Nyligen hade jag förmånen att vara speaker på Nordic Open i armbrytning, i år förtjänstfullt arrangerat av armbrytarklubben i Flen. I en sport där vi har både nationella, kontinentala och världsmästerskap varje år så är det inte många som formtoppar och siktar på just Nordic, men det är inte på något vis gratis att placera sig för det. Utöver svensk elit så var det en betydande delegation från Finland på plats, och de hade ju inte åkt dit för att få spö.
Den som definitivt inte tog så hårt på det hela var min styvdotter som åkte med för sällskaps skull, för att njuta av stämningen och heja på Hammarby. Väl på plats övertalades hon att väga in för att delta i -70 där bland annat en av Finlands storkanoner fanns anmäld. Nu är styvdotter i fråga inte helt obekant med sporten, hon har varit U21-världsmästare och vet hur man gör. Men hon har heller inte tränat på nästan två år, och borde rimligen inte kunna mer än att bidra med ett hedersamt deltagande. Det hindrade inte att hon vann både höger och vänster, och hade med sig två guld i baksätet på vägen hem.
I funderingarna hur det egentligen är möjligt så dök det i hennes eget instagramflöde upp en förklaring i bildtexten till ett startögonblick. Medveten om allt och inget. Det är så fantastiskt uttryckt att det kräver lite tankeverksamhet och borrande för att fullt ut omsätta i annan tillämpning. Det är inte samma sak som att vara fokuserad, för fokuserad kan du bara vara på en enda punkt. Det är fantastiskt bra att vara fokuserad på en sak, om du är tvärsäker på att det är det som kommer att hända. Händer det då något precis på sidan om det du fokuserar på så är det stor risk att du missar det, just för att du fokuserar på något annat. För den oinvigde kan starten på en armbrytarmatch verka väldigt enkel, men det kan hända en mängd olika saker, och fokuserar du på något som sedan inte hände så blir du ifrånåkt. Du måste vara medveten om allt, men inget får ha företräde före något annat.
Det närmaste jag kan komma att beskriva fenomenet i någon annan miljö är när man jagar och står på pass. Många jägare kan vittna om missade chanser just därför att man har stått och stirrat på det ställe där det var tänkt att viltet skulle dyka upp, bara för att sedan se det försvinna i ögonvrån. Knepet är att vara där och vara helt medveten, så att hela synfältet används, utan att fokusera på en punkt. Då har man förutsättningar att vara med när det händer. Det är få förunnat att klara av att leva sitt liv så här, och visst finns det gånger när man vet vad som ska hända och ska fokusera på det. Men ofta är livet som en armbrytarstart, vad som helst kan hända. Då hjälper det att vara medveten om allt och inget. Det, och att ha en djävulsk hook.
