt att jag har haft möjligheten att göra en hel del av min grenträning på ett till synes helt vanlig gym. Jag menar, detta måste ju vara det enda Friskis och Svettis som har en stock, apollonstång, atlasstenar, traktordäck, med mera. Ofta har jag fått en känsla av att jag är i vägen när jag har tränat på ett mainstram gym, men här har jag kunnat köra mitt race och snarare möts av nyfikna blickar och positiva kommentarer än av irriterande suckar när man tar upp böjracket lite för lång tid. Så ett tack till Friskis i Hudiksvall! Och är du i Hudiktrakten och sugen på att testa, tveka inte att gå dit.
Hur som helst. Mitt sista pass hänne uppi blev i alla fall ett mastigt presspass med fokus på stocken. Som jag skrev för några dagar sedan så drömmer jag nästan mardrömmar om just stocken då vi ska göra max reps på 75 sjukt tunga kilon på Arnolds. På Sveriges Starkaste Kvinna i november var jag nära att sätta 70 kg men fick skiten på framkant och dängde ner stockfan på låren istället för att låsa ut armarna. En 5a till på det känns ju troligt liksom…
Men skam den som ger sig. Idag härjade vi om ordentligt inne på Friskis, satte upp power bands i taket och la på mer och mer vikt på stocken. Jag som i normala fall spelar stock genom att splitta är lite lätt ovan vid vanliga puchpressar men efter tre mer eller mindre obekväma singlar på 74 kg i toppen var jag rätt nöjd med att varken ha tappat balansen eller gått av på mitten. Men så åkte ytterligare en 5a på och woho, 79 kg på raka armar, inte helt ostabilt och fortfarande utan att ha gått i två delar, tappat stocken i huvudet eller blivit krossad på annat vis. Big win! Anledningen till detta galenskap är alltså att få någon slags viktvana, att skrämma bort några envisa hjärnspöken och att bevisa för mej själv att jag faktiskt kan hålla de här vikterna över huvudet. Utan att gå sönder. Sen om jag kommer att tro på det i morgon är en helt annan historia…
Passet fortsatte med lite Savickas pressar. En riktigt bra men samtidigt förnedrande övning i mitt tycke. Den får mej verkligen att känna mej så otroligt klen när jag sitter där på golvet och pressar mina pinsamt tunga treor på 40 ynka kg. Jag som är lika viktkåt som en testosteronstinn 14åring har lite svårt att ta att vissa övningar kräver lättare vikter. Men jag gillar hur ärlig övningen är och hur den tvingar bålen att aktiveras för att man inte ska tappa balansen och misslyckas med lyftet. Hur mesiga vikter man än bollar med så vill man ju inte ha dem i skallen liksom.
Sen blev det enarmspressar mot gummiband. En övning som Tysklans stock-champ Dennis Kohlruss rekommenderade mej. Som alltid när man pressar mot gummiband så kändes det sjukt svajigt och varenda lite muskelfiber i de, vid det här laget, rätt ordentligt trötta axlarna fick aktiveras.
Jag försöker så gott som alltid att avsluta mina presspass med någon dragövning och idag blev det lite lätta och strikta latsdrag. Gött skit. Så, det var dagens äventyr och en del av det fångades även på film. Enjoy!
Over and out.
