Under den tid i tonåren när jag fortfarande hade lite förhoppning om att någon form av skolning skulle bita sig fast i huvudet så gick jag på en bilmekanikerutbildning. Först i Afrika för att så småningom avslutas på Finnvedens gymnasium i Värnamo. Sedan dess är det väl rättvist att säga att jag och verktygen så att säga har vuxit ifrån varandra. Men i min gröna ungdom hade jag fortfarande förhoppningar om att utveckla teknisk skicklighet, och gick som lärling under en skicklig mekaniker som flyttat ifrån Zimbabwe när det slutade vara Rhodesia. Han var föremål för idoldyrkan från min sida, dels på grund av hans ur min synvinkel oändliga kompetens i tekniska frågor, dels på grund av den Bultaco-cross som jag fick överta. Att jag fick överta den berodde troligen på den obalans i vevaxeln den hade som gjorde det omöjligt att få tändningen att stämma. Följden var att det kunde uppstå rätt elaka baktändningar som i kombination med att kicken satt på vänstersidan om hojen resulterade i svårartade blånader på benet.
Det inverkade dock inte på hans hjältestatus i mina ögon, och vid något tillfälle gjorde jag ett försök att få lite bekräftelse från honom genom att framhålla min koppling till det universalverktyget skiftnyckel, som liksom jag hade svenskt ursprung. Jag blev oerhört besviken när han brast ut i ett oförställt gormande om att skiftnyckeln var det sämsta skit som fanns, och det måste ha varit en riktig idiot som uppfunnit något så odugligt, och jag gjorde bäst i att inte i fortsättningen hävda någon association till eländet. Jag pratade självfallet inte mer om det, och har sedan dess helst inte associerats med skiftnycklar.
Varför denna motvilja, då? I min barndomsidols värld såg man nämligen till att använda exakt rätt verktyg till rätt sak, och att då tillgripa ett verktyg vars huvudsakliga funktion var att det kunde justeras så att det passade någorlunda till flera saker var bara hårsmånen bättre än att sitta och bulta på en nöt med en sten. Det här är ett tankesätt som finns på fler områden än i bilverkstäder, och man skulle önska att fler motionsgymsägare och hotell kunde lära sig att det är så här de flesta seriöst tränande ser på träningsutrustning och gym. Jag har varit på åtskilliga hotellgym där det mest funktionella redskapet har varit trappan därifrån, och ett och annat motionärsgym där det blivit väldigt uppenbart att vi har olika definitioner på fria vikter.
Det är klart att det går att träna med lite vad som helst, precis som man kan slå i en spik med en träsko eller skruva i en skruv med en bordskniv, men det är inte så man attraherar de som tar det på allvar. Ska ni titta på hur ni ska utveckla ert gym och attrahera fler medlemmar så är faktiskt inte lösningen att skaffa alla möjliga tv-shopmaskiner, tvärtom. Släng ut skiftnycklarna och se till att leta på de som uppskattar det ni verkligen är bra på, och se till att ni fortsätter att vara bra på det.
