Ett av de vanligaste sätten amatörpsykologer och livscoacher använder för att utmana folk man av någon anledning ser sig manad att försöka förändra är att prata om att gå utanför sin trygghetszon. Eller comfort zone, eftersom det anses lite mer påläst att inte använda svenska. Det är naturligtvis sant att man måste ge sig på sådant man inte är bekväm med för att kunna utvecklas, men gör inte misstaget att tro att en trygghetszon i sig är något negativt. En trygghetszon är något mycket bra, och ska inrymma så mycket som möjligt.
Det negativa är när trygghetszonen är för liten, och det i sig hindrar din valfrihet. Det som händer när du går utanför din bekvämlighetszon tillräckligt många gånger är nämligen att den utvidgas, och det som förut var främmande mark blir mammas gata. Det som förut skrämde förbytts till att skänka trygghet. All träning går ut på att se till att tävlingstillfället inte är utanför bekvämlighetszonen, utan ligger väl inom det område där du känner att du har kontroll och behärskar situationen. För er som bryter arm blir det väldigt tydligt när man ställer de olika huvudteknikerna mot varandra. På tävling ska man göra allt för att se till att matchen hamnar där man är bekväm, jänkarna säger i sin ”sweet spot”, det där läget där man känner att ingen i hela världen kan besegra en. Oftast finns det ändå gott om mer grovkalibriga brytare som skiter i om du tycker att det känns bra eller inte, men ni förstår poängen. Bara en idiot ger sig ut på okänd mark när det verkligen gäller.
Däremot så är träning till för att utforska den okända marken. Gå längs nya stigar, kika runt hörn för att se vad som är där, om det går att ta sig igenom buskage, och så vidare. Det du gör i och med det är inte primärt att gå utanför din trygghetszon, det är att expandera den. Du så att säga utökar ditt revir, så att du kan promenera omkring rak i ryggen och pissa på vilken buske du vill, över ett större område idag än du gjorde igår. När du sen börjar fokusera och specialsatsa på ett område så kan det innebära att du inte fortsätter att utöka din zon, utan att du istället börjar gå över det område du kan om och om igen, så att du inte bara är trygg där, utan så att du kan varenda möjlighet, varenda millimeter, varenda muskelfiber.
Alla som håller på med något på riktig elitnivå har vridit och vänt på sin trygghetszon så många gånger att de kan allt baklänges och med förbundna ögon. Det är inte tal om att lämna någon trygghetszon. För min del är jag sedan länge nöjd med att vara trygg i ett område, jag är inte elit, och blir lätt uttråkad av det ständiga upprepandet och nötande som det kräver. Däremot försöker jag inte komma bort ifrån min trygghetszon, jag försöker se till att den omfattar hela världen. Jag är inte riktigt där än, men det närmar sig.
