Förvånansvärt många människor fattar viktiga beslut utifrån det ganska diffusa beslutsunderlag som vardagligen kallas magkänsla, intuition eller något annat man använder som ursäkt för att inte tänka efter. Det finns egentligen ingen orsak att inte tänka efter, eftersom om det görs ordentligt oftast leder till en förklaring till varför magkänslan är som den är. Magkänsla är nämligen inget övernaturligt hokus pokus, utan är helt enkelt en summering av information och kunskap du har, men som du har varit lite för lat att formulera.
Att kunskap eller information är oformulerad gör den varken mer eller mindre sann, däremot så blir den mycket svårare för dig själv och andra att bedöma om du inte klär den i ord, så att du kan bedöma var den kommer ifrån. ”Jag bara tycker så” är inget godtagbart argument ens för dig själv, och faktum är att ingen bara tycker någonting. Det finns alltid en anledning någonstans, mer eller mindre djupt begravd i dina erfarenheter, din kunskap eller dina associationsvägar som formar den där uppfattningen. Nu är våra sinnen väldigt bra på at lägga ihop information som vi inte medvetet förstod hörde ihop, så märkligt nog blir det ofta rätt ändå, men det är just det som gör det så farligt. Man tror ju inte på någon som man vet i princip alltid ljuger, det är de vi tror bruka tala sanning som vi går på.
Mitt eget sätt att hantera när jag intuitivt känner på mig att något är på ett visst sätt är således inte att tro att det är fel. Men innan jag agerar utifrån den så kallade känslan vill jag ställa mig frågan varför jag tycker så. Varför tycker jag om ett visst gym? Varför tycker jag illa om ett visst träningssätt? Varför känns en del atleter man träffar ungefär lika hälsosamma som en begagnad kanyl upphittad på en parkbänk? Det intressanta med att ta sig den här tiden till att tänka igenom sin egen reaktion är att oftast stärker den bara den uppfattningen man har, och man hittar samband mellan olika faktorer som man inte vid den första anblicken fanns. Ibland stärks inte uppfattningen, men då får man istället upp ögonen för vilken association i den egna sinnesvärlden som inte riktigt stämmer med verkligheten. Den insikten kommer du aldrig att få om du bara accepterar magkänslan som något oumkullrunkeligt.
Eftersom magkänslan är summeringen av dina uppfattningar, intryck och din kunskap så innebär det att den kan ha lagt ihop absoluta sanningar med rena fördomar, och så länge det ligger i samma hög är det väldigt svårt att bedöma slutsatsen. Summeringen kan aldrig bli korrekt om inte beståndsdelarna är korrekta, och innan man börjar agera utifrån summan ska man ta och titta på andra sidan lika med-tecknet. Det går att bedöma hela ekvationen ditt sinne gör om du bryter ner det i beståndsdelar och tänker efter, men inte om du känner efter. Då får du bara summan, och den stämmer inte om inte faktorerna stämmer.
