I mitt dagliga värv så har jag min arbetsplats vid St: Eriksplan i Stockholm, och eftersom de flesta av mina kunder sitter någonstans mellan Sergels torg och Stureplan så blir det ofta så att jag promenerar tillbaka från olika möten. Det tar bara 10-15 minuter, vilket det skulle ta även med den tunnelbanelinje jag annars skulle använda, eftersom den gör en liten böj förbi Rådmansgatan och Odenplan innan den kommer fram dit jag vill. Dessutom så uppstår en möjlighet till en promenadcigarr, något som inte skulle uppskattas i tunnelbanan. På just en sådan promenad häromdagen gick jag förbi en till synes oansenlig liten urmakarverkstad, visserligen stängd, men i det skyltfönstret så fanns enda klocka framställd, lite som av misstag, eftersom inget annat skyltades. Det var en oerhört elegant Omega av vintage-snitt, och jag ville hemskt gärna veta vad den skulle kunna tänkas kosta. Inte för att jag varken behöver ytterligare en klocka, eller har ekonomi att göra spontaninköp av vintageklockor, men den var väldigt fin.
Jag lämnade det hela därhän eftersom det var stängt, men när jag någon dag senare var på kundmöte igen tänkte jag att jag skulle gå den vägen tillbaka, för att få reda på priset. Eftersom jag hade lite bråttom så tänkte jag till och lyckades därmed syna mina egna skumma motiv. Jag hade inte blivit mer stadd i kassa mellan de två promenaderna, inte heller hade jag tappat bort någon klocka så att jag behövde en ny. Styrkt av den brutala ärligheten mot mig själv och det faktum att jag faktiskt hade bråttom konstaterade jag att jag verkligen inte behövde veta vad klockan kostade, eftersom jag ändå inte skulle ha den.
Det är inte alltid jag är så ståndaktig, särskilt inte när vi gör överföringen till träning och diet. Om man inte ska äta smörgås behöver man inte veta om det finns bröd och pålägg hemma, och kan sluta rota i kylen. Har man äntligen lärt sig att periodisera sin träning och har veckor med lättare belastning så behöver man inte lägga på sitt max på en marklyftsstång för att se hur det känns. Eftersom du ändå inte ska lyfta tungt den veckan, så är det ju helt ovidkommande hur det känns. Är man och handlar under dieten så behöver man verkligen inte gå den extra loven förbi ostdisken för att kolla om de har något fint på lager, eftersom det inte ska ätas dessertost.
Nu är ju naturligtvis alla fria att köpa klockor, lyfta tungt och äta dessertost bäst de vill, jag menar bara i relation till det egna beslutet. Påstår du dig vilja en sak, så ska du inte ständigt söka argument för att göra något annat än det du vill. Hur stark du än är så finns det en gräns för hur mycket frestelse man kan stå emot. Tanken att det kanske blir ett pers i mark eftersom det känns så bra i ryggen är i det närmaste oemotståndlig för styrkeintresserade. Frestelser ska med andra ord inte hanteras, de ska undvikas. Jag undrar om han har kvar Omegan?
