Jahapp. Så sitter jag här vid köksbordet, söndag är det också. Igår var det som du vet lördag och som du säkert också vet en rätt speciell lördag för mig.. Det var dags för Sparta Strongman Open 2016. Min första tävling utanför Sverige och också första tävlingen 2016. Vad jag visste innan så var mitt motstånd en tjej från Sverige som jag hade väldigt liten koll på hur stark hon var samt en norsk tjej som jag aldrig hade hört talas om. I slutändan blev det två svenskor och två norskor som tävlade. Jag hade dessutom en vecka av dåliga känningar i kroppen bakom mig och hade vaknade upp varje dag med förkylnings-symtom och avslutat varje kväll med världens huvudvärk.. Kort och gott inte riktigt samma positiva känsla som jag beskrev i förra inlägget ;). Någonstans på fredagen bestämde jag mig ändå för att det som varit varit och det som blir får bli och jag vaknade med fler än en fjäril i magen på lördagsmorgonen. Med hjälp av Henriks eviga lugn tog vi oss ändå i väg i relativt god tid och några fler fjärilar studsade in i magen när vi körde över gränsen mellan Sverige och Norge.. Väl framme i Norska samhället Ski så släppte konstigt nog en del av nervositeten och ersattes av att försöka förstå det norska språket då jag visste att domaren i min klass skulle vara den legendariska Kikki Berli-Johnsen (Norges starkaste kvinna)! Kikki var fantastisk som domare under hela dagen och gjorde mig om möjligt ännu mer säker på att Strongwoman verkligen är min sport.
Första grenen var press-medley med en serie av 50kg apollon-press, 25kg hantel-press och avslutningsvis okpress med 50kg där en skulle göra så många reps som möjligt innan tiden (75 sekunder för hela kalaset) gick ut. För mig släppte fjärilarna helt och hållet när jag stod redo, fick ögonkontakt med Kikki och ljudet av visselpipan ljöd. Den kicken som sker hos mig vid starten av en gren är väldigt svårt att förklara men det känns ungefär som något exploderar och jag njuter av alla sekunder efter. Okpressen var det jag hade lite problem med och den grenen har jag bara testat två gånger innan.. Utvecklingspotential!
Gren nr 2 var marklyftet och här hade vi alla tre lyft på oss totalt att placera ut på vilka vikter vi ville över en startvikt på 100kg. Första lyftet gjordes på 100 och de två sista lyften gjorde så att jag och Malin hamnade på delad första plats med våra lyft på 170 kg. För mig innebar det en ökning av mitt personbästa med 5 kg. Jag kände när stången kom över knäna att jag hade mer där och då och adrenalinet efter lyftet gjorde mig odödlig i tanken.. Så det bör finnas mer vart den kraften kom ifrån.
Gren nr 3 var, efter att ha kikat på enormt tunga marklyft på herrernas sida (370 kg t ex), oket (150kg) vilket som du säkert såg på Sveriges Starkaste Kvinna 2015 är lite av en favorit för mig. Jag vet inte vad det är med att lyfta något på axlarna och bara springa med det som är så exalterande men något är det. Jag lyckades springa om Malin och kände efter det att det kanske kan bli så att jag plockar hem detta. Farmers (70 kg i varje hand) kom som sista gren och även det är en gren jag trivs med och jag lyckades ta hem segern även där. Dagen bjöd både på frustration över varför inte fler tjejer vågar men även som alltid så vansinnigt god stämning.. Jimmy Johansson, Johnny Hansson och Lars Ainasoja för att nämna några galningar till starka män (bortsett från min egen då) och sen jag och Malin som slog ut båda norskorna!
Gräddan på moset blev förutom vinsten och mötet med allt gott folk att jag och Henrik efter tävlingen fick gå ut till Lars bil och se skönheten.. Vår alldeles egna apollon-stång! För er icke (ännu) invigda så är en apollon-stång en stång som är tjockare (oftast 50mm) än en “vanlig” stång som står på gymmet, och är en stång som väldigt ofta är med på strongman/strongwoman- events och ger greppet en rejäl utmaning då den beroende på finish är mer eller mindre himla svår att frivända. Jag har alltid gillat just frivändning och även att pressa med apollon då jag tycker den ligger bra i handflatan när en ska pressa, samma på bänkpressen där jag gärna använder mig av fatgripz (tuber du trär på på stången för att göra den tjockare).. Men nog om nörderiet kring greppet. Stången blev vår och följde likt en nyförlöst bebis med oss i bilen hem. Väl hemma på västkusten och i kära Kungshamn där det höll på bli en kebab blev det istället tackvare brutala kontakter (<3) en påse med kräftor till middag.
Utslut av den varierande mentala och fysiska uppladdningen och urladdningen har jag hängt framför TLC idag, med BARA skräpprogram. Välbehövligt! Henrik däremot har påbörjat uppbyggnaden av vårt alldeles egna gym (garage) där nästa bebis blir en stock som i detta nu håller på att tillverkas.. Stay tuned!
Josefin
