ÄNTLIGEN!
Min första medalj på ett Europeiskt mästerskap. Jag har varit på väg länge men då har inte allt klaffat så bra. Tidigare bästa resultat på ett EM har varit en 5e plats med högern. Sen gick vänstern sönder och jag tyckte det var svårt att tagga ordentligt. Men så i år, efter att ha tränat upp vänstern och tagit SM guld med båda armarna. Jag har känt mig stark och ryskan som alltid brukar vinna klev upp en viktklass. Då kände jag att i år, i år kan det gå vägen.
Redo för invägning
Jag laddade upp med att jobba några dagar/nätter innan jag hoppade på flyget till Bukarest i Rumänien. Dieten hade gått bra, jag var bara oerhört sugen på choklad och kolhydrater. Väl i Rumänien började det krångla lite med en transfer som inte kom och jag var oerhört trött. Dagen efter fick vi vänta länge på invägningen som inte flöt på som den skulle men jag vägde in med över ett kilo i marginal. Sen åt vi flera gånger om och besökte gamla stan. Bukarest är ingen fin stad, den har några lite mysiga platser men det är väldigt slitet och väldigt många människor. Mycket fattigdom. Maten var okej men ingen riktigt höjdare.
Jag sov i vilket fall bra och på fredagen när det var tävlingsdag för vänster arm så kändes det som en bra dag. Min klass var först ut som den brukar vara och jag kände att jag värmt upp rätt lagom. Min första match var mot en vitryska som är kort, har små händer och brukar krångla en del. Så när jag vände mig till förste domaren och anmärkte om tumknogar så ignorerade han mig och startade matchen vilket jag inte alls var beredd på. Det hade nog inte gått igenom om jag överklagat så jag får ta det som en lärdom helt enkelt trots att det var riktigt surt att inte ens hinna starta den matchen som jag annars tror hade gått rätt bra. Hur som helst så slutade jag på en 6e plats.
Remmar mot en ryska
Efter god sömn så var det ytterligare en bra dag kände jag då jag vaknade. Högern var laddad och allt bara stämde. För en gångs skull så hade jag lite mer flyt och jag vann bland annat en match i remmar mot en ryska utan problem. Jag var obesegrad fram tills jag mötte turkiskan som också var obesegrad, vinnaren skulle gå direkt till final. Hon lät mig starta och jag kunde inte göra ett skit. Ja, förutom att skratta. Hon är verkligen en klass för sig. Så jag hamnade i semifinal mot en Ukrainska som jag mött tidigare år.
Semifinalen mot Ukrainskan
Jag åt lunch och tillbaka på hotellet sov jag en stund för att ladda. Taggade upp igen och klev upp på scenen för att ge allt för att knipa silvret. Jag gjorde vad jag kunde men hon är starkare. Hon drog ut min vinkel men inte min handled i alla fall. Ett EM brons som jag är väldigt nöjd med blev det. Den enda medaljen som Sveriges seniorer tog. En medalj som jag kämpat länge för att få ta.
Åter igen; Tack för allt stöd jag får! Både hemifrån, från min hemby, släkt, vänner och så självklart från Klimpfjälls Idrott och IntresseFörening (KIIF), Norrhelikopter och Folkes Bil! Det är jag som tränar, kämpar och sliter men det är ni som ger mig energi, bygger på min kämpaglöd och gör det möjligt för mig att kunna åka.
