Jahaja. Tack kroppen… För två veckor sedan var det student-SM i strongwoman, förra helgen serie 2an i styrkelyft och den här helgen körde jag mina sista tunga pass inför SSK -82 och idag vaknade jag med en mindre igelkottsfamilj i halsen. Kanske inte helt otippat men lik förbannat irriterande. JAG HAR INTE TID MED DET HÄR!
Och apropå tid så har jag inte riktigt hunnit eller orkat med att skriva om förra helgens SL-tävling. Hur som helst, på fredags tog jag min turbosaab och blåste ner till Erika och Andreas i Sandviken, fick se rummet jag ska bo i, i sommar och hälsa på Lotti the dog och kanske världen mest fulsöta katt Bajsen. Jag är kär!
På Kvällen kom ett riktigt tungt gäng över och vi käkade mat från Monroes, hinkade rivigt kaffe, åt blåbärskakor, glåmade på 80-tals aerobics, garvade och såklart, laddade för tävling.
På lördagsmorgonen mötte jag en nervös Erika i köket, vi käkade lite frukost och förbannade snön som tydligen ramlade över Dalarna innan vi knölade in oss i bilen och rullade i väg till Långshyttan och som tur var slapp vi snövädret. Väl på plats mötte vi upp våra klubbkompisar från SAK och vi är inte ett litet gäng precis. Inför just den här omgången hade vi även övertalat vår fantastiska bänkpressare Lisa till att köra styrkelyft istället för bara bänk för första gången på tio år. Vi tog ställningshöjder, vägde in, käkade lite till och kikade på några utav bänkpressarna. Bland annat på vår Jessica som gjorde sitt livs första tävling och den galet starka Josefin Almquist som på stänkte upp 100 kg i klass -72!
Sen var det dags för uppvärmning. Det var trångt, det var varmt, det var bökigt, ont om ställningar och stänger men på något vis gick det. En bit in i uppvärmningen hör jag Erika säga att mina ögon blir svartare och svartare för varje lyft. Ja, nog var jag på väg in i tävlings mode allt för ungefär här märkte jag att böjarna kändes som de skulle, inget gjorde ont och den där explosiviteten som jag så ofta saknar på träning var liksom där den skulle. Nicklas plan var att jag bara skulle ta det lugnt och göra lätta lyft den här dagen så min ingång var satt till 127,5 kg. Någon vecka tidigare var 130 kg oförskämt tungt men med lite tävlingsadrenalin kändes stången som papper. Som vanligt på tävling gick jag runt med arg musik i öronen, kastade mördarflickar på allt som rörde sig och morrade för mej själv. Som vanligt så får jag heller inte veta vad det är för vikter jag ska lyfta men 135 kg i andra kom också lätt och 142,5 kg i sista kändes även den bra.
I bänken gick jag in på 80, som kom lätt, men 85 i andra ville inte alls den här dagen. Jag vet inte om jag tänker skylla på avsaknaden av bänkpressträning sista veckorna eller på ohyggligt långa stoppsignaler, men trycker i tuttarna var inte där det skulle i alla fall. Lisa däremot, som till skillnad från mej och Erika skuttar runt helt avslappnat och dansar vals med coachen mellan lyften kasta upp 92,5 kg som ingenting i sitt andra lyft. Så jäkla bra! För övrigt så bommade hela gruppen sina sista pressar, så något skumt var det…
Inför marken visste jag i princip ingenting. Ingångsvikterna sätts i samband med invägningen och jag hade fått order av Nicklas att sätta 120 kg i marken. När han sa det förstod jag att han hade en plan som jag inte skulle få ta del av och när det väl var dags hade jag ingen aning om vad som väntade mej. Ingången var tydligen satt till 140 kg, vilket var löjligt lätt och efter andra lyftet som tydligen var 157,5, också lätt, började jag ana vad som skulle hända. Jag gick in i min bubbla, frammanade all ilska och energi jag kunde, morrade och fräste medan Nicklas knådade sönder mina öron och Stisse tom mina lurar. Jag stampade i backen, gick fram till stången, tog tag i den och drog. Sakta men säkert följde den med och där stod jag med vad jag anade var ett nytt pers i händerna, flinade åt publiken, släppte ner stången och fick tre vida flaggor. 165 kg var det och ett tävlingspers i styrkelyft. Så jäkla skönt efter att inte ökat alls på ett år.
Och Erika som gjorde en superbra andra tävling, ökade sin total med hela 12,5 kg, blev rankad nia i sin viktklass och får därmed vara med och tävla på SM i Norrköping i sommar. Efter inte ens ett år i sporten! Vilken inspiration! Behöver jag säga att mina klubbkamrater är de bästa?!
Som om inte det vore nog så gick Sump in och drog upp ett löjligt lätt distriktsrekord i sin andra mark för att sedan gå ut och höja det ännu lite till i sitt tredje lyft.
Åh. Jag är så jäkla glad över att få vara en del av detta fantastiska gäng!
Over and out.