Lite sent igen men det har hänt mycket och fort har det gått. Efter tre dagar med avslutning, käk och mys med klassen var det till slut dags att kramas hej då en sista gång i fredags.
Direkt efter lunchen, och några fler kramar, packade jag in det sista av mina prylar och hoppade in i Saaben. Med slutdestination Hindås och Sveriges starkaste kvinna -82 körde jag ikapp med två galna göteborgare till Uppsala, stannade för en milkshake och åkte sedan vidare mot Grästorp. Efter en tur på vad som tog närmare åtta timmar med några stopp här och där var jag framme hos familjen Harjapää.
En halvtimme senare kom Kikki och Cicilie som åkt från Norge. Vi laddade med hamburgare och pratade om vår fantastiska sport, idéer om utveckling och allt annat som man kan bli lite lätt hyper utav. Det slår mej så ofta hur glad jag är över att ha människor i mitt liv som är precis som jag. Tack för att ni finns!
Lördagsmorgon. Nerverna började komma krypande, vi laddade med kaffe och frukost, drog på oss våra snygga PF-tröjor och satte oss i bilen för att köra ytterligare 1,5 h till Hindås. Jag var rätt nöjd med att slippa köra nu…
Och själva tävlingen då. Ja. Det var varmt, det var tungt men framför allt så var det jäkligt roligt! Vi var ett litet men starkt gäng tjejer på plats för att göra upp om titeln och om de två kvalplatserna till Arnolds och till EM.
Första grenen var stock för max, last man standing. På grund av diverse strul hann vi inte värma upp men det var i all fall varmt ute. En sådär 30 grader i skuggan typ. Vi började på 50 kg och alla tjejerna klarade första lyftet. Sedan ökades vikten med 5 kg åt gången. Jag och Cicilie från Norge klarade både lätt 65 kg men med dagens förutsättningar fick vi båda se oss besegrade utav 70 kg. Det blev alltså en delad grenseger för mej i första grenen.
Andra grenen var ett medley med ok 205 kg för 15 meter och farmers 70 kg x2 tillbaka. Roddarna var snabba som fan och innan vi visste ordet av var vi ute på banan igen. Jag hatar att gå med ok, det är verkligen inte min gren och vilken vikt det än är på så känns det både långsamt och vingligt. Så min tanke var att jag tar igen det i väskorna på tillbakavägen. Jag kollade höjden på oket, gick över till väskorna och justerade hur de stod, gick tillbaka, försökte ladda, försökte tänka på att vara hård i bålen. Startsignal och så iväg. Det kändes långsamt, vingligt och jävligt och samtidigt som jag kände att oket ville glida av mina axlar passerade jag linjen. På väskorna. Lätt upplyft och iväg men väskorna var otympliga, slog i benen och fuckade upp min rytm. Jag kände hur det gled vi vänsterhanden och jag ljuger inte om jag säger att den hängde i fingertopparna över mållinjen. Trotts känslan av att vara långsam var jag bara en halv sekund efter Fia som var snabb och smidigt som en vessla och tog sin första grenseger.
Fia 30,03sek
Karin ”Bobby” 30,37sek
Lisa 35,22sek
Linnea 35,71sek
Malin 51,45sek
Cecilie 64,31sek
Tredje grenen var kronlyft för reps på 170 kg, max 75 sekunder. Jag hade tidigare bara dragit en etta på vikten och var lite orolig för hur den här grenen skulle gå. Eftersom det var så galet varmt i solen höll jag mej gömd i skuggan och tittade inte på de andra tjejerna men jag hörde att det drogs både fyra och sex repetitioner och jag tänkte hur i helvete ska jag kunna dra fler? Men så började tävlingsjävulen i mej krypa fram, pulsen ökade, nästan läskigt mycket, och när det var min tur fanns där inget annat än att dra och dra och dra. De tre första lyften kom lätt. Fyran och femman med men sen blev det jobbigt. Jag visste att jag behövde två till. Andades, skrek och drog. Sex repetitioner. Andades igen och övertalade mej själv att dra. Sju repetitioner. 15 sekunder kvar. 7 sekunder kvar, jag började dra men tiden tog slut och jag stannade på sju. Efter mej var Fia som visste precis vad hon behövde göra, gjorde det och stod som segrare i även den grenen.
Fjärde grenen var däckvält. Från början var det sagt att vi skulle välta ett 250 kg däck men det byttes ut mot ett litet men högt och väldigt lätt däck. När det vältes så studsade det och reglerna var därför att däcket måste dödas – ligga stilla mellan varje vält. Fyra åt ena hållet och fyra åt andra. Jag som är mer stark än snabb hade svårt att hålla tempot och slutade på en tredjeplats efter Linnea och Fia.
Fia 22,71sek
Linnea 24,03sek
Karin ”Bobby” 25,83sek
Cecilie 26,75sek
Lisa 27,41sek
Malin 28,82sek
Med 30 grader i skuggan flydde vi in i ett garage mellan grenarna. Det var typ, nästan lite svalt på golvet i alla fall…
Näst sista grenen var medleyt from hell. En jättehantel, kallad helvetes hanteln, skulle bäras 15 m, läggas på en släde och dras tillbaka. Det här var min gren. Det hörs ju på namnet. Släden var lätt men den ville snarare äta upp asfalten än att glida på den. Jag såg att det var tungt att dra den för tjejerna före mej och tackade Stisse för att han tvingade mej att dra riktigt tungt på träning. Jag visste precis hur jag skulle göra och för första gängen under dagen så kände jag att det klaffade. Jag var snabbt över med hanteln, la den på släden, tog tag i handtaget och började dra, med rumpan lågt och snabba steg, bakåt, bakåt, bakåt. Ungefär två meter för mål kände jag mjölksyran komma krypande i benen men det fanns inget stopp. Det blev en ny ledartid och den höll sig även mot Fia. Det här med bikinirumpa är kanske en bra grej ändå…
Karin ”Bobby” 25,97sek
Fia 30,06sek
Malin 34,40sek
Linnea 35,99sek
Cecilie 36,68sek
Lisa 39,15sek
Sista grenen var naturstenar. Tre stenar med varierande vikt där den sista vägde någonstans över 90 kg. Vågen hade tydligen gått sönder sen… Jag låg en poäng efter Fia och gick alltså ut näst sist. Alla tjejerna var snabba på de första två stenarna men den sista ville inte bli lyft. Tills Lisa, en otroligt grym debutant, lyckades lägga upp den och satte ribban åt oss andra. Jag fick snabbt upp det första två stenarna, lyfte den sista lätt ifrån backen, la den i mitt knä men när jag skulle resa mej fick jag inget bra grepp, stenen gled och jag fick trycka den mot kanten av podiet, ändra mitt grepp och på något vis lyckades jag knuffa upp den. Det kändes som att det tog minste en halv evighet och lite till men det räckte i alla fall till en ny ledartid. Tills Fia gick ut och visade hur det skulle gå till. Hon la smidigt upp alla stenarna som om hon aldrig skulle ha gjort något annat och stod därmed som självklar segrare av tävlingen. Inte nog med att hon är världsmästare i armbrytning så är hon nu även Sveriges starkaste kvinna i -82. Så jäkla grym! Jag slutade på en andraplats och på tredjeplats kom Linnea som med sina 63 kg imponerar på mej mer och mer för varje gång jag ser henne tävla.
Fia / 3 stenar på 22,10sek
Karin ”Bobby” / 3 stenar på 28,46sek
Lisa / 3 stenar på 32,03sek
Linnea / 2 stenar på 9,04sek
Cecilie / 2 stenar på 14,29sek
Malin / 2 stenar på 43,35sek
Härmed har både jag och Fia kvalificerat oss till EM i december och 2017 Arnold Amateur Strongwoman World Championships! Eftersom jag och Linnea redan var kvalade till EM så gick min plats vidare till Lisa, som är ny i sporten men förhoppningsvis har hon kommit för att stanna. Med bara ett grenpass i ryggen har hon visat att hon har en potential över det vanliga och det ska bli riktigt spännande att se hur långt hon kan gå.
Den slutgiltiga poängställningen:
1.a Fia Reisek 32,5p
2.a Karin ”Bobby” Nilsson 30,5p
3.a Linnea Pettersson 19p
4.a Lisa Dahlqvist 18,5p
5.a Cecilie Wormdahl 14,5p
6.a Malin Henriksson 13p
Efter tävlingen gick vi och käkade, snackade skit och gnällde lite mer på värmen. För fy fan vad varmt det var. Vi sa hej då och jag följde med familjen Harjapää tillbaka till Grästorp, tog en dusch och försökte skrubba fort all smuts tills jag insåg att det var solbränna. Dagen där på klev jag åter igen in i Saaben och körde upp till Stockholm för att hälsa på syrran och i måndags brummade jag vidare till Sandviken där jag ska bo och jobba under sommaren. Så på fem dagar har jag hunnit sluta skolan, åkt 140 mil, blivit Sveriges näst starkaste kvinna -82 kg, flyttat och börjat nytt jobb. Japp, det går lite fort ibland.
Till slut så vill jag tacka alla som hejat, stöttat, peppat, vrålat och hjälpt mej dit jag är idag. Både vänner, bekanta och er som jag inte ens träffat men som ändå ger mej så mycket positiv energi. Tack! Och Stisse och Nicklas, vad skulle jag göra utan er? Ni som står ut med mej varje träningspass, som tror på mej och som hela tiden finns vid min sida. Tack! Familjen Harjapää som tog emot mej med öppna armar och bjöd på både mat och sovplats under helgen. Tack! Mina fantastiska teammates i PF Powerteam Sweden som kom och hejade. Och våran sponsor Proteinfabrikken.se. Jag är så sjukt glad över att få vara en del av detta! Och som om inte det vore nog så får jag även ge alla mina läsare 30 % rabatt. Ange bara koden SverigeFTW när du gör din beställning.
Stay strong.
Over and out.
