De allra flesta av oss mår inget vidare av att ha konflikter med folk omkring oss, faktiskt inte ens de som aktivt verkar söka sig till dem. Det kostar en massa energi, vi tycker generellt bättre om att folk gillar oss än att de ogillar oss, och som om inte den känslomässiga och energimässiga störningen vore nog så finns det ingen hejd på hur mycket bieffekter en fullt utblommad konflikt kan få. Att somliga ändå söker sig till konflikter tror jag beror på att hävdelsebehovet är så stort att man skapar, eller åtminstone rejält uppförstorar konflikter, så att man har något man kan försöka att vinna.
Konflikter kostar dock alltid mer än det smakar att i slutänden vinna dem, så det är en ganska korttänkt strategi för att må bra. Det bästa sättet att slå vakt om sitt välmående är sålunda att undvika konflikter. Det innebär inte att man ska vika ner sig och bli överkörd, man kan fortfarande ha åsiktsskillnader, men det innebär att man låter bli att blåsa till full strid så fort någon tycker något annorlunda eller på något sätt har gått emot ens egna planer eller idéer. Åsiktsskillnader är nyttiga, att driva konsekvenserna av dem till konflikt så snart tillfälle ges är inte det.
Det här inser dock de allra flesta, i alla fall när de väl sitter där och är osams med folk och inte kan komma ur det. Man har gjort någon något, eller någon annan har gjort det mot en själv, och allt bara krånglar till sig. Man kan säga att det har uppstått en skuld mellan parterna, kanske till och med materiell, men definitivt känslomässig. En skuld kan man bli av med på två sätt. Den ena är att den regleras, alltså att den som är skyldig får betala. Rör det sig om materiella ting är det enkelt att bedöma värdet av det som ska betalas, men en skuld som är immateriell är svårare att bedöma. Ska personen lida lika mycket som jag tycker att jag har lidit, har jag tolkningsföretträde på hur stort lidandet var, ska personen kräla för mig? Vad krävs för att jag ska anse skulden reglerad, helt enkelt. I vilken valuta betalas skulden? Om det du kräver har ett större känslomässigt värde än vad motparten håller med om så eskaleras ju bara konflikten, och så uppstår en skuld åt andra hållet. Om en skuld ska regleras måste man helt enkelt vara överens om storleken, vilket man sällan är i en konflikt.
Det andra sättet att bli av med en skuld är om den efterskänks. Det fina med det är att då behöver man inte vara överens om skulden, man stryker den oavsett. Relationsmässigt kallas det här förlåtelse, och är det enda egentliga sättet att säkert få slut på konflikter. De kan dessutom göras ensidigt, du kan efterskänka eller förlåta bara för att du bestämmer dig för det. Om du kräver en ursäkt, eller någon kompensation, så vill du egentligen inte förlåta, då vill du bara reglera skulden, fast i en annan valuta. Om skulden är riktig så är det naturligtvis din rätt att kräva betalt, men tänk då också på alla dem som har rätt att kräva betalt av dig. Om sinnesfrid och harmoni är viktigt för dig, så är en snabbare väg dit att riva skuldsedeln.
