MAXstyrka

I en tid när i alla fall det västerländska samhället är helt söndercurlat så finns det en förvånansvärt stor skara människor som blir uppriktigt oroliga när någonting går tungt. Det här gäller på livets alla områden, varken arbete, relationer eller träning utgör något undantag. Man har på någon märkligt sätt fått för sig att om någonting är jobbigt så är det något som är fel. Det får ödesdigra konsekvenser eftersom man då oftast avbryter processen medan man funderar på vad som är fel, vilket ju är helt lönlöst. Det är nämligen ingenting som är fel.

Det syns tydligast och väldigt bokstavligen inom träningsvärlden, och därför ska vi använda det som tankeexempel för livet i övrigt. Nu och då så tjatar jag med någon arbetskollega till Sweden Barbell Club istället för det motionscenter där de annars huserar. Den genomgående reaktionen är lite skräckblandad förtjusning över hur tungt det känns när de verkligen tar i, och för den som är van vid tung basträning får kommentarerna komiska proportioner. Det känns konstigt i ryggen, benen skakar, är det verkligen bra, och så vidare. Eftersom jag inte är någon pt så är det inte direkt kärnfysik jag lär ut, bara basövningar med ett vakande öka så att det inte kantrar iväg åt direkt farliga sätt att genomföra övningarna. Skillnaden är möjligen att jag har så pass mycket erfarenhet och kunskap att jag har en ungefärlig uppfattning om vad en viss storlek av fysik klarar, vilket nästan alltid är mer än vad den som aldrig har tagit i på riktigt tror.

Motsatsen är när man träffar riktiga elitatleter, som inte får panik över lägre träningsresultat och vikter under en tung träningsperiod, eftersom man vet att man har försatt sig i en process som ska gå tungt i ett visst skede. Man vet att själva motståndet är en del av träningen. Det här är lika applicerbart på mat och kosthållning, och där måste man säga att kroppsbyggare och fitnessfolk är bra föredömen. Om man har som mål att nå en viss form så kommer näringsintaget inte alltid kännas helt tillfredställande. Det är jobbigt att ligga på ett kaloriunderskott för att kroppen ska äta lite av sina reserver, och det är helt i sin ordning att man märker av det en del. Om strongmanutövare är duktiga på att hantera att det känns jobbigt och tungt att hantera mycket vikt, så är de desto sämre på att hantera det här med maten.

Jag känner folk som jag är helt övertygad om tror att det är direkt farligt att bli hungrig. Det är i grunden samma sak som för kontorskollegorna på gymmet. Det man inte är van vid, och som känns jobbigt tror man är fel. I själva verket är det väldigt rätt, och ingenting man ska undvika. Man mår inte bra och blir inte lycklig av att leva ett liv där ingenting är jobbigt. Man blir lycklig av att upptäcka att man kan hantera det jobbiga. Det är nämligen det som är själva livet.