I det moderna västerländska samhället har vi en märkligt tudelad attityd till hur lång tid saker och ting bör ta. Å ena sidan så kräver vi omedelbara resultat i nästan allting för att inte tappa intresse och börja ägna oss åt någonting annat. Å andra sidan så hyser vi en oförställd beundran för det som har tagit lång tid att bli klart. Whiskey, konjak och vin blir oftast fnyst åt när den är ung, medan den möts med all större vördnad ju äldre den är. Troligen är det här egentligen inte motsatser, utan olika sidor av samma mynt. Att vi tycker att sådant som har fått ta tid är mycket finare beror säkerligen på att vi är ytterst medvetna om vårt egen oförmåga att hålla emot tidskraven, och därför beundrar de som är starka nog att hålla emot.
För det är ju så att vi annars skulle utvecklas till värld där allting används innan det är klart, och vi aldrig skulle få veta vilken egentligen potential saker och ting egentligen har. Det är nämligen bara det som får ta tid som tillräckligt mycket hinner hända med för att avslöja den egentligen kvalitén. Om man envisas med att äta äppelkart så snart de kommer fram så kommer du aldrig att få veta hur bra äpplen det kunde ha blivit, eftersom i stort sätt alla äppelkart är små och sura, och den egentliga potentialen aldrig hinner utvecklas.
När jag nyligen var med och samlade in pengar till att hjälpa krisdrabbade människor i RCA så känns det bra att organisationen som förvaltar de insamlade pengarna på plats har varit där i 90 år, och har inte lämnat arbetet eller flytt fältet under 1900-talets många kriser. De vet med andra ord vad som kan gå fel, och hur man gör för att det inte ska göra det. Det ger en helt annan trygghet än att skänka pengar till någon som har sett tv-bilder på hungriga barn och drar igång en insamling.
Kopplingen till framgång och tillväxt inom styrkevärlden är naturligtvis uppenbar. Det tar en viss tid att bygga styrka och muskler, och den tiden måste det få ta om det ska bli bra, alldeles oavsett hur gärna du vill kvala in till Sveriges Starkaste Man eller vara störst på stranden i sommar. Att ta till de kemiska genvägar som i dag är så upptrampade att det tyvärr är många som förväxlar dem med den egentliga vägen innebär inte att du blir det du vill vara, det innebär bara på sin höjd att du ser ut som det du vill vara. Du vill vara en mytomspunnen ek uppvuxen ur myllan under hundratals år, men egentligen är du då en tall uppskrämd på en åker i Värmland, liggande på ett timmersläp ihop med många andra liknande. Det är klart att det finns olika förutsättningar, och en del träd blir grövre än andra, men om du relativt raskt har lagt på dig 10-15 kilo muskler, och inte tycker att jag ser tillräckligt uppskattande på din nyfunna grovhet, så är det för att jag inte ser dig. Jag ser en osnuten unge som inte kunde låta bli äppelkarten.
