MAXstyrka

Allt inom kraftsport

mar
24

Med huvudet före

Posted by Standardspråk för webbplatsen 0 Comment

När det är så roligt att träna att man glömmer bort att man borde ta en vilodag då och då…

Det går bra nu. Kroppen känns stark och det är roligt mest hela tiden. Sist skrev jag att mitt fokus låg på SM i styrkelyft som går i början av juli men för några dagar sedan fick jag veta att Sveriges Starkaste Kvinna -82 kommer att gå av stapeln den 4 juni. Eventuellt kommer den tävlingen att fungera som kval till Europas Starkaste Kvinna men det återstår att se. Plötsligt blev det en jäkla massa tävlingar på kort tid och jag vet inte riktigt hur jag ska få ihop det. Jag försöker påminna mej själv om att det bara handlar om att ha roligt och ta det som det kommer, men riktigt så tänker inte min vinnarskalle.

Hur som helst, senaste två veckorna har bestått av en hel drös av bra träningspass. Det började med böj och bänk på tisdagen. Sex tvåor på 120 kg och med stången högt i böjen. Tanken här är att avlasta ryggen och jobba på med benen, hålla spänningen i bålen och få till kontringen i botten. Känslan var väl sådär, jag ogillar att ha stången högt då jag känner mej lågt i från stabil och jag blir helt enkelt feg och lyfter långsamt, vilket gör det mycket tyngre istället. Otroligt kontraproduktivt. Bänken gick desto bättre. En trea på 77 kg, en tvåa på 81 kg och en singel, med lite hjälp på 85 och därefter tre fyror på 70 kg.

12903970_1249443881750581_415493942_o 12887351_1249443848417251_1768787292_o 12874190_1249443911750578_210429332_o

På onsdagen drog jag direkt från praktiken till Ladan i Valbo för att leka med tjurpojkarna. De härjade på med husafellstenen och jag bråkade med den där förbannade trästocken. Det är så jäkla nära att jag får upp den på raka armar men än är jag inte riktigt där. Nog för att det är otroligt motiverade att får träna tillsammans med både starka och skickliga atleter, men jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när både Stisse, Gurra och Hammar en efter en kommer och visar hur lätt det är att lyfta upp stockfan. ”Så här gör man, haha”. Oj, jag tackar jag… Den jäkeln väger bara 68 kg men är bra mycket tjockare än de andra stockarna jag har lyft så vinklarna blir annorlunda och jag vågar inte riktigt trycka fram huvudet. Så istället för att trycka klart släpper jag den, gång på gång. Men som Gurra sa, storleken har betydelse, ju större den är desto svårare blir det och ju mer får man pressa. På’t igen bah!

Fredagen bjöd på mer böj utifrån samma plan som förra böjpasset och jag tror fasen det blev liiite bättre. Jag är fortfarande feg och det känns skumt i ryggen men de gånger jag träffar rätt i botten, vågar trycka på ordentligt och andas ut när jag ska så känns det ganska lätt trotts att stången ligger högt. Efter böjen ägnade jag rätt mycket tid åt att rulla på min bandyboll och att stretcha höften. Förhoppningsvis så släpper det i ryggen snart…

På lördagen var det tävling i tyngdlyfting på Fyshuset i Gävle så jag drog dit för att glåma på mina gamla klubbkompisar från Dönje AK. Väl där åkte jag på att klova under tävlingen istället för att hänga i publiken. Hur som så var det riktigt roligt att få se min vän Emil göra come back genom att persa i ryck och tangera pers i stöt. Så jäkla bra! Att Stefan Ågren visade hur man sätter en stöt på 195 kg gjorde inte saken sämre. Stark sate det där.

12722775_1249443858417250_206931049_o 12903903_1249443925083910_589087010_o

På kvällen blev det tuttkondition med Trucken. 5×5 på 70 kg i bänken, nästan hur lätt som helst. Det var helt enkelt en jäkligt bra bänkdag. Nicklas har tjatat på mej om att börja andas ut innan jag kommer till min sticking point, som är bara nån cm upp från bröstet, och ja, när jag gör som han säger går det rätt bra. Det är roligt att spela bänk! Vi fortsatte passet med lite hantelpressar, drog i några kablar och klämde några krabbor. Man vet ju aldrig, det kanske kommer en bikinikarriär ändå.

I söndags blev det grenar i Storvik. Farmers, ok och några knöliga däckvält. Varken väskorna eller oket har väl hört till mina polare förut men jag hade i alla fall en förhoppning om att den känslan jag har när jag går med framen skulle ha smittat av sig på de här övningarna och kanske hade jag lite rätt i det. Jag värmde upp med väskorna och det blev i alla fall några rundor med 70 kg i vardera hand och avslutningsvis en sväng med 80. Jag har mycket att jobba på i den här övningen men det kändes åtminstone inte fullt så jävligt som jag mindes det. Även oket kändes bättre än i höstas. Av någon anledning så tycker jag att det är sjukt läskigt när jag börjar få upp lite fart och bromsar mej själv, men jag kände mej i alla fall mer stabil än sist. Det blev några vändor på 140, 160 och 180 kg. Ungefär där var jag nöjd för dagen men i vanlig ordning kom trucken och sa ”det ser så pass lätt och bra ut att vi höjer ett snäpp till”. Ett snäpp i det här sammanhanget är tydligen 20 kg så det blev även en förvånansvärt bekväm, om än långsam, vända på 200 kg. Fortsättningsvis kommer jag att fokusera på att våga trampa på snabbare på lättare vikter och förhoppningsvis bli mer bekväm innan det är dags att öka vikterna igen. Passet avslutades med en brottningsmatch mot däcket. Jag har inte vält däck sedan i somras och det kändes riktigt knöligt, men oj så roligt!

12162902_1249455251749444_1767409713_o 12874227_1249455265082776_1226011571_o 12894341_1249455211749448_1426495814_o

I tisdags drog jag, Stisse och Jimpa inte till Gävle för att Leka med Forsmark och Hellman. Jag passade på att kramas med lillstocken och för en gångs skulle kändes det riktigt bra. Den stocken är den första jag lyfte över huvudet och jag tror att den har ganska stor del i att jag föll för strong(wo)man. Hur som helst så blev det tre lätta pressar på 61 kg, några singlar på 65 och ytterligare två singlar på 70. Tidigare har jag kört med splitt men nu har jag gått tillbaka till att bara pucha då det känns säkrare. När jag väl träffar rätt får jag kanske med mej mer vikt när jag splittar men det händer bra mycket oftare att jag bommar lyften på tyngre vikt. Jag tänker också att det är större chans att jag klarar av att lyfta bredare stockar med den här tekniken.

12874361_1249444741750495_1255690102_o

Igår, onsdag, hade jag tänkt ta en vilodag men fick nått överaktivt infall och åkte till gymmet ändå. Väl där tittade Nicklas på mej och frågade vad jag gjorde där. Ingen aning sa jag och böj sa han. 6×6, med stången lågt. Bara att lyda då. Jag värmde upp till 100 och det kändes riktigt bra. Nicklas sa åt mej att höja till 110 och börja med mina sexor. Sen precis när jag ska till att böja smyger han på en 2,5a till på vardera sida. Så jag gjorde fem stycken sexor på på 115 och sista settet blev precis sådär bra och lätt som det ska vara. Jag tittade frågande på Nicklas, han funderade lite och sa att jag skull ge mej där och komma ihåg den känslan till nästa pass. Sen titta han upp med en sån där riktigt busig blick, fnissa elakt och slängde på 5 kg till på stången och sa nä, nu ska vi se om det går på 120 också. Det gick! Efter böjspektaklet blev det bänk och den här gången var det treor som gällde. Med tanke på all böj och att jag var lite sliten i latsen efter alla vändningar på stocken dagen innan så bestämde vi ingen arbetsvikt innan jag började. Efter en singel på 75 ökade vi till 77 och jag gjorde en trea. Sen spårade det ur. Nu ska vi se sa Nicklas och någonstans här slutade jag lyssna, gick i från stången, drog åt handledslindorna och vägrade titta på vad han hade lagt på stången. La mej på bänken, gjorde en trea reste mej upp och frågade vad det var för vikt. 80 kg. 80 kg har alltså blivit en vikt jag kan reppa på trotts att jag är trött i kroppen?! Coolt tänkte jag och var nöjd. ”Ja, nu har du bara resten kvar” säger Nicklas och flinar. Två treor till, med lite hjälp på sista, blev det och sedan plockade vi av till 60 och jag gjorde några explosiva 5or med stopp. Tuttkondition.

12903523_1249443935083909_1205360357_o

Idag var jag trött, träningsvärk i både kroppen och skallen och ryggen gnällde, men vi hade sagt mark så mark blev det. Dock bra mycket lättare än vad jag kanske hade tänkt. Jag värmde upp med sittvändningar. Upp till 65 kg har jag inga problem att sätta mej under stången men så fort jag lägger på 70 fegar jag ur och det blir bra stötdrag, som är så pass höga att jag skulle kunna göra en styrkevändning istället. Jäkla joll. Hur som helst så drog jag två treor på 120 kg i marken men det kändes så långsamt att jag inte tyckte att det var någon idé. Plockade av till 100 och fokuserade på att göra rätt. Jag har lite svårt att få till trycket i bålen på första reppet, andra och tredje går bra och det gör mej galet frustrerad. Nicklas försökte gång på gång förklara hur jag ska göra men huvudet och kroppen ville inte alls samarbeta. Så till sist fattade jag vad han menade, en millimeterjustering i bröstkorgen och stången flög upp precis sådär lätt som den borde göra. Ha! Fortsatte med några sett kronlyft upp till 120 kg och avslutade med lite lätt sittande rodd för att sträcka ut den stackars gubbryggen. För ett år sedan hade jag varit otroligt missnöjd med det här passet, idag kan jag istället ta med mej den braiga känslan och aha-upplevelsen jag fick i sista settet. Nästa markpass vet jag precis vad jag letar efter. Win!

Imorgon kör vi klubbtävling i Storvik och sen ska jag ge kroppen två dagar välförtjänt vila!

Over and out.

Share

Leave a Reply


*


Translate